På skoavdelningen.

I måndags var jag på Emmaus på Backaplan. Tänkte kolla tempen på vinylavdelningen. Om man gillar klassikt och kristen musik på vinyl kunde man köpt varenda skiva med förbundna ögon. Om inte, så kunde man gräma sig lite grann åt att man hade bläddrat genom alla tio backarna.
När jag kom upp på övervåningen hittade jag en sån där skinnjacka som jag har letat efter i flera år. Jag satte på mig den och letade upp en spegel. Jag hittade en på skoavdelningen. Just när jag skulle konstatera att den satt som en smäck såg jag i spegeln hur en snubbe uppenbarade sig bakom mig. ”Det var ett jävla slagsmål om speglarana på det här bygget”, hann jag tänka. Snubben knackade mig på axeln.

-Jaaa…svarade jag. Han höll upp en sko framför mig. Han bröt ganska kraftigt och växlade mellan svenska och engelska.
-Vad tycker du om denna sko? Is it good? Han höll upp någon slags märklig sneakersko.
-Yes, but you also need the other one! svarade jag och tyckte jag var helt omåttligt skojig.
-Men ska man springa eller gå?
-Jag tror det är en promenadsko, eeh, like a everyday-shoe.

Jag försökte återgå till att beundra mig själv i spegeln. Då kom hans kompis fram med en annan sko. Han såg glad ut och hälsade och skakade hand. Jag passade på att skaka hand med sko-snubbe nr.1 också. Jag såg dem i spegeln De iakttog mig kritiskt från topp till tå.

-What do you think about this jacket? sa jag plötsligt utan att reflektera över att vi höll på att starta ett stil-forum.
-It´s nice but you need a nice shirt under so you look good!
-Really?
-Ja, ni svenskar vet inte hur man klär sig. Look! sa han och visade runt med armen utsträckt och lät den sväva från väster till öster i lokalen. Jag tittade mig omkring. Jag fick syn på en gubbe i en keps som en gång hade varit röd. Ölkaggen stack fram under den för korta t-shirten och den dassiga jackan som var tre storlekar för stor hade en svårgissad kulör. Ett urtvättat hisingsoriginal. Inget konstigt med det.
-I´ll see what you mean…
-When I was in Italy. Everybody went out in Armanisuites and was drinking coffee. They have style.
Okay, svarade jag i brist på Armani-kostym och vad jag skulle svara.
-And look at you!?
-What? undrade jag.
Jag tittade på min svarta tröja. Mina svarta jeans och mina Nike-dojor och undrade vad fan karljäveln menade.
-Look at that sweatshirt. You need a nice shirt. No style. No girls.
-Well it´s casual monday, försvarade jag mig.
-And that shoes!

Nu började han verkligen… Det här var väl ingen trevlig stajl.
Jag tittade på den där skon som han hade visat upp för mig. Den såg ny och oanvänd upp. Förutom det (och detta sparade jag medvetet till sist) så var det den plastigaste bit doja jag har sett i hela mitt liv. I glänsande gult och blått. Till och med skosnören och sula såg ut att vara gjorda i glänsande plast. man blev helt plastig i själen när man tittade på den.
Och där stod den där pajasen och hånade min klädsel. Någon måtta får det väl ändå vara på dumheterna?

-You thinking of buying this shoe? frågade jag.
-Yes, what do you think?
-Well, it´s not Armani. No style. No girls you know…
Han tvekade en stund och ställde sen tillbaka dojan.

Vi hälsade adjö på trevligaste sätt och önskade varandra lycka till.
Jag hade ju redan hittat den jacka jag så länge varit på jakt efter. I hans fall kändes jakten lite mer tveksamt.

*** NYTT VIDEOINLÄGG! VIDEOINLÄGG #6!!! ***

Vad har en svettig joggare, en wannabe-tysk och en övergiven tomte gemensamt?

Jo, alla skepnader dyker upp i detta sista videoinlägg.
En och en annan rafflande anekdot tagen ur det verkliga livet utlovas i vanlig ordning.
Med sista menar vi troligtvis det sista videoinlägget i världshistorien.

