Spackelgubbarna.

Jag blev väckt i morse av att det ringde på dörren. Jag fick på mig pyjamasbraxorna och undrade vad fan det var frågan om. Där stod en spackelgubbe.
Spackelgubbar är sådana som ringer på dörrar bara för att jävlas och fråga om man vill köpa en bytta med gammalt halvtorrt spackel blandad med komocka. Köper man inte får man en spackel klafsad på kinden.
Allright, blev plötsligt på fantastiskt ljughumör. Det kommer över mig ibland.

Det är stora hål vid balkongdörren efter de bytte fönster och fönsterramar när de renoverade. Nu skulle hölen spacklas igen.
En hårdnackad på typ två meter som såg smått livsfarlig ut stod vid dörren. Jag bjöd i yrvaket tillstånd in honom i hallen. Tog risken trots att han kunde vara en förklädd arbetsförmedlare.
”Jag ber om ursäkt om det tog tid innan jag öppnade, men jag låg och sov”, sa jag så trevligt jag kunde.
Klockan var nio.
”Jaså???” undrade han med tre frågetecken, och tittade på mig med rynkade ögonbryn som jag var någon slags arbetsvägrande, sjusovar-slacker.

Vad är det med byggjobbare förresten? Alltså jag menar varför är de så jävla långa och storväxta alltid? Har de längdkrav i när man ansöker för att bli byggjobbare.
”Jaså, du vill bli byggarbetare din lilla djävol, skämta inte aprillo med mig pöjk!”

Drog en räkmacka på Jungans innan. En jävla massa räkor på en vetekaka. En gurkskiva och en skiva tomat och en klafsig hög med majonnäs. Massa tanter och gubbs runt runda bord. Och så jag…
Jag fotade en gammal tant som satt intryckt i ett hörn.
-Hello haggaaaaa! vrålade jag för att få hennes uppmärksamhet sen sköt jag av en serie bilder så det sprakade!
Nej, så sa jag så klart inte. Skulle jag väl aldrig göra. Lite stil har man ju…på tisdagar.
Hon var inne i sin värld så det behövdes liksom inte. Kan blivit ett bra foto.

Sitter och dricker en Cola på ett ganska nyöppnat fik på andra lång. Kan vara första gången jag fikar på andra lång. Sjukt dålig gata att fika på om man ska hålla sig borta från att dricka öl. Pisstråkigt att sitta och dricka Cola på ett fik. Vem pysslar egentligen med sån sjuk skit?
Sitter och skriver ner de här dumheterna också och låtsas att jag drivs av ett totalbizzy liv.

Kanske jag med radiostyrda steg går rakt in på Sejdeln när jag går ut härifrån. Tanken är att jag ska gå rakt över till Netto och handla grunks till köttfärssås, men alla kan väl råka välja fel dörr ibland?
Speciellt i ett tveksamt läsktillstånd.

-QUASIMODOOOOOOOO!

Måndags-tillstånd och en tanke.

Måndagstillståndet är totalt. Att äta flingor med mjölk med mjölken droppande från skägget. Knegar, och kommer inte vara en fri man förrän halv tio ikväll. Ibland önskar jag att jag hade ett åtta till fem jobb, inbillar jag mig.

Schleten efter en sköjig helg. Åt lasagne på restaurang med familjen i Lördags. Vi drack en drink på en krog på Linnégatan innan middagen. Jag slog till på en Bloody Mary. Lite som en förrätt tänkte jag. Blev återigen slagen av hur få ställen som klarar att blanda ihop en god Bloody Mary. Den här var blaskig och trött.
Tyckte det var perfekt storlek på lasagnen när jag hade ätit upp. En kvart efter maten blev andningen tyngre och magen svällde upp. Dessutom var soffan jag satt i nersutten vilket inte hjälpte matsmältningen. I det hopsjunkna tillståndet såg det ut som det stack upp en liten gubbmätt figur bakom bordsskivan, men trevligt hade vi.
Jag beställde in en Gin o Tonic som efterrätt. Tänkte att den skulle leta sig in mellan de idisslade lasagneplattorna. Verkade lyckas så där… Kunde ändå nöjt konstatera att jag hade intagit en tre rätters middag.
Morsan och syrran med man tog en taxi hem. Var enormt sugen på att följa deras exempel, men kämpade mig under pust och suck och stön och flås till spårvagnen. Med tio bärs i väskan intalade jag mig att jag var redo för att åka på fest.

