Jag måste väl inte…jo det måste du!

Jag har skrivit en lista på saker jag ska eller måste göra. Den blev så lång så man blev alldeles utmattad när man tittade på den. Gömde nästan genast undan den. Städa skrivbordet stod det bland annat. Detta var det minst brådskande så det tog jag tag i direkt.
Nu är det väl någon som säger att det inte finns något man måste? Jo, det gör det faktiskt. Andas måste man till exempel. Annars dör man. Dricka vätska, och här pratar jag inte nödvändigtvis om öl, annars torkar man ut. Gå på toa måste man om man inte vill dö i en bajsexplosion. Tänk på det nästa gång du känner dig lite tuff och säger att man inte måste någonting. Sen väljer jag alltid numera att betala räkningar i tid. På sätt och vis är det ett måste om man inte vill sova under en korkek i rådande tio minus grader. Och så går jag ut ibland och dricker några öl ibland, eftersom jag intalar mig att man måste ha en öl ibland.
”Vilka jävla man?” brukade farsan säga, men det är en annan histora.

Har beställt mat på pizza online igen. Det har börjat hända oftare nu än förr för då var det mer sällan så att säga.
Beställde en aladåb med frystorkad kyckling och bräserade champinjonbollar. Nej, det blev en kebabtallrik. Bra för figuren och hörnstenen i kostcirkeln. När man beställer på pizza online för någon som är ny i gäjmet, så får man en liten klocka i mobilen som räknar ner tiden till att maten kommer fram till dörren. En timme och 24 minuter stod det. Bedrövligt slöfockig stajl. Kunde nästan tro att jag beställde min mat från en restaurang i Borås och att han leverar maten i en epatraktor.

Har även varit och köpt en liter mjölk (mellan) i jourbutiken idag. Det var exakt så kallt som man trodde det skulle vara, fast ännu kallare. Den lille knubbiga djäveln jobbade i jourbutiken. Fick lust att lappa till honom.

I övrigt händer inte så mycket. Det kan man nästan märka på tonen på detta inlägg.

Nu hör jag någon typ brumma med sin epa där ute. Nu ska här mölas!

En taxiresa.

Okej! Nu hamnade jag i gräl med en taxichaufför efter många små öl, men inte för många stora öl. Thänk Göd!

Jag var ändå ganska klar i palljävlet. Men när han börjar resan med att han svänger av vid fel gata och tar mig på en runda genom Haga(?) med höger och vänstersvängar när jag bor i Johanneberg, då måste jag ju faktiskt fråga vad det är som pågår! Så jag frågar:

-Gissa, och du får bara en gissning, sa jag till honom. Vem betalar för den här resan?
-Ja, jag gissar på att det är du!
-Ja, det är jag! Så varför drejar du fram mellan gator som en lurare när det är jag som borde veta var jag bor?
Då tvärnitade han taxin och sa att jag kunde gå om det inte passade.

-Jag kör den här taxin!
-Ja, för all del, men hur fan kör du? Det är väl ändå jag som betalar för ditt sköjande. Jag har varit i Haga förr!
Blev så arg så jag ville gnugga in gladpack i hårbotten på honom.

Jävlar vad han skärpte sig plötsligt. Körde mig raka vägen hem. När jag sen frågade om han trodde att han sköjade tvärnitade han taxin igen och sa:
-Jag stänger av taxametern.
Guilty at chärg, sicken lurendrejœs!

Jag vill bara ha ärligt uppsåt. Med fölk som inte drejar en. Vad är det för knölar?

-Sätt på taxametern! Varför tror du att jag krånglar för? frågade jag honom.
-För att du är en sån där snål jävel!

Hela budskapet hade gått förbi, som en möngölöjd på hal is. Det fick mig att surna till, för det var ju han som försökte lura mig.

-Men, sa jag till slut. Om du inte hade försökt att lura mig så hade du inte behövt stänga av taxametern. Och nu gick du dessutom miste om dricksen. Det var ju dumt, men rätt ska va rätt…

Sen gav han mig kvittot och sa att jag kunde ringa till växeln och klaga över min taxiresa.
-Absolut, sa jag.

Men hade inte människor betett sig på detta vis, så hade jag inte heller behövt att bli en sådan tråkig och oknullig rättshaverist. Efter sex små öl. Anyhow…

Människors uppsåt… Det icke uppriktigt onda.
För är det något jag inte tål så är det b-aktigt ljug rakt upp i fejset.

