Ordning på pallet och oordning på fölket och så lite missflyt på det.

Har varit och klippt mig. Samma frisör. Samma jeppe i stolen. Samma sax och fasta handlag och rufsande i öronhålor och näsborrar. Efter alla dessa gånger hos samma dude så vet man hur man ser ut när man sätter sig i stolen och hur man ser ut när man reser sig.
Idag berättade han historien bakom sin kam som han hade köpt i Turkiet 1986. Den var rosa med glitter på och jag sa att det syntes att den var från 80-talet. Den hade 10 taggar som var sylvassa och masserade upp rivsår hårbotten. Annars var taggarnas antal perfekt kombinerat till mitt antal hårstrån på hjässan
Att komma in genom dörren som en lurvig lodis och lämna stället som en slick pimp. Yeäääääh mötha!

Tog en promenad i blåsten med min nya frisyr. Hamnade på Kafémagasinet. För en kaffe.
Har nu en stund bevittnad vad som troligtvis kommer bli en date. En kvinna kom in här på gården och såg jätteförvirrad och stressad ut. Uppklädd och ordninggjord enda ut i örinsnibbarna. Hon bytte bord tre gånger. Det tredje bordet hon valde möblerade hon om lika många gånger. Flyttade stolar. Rättade till bordet. Flyttade bordet. Vek filtar och lade över stolsryggarna. Sen ställde hon sig en bit i från och inspekterade sitt verk. Hon verkade nöjd och gick in för att beställa. Under tiden kom personal ut med pizzor till andra gäster och rörde till hennes skapelse eftersom de tyckte stolarna stod i vägen.
Hon kom ut med två glas bubbel. Kände att min dejt-tanke gav vika lite här. Om hon inte är sjukt dominant och kräver att den som dejtar henne måste hälla i sig bubbel.
Efter en stund kom en tjej. De kastade sig i armarna på varandra som gamla vänner gör. Hon fick beröm för att hon redan hade fixat bubblet.
Själv hade jag önskat att få se jordens obekvämaste date där de redan efter ett par minuter hade insett att loppet var kört. En gubbe som muttrar och en kvinna som suckar och tittar åt ett annat håll.
Fast nu började den andra kvinnan resa sig upp och möblera om stolar vid ett bord där de inte sitter. Kvinna nummer ett utbrister ”Åååååh, gud vad fint det blir!”
Asså, helt vettigt verkar det här ändå inte. Vad är det för folk egentligen? En ambulerande möblera om-duo?
Kanske den ena kvinnan har knullat med den andra kvinnans man och försöker nu dölja detta felsteg med det berömda möblera-om-tricket.
Äh, jag vet inte. Jag skiter i det nu…. kanske går hem och möblerar istället. Trycker ner loftet i toaletten…

Hade för övrigt en väldig missflytsmorgon idag. När jag skulle dricka upp apelsinjuicen efter frukosten så slant glaset ur näven på mig när jag skulle greppa det. Glaset halkade iväg och välte. Apelsinjuice rann över hela vardagsrumsbordet och ner på golvet. Fjärrkontrollen låg och flöt i fruktkött. Jag rensade morgonhalsen med ett okontrollerat ”HELVETE” som borde ha väckt de närmsta grannarna om de fortfarande låg och sov.
Wipe like a slut!
Dags för kaffe!..var det inte, för det var slut. Nöjde mig med te utan att gnälla. Blev till och med nöjd över att bryta denna pågående och ständiga kafferutin. Man kan ju fan inte dricka kaffe hela tiden, man får ju vara lite snäll mot sina tarmar och halvtaskiga nerver. Nöjd och glåmig ställde jag ner teköppa på köksbordet. Jag skulle väl då liksom dra ut laddsladden till iPaden. Det fixar man med en hand om man inte har reumatism i näsborren. Fan, vad den satt. Jaha och där står tekoppen. Handflatan liksom flög mot tekoppen när sladden lossnade. Jag hann nästan parera. Te stänkte ut över tangentbordet och runt omkring iPaden. Jävla tur i oturen ändå. Kan ju vara lite tråkigt med en iPads drunkningsolycka när den ens inte är en månad gammal och jag redan har döpt den till Per-Ingvar Ladulåsinmig.
Wipe like a slut!
Nej, nu har man ändå gjort sig förtjänt av en cigg, tänkte jag. Teet har ju nått ca 82 grader. Njut nu pöjkdjävol!. Tror ni fan inte tändaren hade slut! En sköjar inte aprillo. Letade upp en gammal tändsticksask (samlar på gamla udda tändsticksaskar) som jag fick offra. Drog ett vackert drag mot plånet. Vackert ljud det där. Man hörde också ett litet knakljud. Tändstickan gick av, men tändes ändå. Gammal skit. Tändstickan studsade ner på iPadens tangentbord och studsade vidare och lade sig en liten stund på tummen. Precis nedanför nagelbandet där huden är som tunnast. Ännu en halsrensning i form av ett vrål format i ett helt okristligt ord så vokalerna skallrade.
Herregud, vad händer här näst. Kommer kanske en flodhäst brakande genom köksfönstret och pressar sitt rumphål friktionsfritt över mitt arma hode?
Jag skall ju betala räkningar, nu tänkte jag. Kanske lika bra att donera alltihopa till otursklubben.