Just nu finns det varken tid eller plats för den här sortens sköjeri och dumheter.
Kanske vi kommer bjuda på ett jubileums-videoinlägg när jag fyller pensionär och skyller alla mina tillkortakommanden på hemsjukvården.
Eller så dyker vi upp som två lortiga duvor på ditt balkongräcke.
Vem vet?

Jag passar på att tacka regissören för allt stiligt jobb genom åren och att han är en jävla kung bakom kameran och klippbordet!

För fortsatt sköjeri och grubbleri i textform läs bloggen på samma trogna vis. Då blir sköjarn glad!

En vy från balkongen.

Min tilltänkta och plötsliga långledighet på fem dagar som jag babblade om sist seglade ut genom fönstret när de ringde in mig på jobb för Torsdagen och Fredagen. Därmed slapp jag fundera på vad jag skulle hitta på för dumheter för mina 400 kronor. Sen blir det ju sköjigare när lönen kommer i slutet av April och solen skiner. Då kan jag sitta på en uteservering och skratta medans ni andra sitter hemma och gråter.

Vaknade av massa brötande flygplan i morse. ”Jaha, nu är kriget nära”, hann jag tänka i mitt morgonyra tillstånd. ”Nu har Nordkorea ställt in koordinaterna fel på sina missiler och skickar ner dem på Johans balkong. Mitt i Johannberg!”
Jag gick ut för att sätta mig på balkongen (om den nu fanns kvar) för att kolla in spektaklet. Med morgonciggen i gipan fann jag ett helt annat spektakel.
Bostadsrättsförmedlingen i huset mittemot hade städdag på gården (Martin i hästpojken bor i det där huset. Förväntade mig att se honom med en kratta i näven, men han syntes inte till). Männen bar ut trädgårdsmöbler till deras uteplats och kvinnorna tog hand om upp-piffandet av gården.
En kvinna i röd jacka och i glasögon började delegera arbetsuppgifter med utsträckt hand. Som den värsta sortens gårdsdiktator.
”Du krattar löv. Du krattar löv. Du klipper häck. Och du tar dig i häcken.”
En ung och förvirrad kvinna med en gymnastikpåse på ryggen fick inte någon arbetsuppgift tilldelad, så hon stod där och låtsaskrattade där det inte fanns något att kratta.
Antog genast att det var hennes debut i detta sammansvetsade gäng.
Tänkte att jag kanske skulle ropa ner till henne:
-Nästa år smiter du ut genom källardörren!
Det kanske hade varit dumt, men det är även dumt att spränga hönsägg eller sätta på sin flickväns mamma.
Kvinnan i den röda jackan, ”Thö lider of thö päck” tog sig en plastkorg och samlade ihop löv och gick upp i parken och tömde dem på en alldeles egen uppfunnen komposthög. En komposthög som inte finns kvar när blåsten kommer, då ligger alla löven nere på gården igen.
När hon kom tillbaka ner på gården kommenderade hon den unga kvinnan att kratta löv där det fanns löv. Hon pekade med hela armen. Den unga kvinna promenerade långt bort från arbetslaget, in i skuggan medan de övriga stod i solskenet och skrattade och skojade.
Funderade på om man kanske skulle ta och gå ner på gården och hjälpa till. Hjälpa till att bära bort den där haggan och lägga henne på komposthögen.
Efter tio minuter gav den unga kvinnan upp. Hon gick upp till de övriga och ställde krattan mot ett träd. Sen promenerade hon ut i världen med sin gymnastikpåse på ryggen. Nästa år kommer hon ta källarvägen…
Det sista jag såg efter att ha följt spektaklet i en halvtimme var att kvinnan i den röda jackan stod med en skylt i handen som hon ville sätta upp på uteplatsens räcke. ”Rökning förbjuden” stod det på skylten.
Jag fimpade min cigg och gick in och åt frukost.

Nu ska jag försöka bestämma mig om jag skall stanna hemma som en tråkmåns eller om jag ska gå ut sköja till det med en bärsa. Huvudbryet saknar gränser…

Hål i plånkan.