Skit ska skit ha, som farsan brukade säga….

Någonstans mellan Clas och Willy.

img_3318.jpg
Hip hop-halsband inköpt på Clas Ohlson 2003. De har fan allt där!

Har varit på Classe Ollonsson och köpt förvaringsboxar. Där ska jag hoppa ner i bland när jag skäms över att vara människa i världen som jag älskar så… Det kan jag ju göra om jag vill, tror jag får ner min lilla stackars ända där perfekt, även fast det egentliga ändamålet är att förvara tröjor och accessoarer (här höll jag på att skriva arier istället för accesoarer. Men man kan ju inte ha en hög med arier på hatthyllan) och sen placera dem på hatthyllan så allt blir snyggt och prydligt. Nu ligger nämligen alla mina loppätna kläder i ull och knull som malarna vill mumsa på, i påsar med påsklämmor i en stor hög på hatthyllan. Ser jävligt luffigt ut om man skall vara ärligt. Då kan de ju lika väl ligga i stiliga förvaringsboxar fast fortfarande i påsar. Om vi fattar det la ägghoden!
Blev alldelles klibbig varm på ryggen när jag var i Classes tempel. Grunkor överallt. Fixa och bygg. Greja med grunka. Sug och svälj. In ear-lurar mellan skinkorna. Sen började jag tänka på vem den där Classe egentligen är. Är hans fru snygg eller är han ensamstående. Har han en cöckerspaniel i en förvaringsbox som han har snott från huvudlagret. Har han kök från Kvick eller Ikea. Är det hans riktiga namn eller är företaget döpt efter hans guldfisk. Joggar han på Söndagar.
Alla dessa frågor gjorde att det började pressas ut svett under pälsmössan. Var tvungen att stödja mig mot en hylla med utomhusfärg. Näsan blev blank och krokig. Classe din gamle rova, bjud hem mig på en köpp kaffe och berätta! Come clean! Jag kan ta med mig varsin förvaringslåda. Classe!!!!!!!

Nu sitter jag på köttbullekällarn. Allt är under kontroll igen. Classe är bortglömd. Jag har inte tänkt på dig sen…
Eftersom jag ganska nyligen har börjat gå utan krycka tycker jag att jag smälter in sämre här på köttbullen än jag gjorde när jag kryckade in ”like a pro.”
Och hur går det att gå utan krycka då? Nja, sådär. Efter en viss längd eller sträcka av promenderande börjar det göra ont på utsidan av låret och i ljumsken. Jag fortsätter envist att gå ändå, med viss varning för att se ut som jag är ute på skallgång efter mina anksläktingar. Sexy machogång får jag vänta med ett tag…uppenbarligen.

Åt förresten lunch på gatuköket i mitt område i förra veckan. Vet faktiskt inte riktig vad de där pajasarna är ämnade för därinne. Inte är det att laga mat iallafall.
Gången innan jag var där köpte jag hem en hamburgertallrik. Då ställde han sig och väntade på att pommesen skulle bli färdig. Han hällde ner dem i hämtlådan, sen! började han steka hamburgaren. Jag fick helt enkelt korrigera honom för att inte få hem iskalla pommes. ”Aaaah! svarade han och skickade in dem i nåt värmeskåp.
Gången innan dess gick jag dit för lunch. Det var halvfullt därinne. De sprang runt som kycklingar i redet. Helt förvildade. Ägaren var där och en ensam svettandes anställd. Ägaren, en kvinna i 60-årsåldern som pratar breeed göteboska, klädd i högklackat och med mer bling bling på armarna än pommes i fritösen. Ja, hon sprang runt som ett räligt virrvarr och bjöd på deras linssoppa i små pappmuggar. För att roa kunderna medan de väntade på sin mat.
-Har ni smakat vår linssoppa? Den underbar! Vill du smaka lite?
Ingen ville smaka, men det brydde hon sig inte om, utan sprang runt med sina små take away koppar med lite linssoppa i botten. Alla ville bara ha sin mat. Ingen fick sin mat. ”Du kanske ska hjälpa din anställda så vi kan få vår mat det här dygnet!” var jag på väg att säga när hon skulle ställa deras misslyckade linssoppa som jag faktiskt också har tagit med mig en gång.
Nåväl ,det kan ju inte bli rätt jämnt. Men ibland kan det väl bli det för fan!?!
Nu var det ju inte detta jag skulle berätta. Men nu har jag ju faktiskt byggt upp stämningen med dessa två tidigare exempel inför min sista lunch där som jag skulle berätta om från början.
Och apropå kyckling så åt jag som sagt lunch där. I förra veckan som jag sa…god damn it! Kycklingfilé med pommes och bearnaise. Lät ju otroligt gott.
Helt tomt därinne. Tjugo minuter efter jag satt mig kom maten. Allt såg fantastiskt fint ut. Gyllenbruna pommes. Rikligt med bearnaise. Jag skar genom kycklingen. Oj, vad saftig, tänkte jag. Jag stoppade den i munnen. Tyckte den såg saftigare ut än vad det smakade. När jag kom lite längre in märkte jag att köttet inte var saftigt. Fortsatte ändå att äta. Det var blött och gummiaktigt. Jag började skära överallt i kycklingfilén. Blött och gummiaktigt.
MEN HEJSAN SVEJSAN PETRONELLA SALMONELLA, kör mig till sjukhus direkt så jag får lägga en liten spya i papperskorgen!
Jag började känna hur det rumlade i magen. Bakfull var jag också.
-Smakade det bra? han kom fram till mitt bord och frågade.
-Jo, men asså den där kycklingen. Den var helt blöt och gummiaktig.
Vad svarar han?
-Aha, då får vi nog steka den lite längre nästa gång!
-När då? undrade jag.
Han drog av nio kronor på lunchpriset. Kände mig genast som en vinnare när jag gick ut därifrån! YES!!!
När jag sen gick in på Willys kände jag hur det brummade och brakade i magen. Hade lätt kunnat släppa väder så hela chipshyllan förflyttades till Frukt & Grönt.
Sicka jävla pajasar asså!

