Det nya Gekås, på Viktor Rydbergsgatan alltså.

Har så här efter denna helt fantastiska dag gjort ett extremt udda inköp på min jourbutik på väg hem.
Inköpslistan såg ut som följande efter att varje post slogs in i kassan:

-Två Norrlands Guld.
-Maryland cookies för 10 kr, 50% rabatt.
-Tre t-shirts. En för 20 kr. 3 för 50 kr.

Han i affären brukar skämta med mig varje gång jag kommer in. Och jag menar varje gång. Ofta tidiga mornar när man inte är redo för människans snuskbestyr och är yrvaken och har glömt att köpa något på Willys dagen innan. Eller på kvällen när man har promenerat runt i svinkyla eller svinvärme. Man vill bara hem och orkar inte med exakt den stunden på jorden. 1000 gånger har han dragit samma skämt:

-Det blir 1000 kronor.
Oavsett vad man köper så blir det alltid de där jävla 1000 kronorna.

Numera svarar jag ens inte. Han verkar lika nöjd ändå med detta ständiga skämda skämt.
Han gillar även att säga helt fel tidsangivelse baserat på vilken tid på dygnet det är.
Kommer jag in på morgonen, så säger han naturligtvis ”God kväll!” Han kör dessutom alltid ett pokerfejs. Tror det kan handla om att han också är trött på sina enfaldiga skämt.
Det här kanske låter dötjosan! Gud vilken roulig farbror…inte om du har bott på den här gatstumpen i sex år och får höra samma fras gång på gång på gång Torsdag som Lördag, Söndag och Tisdag!
Nåväl hehe, jag satte dit honom ikväll.

-NEEEEEEEEJ, protesterade jag. Det blir 623,60!
Hans pokerfejs krackilerade lite. Det började rycka i hans ögonbryn.

-Varsågod, svarade han lite sargad när jag hade betalt.
Jag packade ner mina varor i påsen. Det vill säga: kakor, tre t-shirts och två folköl för en blygsam summa på 92 kronor.
Jag fortsatte skämta med honom. Nu, var jag inte redo att ge mig!

-Fortsätter du med de här priserna så är du snart billigare än Gekås. han tittade på mig som Herr Frågetecken. I Ullared alltså, lade jag till.
Han blev ännu lite surare såg jag. Det började till och med fladdra i hans underläpp.

-Tack tack, sa jag. Nu ska jag gå hem och sova i mina t-shirts!
Han stod och kliade sig lite i sin panna när jag öppnade dörren. Självklart kunde jag inte låta bli räksalladen på moset.

-GOD MORGON!!! ropade jag högt.
Han tittade upp från kassan och mumlade något. Övriga kunder som var där inne utgick naturligtvis från att det var jag som var halt i huvet.

Ty endast jag vet bättre…

Pissin in the wind

Sitter och läppar på en öl på Hops. Så har jag aldrig börjat ett inlägg. Att jag LÄPPAR på en öl, men det är precis vad jag gör. Dricker lika långsamt som en gammelmormor som går över övergångsstället med en rullator med fyrkantiga hjul.
Ute är det ett svinhundväder. 9 grader låter varmt, men vinden känns som två grader. Högst. Man fryser ända in i märgadjävolen. Dessutom har de öppnat dörren på vid gavel här eftersom de håller på att släpa ner uteserveringen i källaren. Kan ni vara vänliga och greja någon annan dag.
Dessutom slog tröttheten mig i hodet med en jättetung gjutjärnspanna.
Därav läppar jag på ölen som en liten kisskotte.

Har käkat lunch med Ed idag. Första gången vi sågs i sen i Juli. Ännu mer längesen vi käkade lunch. Vi gick till vårat stammislunchhak.
Trevligt att se den lille djävolen igen. Fast så liten var han ju inte. Undrade om han hade blivit längre sen sist, men han hade visst bara satt på sig sina vinterkängor.