Tänkte gå och panta lite burkar och sen laga hamburgare. Är lite av ett socfall till löningen som kommer nästa vecka. Har varit smått generös mot mig själv denna månad. Man får vara generös mot sig själv när ingen annan är det.

Sköjade ut påsken med syrran och man på annandagen eftersom jag jobbade hela påsken. Vi började lite stillsamt med en sådär 6-7 öl var på en uteservering på Linnégatan.
När jag sen skulle gå till Tullen på Andra lång för att betala tillbaka några sedlar som jag hade lånat av en bartender på påskdagen till taxi för att mitt kort inte fungerar och för att jag saknade cash såååååå…blev det några bärs till som bara rann ner för strupen alldeles av sig själv (Fan vilken lång mening det här blev då!).
Att jobba dagen efter, det vill säga igår, var en utmaning. En mycket svår och trist utmaning. Att lida med en sprängande huvudvärk på högra sidan av hodet och tänka ”Varför jag?” Jo du, Johan! Det ska ja berätta för dig: som man bäddar vänder man tuva om…och om igen” Lite som att bestiga Kebnekaise med brutna ben. Dumt av mig kan tyckas, och jag kan tänka mig att hålla med.
Har ändå inte varit ute och sköjat så mycket den här månaden som jag brukar. Ändå sitter jag här med 400 spänn i plånkan. Men när jag har varit ute har jag varit ute på riktigt kan man kanske säga. Och när jag inte har varit ute på riktigt har jag inte varit ute på låtsas. Så kan man också säga.

Bytte bort morgondagens knegdag till en extra knegdag nästa vecka. För att vara snäll mot den andra assistenten. Så nu är jag ledig till Måndag. Frågan är vad jag ska hitta på med 400 bagis på fickan i fyra dagar. Det får bli något som inte kostar något. Spela yatzi (med mig själv). Göra som mors lilla olle och plocka blommor till mamma. Frysa vatten och kalla det för isglass.
Ja, möjligheterna är oändliga. Vem fan behöver stålar?

Annars har känslan av tomhet haft mig i ett järngrepp under större delen av dagen. Vissa dagar är sådana. Det vet jag nu efter 44 år. Som människa.

Nu ska jag nog gå och panta burkar iallafall.

Vi säger ajöken din jobbhelgshelveto!

Det är så kul med toffefe!
Vad är det för billigt prat?

Kvinnor, bärs och pengar. Det är roligt det. Och en och en annan gräddboll mellan varven.
Att få sova utan att väckarklockan ringer och klara sommaren utan hemoröjdas. Då får man var nöjd.

Glad påsk? Det vet jag inget om…Jag har jobbat nästan hela påsken. Väldigt lite ägg och nubbe för min del förutom i Torsdags när jag firade lite påsk med familjen.
Men nu är det snart färdigjobbat. Kanske får bli några kalla ikväll. Ja, det tror jag allt. Sätta på sig kycklingdräkten och bryta i ihop i baren.
Eftersom alla donnor är på blåkulla får jag väl dra med mig en skäggig och halt kyrkvaktmästare till loftet. Man får inte vara kräsen…

Jag var nästan helt ensam i världen när jag gick till bussen i morse. Såg endast två personer när jag stod vid hållplatsen. En som gick helt rakt och en som inte gick helt rakt. Sjögångssnubben stannade och knöt sitt ena skosnöre. Han hade vissa problem. Efter fem minuter var dojan knuten. Efter ungefär 30 meter hade skosnöret gått upp igen. Han böjde sig ner igen…sen kom min buss. Han borde vara hemma lagom till ikväll.

Nu snöar det också. Stora flingor. Helt perfekt. Hoppas det lägger sig också. Är så jävla sugen på att bygga en snögubbe. Och leva i ett vinterlandskap fram till September.

Jag äter en frysrätt. Jag har värmt den alldeles själv. Köttbullar med pulvermos. Det där pulver moset är så pulvrigt så att man kan strö ut det som aska på närmaste äng.
Min brukare tittar på Utvandrarna. Filmen alltså. Munter film det där. Om en stund skall han se på Bingolotto. Det är kontrasterna här i livet som gör det värt att leva, lät jag hälsa honom innan jag gick ut till mina köttbullar. Sen satt jag och funderade över vad jag menade med det.
Nu för tiden har vi Mästarnas Mästare eller Taskspelarnas Taskspelare.
Från Utvandrarna till Mästarnas Mästare via Bingolotto. Evolutionen går vidare. Mycket sumpigt vatten har runnit under bron och jag står mitt under den.

