Hejdå semestern. Det var kul att ses.

Om några timmar är min semester slut.
På något vis var det roligare att eäkna ner till semestern än tvärtom.
I morgon skall jag gå upp tjugo över fem. På morgonen alltså. Om jag tänker på det måste jag nästan köpa en plattfisk, rensa den och sätta den på hodet som en stinkande keps.
Vem fan går upp vid den tiden? Och vad fan har man uppe att göra vid den tiden om man inte är en tupp med sömnproblem. Eller möjligtvis en sinnessjuk idiot.

Om någon hade gett mig ett oanständigt förslag bara för att jag skulle slippa gå upp i svinottilottan i morgon hade jag nästan gått med på vad som helst.
Bränna upp ett ålderdomshem. Slicka skånsk senap från Jimmy Åkessons överläpp. Hyrt ut min pung som piltavla. Inga problem.
Jag hade gjort det direkt.

Hejdå semestern. I morgon skall jag vissla på spårvagnen hela vägen till jobbet och hela tiden låtsas att jag älskar världen.

En rapport om nada och ett bloggtips.

img_1303.jpg
Sitter och glor i köket. Vandrar runt i ett klister och lågvatten. Tanken på att börja jobba igen på Tisdag kan få mig att små-vomera. Det regnar ute till och från. Regn som kastar sig ner från en jämngrå himmel.
Hål i skorna. Sommarkänslan är noll.
Nu har det slutat att regna. Om jag går ut då börjar det regna igen. Om jag stannar hemma blir det uppehåll. Ja, ni fattar själva.
Funderar på om jag skall hoppa ur pyjamasbyxorna och ta en dusch. Eller om jag skall låta bli…

Hade premiärbesök på balkongen i fredags. Av syrran. Sköj hade vi. Sen gick vi ut och hade ännu sköjigare. Linnégatan och andra lång.
En vän behövde sovplats i slutet av natten och eftersom jag aldrig varit omöjlig så erbjöd jag min soffa. Innan man sussar kan det vara trevligt att sitta på balkongen och morgonsudda med en öl. Och lyssna på Eddie Meduza. Detta gjorde vi tre timmar och plötsligt var klockan åtta på morgonen när jag lade ner mitt lilla hode på kudden.
Sköj, sköj, sköj. Och igår var det inte lika sköj. Reg, regn och förstoppning och kassa nerver och ett dunkande hode.
Vi gick ner och åt på Tullen. Och tittade på horder av Håkanfans som rasade in genom dörrarna. Överallt, dessa Hakan-fans.

Skall tydligen gå och käka hos morsan om en timme. Får nog alltså ta den där duschen ändå.

Min syster har startat en blogg. Den tycker jag allt att ni ska ta och läsa. Den kan bli hur bra som helst! Här är adressen. Läs!
Sofiasviskningarochrop

Balkongtankar och IKEA.

Jag sitter på min tjusiga balkong och beskådar fågellivet på gården som en gammel rynkig pensionär.
Det är ett jädrans duvparty där nere. De pickar ner sig fullständigt. Gäng med småfåglar som drar från träd till träd i panik när jag drar en nysning så det ekar på hela gården. Skator med rökröst. Kraxande kråkor. Fyllemåsar som seglar runt i skyn och en helikopter som kretsar runt i skyn i jakt på förmiddagens ligist som kanske gömmer sig i något taggigt buskage.

Jag sitter även och maler fram en och samma mening i hodet:
”Det var den semestern…”
Snart fem veckor sen man sparkade upp dörrhelvetet på jobbet och ropade ut ”Good bajos caprifolios!”. Känns som det var nån gång i förra veckan.
Detta har nog varit den slappaste semester jag har upplevt. Bergsbestigningen av Mount Everest uteblev så att säga… Men vad har jag gjort egentligen¿ (och varför hamnade frågetecknet upp och ner alldeles nyss?)
En Olskroken-dag, en Majorna-dag, en Styrsö-dag, en Henrik Berggren-dag med en fantastisk spelning och en helt poänglös efterfest.
Sen har det ju sköjats en del, målats balkongplattor, vaknats med baksmällor, vaknats utan baksmällor.

