Gott nytt år sa ja te daj!

Jaha, då var det här året över snart. Det har väl varit ett helvetes år inom dumheter och idiotier och sorgligheter som pågått runt omkring en i världen.
På ett personligare plan kan jag inte säga att det har varit bättre än året innan. Eller sämre. Tiden flyter ofta ihop och dagarna springer gatlopp. Ännu ett år försvinner och ett nytt anländer.
Tänker därmed göra som jag alltid gör: att inte summera året.

Nu smälls det smällare av bara fan här. Tycker man borde förbjuda det eftersom det är flertalet dårar som kastar omkring dem. Och så var det ju det här med att det är över sju timmar till tolvslaget. Drar ni upp byxorna innan ni skitit klart också?

Skall käka hos syrran om en stund. Nyårs-middag. Och så fyller morsan år. Trevligt så att säga.

Därmed säger jag Gott nytt år! Vi. Ses nästa år för bövlars!

Jul och julmat och klappar och julöl och nubbe och nu är julen över och vanlig öl osv

Julen är över igen. För 44:e gången i mitt liv. Den bara susar förbi. Speciellt julafton. Som är det trevligaste. När man sätter sig tillsammans och käkar jullunchen. Att umgås med familj…
Julen är över men maten ligger kvar i magen fortfarande. Käkade julmat igår igen. Det känns som den inte hittar ner i tarmarna på oändligheter och när den slutligen gör kan man även släppa väder som skulle funka på melodifestivalen om Carola skulle göra en comeback med ”Fångad av en stormvind”. Då kan jag ställa upp som fläkt.

Fick en mikrovågsugn i julklapp. Har inte ägt en mikrovågsugn på över tio år. Tänker att jag nu kan börja laga stora portioner mat som jag sen kan värma i min fina röda mikrovågsugn. Eller så kan jag ständigt leva på färdiga portionsrätter som jag värmer i mikron istället för pizza och hamburgare. Byta dåligt mot något annat dåligt.
Har nog bara ägt en mikrovågsugn i hela mitt liv. Den var helt enormt stor och vägde säkert 25 kg. Tror inte det fanns några direkta effektlägen. Kom ihåg att jag värmde en big mac i den en gång i typ 30 sekunder. Den blev så het och blöt så man fick ha på sig vantar när man skulle äta den.

Fick även en tischa med kakmonstret på av siss. Jag var precis som kakmonstret när jag var liten. Helt hysteriska begär efter kakor. När morsan hade bakat var hon tvungen att gömma dem. Gömställena överlistades alltid. Av mig. Sen när jag hittat kakburken tryckte jag i mig kakor i våld. Märkligt att jag inte blev ett fetto-barn. När morsan sen skulle ha en kaka till kaffet hade nivån i kakburken sjunkit rejält. Då blev det skäll, igen. Och ett nytt gömställe, igen. Som överlistades. Av mig, igen.

Skall träffa Putte ikväll. Vi har inte setts sen i somras. Vi ska dricka öl. Det brukar vi göra.
Har jobbat nio timmar och sovit en timme inatt. Lyckades inte somna. Uppenbarligen. Sprattlade i hela kroppen som om det simmade runt inlagd sill i armar och ben. Tankarna simmade alldeles klara runt i nubbe. Idag kliar det överallt på hela kroppen av trötthet.
Får nog ta det lite lugnt och varligt med ölen ikväll så jag inte blir geniförklarad efter tre klunkar. Det vore ju förargligt. Måttlighet är en dygd som sällan drabbar mig. Gällande nästan allt.

God jul sa ja te daj

(null)
Började denna julaftonsmorgon med en nysattack. Och nu sitter jag här i min röda tomtetröja och rimmar på paket om älgar och giraffer. Har köpt en militärhjälm till min mamma. Hon kommer bli så glad! Själv har jag önskat mig ett kylskåp i plysh.
Snart blir det nibbe och sull. Den trevligaste stunden på dagen. Sen, efteråt sitter man där sömnig, glansig och fet och pustar ut medan Kalle långsamt förvandlas till en hackspett.
Jag har komponerat en låt som vi brukar sjunga till snapsen. Den går så här:

”Det badar en buffel i Afrika.
Ja då är det jul
Ja då är det jul”

Stor poesi av en underskattad skald.

