Det här…

…måste ju lätt vara den mest mjäkiga lapp jag har sett i en trappuppgång!

Om jag hade uttalat mig så hade de stått så här:

”Hörry din lilla efterblivna möngolöjd, fattar du noll, det begriper väl den simplaste bonne att man inte kan tvätta mitt på nattkvisten? Är du lite lagom dum i hela huvet?”

Detta var anledningen till att jag inte formulerade en lapp själv som jag inte satte upp i trappen, för kvädesorden känner inga måtta. Och jag är urled!

Och vem fan är det som har synpunkter och vad betyder ungefär?

Gris-Svin!

Ett snack med värden.

Har promenerat ändå från Kungsportsplatsen till slutet av långgatorna. Till det glödgade anus of hell… Det var någon slags hämnd. Dels för att jag var tvungen att droppa dagens rehabträning och dels för att jag käkade fläsk med löksås till lunch.

Och varför har du inte tränat då din lytte djävol?
Joo…för att när jag lade ner hodet på kudden för att bege mig in i sömnens land, då!: satte min lätt debile granne igång och tvätta. Klockan ett på natten. Va? Vem är såpass väck i roten så att man inte fattar att man inte kan tvätta mitt natten?
Väggarna vibrerar som en rumbatok. Sen stod tvättmaskinen på standby-läge och satte igång en gång i minuten fram till fyra på morgonen.

Gick upp klockan nio. Med ett svällhode ringde jag till värden. För andra gången. Jag frågade om han hade lämpat ner de där anslagen om att det är förbjudet att tvätta nattetid, som han hade lovat att han skulle göra för två veckor sen.
-Nej, det har jag inte gjort.
Jag suckade honom i örat med mulfladder som en åsna.
-Men vad fan? Varför inte då? frågade jag argt.
-Ja, anledningen att jag inte har gjort det är för att…det helt enkelt inte blev av.
-Va? undrade jag. Men snälla bara gör det nu! sa jag.
-Jag ska, svarade han som ett barn som man har sagt till gång på gång att städa sitt rum.
-Det är bara det att människor som struntar i regler är resistenta mot lappar.
Jag trodde inte mina öron.
-Gör det helst idag, för i natt vill jag sova!
-Ja jag ska… Jag väntade. Jag gör det idag!
-Bra! Tack och hej!

Vad falls? Sicken pajas! Man blir ju ledsen. På riktigt.

Därav blev det ingen sjukgymnastik idag. Men det blev fläsk med löksås. Och sen en lång och bajsnödig promenad och det Är ju nästan samma sak.

Som ni hör är allt bara fantastiskt hela tiden.
Värden och världen visar upp sin fulaste sida av sitt ruttna jag.

Att fundera, och sen fundera lite till.

Sitter här och dricker te. Som en adlig liten britt på 1800-talet. Tänkte variera mig från kaffe. Kan behöva lite variation och utmaning i mitt för tillfället inrutade liv. Denna teköpp är en utmaning för mig på samma sätt som det är för någon annan att gå ut och ta en öl på en Måndag. Det där förstod jag knappt själv vad jag ville ha sagt med. Där fick jag alltså nått att grunna på.
English Breakfast Tea. Självklart i påse. För en tekännare måste det ungefär innebära samma lyx och flärd som en Pripps Blå på krogen för en ölhipster. Sicken tur att jag inte bryr mig. Det hade blivit så jobbigt då.

Fasligt med massa sköjarinlägg det har varit här på bloggen den sista tiden. Det ena på det andra och det ena trevligare och otrevligare än det andra.

För två veckor sen var jag och röntgade höften igen. Jag trodde detta var min sista röntgen och sen kanske några veckor till med sjukskrivning eftersom jag fortfarande hade ont. Så blev det inte riktigt… Min benvävnad hade precis börjat läka och växa till sig. Det är fullt normalt att det tar sådan här tid försäkrade läkaren (som dessutom berättade att hon hade träffat mig efter operationen när jag var morfinhög som en galen pajas. Kan också förklara varför jag inte kommer ihåg henne), så jag är alltså nu sjukskriven till nionde April. Här kan man ju tycka att det är bra att jag älskar världen och inte mitt jobb.
Jag tar mig mellan varven större funderare på vad jag vill göra när sjukskrivningen är över. Ibland så funderar jag så jag blir yr. Står jag så måste jag sätta mig. Sitter jag så måste jag gå och lägga mig en stund.