Nej, nu plötsligt så bara hällde jag i mig ölen som en törstande sjöröv. Går till Sejdeln. Det går ju fan inte att sitta kvar mitt i den här utomhuskylan inomhus längre. Plasktuttar!
Gick till Höly Möly istället. Sejdeln hade öppet. Bokstavligen hade de dörren öppen. Antar att det är tvunget att vädra ut förra kvällens ölrapar och ketchupfisar. Och sen när dörren åker igen så samlar man på sig ett gross kväljande odörer åter. Och så rullar dygnen på. Om och om igen.

Tog en promenad upp till Stigbergstorget efter lunchen. Intalade mig att det var fantastiskt att promenera. ”Gud vad skönt JOOOOOHAN!” sa jag till mig själv medan vinden piskade mig som en taskspelare utan dess like och sen dök regnet upp som en pangig pung och slog mig i ansiktet.
Köpte tobak där uppe på backen. Man vet sina gömmor där man skall handla rökverk och cornflakes till bästa pris i stada när man nu har bott i detta hin hole håla i tjugo år.
20 år? Kan ni begripa? Vad tog den där tiden vägen? Jo den slog man väl delvis ihjäl med tankar och idéer som inte funkade lika bra i praktiken…

Nåväl, gick sen till Bengans och några Second hand för att kolla julklappar. Tänkte vara ute i god tid. Syrran har nästan handlat alla sina julklappar. Det tycker jag är strongt. Där kan hon sitta och skratta åt andra som sen svettas runt och super sig redlösa för att orka med den sinnessjuka julhandeln.
Av mig skall hon få en flodhäst som hon kan ha i badkaret och skrubba med Head & shoulders i örongångarna med en toaborste.
Nej nu vet jag inte vad jag säger.

Funderar på om jag ska gå in och ta en sista öl på Sejdeln innan jag går hem. Såg när jag stod ute och tog några bloss att de nu hade vädrat ut och stängt dörren.
Vädrat ut vad (Fotnot och öronsnibb: Det gjorde jag och nu sitter jag här. Jippi)?

Nu spelar de en låt härinne med vemvetvad som heter Pissin in the wind. Det blev nästan poetiskt om man tänker på den mysiga Göteborgsvinden…

Nu är det slut på Oktober. Nu börjar November. Den mörkaste, dimmigaste, disktraseblötaste, längsta månaden på hela året.
Tycker jag skall bli sköj. Vi ses där…

Det är en morot. Nej, det är ett moron!

Jag kanske har mer att säga en vad jag har trott. Det är ett hot. Kommer med andr ord KANSKE kommer skriva här oftare nu. Jag kom på nåt. Och sen en annan sak!

Jag ska överlägga det är under kvällens sista folköl (efter den här). Sen återkommer jag.

En av de vackraste uttalanden jag fått gällande min blogg är min vän Peter som uttryckte på följande sätt när jag skulle börja skriva mer igen: VI BÄVAR! Vackert!

Peace on earth. Känns som det behövs just nu.

Föck off, känns som det också behövs just nu

Älska din nästa även om du vill se aset i torktömlaren.

Yeah

Snö i Oktober och en mardröm.

Har käkat exotisk lunch i form av pizzaslajsar med banan och curry idag. Tittade på alpint på Tv till detta fantastiska matintag. Samtidigt som det snöade ute. Tiden är ur led. Stora snöflingor faller samtidigt som ens inte alla löv har lämnat träden. Kanske det kommer bli en lika extremkall vinter nu, som sommaren var extremt varm.