Skall åka till Ikea idag. Med mor och syster. Käka köttbullar kanske. Köpa med mig en trädgårdshäck kanske och släpa upp på bussen.
I Shanghai (tror jag det var) så har Ikea-konceptet missuppfattats lite. Man verkar inte ha begripit att Ikea är ett Mammons tempel där man köper massa junk och tar med sig hem. Det verkar mer fungera som ett hostel.
Folk har istället lagt sig och sovit på sängavdelningen och tagit med mat hemifrån och dukat upp på köksavdelningen.
Tycker det låter helt fantastiskt. Hörru Kamprad! Detta är väl något vi kan införa i vårt avlånga trökland. Då blir det sköj ska ni veta. Man kanske till och med kan ha en privat knullhörna?

Epilog:Så fick man då sina köttbullar.
Köpte en sketmysig pläd som jag kan ligga och balla under i soffan när höstmörkret kommer.
Vi satte oss utanför Ikea för att vila benen och ta en cigg. Genast efter att ha tänt ciggen åkte det ner lite lattjo glöd i påsen. Det verkade ingen fara ändå. Sen började det skickas röksignaler från botten av påsen.
Pläden var ändå snyggare utan brännmärken.
Fan, sicken klant man är ibland asså.

img_1905.jpg
Redo att inta mammons tempel!

Den lilla bäcken. Den som ingen vet, vad den blev av.

Ibland hamnar man
i Allan Edwalls värld av visor.
Det är som rinnande guld i munnen.

Han sjunger och
pratar om en värld
som fanns då
och inte nu
och som man
ibland undrar
var den blev av.

Som stål i stället för
mjukplast.

Och för att vara rejält uppriktig
så kan jag tycka att rådande samtid
mången gång förefaller
helt jävla dum i huvudet.

En reflektion från någon
som
mången gång är krökt
som ett frågetecken
och mången gång
känner falnad entuasiasm
över att delta.

Men! tack Edwall.
Nu ska jag spela Allan
i tio meter bil
i Hallonbergen.

En heldag på Styrsö.

img_1853.jpg
Åkte ut till öarna med morsan och syrran igår. Alltså skärgården. Inte någon öde ö dit man bara får ta med sig tre saker och leva på bananer och tro man är någon jävla Robinson-överlevare…

Det blev Styrsö. Detta är den största ön i Götebotgs Skärgård. Fast det kan vara så att det inte är det. Jag bara tror det. Jag är väl för djävulen ingen ö-expert?!
Backig var ön också, men väldigt vacker på sina håll.

Vi hittade en bänk i en hamn att inta våran medhavda lunch på.
Trevligt och idylliskt. Precis när vi skulle sätta tänderna i maten så cyklade det förbi ett par bakom våra ryggar.
Kvinnan som cyklade en bit bakom mannen ropade rakt ut så det ekade över hela hamnen:
-Åååh, här är en toalett. Stanna! Herregud jag är så himla bajsnödig!
Civiliserad människa. Tack för din information. Den kommer jag ha stor glädje av i framtiden!
Syrran tappade matlusten och mor satt och fnissade.

Vi tog en promenad i jakt efter en badplats. Vi hamnade på en liten stig. Den tyckte Johan verkade bra. Plötsligt hamnade vi på en privat trädgård. Jag väntade mig gevärspipor sticka ut genom fönstren, men vi klarade oss. Farligt där ute på öarna asså.
Vi fann badplatsen och la oss på klipporna. Morsan och syrran badade. Undertecknad badkruka badade inte.
Jag hade sett en kvinna pressa sig ner i vånda i vattnet för att det var så kallt. Sen tog jag reda på att det var 18 grader. Ingen temperatur för badkrukor.
Morsan tyckte det var fantastiskt skönt. Detta gör att jag misstänker att hon är en finsk vinterbaderska och egentligen kanske heter Soumilainen i efternamn och är någon annans mamma.
Syrran tyckte inte det var kanonskönt, men det gick. Detta lät mer trovärdigt.