Nu kommer snart familjen snart och hämtar mig, så tyvärr hinner jag inte sitta här och tramsa mer. Hela tanken med detta inlägg var ju att önska God jul, så nu gör jag det:

GOD JUL FÖR BÖVLARS!!!

Klubb.

Sitter här på jobbet och äter en club sandwich till frukost. Vilket överflådigt lyx. Och då är jag ändå inte med i en klubb.

När jag var liten var jag med i ”Vi fem”klubben. En bokklubb där alla böcker var skrivna av Enid Blyton och hette Vi Fem. Senare var jag med i Kungsbacka frimärksklubb. Jag var även med i en badmintonklubb i någon vecka men alla var så duktiga så det lade jag ner fort.
Jag och min kompis hade en klubb som hette Outfinders. Klubben var hemlig. Vi skrev enormt het och hemlig fakta om hårdrocksband som ingen visste om. Faktan hittade vi i Okej-tidningar.
Porrklubb var jag för liten för att vara med i. Jag och samma kompis brukade smyga in i broshans rum och bläddra i hans undangömda porrtidningar (tredje lådan ovanifrån i hans skrivbord, sorry broshan om jag avslöjar detta toppengömställe sådär 30 år senare). Det var snälla porrtidningar om man jämför med dagens hästaklafs-porr. Tjejer med naken överkropp i de flesta fall. Hade man tur så fick man se en fitta också. Educational…eftersom man lärde sig att alla bröst och fittor kunde se lika olika ut precis som öron eller näsor gör.
Följande dialog brukade utspela sig under det frenetiska bläddrandet i blaskorna:
-Har du stånd nu?
-Nej. Har du?
-Ja.

Men nu alltså, så är jag klubbfri. Förutom den här club sandwichen som jag känner otrolig gemenskap med. Helt oknullad är jag inte heller. Det får man se som något positivt. Hade nog känts lite stressande att vara oskuld vid 44 års ålder.

Det blev ju ett litet trevligt förmiddagsinlägg det här.

No more byggnadsställning and no more porrnät.

Ojojoj. Vilken vecka jag har haft. Den har varit så händelselös så den redan är bortglömd. Eller så har den aldrig varit påkommen.
Den har bestått i att jobba. Och gå och hämta paket på Willys och efteråt sätta sig på Tullen och dricka några bärs. Och i att inte gå till Willys eller Tullen och istället dricka kaffe eller glögg vid köksbordet. Att stanna hemma. Allt i själv-är-bäste-dräng-tappning. Inte träffat en kamrat. Och trots all oändlig tid som sköljt över mig har jag ändå inte tänkt ut något överdrivet smart som gör att jag får nobelpris nästa år.
Sovit alldeles för lite har jag också gjort. Somnat och sen vaknat två timmar senare av att benen har dansat polka. Sen har det varit svårt att somna om. Vilket har resulterat i att jag har vaknat sent på förmiddagen när jag varit ledig eller sovit alldeles för lite de dagarna jag har jobbat. Helt jävla fäb asså!
Tonåringen frågar sin pappa:
-Är livet alltid så här jobbigt?
-Nejdå, från och med nu blir det bara värre, svarar pappan.

Skall hem till syrran ikväll och umgås. Kanske har jag glömt av hur man gör. Kryper runt på alla fyra och skäller som en hund. Hoppas inte…

En förbaskat trevlig sak är att byggjobbarna har dragit åt fanders för alltid. Good bajos forevos. Inget mer dansande på ställningarna. Ingen mer Hit Rix Mix Fixidé FM 97,6 Radio-Knulla med hjärndöd musik på högsta volym. Inget mer gapande och skrikande. Inget mer brötande.
Ställningarna är borta. Det blå porrnätet är försvunnet. Jag sitter och tittar ut genom mina nya fönster utan blått porrfilter på en värld som tydligen har funnits där hela tiden. Som om det aldrig har funnits några ställningar eller nät här utanför. Jag hör suset av den tungt trafikerade leden långt långt där borta igen.
Känns enormt bra.
Nu kan jag börja skriva om helt andra saker igen. Istället för att beklaga mig över denna brötiga vardag som pågått i ett halvår kan jag istället beskriva tystnadens vakuum i detalj.

Nu ska jag gå ut och bränna ner parken här utanför, så kan jag skriva om det nästa gång vi ses här. Kanske med en häktningsorder hängande runt min hals. Kan man ju kosta på sig nu när man har varit skuldfri så här länge. Kan skapa lite nerv i tillvaron.