Nu måste jag gå härifrån. Bytte kaffe mot en öl. De små barnen som har lovat sina föräldrar att vara hemma senast klockan 22 har börjat välla in här som sorkar och getter. Spelar jättedålig musik jättehögt från jättenya mobiler.
Och hur går det för möblera-ner-sig-paret?
Jodå, de har struntat i det här med små löjliga glas med bubbel nu. Pavan i kylhinken står vackert och glänser på deras bord.
Snart kommer de väl möblera om hela stället. Då är man nog glad över att vara hemma.

Knud, den lille pågen och hostan, den lille päronpungen.

Sitter balkongerna i resterna av det som en gång var Knuuuuud! Det vajar fint i träden. Blåsten går och solen skiner.
Plockade in alla grunks från balkongen igår och väntade mig en storm som skulle skaka om den här skeva stan. Tyckte inte den tryckte igång med något hejdundrande brak. Hade väntat mig att det skulle blåsa förbi en och en annan vit älg, kanske någon avsomnad alkoholist och ett par friggebodar. Såg faktiskt ett löv lämna ett träd och jag jublade och plockade genast fram min ”Kuken står-flagga” på 4 gånger 3 meter och vrålade ”Sverigeovänner var hälsad vid min knottriga barm!”

Sitter även fast i resterna av den där förkylningen.
En hosta som vägrar ge med sig. Vaknar på nätterna och hostar så det skallrar i fönsterna. Hostar så jag tror att höften ska lossna. Hostar efter promenaderna. Hostar om det är fuktigt ute. Hostar om jag sitter ner. Hostar om jag står på händerna, vilket jag förvisso inte har gjort sen jag gick i femman. Hostar om jag ser Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson på Tv. Av allt detta hostande blir munhålan torr som ett pulvriserat sandslott.
Nysattacker har bytts ut mot hostattacker.

I övrigt är allt samma och likadant. Ett likadant samma som är samma som likadant.

Genom febrigt filter.