Nu skulle man allt ha en toffefe!

Att sälja grunks och skicka paket.

Jag har sålt lite grunkor på Tradera. Bland annat en trummaskin och en ljudbank (om man kan säga så). Båda från sent åttiotal. Kom ihåg att jag köpte dessa grejor ihop med en synth för det ringa priset av 500 spänn. I början av 2000-talet. Synthen försvann senare på sitt håll och har inte setts till efteråt.
Var uppe och rotade på vinden för några veckor sen när jag återfann de två andra grunkorna.
Minns att jag gick runt till några musikaffärer för kanske tio år sen och försökte kränga junket. Jag blev uppriktigt sagt utskrattad. Förnedringen var total. De införtjänade pengarna uteblev och därmed troligtvis nudlarna och folkölen.

Nu tänkte jag att man kanske kunde kränga junket på tradera. Jag var en tuff förhandlare och satte utropspriset på 300 spänn per grunk. Redan efter en timme hade de första buden kommit in. Efter några dagar så såg jag att en av de som budade hette jamgbg. Det måste alltså vara Jam Music i Göteborg och en av de musikaffären som jag gick och förnedrade mig hos. ”Ooh” vad jag önskade att de skulle vinna. Då hade jag personligen kunnat leverera trummaskinen till dem och berättat en anekdot om ”den som skrattar bäst skrattar sist!”
Tyvärr var det inte dem som vann budgivningen.

Grunkorna fick ett högre slutpris än vad jag hade kunnat drömma om. 800 spänn styck för trumbonkarmaskinen och ljudmojängen. Fantastico. Jag har med råge fått tillbaka det jag lade ut för dessa utskrattningsprylar.
Jag har tjänat pengar på dagens nörderi. Att äga den äkta varan står högt i kurs idag, trots att dessa två grunkors sound säkert finns inbakat i vilket musikprogram som helst.

Ooooooch…när jag då skulle skicka ett av paketen så gick jag bort till min jourbutik som har service för detta ändamål. Jag loggade in på butikens dator för att skriva ut adresslappar.
”Nej bara inte den där lille taskspelaren jobbar idag”, tänkte jag. (Jag har ägnat ett helt inlägg om denna järs tidigare)
I samma stund hörde jag hans pipiga och nasala stämma bakom kassan.
”Föck!”
Hoppas jag inte behöver rådfråga honom något om jag nu stöter på något hinder på vägen…vilket jag naturligtvis gjorde.
Jag gick fram till kassan och tittade på den övergödde lille ballongen till förväxt bebis.
-Vet du om man kan kan…
-Jag har ingen aning! sa han så överdrivet glatt så jag trodde han skulle sprängas av lycka. Han flaxade med armarna längs sidorna som en uppspelt påskkyckling. Sjukt obehagligt.
-Men alltså vet du om…
-Jag har ingen aning!!!!
-Nähä, det var ju dåligt av dig! Lät jag honom veta.

Ringde upp min kompis regissören som är väl bevandrad i Traderas rutiner.
När jag sedan hade skrivit ut adresslapparna undrade jag var skrivaren var någonstans. När jag sen klev ut från hörnan där datorn stod och tittade mot kassan stod den lille bollen och viftade med mina adresslappar i luften och ropade:
-Jag har dem! Jag har dem!
Jag gick fram och hämtade dem av honom. Sa inte ett ljud och gick bara ut därifrån.

Alltså arbetsmarknaden är hård. Och uppenbarligen inte speciellt rättvis. På vilka meriter har denna blimp till trädgårdstomte fått sitt jobb? När det finns en uppsjö av hederliga och reko människor som verkligen förtjänar ett arbete.
Det är fan inte rätt asså.

Nej, nu blire pöskmiddag hemma hos mor. Skall knega hela påskhelgen. Rouligt så man kan bryta ihop.