Efter badandet och ickebadandet tog vi en promenad till. Syrran hade berättat att det skulle finnas de mest enorma räkmackorna på öns sida som heter Bratten. De växer på ett räkträd där så det är bara att ta för sig…or not.
Ett jävla promenerande i uppförsbacke. Fråga öbor som gav luddiga svar. Vi gick i en liten cirkel först innan vi hittade fram.
När vi kom fram visade det sig att rättigheterna var indragna på räkstället. Sicket jädrans sköjeri. Räkmacka utan öl eller vin? Skulle inte tro det.
Det fanns ett fik bredvid. Vi gick dit för att ta ett glas. Och när jag säger ett glas så menar jag ett glas. Det kan nämligen ha varit den dyraste öl jag har köpt.
70 spänn för en 33:a Pripps blå. Snacka om att skämta aprillo mitt i juli.

Något väldigt märkligt på den där ön var att det inte nöjdes med att köra runt med flakmoppar som på andra öar jag har varit på. Nej, här skulle det köras runt i golfbilar. Alltså såna där små löjliga bilar som man använder på golfbanor. Tyckte det kändes lite tramsigt alltså. Sitta och vara tjusig i en golfbil när det ens inte fanns en golfbana.
Syrran berättade att man kunde hyra såna där också. Allt till det klena priset av 5000 riksisar i veckan. Jo man tackar, men tackar nog ändå helst nej.
Dessutom verkar de helt livsfarliga för fotgängarna eftersom folk kom svischande i de där burkana bakom en helt ljudlöst.
I övrigt var det en väldigt trevlig och pangig ö.

Sen kom båten. Den tog oss in till ett osänkbart fastland. Hälften av resan stod jag i aktern och hälften av resan i fören.
Morsan och syrran satt inne i båten.

Detta var tvunget att fira med öl när vi kom in till stan. Massor med öl som kostade 33 kronor styck.
Helt fackin fab och nu är den här resebetraktelsen slut!

Utflykt till Östra centrum.

img_1810.jpg
Skrivet igår
Jag sitter och njuuuter av en bärs på andra lång. Det är helt dött på gatan. Eller ja, nästan.
Jag sitter i solen. Det är varmt och ljust för ögonen. Jag intalar mig att det är superskönt, men jag vet inte riktigt. När jag tittar på min spegelbild i fönstret ser jag en glansigt svettig jävel. Men jag är all in för positive thinking!

Jag har suttit och lyssnat på ett par bakom mig en lång stund nu.
Hon har berättat om sin kompis som vann 15 000 i månaden i 25 år på Triss.
Hade jag vunnit en sån månadssumma så hade jag gått ner till kanske 20 procents arbetstid och ändå haft bra med pengar att leva på. Plus en massa tid över att ägna huvudbry åt. Fantastiskt!
Hon tyckte det var konstigt att han som vann inte delade vinsten med sin flickvän eftersom de bor ihop. Dessutom var det hon som hade köpt trissen till honom.
-Det hade jag gjort, sa hon. Hade inte du gjort det?
-Nej, svarade hennes kille.
-Fast om jag hade vunnit…
-…så hade jag tyckt att det var rätt att du hade delat den med mig, fyllde han i.
Vet inte om han skämtade eller ej…
Hon är tjöcker och verkar trevlig och sympatisk. Han är lång och smal, men verkar dryg och tjock i huvudet.