Tycker det är fan så mycket enklare att lista ut vad man inte vill jobba med:
Bonde och gödsel har aldrig intresserat mig. Rota i andras tänder kan man låta andra göra. Ölfarbror är inget yrke. Telefonförsäljare – istället för att bli uppringd och påprackad något junk, så ringer man istället upp och prackar på andra junket för att sen sova ännu sämre på nätterna.

Hade kunnat tänka mig att sitta på något kontor i någon bortglömd kulvert med kommunfärger på möblerna och vända papper och säga hmmm. Ibland kanske man ringer något samtal och frågar vad fan det är frågan om?! Skapa något kanske – Dalahästar framknådade av rustikt gödsel. Hade kunnat tänka mig att öppna något eget och förmedla halvskumma tjänster. Skicka paket med innehållet inlindat i gamla gylfkalsonger. Eller köpa en foodtruck och sälja helt vanlig bonnakörv utan krusidull. Ketchup och senap har du där för bövlars, säger man. ”Sköjarns Slangar” kunde den heta.
Någonting för fan. Bara något där inte kniven sitter mot strupen och där luften inte plötsligt tar slut.
Jaaa…får tänka vidare.

Satt och lyssnade på en gubbe på bussen igår. Han pratade med en ungefär jämnårig tant. Han hade bott i samma lägenhetshus sen efter andra världskriget sa han. Först hade han bott i en enrummare. Sen hade han flyttat till lägenheten bredvid som var större. Hans fru var död. Alla hans gamla grannar hade flyttat eller dött. Det hela lät ganska ensamt och sorgligt.
”Det är ju lite häftigt ändå”, svarade tanten. Sicken taskig svinkärring tänkte jag, men sen kom jag på att hon antagligen menade att det var häftigt att han hade bott i samma hus hela sitt liv och inte att det var häftigt att alla hans grannar var borta och frun var död.

Fan så ont i ryggen idag också. Det är snart bara själen som är helt intakt…

Harrys versus kineseria. 0-1

Jag sitter på ett Harrys vid Harry Jörnes plats.
Harrys är alltså en sportbar som finns lite överallt. Men sporten på Tv-skärmarna existerar inte…och det var ju bra.
Harry Jörne har jag ingen aning om vem det var. Säkert någon dryg typ i väst i brokad som åt oxtunga och drack dyra viner och levde i klafseri och snarkade som en svullen bebis om nätterna.

Det satt ett gäng gubbs här några bord bort för en stund sen men de har gått nu. Herregud vad de rann rapakalja ur deras käftar.
De drog anekdoter om sina forna dagar innan de blev gubbar.
Om arbetskamraten som ständigt dök upp full på jobbet och skällde ut den övriga personalen och sen somnade på en stol.
Om en annan kompis som kallades för Yxa.
De skulle hämta Yxa med bil vid en landsväg för han bodde på landet. Då hade Yxa varit på vresigt humör hela bilresan för han hade minsann fått gå upp en kvart tidigare i ottan än de andra och Yxa kunde vara en vresig jävel. Det skulle man fan veta.
Sen började de prata om Trump och sen om invandrare som inte hade här att göra och som skulle kastas ut. Man fick dock aldrig reda på vilka som inte hade här att göra och på vilka premisser de skulle kastas ut på. Sen var det muslimer och flyktingar och tiggare i ett hejvilt hörsägen. Hade inte ölen kostat 62 spänn så hade jag gärna balsamerat bärsen över deras små gråhåriga hoden så att de hade luktat gammalt ölfyllo om hjässan när de kom hem till sina uttråkade fruar.

Var tvungen att gå kände jag…längtade till en liten kineseria.
Blev så otroligt sugen på våldsamt friterade räkor.
Så nu sitter jag på den kungliga kineserian på Södra vägen. Dricker en bärs medan jag väntar på den kinesiska flotyrpåsen som skall med hem.
På denna ljuvliga sylta är det minsann stil och flärd! Här är det ingen som pratar massa smörja i onödan. Här trycks det in fritering med räka i truten på bredden och höjden. Inte massa snack och tjafs. Här låter man räjorna tysta mun!