Auf wienerznitchshchel som en riktig tysk säger!

(null)”Ah, du vackra värld!”

Lucia 2016, eller den totala bristen av densamma.

Det har tydligen varit Lucia idag. Detta har gått mig förbi helt.
När jag åt frukost framför Tv:n var det Musikhjälpen i Ettan. I tvåan var det sändning från det där forumet som sänds varje dag.
De kunde väl fan ha klätt sig i klantstrut eller julmands-mössa eller lite gnistrande glitter. Man får ju fan bjuda lite på sig själv också!
Inte ett glitter i syne. Inte en strut. Inte en pepparkaksgobbe eller tomtenisse eller tomtenissa eller en vit särk inköpt på ICA Maxi för 59:50. Inte en gammel lussebulle med gurkmeja istället för saffran eller en sleten pepparkaka framför mina öjon som kunde avslöja storheten i denna dag. Vad är det här för crap?

Det enda jag har sett är de gulklädda och självlysande byggjobbarna utanför mina fönster. De har städat våra nya balkonger och putsat fönstren. De har till och med börja plocka ner byggnadsställningarna. De är alltså färdiga snart. För gott kommer de dra åt fanders och helvete på samma gång. Av detta blev jag så glad så jag var på väg att bjuda in hela arbetslaget på glögg…om jag ändå hade fått en enda signal att det hade varit…ett enda litet tecken på att det var Lucia. Då hade jag klätt ner mig till en hoe-ande tomte.
De kunde väl fan ha haft tomteluvor på sig en dag som denna? Dålig stil asså.

I eftermiddags tog jag mig en glögg efter att ha glittrat till lyan med lite glittergirlang till. Här snackar vi om en dude som diggar julen och älskar världen. Här snackar vi om en dude som ständigt försöker kompensera tomheten som lika ständigt dyker upp…
Ens inte när jag drack glöggen fattade jag att det var Lucia. Vet inte hur jag ska tackla detta samhällssvek.

Klättrade ur mina pyjamasbyxor för att gå till mataffären. När jag stod och väntade på att röd gubbe skulle bli grön vid ett övergångsställe kom det en kvinna småspringande i vit särk och glitter i håret. Då, för första gången under dagen slog det mig att det var Lucia idag. Då var klockan sju på kvällen.
Jag tittade på min sjal. Det är den glittrigaste sjal jag äger. Undermedvetet kan den ha hamnat runt min hals för att skaka liv i dagens bleka firande. Den uppriktiga sanningen var dock att den landade i min näve först av uppsjön av sjalar när jag rotade runt på den hattlösa hatthyllan.
Nu har jag glittrat mest här på Tullen i Johanneberg som om allt var en uttänkt plan från min sida. För att det är Lucia. Det är ju lögn så klart.
Det vet jag. Och nu vet ni det också.

Skyller alla mina tillkortakommanden och förvirring på att jag lever ensam. Som en själv e bäste dräng. Som en me, myself & I-sköjare. Hade jag befunnit mig i ett förhållande så hade vi troligtvis vaknat upp tillsammans och sagt ”Glad Lucia” till varann. Ätit pepparkaka och lussebulle med riktig saffran och smulat ner bädden. Sen hade vi troligtvis knullat med varann på loftet. Hon klädd som jordens mest bedårande tärna med glitter i håret och jag klädd som universums mest fånigaste pepparkaksgubbe (med lite vit julsäd dinglande från pepparkakshattens brätte när halmstunden är färdigsköjad).

Äh, skit i det. Det kommer fler luciamorgnar. Dessutom älskar jag världen. Hur jävlig den än ser ut. Och jag gör det 368 dagar om året! Glöm aldrig det!

Julstämning, julbord och ett besök på en kineseria.

Nu är det fan jultider igen!
Sitter här och dricker glögg för första gången i år hemma i köket. Då behöver man ingen tjej eller sällskap. Man hat ju glöggen. Vad skall man prata om liksom? Och varför? ”Ooh, vilken god glögg”, kan man förvisso säga, men sen då?
Nej, här sitter jag och sörplar och tänker ”Det här har du fan gjort bra BLOSSA” och ”det här fantastiska Johan, det gör du bra när du värmer din glögg alldeles själv”.
Och så tar jag en pepparkaka och ett sörpel med glögg till och tänker att nu är det fan i mig jul!