Jag och syrran hade en heldag runt Olskroken och Redbergsplatsen i Onsdags. Kollade second, drack öl och besökte farsans minneslund.
Vi tog en lunch på den gamla hederliga Lilla Restaurangen.
Där finner man finklädda pensionärstanter som dricker vitt vin vid lunchtid. Alkisgubbar som pratar tidens tempo och slänger in ett litet stycke nödvändigt ljugeri här och var.
Det finns nog ingen restaurang som har sån varierande kvalité på maten från gång till gång. Vi käkade pizza och den här gången var det fantastiskt gott. En del andra gånger jag har ätit där har det varit rena katastrofen. Vad sägs om en pizza där baconet är så sönderbränt så det påminner om tumnaglar droppande av flott.
En viss cirkulation av tjackisar, kufisar pågick utanför uteserveringens staket. Det har alltid varit ett jävla hölligång runt den där kroken av olskroken så att säga.
Efter att strudlat runt i några timmar i området så gick vi tillbaka till Lilla Restaurangen för att ta en bärs. Sen eftermiddag. Då kan man säga att luffartrafiken utanför staketet hade intensifierats. Alltså det var ingen hejd.
En snubbe valsade förbi i de mest trasiga träningstights som jag någonsin har sett. Stora hål överallt på vader och lår. Han verkade vara på strålande humör. Arga alkisar, svajiga typer, tveksamma medborgare men framför allt tjackisar. Jag som undrat mången gång var alla tjackisar tagit vägen. Nåväl, nu vet jag. I olskroken förändras ingenting.
Det var ett evigt smackande överallt. Till slut blev det för mycket.
En dude på pissigt humör stod en meter från oss utanför uteservering och glodde ilsket på oss medan käften smackade på honom.
Till slut kom hans kvinna som verkade vara lite klarare i pallet. Han började med att skälla ut henne. Hon svarade med ilsket mothugg. De klev in på restaurangen och ut på uteserveringen. Det kändes inget vidare.
Benen svängde på honom, överkroppen gungade, huvudet for fram och tillbaka i sidled och käkarna smackade. Kvinnan sa till honom att om hon hörde ett ord till från honom så skulle hon gå direkt. Han morrade något…och hon reste sig och gick direkt.
Syrran och jag hällde i oss ölen och följde hennes exempel.
I övrigt är det väldigt trevliga nejder det där. Där omkring har man bott i mången år. Man i detta läge är alltså jag.
Så tjena Olskroken och Redbergsplatsen. Och ajöken fröken!

Äntligen, och jag menar äntligen, så är balkongen färdig. Jippi djaja yö öld sängvätare (kanske ölen börjar ta nu?). Två veckor tog det att få det där balkonggolvet färdigt. Skulle aldrig råda någon att måla sitt golv på detta sätt, om man inte är sadist eller älskar att bli frustread och uttråkad. O andra sidan på det: nu när det är färdigt och resultatet är finare än vad jag trott så skulle jag…ändå inte råda någon att göra det!
Men fy satan vad fint det blev pöjkar och jäntisar!
Igår köpte jag blommor. Fin mysbelysning har jag fått upp också. Nya dynor till stolarna och en ny och fin askkopp så man kan röka ner sig. Det är så knöllfint, så minst hälften kan räcka.
Där kommer undertecknad hänga och skriva djuplodande poesi om livet och dess motgångar
Hej lilla fina balkongusdjävol säger jag, trots att jag sitter på krogen.
Jag älskar dig mer än mina Hawaii-kalsipper!
Nu tar ölen tror jag bestämt!

Nu kommer syrran snart så jag säger auf widersczcszcszeeen och god bajos!

Den oemotståndliga, balkongpra och lite annat löst snack.

00a2067b-8c01-47c6-a8e6-93421a181842.jpg
Sin dule däj sin dule däj å jeda jeda mig, har jag nu sjungit en stund när jag diskade.
När jag vaknade i förmiddags fattade jag ingenting. Sen kände jag mig lite tom och sen lite vresig sen fick jag en energikick som varade i fyra minuter och nu måste jag gå och tömma tarmen och där kom dagens f-f-f-första nysattack.
Herregud sicken potpurri av sköjeri och oroligheter!
Dore-mi-fa-so-la-knallpulver-idioto. Med tömd tarm och en uppburrad snok av nysattacken känner jag mig nu helt slut…