Mardrömde inatt (ja, jag vet. Det är inget godkänt verb, men borde vara tycker jag).
Jag har sett en snubbe i den här stan några gånger som är rätt svårdefinierad. Antar att denna person är en transperson. Personen i fråga brukar i ett våldsamt stressat tillstånd passera revy om man sitter och dricker en öl. Dennes outfit är lika svår att definiera också. Trashig och risig. No offense, men jag får inte ihop det. Klänning och kraftiga arbetarkängor. Tantfrisyr och skäggstubb. Dinglande örhängen och gubbrock. Smal och lång som en lyktstolpe. Bärandes på en stor Nettopåse, smutsig och trasig.
En hybrid mellan denna snubbe/snubba/snubbilubba och en annan låtsasperson som inte finns i verkligheten dök upp i min dröm inatt.
Det hela började med att han började prata med mig på ett torg. Snart hade han flyttat in i samma trappuppgång som mig. Han ploppade upp allt oftare där jag råkade befinna mig i stunden. Naturligtvis stämde inte geografin i mitt område alls. När jag stod i en kö till en påhittad körvmöj så stod han plötsligt bakom mig och beställde exakt samma mat som mig. jag började ana råttor i osten.
Mina vänner (som också var påhittade) tyckte jag skulle ringa snuten, men jag tyckte indicierna var för svaga. När jag kom hem så satt han i trappen utanför min dörr och väntade. Han hade på sig en Marimekko-mönstrad klänning och olivgröna gummistövlar. Han åt glass. Jag smet in genom min dörr.
Det sista som hände innan jag vaknade och som troligtvis fick mig att vakna var när jag kom hem en dag. Han hade tagit sig in min lya. Hur kunde jag inte begripa. På allt som var vitt inklusive alla tak och väggar hade han skrivit små kärlekscitat. Med rosa och ljusblå pennor. Tätt och överallt. Det måste varit miljontals av dem.
Kanske måste sluta streama alla dessa mordserier och bara börja titta på Barbapappa.

När jag lyckades somna om igen stannade den vilda geografin i mitt område kvar. Som tur var så var den där kärleksjeppen försvunnen. Promenerade runt och hittade gator jag aldrig hade gått på. På en gata låg några risiga annexbyggnader där det huserade krogar och kaféer. En western-bar och ett punkcafé. Överallt låg sunkbarer intryckta. På fasaderna satt cigarett och kondommaskiner. Folk skrölade och vrölade. Äntligen var det lite drag i detta område tänkte jag.
När jag gick runt hörnet fortsatte hej babberibbat. När det väl tog slut vände jag tillbaka för att slinka in någonstans. Då var såklart allt borta. Det återfanns bara kyrkor och syföreningar och nykterhetsorganisationer.

Jag vaknade förskräckt och klibbig på ryggen.
Ja, och sen åt jag som sagt de där exotiska pizzaslajsarna. Men det har jag ju redan sagt för fan!

Ärenden på stan och köttbullar i en källare som inte ligger i en källare.

Tar en öl på Köttbullekällarn. Var tvungen att komma ut en sväng. Den här förkylningen, förkylning nummer två, som vägrar ge med sig drar ner en i ett hål. Fortsatt snörvel, torr hals och hosta och extrem trötthet. Precis när man tycker att man håller på att bli bättre så blir man sämre igen. Bedrövelse in der trauer. Men vad social man blir till slut av isolationen…

Jag har gjort ärenden. Först var jag i en 3 butik.
För första gången sen jag hade en iPhone 4 som kom 2010 så funderar jag på att byta över till en ändröido androidos-mobil. IPhone-mobiler har helt enkelt blivit för dyra. Deras nya fetaste flaggskepp kostar runt 18000:-. För en jävla grunka som man sitter och glor ner i istället för att lattja bollar på ballarna med andra grosshandlare. Fatta hur mycket sprit och knark man kan få för de stålarna. Nej, vält ner mig för en uppförsbacke…
Nåväl han var trevlig denna gutt. Inte 18 år och inte hyperventilerande. Vi gick i genom diverse modeller. Sen hjälpte han mig med diverse abonnemangsfrågor eftersom jag för ett tag sen gjorde en nummerflytt eftersom mitt abonnemang alltid har stått min mors namn eftersom man har varit en riktig sköjare och slarver på stenåldern, eftersom, som, som. Efter detta har allt blivit fel. Jag tror morsan har ringt minst fem gånger. Jag har ringt minst lika många gånger. För varje gång man ringer så blir det ännu mer fel. Mitt abonnemang har hamnat på hennes autogiro. När morsan får ett sms av 3 att massa pengar kommer dras från hennes konto ringer hon till mig helt upprörd. Sen ringer jag till 3 helt agiterad.
Nåväl, han sa att jag och min mor kunde komma ner och så löser vi det hela. Tänker att det borde kunna bli rätt om man står framför datorn tillsammans.
-Stackars dig, sa jag till honom. Du kommer få att göra.
Då svarade han att jag kunde bjuda på lite bullar som tack för hjälpen, om han nu hjälper till att reda upp allt som blivit fel.
-Sakta i backarna, svarade jag. Som jag ser det är det 3 som är skyldiga mig ett gäng hallongrottor. Ett 24 månader långt abonnemang på hallongrottor!
Det tyckte han var roligt, trots att jag kände att jag menade allvar till 75%.
Känns som jag kommer få föra en anti-krigsdialog med min mor innan vi kliver in i butiken tillsammans. Det är bäst att jag får sköta snacket med vässad gloria, så kan hon stå bakom, redo med en vässad yxa om det behövs.