Var på julbord igår med jobbet. Det började hyggligt med en silltallrik. Sen var jag mätt. Jag pausade med en öl sen tog jag lite skinka och en bit revbensspjäll. Sen var jag proppmätt. Jag pausade med en öl. Sen avslutade jag med en brownie och en budapestbakelse. Sen satt jag där med öppen mun och blängde på de andra som småkonverserade utan att jag begrep vad de sa. Jag blängde på den nya ölen jag hade beställt in. Kändes som maten låg sammanpressad från tarmarna och upp i magen ända upp i matstrupen som massiv betong.
Tycker ändå inte att jag åt så överdrivet mycket. Känns som mättheten och tröttheten efteråt bli värre för varje år som jag går på julbord. Detta är såklart ett maximalt lyxproblem: att vara så mätt så man blir blå i ansiktet och behöver respirator för att kunna andas, men lyxproblem eller ej: trevligt är det fan inte. Det är fullt begripligt att frosseri är en dödssynd.
Efteråt så tog jag bussen hem, men fick ändå för mig att jag skulle ta mig en bärs på Tullen innan jag gick hem och dog på soffan. Det gjorde jag. Där satt jag och blängde. Det tog över en timme att få i sig halva ölen. Den andra halvan av ölen lämnade jag kvar på bordet. Det brukar ju nästan aldrig hända. Jo…när jag har varit på julbord.
I enormt långsamt tempo gick jag till bussen. Gungade fram och släppte mig under gatlampornas sken. När jag kom ut till Eklandagatan såg jag bussen närma sig hållplatsen. Jag sprang tjugofem meter. Jag fick håll på bussen och trängde mig fram till ett ledigt säte. När jag kom hem lade jag mig på soffan. Efter en kvart slumrade jag och väcktes en stund senare av mina egna grisljud. Julskinkan begav sig upp på loftet.
I förmiddags när jag vaknade var jag fortfarande mätt.

I Lördags hade jag och siss en bror och systerdag med julklappsjakt och café och biobesök. En fantastiskt trevlig dag.
Vi avslutade kvällen med att gå på kineseria. Precis när vi börjat käka kom det in en våldsamt tjock far med sina två barn och kvinna. I handen hade han en stjärnvinst från Liseberg i form av en Toblerone.
Kort efter de hade satt sig så slumrade han till. Först i små nickningar. Han verkade bli tröttare och tröttare. Till slut verkade han somna helt. Ibland tittade upp med mosiga ögon och öppen mun och tittade sig runt omkring som att han undrade var han befann sig. På restaurang hade jag lust att informera honom om. Informerade honom gjorde till slut hans kvinna. Då muttrade han något ilsket tillbaka i sitt nyvakna tillstånd. Sen reste han sig och gick några varv i lokalen. Efter några minuter kom han tillbaka igen. Efter ytterligare några minuter till så sov han igen.
Deras mat kom. De började äta. Avståndet mellan hans tallrik på bordet till hans egen mun var enormt på grund av hans rigorösa mage. Varje friterad räka som han spetsade på gaffeln med utsträckt arm verkade kräva en ofattbar ansträngning. Som ett intag och förbränning av kalorier samtidigt. Ju närmare räkan kom mot munnen desto mer föll ögonlocken ner. Sen tuggade han med stängda ögon. När han hade tuggat klart var det som han hade somnat igen.
Hans kvinna dunkade till honom på armen. Då åkte ögonlocken upp och så muttrade han något argt till henne och började äta igen.

Nu efter julbordet känner jag lite mer sympati för honom, även fast jag vidhåller att det är fan inte okej att sova på restaurang.
Där drar jag gränsen!

För att inte tala om…ska vi tala om…

Ojojoj, det blir inte mycket skrivet här asså…

Har käkat en carbonara idag. Den var så välpepprad så gommen höll på att brinna upp och tungan vred sig ur led. Tänderna ramlade ut som sockerbitar och huvudet sprängdes. Annars var den ganska god faktiskt.

Sköjade lite med Em Och Ed igår. Det var helt klart sköjigare igår än vad det har varit idag.