Jag klev in på den där festen ensam när alla redan hade kommit. Gå runt och hälsa på folk.
-Hej i köket!
Inte min starka sida det där att gå runt att presentera sig på fest. Vill i det läget mest krypa undan. Som tur var kände jag en hel del av dem som var där. En grej med att dyka upp senare är att man slipper den där stela stunden i början på festen när alla tvingar sig till att socialisera på ett begåvat sätt. Sen när öl och vin börjar flöda så trillar garden ner.

Funderar för övrigt på att ta en vit månad.
Sköjandet känns inte riktigt så sköj för tillfället. Efterdyningar i form av ångest. Trötthet. Svaga nerver.
Se hur man mår om man inte sköjar. Tänker att man kanske tvingas till att hitta på andra saker. Ork och pigghet med en klarare skalle. Skriva, käka luncher, söka jobb. Promenera, sortera müsli, samla på snö… Man gör ju inte så mycket i bakfullt tillstånd, mer än att bli nervös och få dödsångest.
Och alla dessa pengar rinner ner för strupen.

Nu låter det som jag super sju dagar i veckan. Det gör jag inte. När andan faller på så tänker jag att jag kan alltid gå ut och ta ett par bärs. Att ta ett par bärs är något av det trevligaste man kan göra om man frågar mig, och nu handlar det ju om mig. Däremot händer det sig ganska ofta att jag tänjer på den där planen när jag druckit upp mina två öl. En till kan man ju alltid ta. Ah, vad fan en bärs till och… Plötsligt blir det ett ”hoppsan, det här var ju inte meningen”. Inte alltid, men ofta.
Då är man ju inte så nöjd med sig själv dagen efter. Man tänker alltså inte ”Gud, vad fantastisk jag är”.

Bloggen kanske skulle bli roligare också. Plötsligt kan man läsa om Johans 14:e vita dag och att han klättrat i träd klädd i leopard-mönstrade badbyxor eller att han har skaffat sig en helt ny hobby i form av att stöpa ljus och virka grytlappar.
Ja, vi får se. Tanken är lockande…

x4 restaurang.

Har precis käkat lunch med Ed. På samma ställe som vi brukar gå till. Det är något tryggt med att gå till de där ställena där personalen känner till ens vanor. När vi hade käkat färdigt frågade servitrisen om vi ville ha kaffe efter maten.
-Vi tar det där ute på uteserveringen som vanligt, sa jag.
När vi kom ut stod allt uppdukat på bordet. Kaffe, socker och mjölk, chokladbitar och askfat. Infravärmen var påslagen ovanför vårt bord. Klass och stil.

Tog en promenad efter lunchen. Solen var framme. Vindstilla. Som om vädret var lånat från någon annan stad.

Nu sitter jag på Dubliners på Järntorget. Tittar ut på folk som promenerar förbi och tittar in. Klockan är after work-tid. Detta gäller inte mig, eftersom jag inte har jobbat idag. Därför ska jag dra mig hemåt snart.
Det sitter ett par här bredvid. De pratar arbetsplats. På en helt enormt utpräglad Göteborgska. Mycket änna och gött. Det är egentligen inte vackert alls. Det låter ganska bösigt.

Var på indisk restaurang med morsan i förrgår. Öl, vin och mat. Det blev ett besök på fem timmar. Vi pratade om mormor och morfar och om samhället och om dagens ungdom typ….

