Chaufförer.

Har suttit i ett väntrum på Sahlgrenska med min brukare i två timmar. Min brukare fick titta på en Jönssonliganfilm på min ajpäd för att fördriva tiden. Själv rullade jag mest tummar och tittade på sjuka människor i sjukhussängar som rullades förbi. Vissa var enormt sjuka.
Vi fick även nöjet att åka hem med en chaufför som försökte köra ihjäl oss. Han tryckte plattan i botten för att sedan tvärnita. Han låg i vänsterfilen och körde om på höger sida i en skarp kurva. Plockade upp mobilen lite då och då och satt och sms:ade. Ibland är det jobbigt att ha körkort, eftersom man mentalt kör själv när man sitter i passagerarsätet.
Min farsa var alltid en trygg och bra förare att åka med. Han körde lugnt och sansat… ända fram tills han blev taxichaufför. Plötsligt körde han hetsigt. Tog vilda chansningar i trafiken och visade brist på omdöme. Om någon körde om honom hytte han ilsket med näven och fräste något som ”jävla göteborgare!” eller liknande.
De sista åren, de perioder när han var hemma i Svedala, så var det jag som körde omkring honom istället. Tror han tyckte att jag var en bra förare, ibland kände han sig dock tvungen att påpeka att jag måste börja bromsa tidigare.

Jobbar helg. Jag älskar världen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.