Efteråt gick jag till Åhlens. Jag har budat hem en fin höstjacka som behöver färgas om. Att färga klädplagg i allmän tvättstuga känns inte optimalt. Att gå och köpa en egen tvättstuga för att färga en jacka känns lite överdrivet.
Jag frågade en kvinna på damavdelningen. Jesus vilket proffs hon var på att färga kläder. Blev stående i 20 minuter minst. Hon tyckte absolut man kunde färga om kläder i den allmäna tvättstugan. Bara man ser till att tvätta ur maskinen flera gånger efteråt så ingen färg finns kvar.
-Jag kan ju passa på att slänga i alla mina vita kläder efteråt för att se om det är någon färg kvar i maskinen, sa jag.
Det tyckte hon var både roligt och dumt på samma gång.

Kände mig inte riktigt nöjd med klämmandet och tryckandet på ändröider så gick till en annan 3 butik.
Naturligtvis fanns inte en enda kund därinne vilket gjorde att man inte fick klämma ifred. Fyra ungdomar återfanns dock bakom kassan som dessutom var oerhört sugna på att sätta sina sylvassa säljtänder i mig.
-Idag nöjer jag mig med att titta, basunerade jag ut för att inte få en skock med barn efter mig.
Jag hann titta i ungefär två minuter när jag gjorde misstaget att titta upp och mot kassan medan jag funderade. Vips! Så stod han där. Med överdrivet tjock kalufs och pigga ögon och ett rosaskimrande purfärskt inre. Han drog igång säljsnacket. Oooh, jävlar vad han pratade. Just idag har det dessutom kommit ut en ny Huawei-lur. Den dyraste av dem alla. Den såg han naturligtvis till att göra pangreklam för. Han snackade och snackade. Och jag andades och pustade och stånkade.
Jag sa till honom att min budget för en fön kommer ligga på max 250 spyor i månaden, vilket några riktigt fina lurar ligger på. Han backade lite. När den hyperventilerande pöjken ändå stod där tänkte jag att jag kunde fråga vilken mobil av den här och den här som han hade valt. Han kastade sig fram på nytt som en liten slafsig hundvalp. Ångrade mig genast. Jesus vad han gick igång. Som en slåttermaskin på crack.
Att suga det sista blodet av en människa med ålderskris. Är döden mattsvart eller blanksvart som baksidan på Sony xperia, hann jag också tänka.
Nu trodde han att jag var någon Jeppe som inte visste något alls (om bergsgetter!), men jag har nog kollat på drösar med youtube-videos för att bena ut och få härsket kött på bena änna (och gud vad tråkiga dessa videos är att titta på ibland).
Han gick loss i fem minuter till.
-Du! sa jag med markerande röst. Och ingen annan, lade jag till med mjukare röst. Jag tittar runt lite här i lugn och ro.
Han fattade hingsten (thö stödd) och galloperade bort bakom kassan igen.
Fattar inte hur de har lärt sig denna sövande säljteknik. Att prata sönder en så det dammar ur lungorna. En säljare som inte lyssnar in kundens önskan och behov måste ju missuppfattat och misslyckats med hela uppgiften.

Sen gick jag alltså till köttbullekällarn. Det är där jag sitter nu. Fast nu gick jag ut och tog en cigg, men nu är jag tillbaka igen.

Hej, hej och hejdå!

Ännu mer insekter och ännu en förkylning.