Imorrn ska jag ut på restaurang med familjen. Och igår käkade jag raggmunk med fläsk på restaurang. Alltså restaurang fyra dagar i rad. Kanske lika bra att sälja spis och diskbänk på blocket. Paketpris billigt. Ett värde av tio luncher ute på restaurang kan vara lagom pris tänker jag.

Skall även på något så ovanligt som en hemmafest imorn. Med massa människor. Hemmafester var något som skedde förr och aldrig nu. Kan bli sköj, om Herr eremit inte har glömt bort hur man umgås och spränger gränserna totalt inom sociala koder så man lämnas ensam på en stol utan någon att prata med.

Klurigt och lite smådåligt i magen. Tycker den är en jävlig gnällig kompanjon mellan varven. Kanske måste dra hem. Är inte helt upplagd för att bajsa ner mig på stan.

Rör på påkarna & rensa det lilla hodet!

(null)
Har tagit en långpromenad idag. I Slottsskogen. Brutit itu det där ”att växa fast hemma” tillståndet. Jag gav mig ut i eran verklighet som också är min mellan varven.
Slottsskogen. Kala, kolsvarta träd i motljus av en orange skymningssol. Hade jag varit känslosam hade jag gråtit på en bänk och blött ner cigaretten eller kanske kräkts i en buske. Det är jag inte. Jag är kall och står pall i en värld som är kallare än mig.
Skönt att röra på de där påkarna iallafall bland vackra kulisser. Man rensar ju skallen rätt bra när man promenerar.
Sen låter det ju väldigt seriöst när man säger att man har tagit en långpromenad i Slottsskogen. Säger man bara att man varit ute och promenerat kan ju det betyda att man tog en promenad till jourbutiken eller till absolut närmaste krog för att slippa gå så långt. I det fallet kommer ingen fråga hur långt man gick. På sin höjd kommer de i så fall fråga hur många öl man drack…
Nå väl, nu har jag iallafall långpromenerat. I Slottsskogen. Var tvungen att säga det en gång till…

Efteråt promenerade jag på en bit av en gata som jag inte kan minnas att jag har gått på förr. Alltså på den gatan har jag ju gått på innan. Men på den andra biten av den gatan. Nu gick jag en bit på den gatan som jag aldrig…
Äh, det här bli jag då inte klok på. Och säkert inte den stackars stackare som läser det här heller eller som slutade läsa precis nu tack vare det här pladdret.
Nåväl, det jag ville ha sagt var att det efter 19 år i denna stad knappt händer att jag hittar en för mig ny gata. Då brukar jag bli alldeles till mig. Ungefär som att jag älskar världen hejdlöst och måste låtsas att jag är i en annan stad. Dortmund eller Krakow. Här går jag runt i Dortmund, kan jag säga för mig själv.
-Kan man köpa Tysk slang här eller?
När jag sen är tillbaka i välkänd terräng igen där jag gått en miljard gånger förr är jag också tillbaka i en verklighet som finns…

Nu, en bärs på ett tomt Kellys på en Måndagstom andra långgata.
Människor finns överallt, men definitivt inte just här. Någon annanstans. Hemma eller promenerandes på dåligt upplysta promenadslingor med hundar. Knullandes med sovrumslampan släckt eller inte knullandes alls.
Pratandes över puttrande grytor på spisen. Stickandes en flytväst i ull framför ”Bonde söker frau mit eine schimpans!”

En sådan flytväst skulle jag vilja ha. Om jag plötsligt skulle befinna mig ute på vatten där man inte bottnar…

Dimma.

Har haft en hemmahelg. Hemma, hemma, hemma. Förutom en promenad i den feta eftermiddagsdimman igår. Försökte fånga den på bild. På massa bilder. Och dimman fanns faktiskt med på varenda bild. Då kan jag plocka fram de där bilderna när jag längtar efter dimma, fast jag nu aldrig har kommit på mig själv en enda gång med att längta efter dimma. Förutom när jag har varit på krogen kanske.
Sen har jag varit hemma och hemma och hemma igen.

