Mysmöte på Arbetsförmedlingen.

Nu säger vi snart God Bajos till dig, du sumpiga och mörka trök-Mars. Nu hälsar vi April och våren välkommen. Låt den fläka ut sig med sol och uteserveringen så ska jag lägga en välkomnande brakare på närmsta torg. Det gjorde väl Gamle-per i Ronja Rövdotter, så det borde väl vara okejsan?!

Imorn ska jag på möte hos Arbetsförmedlingen. Jag sa att jag kunde göra det när jag var där sist. Gå på ett möte alltså. Bara för att visa mig intresserad, vilket är en skär lögn egentligen. Tycker de rycker och sliter i mig som jag vore helt arbetslös. Det är jag ju inte. Jag är ju en gammal deltidsarbetare sen 11 år tillbaka. Ändå verkar de tycka att jag ska jobba stjärten av mig upp till 100% för att ens få kalla mig för människa.
När jag fick hem och läste kallelsen ångrade jag mig genast. Brevet inleds med dessa klatschiga strofer:

Vem är jag? Vad vill jag? Vad kan jag?…vad är möjligt?”

Jävla flummprat!
-Jag är ölfarbrorn! Och jag vill älska världen. Och jag kan balansera kapsyler på öronsnibbarna, bland annat. Är detta verkligen möjligt? Det tror jag allt, för jag är positivare än din mamma!

Kvinnan jag skall träffa heter Stridsman i efternamn. Inte Stridman (det hade låtit lite ödmjukare), nej Stridsman som sagt. Hon är kanske 24 år och utrustad med en mental k-pist. Ser framför mig hur hon kommer lära mig allt inom att slå mig fram och sälja mig själv till underpris. Kommer jag säga ”tror jag inte” kommer jag också få höra vidden av vilken dålig attityd har. ”Jaså tycker du det? Så kanske det är”, svarar jag då. ”För det är ju bättre att ha en dålig attityd än ingen alls…det är ju dock inget du verkar lida av.”
Sen hatar hon både mig och sitt jobb…

Eller så kanske hon är helt fantastisk den där Stridsmannen. ”Äh, vi skiter i det här nu!” kanske hon säger. ”Vi går ut och får oss en bit mat. Jag behöver en starköl. Sen kan vi ta konjak till kaffet. Arbetsförmedlingen betalar! Lets go böy!”
Hon tar ledigt resten av dagen och efer för lite kaffe och för mycket konjak hyr hon ett hotellrum på AF:s representations-konto. Sen rafsar vi till lakanen så de aldrig mer går att mangla.
Kanske jag blir hemligt förälskad i henne som jag blev i en socialassistent när jag bodde på Hisingen för femton år sen.

Kanske jag plötsligt får lite ont i halsen och stannar hemma istället…och aldrig får veta.

Ett bord och artighetsfraser.

Tar en bärs på Tullen i Johanneberg.
Exakt vid det här bordet satt jag exakt för två år sedan, med den där turkiska kvinnan. Hon åt fisk och jag åt pannbiff med löksås. Innan maten kom ringde hon ett telefonsamtal och som fick henne att gråta. Jag gav henne en servett innan jag gick ut och rökte en cigarett.

Hon dök upp från ingenstans en kväll och jag mådde fantastisk. Sen när hon efter några dagar av oskiljbart sällskap hade åkt tillbaka till Turkiet för att aldrig mer komma tillbaka mådde jag bedrövllgt dåligt. Under en ganska lång tid. På det där sättet som man är helt säker på att man aldrig vill må eller må igen.
Först var det ”Rock my world” och därefter ”Fuck my world” skulle man kunna säga.

Allt det där slog mig alldeles nyss. Jag satte mig alltså inte vid samma bord exakt två år senare för att plåga mig själv. Det var alltså den gamle goda slumpen som hjälpte mig att minnas.
Och nu nyheter och väder…