GLA PÖSK ERA SHATANS SHLÖDDRIOUS!

Djurfaunan som försvann.

Satt på balkongen för en stund sen och försökte njuta av förmiddagskaffet och den phäntästiske förmiddagssolen. Stört omöjligt. De där byggjobbarna som jobbar på huset mittemot har börjat hacka ner balkongernas betongplattor. Jag kan vara glad åt att det inte sker i mitt hus. Ändock kan jag inte glädjas helt åt att de brötas så jävligt att det inte går att sitta och njöta på min nya fina balkong utan att bli galen.
De skrämmer ju fan bort djurfaunan i den lilla skogsliknande parken nedanför min balkong.
Ty, annars brukar man se den Skurade Batikåsnan tugga i sig de saftiga skotten på grenarna till den lurviga björken. I dess högre grenpartier brukade den Rufsiga Knullvippan samla ölkapsyler för att dekorera sin bordell. Därnere på marken syns inte de limsniffande Sulfotade Knalltofsarna till längre. De har bytt hem till en gård i Majorna och blivit lika patriotiska som resten av stadsdelens invånare. Icke bra!
Den Gråmulna Papperspajasen som brukade stoja runt i buskarna med den vildsinta Snefrästa Gallimatiasen har nu istället börja roa sig med att skrämma kunder utanför Willys. Alla som har köpt gratängost ligger risigt till.
Ens inte den Slöfockade Baksmällatrasten stod ut längre. Han som så fint visslade gitarrslingan till Slayers ”South of heaven” på morgonkvisten, innan den gick och lade sig för att sova bort resten av dagen.
Hela faunan är satt ur spel. Hela faunan är utrotad.
Kvar finns bara en gubbe på en balkong. Muttrande och morrande. Det är så nära fauna man kommer för tillfället i dessa nejder…Inte mycket att bjussa på.

Som ni kanske har märkt hyser jag en enorm längtan till att bli naturromantiker så här på gamla dagar. Det ligger ju i tiden också. Kanske jag flyttar ut till landet. Till ett gammalt ruckel till torp och lever på brännvin och mjölig potatis.

Igår när jag satt på balkongen så stannade det en buss ute i korsningen till min gata. Det vällde ut vrålande män som vrålade ramsor. En annan sorts fauna. Fotbollssupportrar i ljus och mörkblå-randiga tröjor. De begav sig skrölande, med ölburkar i nävarna, ner för gatan. ”Vad falls?” tänkte jag. Var har de här att göra? Här finns väl ingen arena? Ska de spela fotboll i min park eller?
Efter en stund begav jag mig ut för att ta en promenad. När jag kom ut till korsningen såg jag att alla supportrar hade samlats på en liten parkeringsplats. Där stod de och halsade bärs och vrålade. Det hela såg ganska märkligt ut. Jag och en gubbe med öppen mun stod och blängde en stund. När hela gänget kom vandrande upp för backen och min korsning igen fick jag bråttom att ta hand om den där promenaden. Jag promenerade upp för backen med deras rop skallande i ryggen.
På väg hem efter promenaden passerade jag deras tidigare festplats. Ölburkar slängda lite överallt. Husets väggar var nerfläckade med urin som hade runnit vidare ut på gatan. Med god fantasi såg hela asfalten ut som ett atlas med alla Europas hav och floder.
Om man skall obete sig så kan man säga att de hade skött uppgiften exemplariskt.

0005754Här är mitt drömhus. Med lite spackel och målarfärg så är idyllen ett faktum!

Göteborg avancerar…

(null)
Det underjordiska dasset. Som tittar upp ibland. Härlig miljö att slänga ut snorren i…man blir så kissenödig!
Visste ens inte att det fanns en sån här Star wars-komplex-grunka på järntorget (när de installerade den första på Vasagatan åkte den ner i marken vid fel tidpunkt och en snubbe blev inlåst i flera timmar. Under jord. Cosy…
Att ens få ut några nödvändiga droppar i denna miljö…
Borde ju vara mindre stressande att slicka kungens pung på Avenyn medan alla applåderar!
#järntorget #starwars #pissoar