Inte träffa någon. Inte hitta på några dumheter. Massa tid att tänka. På gott och ont.
Den enda faran som lurat i mina revir har varit att slå i tån i en tröskel eller råka följa med ner i sopnedkastet när jag slängt soporna. Och så tampas med ett visst huvudbry så klart…
Överallt lurar faror, men jag har alltså klarat mig okej.

Därmed har jag inte så mycket att berätta. Har inte befunnit mig ute i verkligheten. Eller i eran verklighet.
Inte sett några självlysande påfåglar i form av färgglatt klädda brats i 60-års åldern. De där människorna som ploppar upp på Avenyn med jämna mellanrum som ett skrikande spektra.
Men jag har sett en liten pipande blåmes på mitt balkongräcke…stort!

Har sett en del film. Berlin calling och Fay Grim och Too late.
Alla tre, väldigt bra filmer.

Den sistnämnda hade det bästa namnet, för ibland är det så.

The rektum

is the only way out
annars stannar allt kvar i kroppen.
Eller så fara allt ut genom halsen.

Farligt och totalt profound!

Nej! Men det är happy och gay och fantastiskt!

Nu ska jag gå och hänga mig i mina kalsonger…………..kr
Äklur

Mat och några öl och mat.

Det fanns en tid då jag nästan alltid åt lunch ute. Inte en allt för avlägsen tid. Typ några år sen…

Har precis käkat lunch på Hops. På deras hemsida ryktades det om Schnitzel Gordon Bleu, men när jag kom ner var den slut. Det blev en fläsknoisette istället. Med tankarna icke flexibelt fastfrusna på den där Blåa Gordon-grunkan blev njutningen av matintaget sådär.
Minns Gordon Bleu ost från 80-talet. Har för mig att det var väldigt stort då. Vill minnas att det till och med fanns chips med Gordon Bleu-smak. En kortlivad trend inom chips eftersom de smakade fan. Har för mig att Gordon Bleu ost hade en väldigt unken smak.
Nu, så här trettio år senare var jag beredd att äta en tallrik nostalgi och få reda på om minnet av den unkna smaken stämde eller ej. Kanske jag aldrig får veta nu…

Eller som morsan sa när hon fick reda på detta missöde när hon ringde för en stund sen:

-Jaaa, så går det när man ska äta lunch så sent!

Så nu vet ni det. Lyssna på din mamma och står Gordon Blue Schnitzel på menyn – var där i god tid!

Nu sitter jag kvar här efter lunch. Dricker en bärs. Det får man göra när man har varit så duktig och ätit upp allt på tallriken.
De har ett fantastiskt stort fönster här. Perfekt att vila ögonen ut mot gatan. Där går ni och här sitter jag. I like it, and I like it ö löt!

Skall hem till morsan om en stund och laga mat. Ja, ni läste rätt. Ombytta roller. Ska se till att hon sitter bekvämt på en stol med ett glas vin. Som en levande kokbok.
Jag ska nämligen lära mig att göra en av hennes paradrätter: ”Mammas kycklinggryta”. En av tankarna är att jag inte ska trilla ner i ”Frysta färdigrätter-träsket” nu när jag äger en mikrovågsugn.

Skall därmed bara dricka en öl till. Ja, eller kanske en till efter den ölen. Så jag inte dyker upp som kocken i mupparna. Han använder ju mycket mjöl. Det är mjöl i såsen till denna rätt. Vore ju synd att begrava morsans kök under ett mjöltäcke bara för att man är lite glad i hågen och lite okontrollerad i armar och labbar.
Kan bli lite jobbig stämning då. Och det är ju…jobbigt. Alltså, med dålig stämning.

Nu måste jag gå. Det kom nämligen in ett gäng och satte sig. Inget fel med att sätta sig. Men det var tyst och lugnt och skönt. Harmonin flödade över mig. Det här gänget skrattar olidligt högt efter VARJE färdigpratad mening. Högt. Skallrande. Ingenting är så otroligt roligt hela tiden. Det vet jag av erfarenhet…

…och då är jag ändå någon som älskar världen!