Vissa bartenders säger ”Ta hand om dig” när man går. Själv brukar jag säga ”Ha det fint” som svar. ”Ta det lugnt” kan slinka ur mig vid ovanliga tillfällen.
Ta hand om dig säger jag aldrig. Det skulle inte kännas som det var jag som sa det. Skulle jag ändå säga det skulle det kännas som jag menade att ”man inte ska ta ut sig i onödan och inte jogga sju dagar i veckan. Eller att man skall duscha när man luktar svett.
Ta det lugnt är ju roligt att säga till någon som lämnar stället och som har druckit tio bärs och är redlös, för det är ju precis vad personen i fråga inte har gjort.
”Vi ses” kan jag säga där jag är stammis och när jag går. Det funkar, för saken är högst trolig att vi gör det. Hur trevligt eller otrevligt det än må vara.
”Skit på dig” kan man också säga. Funkar bäst om man har fått kass service eller ett dåligt mottagande.
”Må din fru vara otrogen med en eunuck och må din tvåplansvilla ramla ihop till en enplansvilla och din morgonfil sakna klumpförebyggande medel!” kan man lägga till om man vill vara lite salt.
Då måste man dock veta att man aldrig mer kommer sätta sina håriga fötter där igen. Annars kan det bli lite jobbig stämning nästa gång.

Ska gå och handla snart. Funderar fan i mig på någon slags stek av något slag. Svinhode-stek. Har inte ätit en köttbit på över ett halvår. Kanske det bara blir en styltbralla-sallad. Svårt att säga det där…innan man handlar. Kanske jag får makaroni-ångest och skär av mig stortån och haltar hem och lägger mig på lofta med en skrikande mage. Ibland är ju livet lite småhaltigt.
Kanske, kanske, kanske. Alltid alla dessa jävla kansken!

Torsdag-Söndag.

Äntligen lite ordning på grejorna…

Har varit ute och tagit en promenad i solen idag. Hann ut innan den hade försvunnit. Tänkte att det var bra efter detta förkylningstillstånd att inandas lite avgaser i stadsmiljö.
Promenerade ända till Redbergsplatsen. Tog en promenad längs Friggagatan. Det var som att gå på en gata som jag aldrig hade gått på innan. Nästan inte ett enda ställe som fanns där när jag bodde vid Redbergsplatsen och brukade promenera på denna gata. Nya restauranger hade ploppat upp överallt. Som en ny gata.
Förr när jag flyttade till Göteborg var det en ruffig gata med skumma caféer, mcklubbar och mcaffärer och porrställen. Stan förändras. Det är snart bara jag som är…som jag ungefär alltid har varit och det kanske inte är en tillgång alla gånger.
Hur som helst stannade jag till på ett relativt nytt ölhak som har öppnat i gamla Redbergsgården. Jag vet inte riktigt vad man skall säga. Det var väl fint och så. Mest säger jag Grattis Göteborg, du har förärats med ännu ett plejs med 1 miljard ölsorter och hamburgare på menyn.
Hade ärligt talat varit sköj om någon i denna stad hade vågat att öppna något annorlunda någon gång.
Innan låg det en kineseria i den där lokalen. Hästpojken har till och med döpt en av sina låtar efter den. Imperial hette den.
De hade inte bemödat sig med att sätta upp en skylt så ingen verkade riktigt veta vad stället hette. ”Den där kineserian i Redbergsgården” stämde bättre. Då visste man.
”Ät aldrig på anonyma ställen som ens inte vågar göra reklam för sitt namn”, sa min farsa till mig en gång. I detta fall stämde det enormt bra. Allt var nämligen oätbart på det stället.
Där jag satt och drack min öl idag, var det spelmaskinshörna då. Lånen sinsemellan när det vanns och förlorades avlöstes lika tätt som de högljudda grälen…någonstans vid lunchtid. När vinsterna var slut satt folk och drack sina öl under vresig och lättaggad stämning.
Tror aldrig jag såg någon äta där inne.
Men nu är det slut på den sortens sköjeri. Det har bytts ut mot annat sorts sköjeri…så att säga.

Efter den där bärsen lämnade jag Redbergsplatsen och åkte in mot stan. Att klampa runt där uppe är som att klampa upp gammalt damm från gamla tider. Man blandar ihop dåtid med nutid.
Två egna lyor. Tre ex på tre olika gator, så känner man sig smått färdig med det där området.

Efteråt hamnade jag på Mandarin Kineseria på Södra vägen för en bärs. Därinne råder ett eget språk…
När man får sin öl vid bordet heter det:
-Vassle, vilket betyder ”Varsågod”
När man har druckit upp sin öl och tackar för sig heter det:
-Tassåmycket!

Sen ringde syrran. Vi sågs på Old Town i mitt område. Vi hann med en öl innan det stängde. Vi gick över till Foxes. Och hann med en öl innan det stängde. Resten är historia.