Har man inget bra att säga, kan man lika väl vara tyst, som farsan brukade säga.
Så, nu ska även jag knipa käft och gå hem med min pöse friterade bomber.

Skall nog äta framför Tvn. Ensam. Tror en romantisk komedi kommer passa bra till denna fabulösa annrättning.
Friteringen som knastrar mellan tänderna. Den sötsura såsen som trögt rinner ner i svaljet när halsen snörper sig för att hindra gråten när de får varann i filmen,

Men jag!..får minsann friterad räka.

Ah, det är vackert! Vad jag älskar världen!

Rostig kärlek och för mycket kaffe.

Trodde jag fick spännande post nyss. Ett stort rektangulärt kuvert ramlade ner i hallen. Postkodsröven. Från halvt glad till jätteledsen på mindre än en halv sekund.

De spränger någonstans här i området. De spränger väl bort en kulle någonstans så att de kan plantera ett nytt bostadshus med lägenheter som är till för alla. Alla som har stålar på hög. Faktum är att det låter som de spränger under mitt hus och att det flyttar sig två centimeter varje gång det brakar och skakar. Är man inte det minsta nervöst lagd som mig till exempel så är det riktigt mysigt faktiskt. Kanske de spränger upp ett valv under mitt hus. En underjordisk brothel eller ravehangar.

Drömde något så bedrövligt inatt. Först om mig och ett ex. Vi var så där kära i varann som man kunde vara. Fan, drömmar är ju rena tidsmaskinen ibland. Misstänker att en Doctor Snuggles ligger bakom. Borde fan lappa till honom och se till att han flyger till stjärnornas land en gång för alla.
Det var en sån där varm dröm. Åtminstone till en början. Jag tror jag följde henne till hennes jobb eller liknande. Vi hånglade i en mataffär. Vid tidningshyllan. Vi konstaterade hur bra vi hade det tillsammans.
När jag kom tillbaka från promenaden bodde jag mitt i stan. I ett annat land som var varmt. Med en massa vita stenhus. När jag öppnade dörren till lägenheten så låg det en finnig student i kalsonger i vardagsrummet. Han pratade i telefon på något obegripligt ungdomsspråk som innehöll så mycket moderna ord så man blev alldeles yr. När jag gick ut i köket märkte jag att han hade städat ur mitt kylskåp på allt med utgånget datum. Allt som var kvar, och det var inte så mycket, stod i överdrivet irriterande raka rader. Sorterat i sektioner. Frysen stod öppen och var på avfrostning.
Jag kokade kaffe. Det var väldiga problem med detta eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur man gjorde. Här upprepade sig drömmen i oändlighet. När jag hade experimenterat upp ett halvkilo kaffe tog jag med hela kaffekannan och gick ut ur lägenheten. Jag gick ner till kaféet som låg i källarplan. Snirkliga gångar överallt i utomhusmiljö med valv och plötsligt dök det upp en jätteterrass en våning upp. I en dröm är denna omöjliga arkitektur helt ursäktad. Jag gick runt med min kaffekanna som någon slags servitör och frågade om folk skulle ha påtår. Sen satte jag mig på kaféets terrass och drack upp kaffet som var kvar. Direkt ur kannan. Jag ropade till ett gäng finniga studenter som satt en bit bort och pratade någon omöjlig smörja om chakra algebra.
-Man tar med sig kaffe hemifrån. Man får inte vara dum!!!
De log lite misstänksamt åt mitt håll. Ingen ville prata med mig… Kanske jag var studenternas lilla egna pajas. Vem vet?
Sen vaknade jag…och det var kanske det bästa med den drömmen.

Ska käka indiskt ikväll med syrran och morsan. Kan vara en bra start på denna helg. Morsan tycker det är grymt exotiskt med indisk mat. Lite fräckt sådär. Sist när vi åt indiskt åt jag en Rogan Josh. Efter det kallar syrran mig i sammanhang med indisk mat för Roger Josh. Vackert på något vis.