Nästan alltid fel profession på fel plats…nästan all tid.
…och förrsten? Vem är Willy?
Är han döpt efter ägarens sköldpadda?

Kärleksförklaring till min gamla fina kompis.

Jag tänkte att jag kunde grilla dig som ett vändstekt ägg på en den dyraste grill jag köpt på Bauhaus. Som a ugly piece of föckin meat. För att sen kyla av dig i den dyraste bubbelpoolen som jag också köpt på Bauhaus (dock för lånade pengar, för att jag på grund av grillen är pank) för att kyla av dig.
Sen sälja dig som pirayakött på svarta marknaden, gråta på din begravning och efteråt ta över din affär och ditt Falk-emblem i smyg.
”Vi jobbar här i Falkens anda, passar det inte så kan du dra din tjöt-kärring!”, kan jag säga till de svin som inte förtjänar ditt epitet.

Och när sorgen kryper på för alla: Ingen skulle misstänka något. Totalt blockerade av sin saknad, skulle jag ta tillfället i akt och glassa runt på stan visslande och vrålandes ”to all my friends!” och köpa Börje Salming-kalsonger. Med grått stoftstänk från skellet på min ryssmössa från min fina kompis vars urna som jag tömt utanför sejdeln på Andra lång.

Men hörru, shape up. Den där grillen var ju inte billig!

Slafs och klafs.

Men, fy bövlars i hilvidi sicket jävla väder! Slask, snö, regn, ankeldjupa pölar och drivor med slafs och klafs. Helt förjävligt!
Var på rehabträningen idag. Jag och uteslutande massa tjötiga gubbar. Trodde de hade börjat separera upp tiderna efter dam och herr, men så kom en liten skakig och nervös kvinna och klättrade upp på en av träningscyklarna. Själv cyklade jag som ett litet svin. Tyngre och snabbare än vanligt. Helt high on life låtsades jag att jag hade bråttom till livet.
Det spelades någon låt i högtalarna med svensk text som verkade handla om frukost och om att knulla. ”Sen knullar vi” tror jag han sjöng. Konstig och rätt dåligt val av låt till sjukgymnastik. Knulligt och oknulligt på samma gång. Trodde gubbarna skulle tappa löständerna (om de nu hade några), men de verkade bry sig lika lite som alla som inte bryr sig. Det verkade bara vara jag som rynkade på ögonbrynen och skrynklade ihop munnnen. Det blir väl bara jag som kommer dyka upp med protestplakat nästa gång och gå runt i cirklar och skandera. MINDRE KNULLMUSIK PÅ REHAB! skall det stå på plakatoset.
Slafsade till bussen i samma ankeldjupa klafs. Och apropå anklar så mötte jag en kvinna som slafsade genom klafset utan strumpor i sina låga skor. ”Det där såg kallt ut” tänkte jag. När jag sen stod och pustade ut och väntade på bussen så kom en kille och slafsade genom klafset utan strumpor i sina skor. ”Vad ända in i pelikanens lilla öronsnibb är detta?” tänkte jag. Är det något slags mode? Eller är det lite Mello-fräckt och gå runt som en fattiglapp utan strumpor i skorna? Begriper ingenting faktiskt.
Men ju mindre man begriper desto mindre begriper man…så är det ju faktiskt!