Och nu är det Söndag och helgen är snart över. Nästa helg är det ny helg och där emellan är det massa vardagar. Solen har tittat fram och jag har suttit på balkongen en del och vi går mot ljusare tider när det gäller vädret, annars är det mest samma skit med lite variationer i. Man duschar när man behöver det, äter när man måste. Reflekterar över sånt som känns, men inte borde kännas alls och sånt som borde kännas mer. Grannen torktumlar klockan ett på natten. Man vrider sig på loftet och plötsligt så sover man.

Hälften av detta inlägg skrevs i Torsdag och hälften skrevs alldeles nyss. Så kan man tydligen också göra. Så gjorde jag iallafall.

Hobbysexologen Johan rekomenderar…

Läste i Metro i eftermiddags om njutnings-apparatur för den där regionen där benen går ihop.
För de som inte har råd (och många har ju en sträng ekonomi eller ingen alls) med en massagestav eller liknande hade metro ett fantastiskt tips.
Ta din eltandborste, stod det. Det är bara att trä över en bärkasse eller en kondom om du funderar på att borsta tänderna efteråt. Har du en partner så kan du be denne att sätta på och stänga av tandborsten för större njutning.

Har du ingen partner får du väl göra det själv, hälsar jag. Har du en partner och inte äger en egen tandborste tycker jag att du ska vänta med frågan till att ni känner varandra och känner er riktigt trygga med varann. Som par alltså. Tror annars att det kan uppstå en liten konstig stämning om frågan kastas ut i ett för tidigt stadie. Den dåliga stämning kan vara ett faktum. Och konstig eller dålig stämning vill man ju inte ha i onödan.
-Är det mig eller tandborsten du vill ha?

Annars är det väl bara att köra. Go for it!!!
Men vänta med tandkrämen till det är dags att borsta tänderna.

Inom männens njutningsapparatur var det klenare. Det fanns någon grunka med sugkopp som man kunde fästa på kylskåpet. Sen fladdrar den loss och tog hand om HELA ollonet.
Jag förstod faktiskt ingenting, så jag lämnar det därhän.
Istället för att köpa en grunka kan man kanske köpa en gurka. Kapa av den på mitten och gröp ur. Trä på. Sen är det bara att sköja på som ett djur i sin ledsna ensamhet. Det borde bli århundradets sug…och vakuum. På alla vis…
Ju större njutning desto större tomhet efteråt, som jag brukar säga.
Men what the häck! Du har ju halva gurkan kvar. Den kan du ha salladen!

Kände att jag nu gick in i rollen som sexolog. Det är jag alltså inte. Blivande hobbysexolog kanske vore något.
Genast blev det tydligt att man valde fel redan i gymnasiet…

En förkylning.

Så blev han sjuk då, den lille sköjaren.
Snoken började rinna hejvilt på jobbets sista timmar i Lördags. Huvudvärken tilltog och nysattackerna avlöste varandra. Min brukade påpekade att jag var förkyld och jag tackade för informationen. Sen dess har jag varit hemma och är fortfarande. Nu har snoken slutat rinna. Mattheten är kvar. Minsta lilla ansträngning känns som ett dödsryck. Att diska tre tallrikar innebär att man sen måste gå och lägga sig i en halvtimme. Man får ta taxi till jourbutiken på hörnan…
Hungern är som bortblåst. Fyra bragokex, sen är man mätt. Kämpade i mig en tredjedels pizza igår. Att jag sen hade bett dem lägga på extra ost när jag beställde den föreföll som en gåta när hela gommen blev helt sönder-ostad.

Inatt drömde jag att jag blev vräkt på grund av mina nysattacker. En mycket jobbig dröm kan jag säga. Vaknade svettig som en diskbalja och tänkte att jag måste sova lite till innan jag börjar packa.

Börjar kunna tv-tablån riktigt väl. Igår visades det skidskytte i typ sex timmar i streck. Jag väntade på att det skulle urarta. Att de skulle ta av sig skidorna och börja jaga varann med gevären ute i skogen. Kanske slå varandra gul och blå med stavarna. När det inte hände slog jag över. Då var det sportnytt. Det är tur att man kan streama pungen av sig…
Fast nu när jag tittar igenom gårdagens Tv-tablå så har det inte visats någon skidskytte alls. Äh, det kanske var i Söndags. Eller har jag drömt? Dagarna flyter ju ihop och bakas in i en snorig rinnande snok.
Hur mycket snor kan en näsa innehålla?