De två sista dagarna har byggjobbarna hållt på att färdigställa det sista på huset. Naturligtvis har det gapiga arbetslaget hållit till utanför mina fönster. Höll ärligt talat på att bli galen igår.
Min granne hade frågat varför vi inte fick djupare balkonger när de ändå totalrenoverade hela fasaden. Svaret var inte oväntat. Det var en kostnadsfråga. Alltså lite extra betong… De har restaurerat de gamla rostiga balkongräckerna genom att i stort sett slänga på lite ny färg. De är skrovliga här och där och om man tittar noga så är det små rosthål här och var.
De höll på att svetsa ihop räcket igår efter att ha satt skiten på plats. Det var uppenbart att de här byggjobbarna inte var några svetsare. En av dem stod och tittade länge på reglagen till svetsen. Sen började han svetsa. Efter en stund åkte kapen fram. Han kapade bort svetsen och så fick han börja om igen. Detta upprepades oräkneliga gånger.
Kan inte begripa hur man kan göra en totalrenovering på ett sådant halvdant sätt. Det är fan sorgligt. Ger de där räckena ett antal år, sen kommer de se lika jävliga ut som de gjorde innan. Snacka om att spara in pengar på fel sätt. Jävla klåpare och pajasar.
Innan de gick idag så målade de kanterna runt fönstren. Jag vrålade jippi och smällde till mig själv på bollarna när jag hörde hur bygghissen åkte ner för sista gången. Det här firas bäst med en cigg vid köksfönstret. När jag skulle öppna fönstret hade de kilat fast det utifrån, så nu går det inte att öppna fönstren på hela helgen.
Thänk you very muchos

När de är klara med den här bluffrenoveringen kan jag börja skriva om andra saker på min lilla bloggjävel. Känns bra på något vis.

Nu blir det pizza och på spåret.

Ajöken så att säga.

Mjöl-vansinnet.

I onsdags skrev jag så här:

Jag har ofrivilligt varit på rymmen idag. Utslängd från mitt hem.

-Vad har du ställt till med? Vad har du gjort? undrade kvinnan på fiket hemma hos mig när jag dök upp halv åtta på morgonen.
-Nej, det är ingen fara, förklarade jag. De håller på och byter ut mina fönster hemma.
Hon såg lättad ut…

Höll på halva kvällen igår och flyttade undan allt i fönstren och allt annat som stod en och en halv meter framför fönstren. Mer saker än man kan tro. Täckt över bokhyllor med lakan och gardiner. Såg lite ut som ett dödsbo när jag var klar och allt var övertäckt. Hittade intressanta högar med dammråttor som mer såg ut som elefanter. Lager med smuligt puts och filthy smuts.
Skall köra en sån generalstädning så man kan ligga naken på golvet efteråt och äta pannkakor med sylt direkt från parketten.

Resten av morgonen och dagen och större delen av eftermiddagen så har jag hängt hemma hos morsan. Ätit lunch och druckit massa näskaffe (detta är för övrigt rätt stavning enligt rättstavningssystemet. Trodde det hette neskaffe. Man dricker väl för fan inte kaffet med näsan?). Vi har pratat om Trump och morsan berättade om 50-talet när hon var liten.

Och nu:

När jag kom hem den där onsdagkvällen fick jag en smärre chock. I stort sett hela lägenheten var täckt av ett lager med vitt pulvriserat mjöl. Som om någon hade hivat runt ett paket med mjöl.
Köksbordet som jag hade flyttat på hade snickarjävlarna skruvat isär och vårdslöst kastat in under loftet. Min stora kökstavla hittade jag på loftet. Allt som legat på köksbordet låg uppslängt på spisen i högar. De hade haft sönder två kaffekoppar som de hade slängt i vasken. Allt var täckt av mjöl…
Jävla typer asså. Sådana där buffliga brötgubbar går ju fan inte att ha i möblerade rum.
Har städat som en tok. Två dagar i rad. Dammsugit och svabbat kvadratmeter för kvadratmeter. Borstat väggar. Piskat gardiner och sängkläder och mattor. Putsat grunkor. Dammsugit och svabbat ännu mer.
Sicket slit asså.

Det här inlägget handlar alltså om mjöligt damm och om städning. Helt fantastiskt!
Har även hunnit med en sköjarkväll med syrran och Emma och Ed. Har hunnit med att se två filmer och ätit en pizza. Har druckit för mycket kaffe idag vilket resulterade i viss dödsångest när jag efteråt kände hur hjärtat bultade hårt och fort och golvet mjuknade under fötterna.

Annars är allt bara gay!