Fick besök av Putte i helgen. Sjukt längesen vi sågs. Vi drack öl och pratade om nu och då och här och där och han och hon. Sen drack vi mer öl och pratade mindre.

Putte och kryckan

Gamla filmrullar.

Sitter och läppar på en öl på köttbullekällarn.
Min mor Christina satt här mitt emot för en stund sen och pepprade mitt lilla hode fullt med allt möjligt prat om all möjlig och omöjlig information om allt och inget.
I början blev jag lite matt i roten. Sen när jag väl vaknade till och blev pigg, ja då skulle hon hem och äta.
Fasligt drag i den där kvinnan och hon är 30 år äldre än mig. En riktig känslomänniska med en på och avstängningsknapp som alla utom hon vet var den sitter…och hon är min morsa så klart.

Idag har jag varit och lämnat in tre filmrullar på Götaplatsens fotoaffär. Som en gammal analog kvarleva.
Det hela började med att jag igår städade ur lådorna i farsans skrivbord. Som alltså står under mitt loft. På loftet ligger jag och harklar mig i undertröja och undeböxa. Nej, men va fan låt oss inte spåra ur med bromsspår i kalsippa nu!
I detta skrivbord hittade jag två rader negativ. När jag sträckte upp dem mot taklampan såg jag att det var en sköjare på negativen. En mycket ung sköjare med tjockt och långt hår som skojade med någon flaska.
Rotade fram min negativ-skanner.
Fantastiskt ju! tänkte jag. Dessa foton har jag aldrig sett innan. Ett av fotona visade även min bror i extremt trasiga jeans med en kirflaska, cigg och finska pinnar.
Hultsfredsfestivalen räknade jag ut…

Rotade där efter genom min fotolåda där jag har foton från att jag fick min första kamera 1982 fram till slutet av 90-talet.
I mitten av 90-talet var det väldigt populärt med Multimediakurser. En sån kunde man få gå som arbetsmarknadsutbildning om man var långtidsarbetslös (och inte ville jobba på nåt menlöst skitjobb eftersom man redan var rockstjärna!). Det var jag. En sån gick jag.

Idag hittade jag tre rullar från den tiden som jag aldrig har framkallat.
Därav för bövlars sula i hilvidit har jag varit på Götaplatsen och lämnat in dessa filmrullar.
Kan ju vara vad som helst på de där rullarna. Misstänker att det bland annat kan vara foton på vår lyckade Englands-turné när turnébussen brann upp. Kan var rena sköjeriet. Kan faktiskt vara vad som helst.
Blev dock enormt besviken när snubben i fotoaffären sa att jag kunde få bilderna först på Fredag. Efter en stund blev jag jätteglad för det, för då var det precis som förr i tiden. Man fick vänta och vänta och vänta. Sen när man fick bilderna så var dem inget bra.
Eftersom jag själv hade tillverkat de där rullarna på Multimediakursen så visste jag inte om det var färg eller svart-vita rullar. Vi fick utgå från att dem var svartvita och framkalla dem svartvita sa snubben till mig. Efter det ringde han upp till en dude som hette Åke. Åke var trött och frusen idag fick jag reda på när de pratade i telefon. Innan de lade på sa snubben till Åke.
-Jag har tre rullar svartvit film här. Cyklar du förbi och hämtar dem i eftermiddag eller? Så får du cykla hit med dem på Fredag när de är färdiga. Ah, det är fint Åke. Hej på dig!
Även detta kändes väldigt ”förr i tiden.” Lika bra att slänga sin mobil i närmsta brunn.

Vet inte vem den där Åke var. Kanske han hade en röd cykel och ett fotolabb hemma i sin källare i någon inte allt för avlägsen by. För varje filmrulle lade snubben på en kostnad på 20 kronor. Jag frågade inte varför. Antar kanske att det skulle täcka däckslitaget på Åkes röda cykel. Eller så var det Åkes lön. Som jag fick betala.

Ung sköjare sköjar med flaska.