Inlägg No. 1000

Idag är jag på jättedåligt humör. Det bara kom över mig som en våt kofta. Känner att det att varit helt rätt att supa ner sig och sen lägga sig på spårvagnspåren och bara vråla i ursinne. Inget bra med andra ord. Vet inte riktigt vad det kan vara. Kanske fick jag chans att bli arg när magvärken släppte. Kanske är jag trött på pastaslevar på sängloftet och att det spritter i benen när jag ska sova. Kanske blev jag bara trött på min livssituation eller kanske behöver jag knulla.
Tänker på en textfras jag skrev för ett tag sen som aldrig användes: ”Satan is a whore. Wears a tacky dress! God is a hooker. Wears nothin at all.”
Inte helt dålig. Inte helt bra heller kanske.
Just nu i denna stund, idag, är jag glad att jag inte har en tjej. Hon hade tyckt att jag var den tråkigaste och rostigaste gnällhög som hade uppfunnits i vår slaktade samtid. Brrrr….

Sitter på Bishops arm vid domkyrkan och dricker en bärs efter att ha puttats, knuffats och buffats runt i nordstan som en säck gammalt mjöl mitt bland en miljon andra fähundar. Tonårstjejer är nog värst. De gapar och fnittrar och lägger av tjut i ens öron och springer slalom mellan ens ben och själ. Sen är det dem som bara står i vägen mitt i gångarna i affärerna och blänger och funderar på om en banan föds rak och blir mer krökt med tiden. Sen är det dem andra. Sen är det jag.

Var på Åhlens och köpte hörlurar. Sådana där man stoppar i öronen (eller i rimpen om man nu tycker det är vitsigt). Eftersom jag har väldigt stora hål i mina öron trillade de såklart bara ur. Det var någon slags späjsig modell som skulle passa till ALLA öron. Detta skröts det väldigt mycket om på förpackningen. Nåväl allas öron utom Johans, för i hans öronhålor kan man pressa in clementiner utan problem. Naturligtvis var skitförpackningen plomberad. Numera är plomberingen bruten och naturligtvis kommer jag inte få byta dem.
200 spänn rakt ner i Växjösjön. Och att köpa grisa i säcka. Lite som att köpa en bil utan att testköra den eller köpa ett par braxor utan att först få prova om man ser ut som Gais Åke feskarböxa eller Håkan Hellström i dem. Ja, ni fattar säkert.

Försöker mest prata eller skriva bort mitt usla humör. Kan kanske känna att det hjälper lite. För varje ord jag skrivit har dock en huvudvärk istället börjat tillta. Rätt självklart på något vis, eller hur? Och snart tröttheten. Och sen piggheten någon gång i natt där man ligger på loftet med sprattlande ben bland pastaslevar och gamla strumpor.
Detta är faktiskt inlägg nummer 1000 som jag skriver sen jag startade denna yx och gloria-blogg. Det känns ju ändock smått fantastiskt eller nåt.
Självklart slår även detta inlägg an i samma hurtfriska, råpositiva Gunde Svan-ton som alla andra inlägg på denna blogg.

Jag älskar världen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.