Nu när jag är lite friskare kan jag konstatera att isolationen är total och lite sällskap hade varit på plats. Kanske Maud Olofsson hade kunnat baka scones och bjudit på kamomillte.
När jag är återställd ska jag sätta på mig Hawaii-skjorta och promenera gata upp och ner. Ställa mig på ett torg och basunera ut:
-HALLELUJA, JAG ÄR FRISK IGEN!

Körv me brö

Knegar helg.
Känns som jag håller på att bli förkyld. Haft tre nysattacker idag. I mesta laget för mig med. Det rinner ur snoken och rösten låder dammig. Som Zeb Macahan ungefär.

Var på Bäckebol köpcenter innan. Det kan liknas vid jordens ände. Allt är till salu där. Till och med de som säljer Bingolotter.
Min brukare hade några ärenden. Resten av tiden slog jag ihjäl med att leta efter körv me brö. Fick något slags slang-begär.
Frågade på treo olika ställen.

-Har ni körv me brö.
-Nej, tyvärr.
-Har ni körv me brö.
-Nej, tyvärr.
-Har ni körv me brö.
-Nej, far åt helvete.

Ett helt köpcenter och ingen slang med bröd. Trodde det var belöningen när man har stått ut på ett sånt ledset ställe. Att få sig en körv.
Till slut var det en snubbe som kläckte ut sig att Bauhaus har körv. Trädgårdsslangar, släggor och körv har dem.
-Men det är ju en jävla bit dit, sa jag.
-Ja, femtio meter, sa han och svingade någon konstig grunka fram och tillbaka som han alla gånger inhandlat på Bauhaus.

Så fick då Johan sin körv me brö.
Det kändes fantastiskt tills körven var slut.
Sen var allt som vanligt. Igen.

Klockan är tjomme!

Nu har jag skrivit tre inlägg och raderat dem alla.

Det blir inte roligare än så här, som farsan brukade säga.
Solen är rund och gul och om nio månader är det jul.

Jag var lös i magen tidigare ikväll, så råkade jag slå på TVn (ni vet den som jag betalar licens för numera) och nu är jag förstoppad.

Fick förresten en räkning i veckan från Radiotjänst i Kiruna.
600 bagis. Pang, så bara! Som ska vara betalda i månadsskiftet. Pang, så bara.
Tror de att jag gjord av pengar eller hatar pengar?
Jag älskar ju de lilla pappersmongoljderna!

Jag ringde upp Kiruna radiotjänst och hotade dem med att jag tänker sälja TVn för det är ändå bara skit som visas. Sen kan de där jävlosen alltid börja sälja radio-apparutter istället.
Responsen jag fick var kall och van. Kall, uppgiven och oändlig.
-Hör av dig när du fått den såld, så du inte betalar Tv-licens i onödan, sa kvinnan.
Jag sa att jag ville betala månadsvis istället för en gång i kvartalet. 600 pajsare är ju ändå en pajsarnota på krogen.
Det gick bra, sa kvinnan i Kiruna, helt livlös.
Min upprördhet kändes så löjlig så jag tackade för mig och grävde ut en återvinningsstation i min garderob.
-God bajos, kan man säga att jag sa…och låt
Mästarnas mästare lägga en liten spermaklick på varandras ögonlock!

Kinke, lane, koff.
Koffe, lane, binke, bane. Ole, dole, doff!
Det är bara fantastiskt!

Månen är hel ibland. Men mest är den klöven.
Öj, maj göd vare klia i röven!
Egentligen är jag mest av godo
men jag har så fruktansvärt litet hodo!

Bakgatornas vandrare.

Jag har tagit en promenad idag. Det är lika godtyckligt att ta en promenad när man är singel som att knulla om man har en bättre eller sämre hälft.
När jag kom ner till stan gick jag på bakgator som det var längesen jag gick på. Det kan funka de gångerna man längtar bort från den här staden.
På Teatergatan hade det öppnat massa nya ställen. Kommer inte riktigt ihåg vad som har legat där innan, men jag såg att ställena var alldeles nya. Helt enormt stora fönster. Kanske fyra meter höga eller mer. Det såg ärligt talat väldigt New York-wannabee ut. Tänker att ett glas bubbelvatten kostar 125:- därinne, men då kanske man får en tunn bit citron i som är ekologiskt odlad på Österlen.
Tänker även att om man skall springa in i ett fönster på fyllan så är det just ett fönster i den storleken man skall springa in i. Måste vara en enorm känsla när glasbitarna regnar ner som ett vattenfall under skjortkragen.
Detta kan vara en idé för ett framtida videoinlägg på bloggen. Allt för könsten.