I fredags förra veckan så var de här och fixade min balkongdörr, så nu kan jag inte skriva mer om det problemet på bloggen. Det var ju synd. Livsämnena tunnas ut. Snart blir det svårt att skilja fantasi från verklighet. Fantastiskt ändå (minus fantastiskt) att det tog dem drygt ett år att åtgärda med tanke på att de nu var klara på fem minuter.
Nu står jag där mellan klockan 08-12 varje dag och öppnar och stänger dörren och njuter så det vibrerar i tuttarna när handtaget går upp och ner utan friktion och dörren öppnas och stängs med ett swooooosh. Det är stort!

Angående nyckelpigeinvasionen (ett ord som ännu inte finns i ordlistan, men som kommer dyka upp snabbare än knullgubbe) så har jag nu förstått var de tar vägen när mörkret faller på. När man öppnar fönstren på kvällarna och tittar längs skårorna i fönsterkarmarna så sitter de där i skockar. Jag brukar då ta lämpligt bestick och dra längs skåran. Nyckelpigor regnar ner på fönsterblecket. Sen tar jag samma bestick och skjuter ut dem i verkligheten igen.
Pratade med en granne. Han dillade fan inte på om massa kärlek och sån goja. Han hade en dotter som vrålade förskräckt varje gång det trampar in nyckelpigor i hennes rum. Sen sa han det mest intressanta. Det här är inte svenska nyckelpigor. Det är invandrarnyckelpigor (detta är en sådan situation när Jimmie Pajas och hans kompiar kunde hjälpa till på plats tycker jag) som har tagit över de svenska mesiga pignycklarna. Det ser man, sa han, på att de har så många prickar. Vissa av dem är faktiskt lika prickiga som medvurst och vissa är svarta med röda prickar istället för tvärtom.
Konstigt lik förbannat att jag inte har sett denna prickiga invasion någon annanstans i stan. Bara på Stuartsgatan i Göteborg. Kanske de älskar Stuart i blindo, no matter what. Trots att jag kan svära på att han säkert var ett riktigt svin!

Lyckats med uppgiften att blivit förkyld igen. Andra gången på drygt en månad. Kände att det var igång i Måndags kväll. I Tisdags var jag utslagen och idag är jag mycket bättre. I det utslagna tillståndet såg jag ofattbara mängder skit på Tv. Som jag brukar. Det könstiga när man streamar från Svt är att de har lagt till någon slags exklusiv autoplay/random-funktion. Alltså när ett program är färdigstreamat så börjar ett annat. Det är ju bara sjukt irriterande. Och i det matta förkylningstillstånd som jag befann mig i så rullade programmen på som om man rört samman alltihopa i en oätlig sörja på tallriken från en buffé på en kineseria.
Först en dokumentär om kvinnor som blivit tillfångatagna och våldtagna i IS-läger sen något lekprogram, sen ett gäng amerikaner som försökte leta sina rötter i Småland och var övertygade om att Astrid Lindgren var amerikan, sen en märklig norsk reality-sopa som var bland det märkligaste jag hade sett. Den handlade om två persiska tvillingsystrar som bodde i Norge. Den ena kvinnan hade förvandlat sitt ansikte från hy till gladpack. Läpparna såg ut att tillhöra en gigantisk strandsatt fisk. Hon hade pumpat i så mycket goja i dem så det såg ut som en månkrater. De var enorma. Nu skulle hon åka till Iran och operera näsan, för det var, sa hon, mer accepterat att operera kranen i Iran än i Norge. Jag kände min förvåning bubbla sig upp genom ytan av mitt febertäcke och att: Nu har jag verkligen lärt mig något…tack Svt!
Programmet avslutades med att hon vinkade av sin syster på flygplatsen. Hennes syster frågade om hon hade packat ner allt hon behövde. Det hade hon sannerligen gjort. Tre handväskor i rullväskan. På hennes arm hängde en Gucciväska. Sen var programmet slut.