Jaha?

Igår när jag skulle byta till buss från spårvagn vid Kungsportsplatsen efter jobbet klev det fram en gubbe i 60-års åldern till mig. Jag stod och läste boktitlar i Pocket Shops skyltfönster och hade precis kickat igång en cigg. Trött som en sönderpippad åsna. Han tog ett steg fram, sen stod han och blängde på mig ett tag innan han öppnade munnen.

-Om en timme får jag åka gratis, för jag är pensionär.
-Jaha? Vad bra…
-Ja, men så snål är jag inte. Han tittade på mig i med en högst lurig blick. Jag kan åka hem när jag vill!
-Jaha, det var ju bra, sa jag.
Hans kran var påslagen. Vattenfallet flödade. Han fortsatte:
-Men jag tycker det är så roligt att gå runt och titta. Det gör inte folk längre. Det är tråkiga tider vi lever i. Folk är uttråkade. De tycker ingenting är roligt. Det är därför de slåss.
-Jaha? fick jag fram igen.
-Ja, det är därför de slåss, för de har tråkigt. Det är därför de går med i IS. Och sen skär de halsen av varandra och skjuter varandra i huvudet. Det är tråkigt.

Jag tog ett bloss, vände liksom bort huvudet och blåste ut röken bakom axeln så att jag skulle slippa begrava honom i ett moln, även fast jag hade god lust. Märkligare, och mer vansinnigt resonemang vet jag inte om jag har hört…detta nya år. Med tanke på hur uttråkad man bara ”råkar bli” ibland så borde ju jag i så fall skurit halsen av ett helt publikum. Något jag dömer mig själv oskyldig till…

När jag vände tillbaka huvudet var han borta. Jag vände mig om. Där försvann han in i folkvimlet med armarna bak på ryggen och med handskarna i handen. Redo att sätta sina trevliga och gula huggtänder i nästa offer.

Promenad, ääh riv skiten, för korta braxor och det där med föda.

Tog en planlös promenad i eftermiddags. Solen sken. Det var sju minusgrader och vindstilla. Upp för backar. Ner för backar. Hamnade i stan.
Glömde borsta tänderna. Glömde klocka och ring hemma. Glömde att jag glömde, så det är okej. Huvudet har jag dock med mig. Det vet jag bestämt.

Promenerade förbi Smedjegatan. Där finns det 1700-tals-hus och gårdar. Nu är det tal om det ska rivas för att någon lyxvärd äger marken och bostäderna och planerar att bygga flashiga lyxbostäder där. Lyx, lyx, lyx. Troligtvis sådan lyx och förtjänst med att bygga nytt så att inget dåligt samvete kan kännas eller kan hittas när stålarna börjar trilla in.
Man brukar säga att det revs något skamligt i Göteborg förr. Det är i efterhand svårt att förstå, men trenden är i gång för fullt igen.
Det här är inte det enda område som i så fall ryker. Röda bryggan, ett område i närheten av Järntorget med 1800-tals hus skall också rivas. Där, skall det byggas lyxkontor, lyxgalleria och lyxbostäder. Har en bekant som har en musikstudio i ett av husen som skall rivas. Stora musikakter har spelats in där.
Politikerna i Göteborg verkar vara en hög med dårar. Västlänkspaketet säger allt. Där har det varit sådana turer med dumheter till förslag så det har blivit halshuggarstämning i krönikor och insändarsidor. Ett tag hade man som förslag att plöja upp en tredjedel av Liseberg….
Varför började jag prata om det här? Blev jag smulan upprörd trrrrrrrrro? Kanske det ja…

Något helt annat. Det finns ett mode som jag inte begriper mig på riktigt. Jag har sett det flera gånger i vinter. Det bärs (för korta?) byxor som slutar ovanför ankelknödlarna. Till detta bärs det lågskor. Själva fossingarna är nedpressade där i utan strumpor. Idag är det som sagt minusgrader. Det måste ju bli svinkallt om anklarna. Känner att jag låter lite som min mormor eller morfar gjorde när man hade på sig jeans med hål på. De kopplade genast ihop det med att man inte hade råd (det vill säga min mor och far) att köpa hela kläder. Tvivlar dock att det är på det viset i det här fallet.
De för korta byxorna ihop med lågskorna har inköpts för en summa på 5000 spänn. Därav kanske man inte har råd att sen köpa strumpor?
För varje dag blir jag äldre…och visare, som ni hör!