Har befunnit mig hemma i karantän sen Onsdagskväll.
Detta är inte för att jag är en samhällsfara eller har dåligt inflytande på min omgivning.
Blev helt enkelt förkyld. Pangförkyld.
Var ute på stan med syrran på eftermiddagen. Tyckte det var en eländigt dammig hosta som plötsligt uppenbarade sig från ingenstans.
Senare på kvällen när vi käkade pizza och kollade på Tv började jag huttra. Kände mig lite snurrig också. Fattade inte riktigt att jag kanske höll på att bli förkyld. Tänkte att det var ett jävla drag i de där två bärsen jag hade druckit medan vi väntade på pizzorna.
Sen var det bara att huttra sig hemåt och huttra ner sig under täcket på loftet.
Dagen efter när jag vaknade och klev ner från lofta satte jag på TVn på kanal 1.
Feber, matthet, ond hals och lungor som hettade som spisplattor.
TVn stod på på samma kanal till sändningsuppehåll vilket var runt klockan ett på natten. Tog det slut nu, tänkte jag. Det var ju synd…orkade med andra ord inte byta kanal en enda gång. Kanske förutom när någon repris av Duellen dök upp, som måste vara något av det mest stressande och hjärndöda program jag har skådat sen jag fick hårbeklädnad på mina ballar.
Annars tyckte jag tablån höll rätt bra stil. Same amount of dåreri som vanligt, fast genom ett febrigt filter.
Dagen efter, alltså i Fredags när jag slog på TVn var det en repris på samma Gokväll som jag hade sett kvällen innan, fast nu på morgonen istället. Samma kvinna som fick sitt hår tillpiffat och senare skulle lägga ett tjut när de rullade fram spegeln. Kändes för mycket och som tur var så hade jag lite mer ork denna dag, så jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och slog över till nästa kanal.
Såg även lite på något nytt lekprogram på kvällen. Hette nåt. Typ: Allt eller inget. Fiskpinne eller fuskpinne. Torsk eller supertorsk. Ja, nåt sånt… Jönsigt, okontrollerat trams och omotiverat spring och studsande på stället. Begrep faktiskt ingenting. Med eller utan feber.
Nåväl, är på bättringsvägen igen. Överlevde denna gång med. Man skall dock aldrig ta ut nåt i förskott. Samma envetna hosta är tillbaka som förkylning inleddes med.
I helgen var det exakt ett år sen jag låg platt ute på trottoaren utanför tullen med en stor jävel ovanpå mig, som hade landat på mig.
Han vaknade väl upp med lite skrubbsår på handflatorna och jag bröt höften och fick en fraktur på handleden.
Rätt fantastiskt hur kroppen läker. Fast det har ju inte varit helt utan egen insats. Typ ett halvår med sjukgymnastik och lika lång tids promenerande med kryckor och senare med en krycka.
Den vanligaste kommentaren när man har berättat hur det hände har varit:
”Herregud vilken otur!”
Om det nu är möjligt att ha sådan otur, så borde det ju vara fullt möjligt att ha lika stor tur. Inom vad den turen skulle slå in vete fan…jag är skeptisk, så det är väl inget att snacka om.
Har nu i skrivandets stund tagit mig ut i verkligheten. Sitter på Solrosen och dricker en kaffe. Fantastiskt att komma ut i verkligheten igen.
Sen när man har sett tillräckligt med löst folk, luffare, tjackisar, sköjare, dårar är det fantastiskt att komma hem igen.
Allt är alltså bara fantastiskt. Snacka om att läsa världen!

I lånad vaktmössa och snart för ett år sen en bruten höft, så inser man ju genast hur fjäderlätt och dansant man är i sin kropp. Till den milda grad att tänja på tyngdlagen. Och då dansar jag aldrig! Egentligen.

Så kom det: Det kalla skåpet.

Till vänster: Kantig gammal luffarlåda. Till höger: Nytt, flott vicka på höften-skåp.

Fick mitt nya kylskåp idag.

Hail satan och mormor i papiljotter vilket facelift för köket asså. Såna däringa välvda porriga dörrar hade det också. Fantastiskt stiligt skåp asså! 1.75 högt. Vitt som koks och så jävla stabilt!

Nu händer det fan i mig grejor i mitt liv. Bäst att lägga en kylskåpskall medvurst i pannan så man inte får totalhybris.

Funderar på om man kanske kan ha en inflyttningsfest nu när man har nytt kylskåp. Jag själv och ett sexpack. I kylskåpet.
Kanske man kan trycka in nån osympatisk jävel i frysen också. Typ Jimmie Åkesson, så kan han skicka upp isbitar när man knackar på dörren till frysen, om man skulle bli sugen på en riktigt kall drink…
Annars kan han ju bara sitta där och förfrysa precis som hans idéer borde ha förfryst när han var femton istället för att förverkliga dem som ”vuxen man”.
Där fick jag in massa politik i frysen också, men där skall man väl ha glass och pommes och massa annat gött.
I kylen borde man ju förslagsvis ha ost, medvurst och bearnaise. Det har jag faktiskt.