När jag tyckte att jag hade promenerat färdigt gick jag in på Åhlens. Tänkte jag kunde hitta några fräcka kalsonger med hajar eller delfiner på, eftersom jag har presentkort. Det gjorde jag inte. Det var varmt därinne. Jävligt varmt. Så jag tog av mig mössan.
Uppe bokavdelningen kände jag mig lite halvt skuggad. Det var en vakt som lite alldagligt smög på mig samtidigt som han försökte få det att se ut som han bara strudlade runt. He did a lousy job…
Troligtvis såg jag väl sinnessjuk ut i min möss-frisyr. Igen.
Funderade på att sätta eld på bokavdelningen. Det var ändå bara skitböcker. Man skulle haft med sig ett paket körv också, så hade man kunnat dra loss en grillfest.
På väg mot rulltrappan såg jag en tjej åka upp. Hon hade ett jätteleende på sina läppar. Precis när jag ställt mig i rulltrappan och mötte henne sträckte hon ut ena benet bakåt och rakt ut i luften och böjde ner hela kroppen framåt som en ballerina. Det såg väldigt trevligt ut, men också lite konstigt. Fast mest trevligt. Förväntade mig en piruett där i rulltrappan också…kanske med en avslutande hoppspark så jag dråsade i backen. Den uteblev dock.

Jag satte mig på en bänk utanför. Rökte en cigg och tittade på fölk, ah men sicket fölk! Efter några minuter som kom den där vakten ut. Han ställde sig bredvid entrén och smygtittade på lite på mig. Innan han gick in tittade han lite extra. Jag tittade på honom lite extra. Han gick in igen, men vände sig om en gång extra innan han försvann.
Vad falls? Han hade väl lite roligt på jobbet kanske? Vad fan vet jag???

Jag gick till bussen. Redan trött på stan. Tänkte jag kunde ta en bärs på Vickis på vägen hem och köpa med mig en pizza hem. Det sa belöningssystemet till mig att det har du verkligen gjort dig förtjänt av Johan. Drick två öl, drick tre öl. Köp hem åtta pizzor. Eftersom du är den duktigaste människa jag känner. Så sa belöningssystemet.
När jag åkte förbi Vickis och tittade in genom fönstret såg jag att det var helt fullt med tjoande partyhattar därinne som jobbade bort ångest med öl, så jag åkte vidare.

Nu sitter jag på samma indiska place som jag satt på i förra veckan med siss. Samma kvinna som satt här sist och bälgade vin var här igen. Ut ur högtalarna strömmade Afzelius ”Ett hjärta kan gå i tusen bitar. Igen.
Precis som jag bara hade varit ute och tagit en cigg och gått in fem minuter senare. Syrrans frånvaro var det enda beviset på att det här var en annan dag.
Och det här är en annan dag, det vet jag bestämt.

De har förresten börjat bygga ställningar till huset mitt emot mitt. Detta vaknade jag upp till förra veckan. Klockan sju på morgonen. Känns ju faktiskt helt icke-fantastiskt med tanke på hur mycket det har brötats i mitt eget hus i de där sex månaderna.
Nu får jag det ljuvliga nöjet att sitta på min balkong när solen börjar titta fram att titta på byggjobare som för ett jävla liv. Kommer bli underbart.

Näää, nu spelar de ”Vandraren” med Nordman härinne. På fullaste allvar. Jag hör inte vad jag försöker skriva. Tummarna sväller upp och näsan imploderar. Jag måste härifrån. Nu!
HEJDÅ!

Eds garanti.

Den gode Ed bedyrade att vi skulle träffa våra livs damer ikväll.
Jag trodde på detta stenhårt, som om det vore någon slags garanti.

Kvinnorna som skulle förändra våra liv.
Han och jag…plötsligt ovanför de sju… på en gemensam parmiddag. Konverserandes fritt och ledigt om lågt och lite högt också.

Bluff och båg!
Ruvad. Rävad. Rövad.

Nu står jag här med den största kärleken i mitt liv medan jag väntar på bussen:
En hambörgare med ALLT på inom tillbehör och lite extra ALLT på igen! Bara för säkerhets skull. Thäts löve möthaföcka!

Under tiden , så är det ingen tvåsamhet som stör. Gud vad skönt!

Vi får vi nöja oss med lite Murena Moräna!

Men för helvete Ed. Du lovade!!!