Jag bytte profilbild på dejtingsidan för några dagar sen…
Ser ut som en riktigt trevlig pöjk. Klädd i sydväst och pipa och gammel lodenrock och med ett smil som säger:
-Ring mej, så kommer jag kutande med en dunk fotogen och bränner ner din stuga!
Okej, inte riktigt. Men trivlig ser man ut.
Och jävlar vad besöken tog fart på min profil. Nästan uteslutande 55-plussare och äldre kvinns ändå. Med smeknamn som Läppen, Vandraren, Pluppen och Kotletten.
De verkar som galna i mig. Trevligt!
Nu måste jag väl erkänna att jag inte är
Någon åldersfascist eller att jag försöker sköja ner er fullt blommande kvinnor. Jag är ett litet skott i jorden (vad fan pratar jag om?) och inte bara redo för er mogna kvinnor ännu. Så ingen blir kräääuuäänkt. Jag menar är ju en sköjare av rang med en hjärna och en själ inproppad i ett 45 årigt lammköttskal, med viss dödsångest mellan varven och krämpor som ibland skulle passa bättre hos en 90-taggare. Fortfarande intalar jag mig dock att jag snart fyller 30. Så själen är purung som disig morgonkvist. Och nu håller jag på att få hybris av min egen oemotståndlighet.
Min kompis ”Flytt-Erik” kallade mig för 45-varvaren när jag fyllde 45(?). Det tyckte han var roligt för att jag är singel.
Detta kan vara det roligaste du har sagt Erik, sen en Jack & Colagalen Jesus flummade runt på Böda strand klädd i gummistövlar!

Håller fortfarande på med golvplattorna till balkongen. ”Det går snabbt” tänker jag alltid när jag ger mig in i något projekt. Det gör det aldrig. Något som glöms bort varje gång jag ger mig på någon slags briljas-idé.
Vad pysslar han med och vad är det som tar sån jävla tid? undrar kanske ett och annat spån…
Jo, det ska jag ta mig fan berätta så sant som sydvästen har två kanter.
Jag bestämde mig för att sätta lite färg på tillvaron genom att måla plattorna rutiga. Detta vill säga att varje platta har fyra rutor. Två blir svarta och två blir blå. Två plus två är fyra och jeans är numera överdrivet dyra…
Det ryms trettio plattor på balkongen. Den svarta färgen sprayas på. Två lager. När den har torkat är det dags för den blå. Den målas på med pensel. Två lager.
Det tar tid. Ja, jag har hållit på i två veckor nu. Jag börjar närma mig slutet av detta projekt. Hade jag vetat att det skulle vara så här tidskrävande hade jag aldrig gett mig in i denna bedrövliga evighets-göra-lek.
Sen hade jag ju ett inte så litet mått av missflyt heller. Köpte, som vissa av er kanske läst på blögga, nya plattor från Jula. Skickade efter och gick några dagar senare och hämtade ett 17 kg tungt paket i butiken på hörnan.
När jag packade upp eländet så vittrade balkongplattorna sönder i handen på mig. Ack en så sorglig historia så Sartres ”Äcklet” framstod som rena muntergöks-prosan.
Det söndervittrade junket skall fortfarande skickas tillbaka. Tror ni de bjöd på returfrakten…tror jag inte.
Jävla sugluveläppar! Vad ni än gör handla aldrig på Jula. Det blir en ledsen jula-fton. God jul och junk under granen!
I förra veckan gick syrran genom sitt källarförråd. Där råkade hon hitta en så där trettio balkongplattor. Jag fick ta hur många jag ville. Om detta hade upptäckts två veckor tidigare så hade jag aldrig behövt beställa något sköjarskräp, sa siss.
Detta är ju såklart inte min beloved systers fel. Nej, snarare min otur som ploppar upp mellan varven och vrålar: ”Mooooaaaaah! Got you, you bleeding möthaföcka!”
Men snart är balkongen färdig.
Prydligt skall plattorna läggas ut. Sen skall jag montera upp mitt parasoll. Kanske fixa lite blomster.
Sen skall jag sitta under parasollet. I sydväst och lodenrock. Njuta och flabba. Muttra och svära. Anta rollen av mitt riktiga, oemotståndliga, fantastiska jag.

JAAAAAAAAAAAAAAAG!!!!!