Nej, men allvarligt. Jag är faktiskt jätteglad över detta. Det är bara det att jag måste skämta till det hela tiden. Vad fan handlar det om? Har jag svårt att (er)känna lycka?

Jag gick ut för en bärs och för en liten paus från mitt kylskåp. Så att det inte skulle bli för mycket. Och med en öl menar jag faktiskt två och INTE tre!

Men nu är jag hemma igen. Undrar om man ska ta med kylskåpet upp på loftet inatt.

Alltså bara inatt asså?!

Här, och alla de de där stunderna innan…då jag likt en ångestfylld man famlade runt i cirklar bredvid en rektangulär lådda!
Nu är det tvärtom. Halleludja!!!

Ett rim.

Satt och lyssnade på en full gubbe i baren i veckan som skröt om sina glansdagar som före detta soldat Marocko. Han skröt om sitt vapen han hade haft och alla brudar han hade erövrat.
Hans nya galej som verkade totalimpad sa:
-Det låter underbart. Jag måste åka dit och träffa mig en kvinna!
Jag själv som råkade sitta bredvid vid soldatens andra axel kände lite hur jag ledsnade på detta tramsiga prat och flikade in:
-Men varför träffa en brud i Marocko, när du kan åka till Stockholm och träffa Mauro Scocco?
Stämningen blev påtagligt dålig och den pensionerade soldaten tittade ilsket på mig med combatblick och påpekade att jag hade avbrutit honom.
När jag sen påpekade att ”det var väl ett trevligt och sköjigt rim” så funderade de en stund.
Sen började de skratta så högt så jag fick bråttom att betala min nota och gick hem.
Nja, man går ju inte riktigt trygg från galenskapen någonstans egentligen…ens inte hemma.
I veckan stegande det in ett gäng dudes i lyan och skulle kolla min ventilation. Alltså inte min hyperventilation, utan lägenhetens ventilation. Ventilationen var undermålig hörde jag dem säga till varandra. När de hade renoverat fasaden hade de visst råkat cementera igen lägenhetens lufthål. Det var väl bra. Congrats edra jädrans superklantar!
Haffade även tag i min galejiga hyresvärd som sprang runt med anteckningsblock. Jag visade honom min fantastiska och nyavfrostade frys som redan var igengrodd med nya lager av glimrande frost. Jag berättade att jag hade fått slänga massa mat. Jag berättade att jag hade gråtit i garderoben och ätit tårta ensam på loftet på Rickard Sjöbergs födelsedag. Det tyckte han var synd, så på Måndag skall jag få en ny kyl och frys.
Efter en stund brakade in ett gäng sotare med borstar och dammsugare. De rengjorde ventilerna. De som alltså inte var cementerade. När de tog loss gallret till ventilen vid loftet sprack tapeten runt omkring, så nu ser det för jävligt ut. Fast o andra sidan så matchar det färgen som lossat i taket och hänger i stora flagor.
Detta är sånt man får leva med, och frågar man, vilket jag har gjort, så är detta inget som ligger högst upp på deras prioteringslista över saker som måste åtgärdas i detta skämthus.
Ledsen blir man på denna degenererade inställning, så man blir sugen på att äta kräftor på loftet.
Idag skall jag och syrran ha våran Majorna-dag. Vi brukar ha det en gång varje sommar. Den inleds med Slottskogsvallens bakluckeloppis. Sen brukar vi följa upp det hela med ett par bärs på närliggande Old town. Sen går vi över till Da Marco och äter pizza. Efter det brukar vi improvisera. Improvisationen består ofta av ett par öl till, fram till att man känner att man fått nog av denna hippa stadsdel och åker hem och dricker champagne på loftet.
Vi ska ses halv ett, så nu får jag lägga ner de här satans dumheterna.
Jaaaa, Schlyyyna! Fiskpinnar! Du måste välja samuraj! Hammarby-Nisse!
om det är någon som undrar varför jag dissar inlägget med att inte indela i stycken, så är det wordpress som inte gillar sånt trams. Tydligen…