Tog en första promenad idag. Till Willys. Helt fantastiskt. Fick hålla i plånboken så jag i mitt glädjerus inte skulle köpa kondomer och värktabletter för hela min veckopeng.
Sen försökte jag njuta av veckans första kaffe i det fina vädret på balkongen. Jag började med att smätta iväg för närgågna nyckelpigor. Jag gick in och hällde upp det nyinköpta, nybryggda kaffet. Jag blev stående innanför balkongdörren. Därute fanns en geting som försökte suga märgen av mina vissna balkongblommor. Sen kom en till och en till och en…
”Faaaan!” vrålade jag med min hesa Lemmyröst. Varför kan det aldrig vara en eller ett till antalet på min balkong och i denna förvildade flora. Man blir ju galen. Alltid skockar med svin. Efter kanske en kvart av väntande och diverse fäktande så kunde jag sätta mig och njuta. Sen när jag satt där reste jag mig bara ett tiotal gånger mellan smättandet av nyckelpigor och sprang in när de gul/svarta helvetena har vimsat förbi.

Osv…

Invasionen

Det pågår någon slags nyckelpigainvasion hemma hos mig.

Det är väl något slags överskott av nyckelpigor i största allmänhet för tillfället (om någon skulle påstå att de är överallt, men jag har nog kollat övriga Stadsdelen och det är bara mitt hus som är invaderat). Värmen antagligen. Domedagen kanske… Hemma hos mig är det så klart värst. Fasaden är fyllda med pignycklar. Det går inte ha fönsterna öppna eller på glänt. Igår släppte jag ut minst 30 nyckelpigor. Om man öppnar fönstret och tittar så sitter de i skockar längs fönsterlisterna.
Nyckelpigor må vara söta, men det här är ju för fan bara äckligt.

Träffade goe Bengt, min granne, när jag gick ner för att ta en cigg. Han berättade om den gamle goda tiden när han hade sålt räkor och baguetter på Varbergs torgmarknad. Han berättade även att nyckelpigor gav tur i kärlek. Kan inte verifiera sanningshalten i detta påstående, eftersom jag aldrig hört denna sägen innan. Om det stämmer så borde det sitta ett gross med kvinnor i min lya när jag kommer hem.
Då kunde man köpt 16 kg räkor och 12 baguetter av Bengt. Och lätt på tå rundat bolaget för 50 liter vin. Borde ju räcka. Sen jävlar kunde kalajset börja.

Värst är det på eftermiddagen när solen lyser på den handvarma fasaden. Då dyker de upp i hundratals.

Smet ner till stan för att dricka en kaffe… För att rymma the plauge.
Sen när solen försvinner så försvinner även nyckelpigorna.
Var tar de vägen då?
Och! Kommer kvinnorna vara kvar? Eller var tar de vägen?

Naj, jag vet inte!

Pling plong. Ännu ett oväntat besök.

Satt och åt en maffig frukost i förmiddags (det var frallor med körv och det var päronyoghurt med äppelbitar och flingor och det var juice och det var ägg i kopp och en och annan sprängdeg och en nedsmulad liten pajas utan clownnäsa) när det plötsligt ringde på dörren. Otäcka dörrklocka och arma lilla mig. Här har vi fan inget Gevalia att bjuda på. Jag tassade fram till dörren. Tyst som en svepande odör och tittade i dörrhöla. En man med pärm under armen. Då vet man direkt vem det är. Så där stod han: fastighetsskötaren.

-Hej! Får vi komma in och borra ett hål i din vägg?
-Vaaaa…sa….du??????
-Ja, alltså, man har ju kommit fram till att det är för dålig ventilation i lägenheterna så…du öppnade, så vi tänkte testa att borra hål i din vägg.
-Alltså, ni vill komma in och borra sönder i min lägenhet? Ännu ett hål… Jaha när då då?
-Ja, nu direkt. Det kommer en kille med en jättestor borr om tio minuter. Vi ber om ursäkt för kort varsel.
-Ah okej. Illavarslande? Nu eller om tio minuter?
Vad fan. Brukar man inte sticka ner en lapp i brevlådan eller ringa ett par dagar innan. Man kan väl för fan inte bara ringa på och fråga om man får borra hål i någons lägenhet? Ungefär som jag bara skulle klampa in hos tandläkaren och fråga om denne kan borra hål i min tand. Nej, maken till dumhet…

De klev in iallafall. Ganska snart hade de konstaterat att mitt hem inte var någon bra pilotlägenhet.
När fastighetsskötaren ändå var här tänkte jag att jag kunde peppra med honom med mitt missnöje om hur saker och ting sköts. Eller snarare inte sköts. Igen. Detta borde han veta vid det här laget. Att den här jobbiga jäveln bor bakom den här dörren. Kan faktiskt inte förstå att han ringer på ändå.