Sitter på Köttbullekällarn. Ibland ligger det i närheten av där jag promenerar. Då slinker mina normallängdsbyxor och strumpbeklädda fötter in här innan jag själv hinner säga ifrån. Det förvånar mig lika stort varje gång.
Nyss sänkte de ner belysningen här och bytte musik och höjde volymen. Någon för mig okänd spansktalande smörsångare vibrerar ur sig sin saknad angående sin bättre hälft som inte är hans bättre hälft längre. Smärtan verkar självlysande. I varje ny låt kan det vara en ny hälft som inte är hans hälft längre. En jävel till att avverka kvinnor på löpande band. Hur bär karlfan sig åt?
Blir dock väldigt sugen på att bjuda upp en sommarklädd kvinna till vals. Min ensamhet kan mellan varven ta sig i uttryck lite hur som helst.
Istället borde jag börja fundera på vad jag skall äta när jag kommer hem. Detta är ju en ständigt återkommande fråga i mitt ständigt fantastiska liv.

Börjar nu tänka på detta så det knakar obehagligt på hela stället.

Cowboygryta!

Sitter på Tullen i mitt område och dricker några bärs. Försökt jobba på en novell, men jag sitter fast för tillfället. Stucked. Det verkliga djävulskapet med att skriva ibland.
Har även tänkt andra smarta saker som: Hur länge man kan stå på händerna på Himalayas bergstopp och om man kan sticka strumpor av kuddfodral.
Är så plötsligt och oresonligt uttråkad att jag skulle kunna sätta mig på huk och bränna upp mitt navelludd. Och nej, för bövlars jag är inte berusad.

Har även suttit och läst massa recept på nätet. Tänkte att jag skulle laga till något raffigt ikväll som ändå är gott, inte för komplicerat och som inte innehåller 6 dl grädde och 6 dl creme fräsche och som inte toppas med ett halv kilo gratängost. Svårt asså. De flesta recept innehåller så mycket ingredienser så man får nackspärr. Det orkar man ju självklart inte med.

Dock läste jag ett recept på den coolaste maträtten som måste finnas: COWBOYGRYTA!
Den innehåller både kött och sidfläsk och massa annan bråte. Det är kanske ändock inte det viktigaste. Det viktigaste är namnet och när någon frågar:
-Vad ska du göra ikväll?
-Vadå göra? Jag ska hem och laga COWBOYGRYTA för fan!
Så jävla tufft och fulländat!

Att bara få nöjet att säga det med blöta läppar i var och varenda stund gör att jag måste lära mig att laga denna rätt omedelbart. Bulle Bums! Hej Jisu! Ögona böj!

Sen när stöveldoften börjar sätta sig i tapeterna och oset ligger som krutrök i lyan klär jag om. Sätter på mig sporrarna och slänger ut lite hö till åsnorna hänger på mig hölstret och tänder en slickad cigarillo under brättet och drar fram min knallpulverpickadoll och skjuter hål i taket så grannarna ringer till snuten, securitas och störningsjouren på samma gång.

-Buffalo Bill,The Kid, Jesse ge fan i whiskypruttarna och jamarna nu och kom och cowboysa ner er i grytan, vrålar jag. Sen drar vi ut på stan och skjuter sönder varenda gatlampa till stan badar i mörker och spränger varenda bankomat!

-JIIIIIIIIIIIHAAAAAAAAAAA!!!!!!

Nu MÅSTE jag gå och köpa ingredienser!