-Titta här, sa jag och pekade på ventilen där tapeten hade spruckit och blivit ledsen när ventilgubbarna var här och sköjade sist. Vad vackert. Ska det vara så här?
-Nej, det har jag inte sett i nån annan lägenhet.
-Det matchar ju annars rätt bra med flagorna av färg som hänger i taket, men som inte är högst upp på er prioriteringslista att fixa till.
Jag förklarade för honom att man får en känsla av att allt bara raseras i den här lägenheten. Trasar något sönder så får man bara leva med det eftersom det aldrig åtgärdas ändå. Och det fortsätter bara att förfalla. Men att höja hyran det går enklast av allt.
-Ja, men det står ju i stadgan.
-Ja, men jag bor här.
Återigen började han tröttna på mig. Jag började känna mig som en gnällig gubbröv. Som vanligt. Så jag fortsatte med att påpeka balkongdörren som måste sparkas upp för att kunna öppnas och de sex gånger som de har lovat att åtgärda det. Jag gick vidare med att jag blivit lovad att få diskbänken utbytt sen dag ett då jag flyttade in, efetrsom man kan stå på knä och diska.
-Hur länge har du bott här nu? frågade han för att strö aska i hodet på mig.
-Sju år…
-Aha, men du är nöjd med det nya kylskåpet iallafall?!
”Jo jag sitter ofta i kylskåpet och gråter efter den stora kärleken”. Det sa jag inte.
Så här gick samtalet på. Den här gången påpekade jag även att det var ett ohållbart argument att skriva upp saker när man kommer ner till bilen. ”Då får man väl för fan ta med sig blocket upp till hyresgästen och skriva ner det direkt!” Kapitulerad höll han med. Här någonstans hade han börjat dra på sig skorna och backade ut ur lägenheten och vanish likt en taskig rökridå av taskig odör, även fast det verkade vara jag som stod för den. Detta händer varje gång.
-NU STANNAR DU SÅ JAG KAN KAMMA MITTBENA PÅ DIG MED MIN NYA PASTASLEEEEEEV!!!! fick jag lust att vråla.

Slutligen sa han att han kunde gå med på att fixa taket. Jag blev alldeles piff paff puff. I samma meningen påpekade han att jag rökte i lägenheten.
Jag sa att jag röker bara i köket med öppet fönster när det absolut inte går att gå ut att röka på balkongen. Fullständig sanning med ett kryddmått modifikation.
-Är det därför färgen i taket har släppt, för att jag röker? undrade jag.
Nej det var det ju inte såklart. Men om de fixar taket (i vardagsrummet) så får jag inte fortsätta röka inomhus (i köket). Dessutom kommer väggarna se sunkiga ut om taket är alldeles nymålat och fint, lade han till som hela planen var helt poänglös. Här någonstans såg nog min mun ut som ett alldeles runt stort och svart hål med prydande ögonbryn böjda som bananer.
Kanske man kan vomitera lite coola kaskader i det nymålade taket så borde det ju jämna ut sig med de sunkiga väggarna…
-Du kan ju fundera på hur du vill göra, lade han till. Han gick baklänges ut genom dörren. Sen stängde han dörren och var borta.
Dagens samkväm. Utan Gevalia. Det var tur att de slutade med den reklamen. Det är ju falskspel…
Efter detta har jag inte träffat någon annan människa idag. Gud vad skööööönt!

I övrigt är det mer rumsrent att vara Sverigedemokrat än rökare idag, som en gammal vän sa. Vad fan hände med det här samhällsjävlet?
Det orkar jag inte tänka på just nu.
Men roligt, det är det inte.