Trevliga familjen och smygande gobben.

Tager en bärs på en sylta på kungsgatan som heter Targaz. Förbereder mig för en andra laddning julbord.
Det sitter en familj framför mig. De äter och verkar överlag ha trevligt. Farsan försöker ibland snällt prata med vad jag antar är en av döttrarna. Hon småfräser tillbaka varje gång: ”Det fattar du väl!”/ ”Vad då då!” osv. Hon verkar vara typ i femtonårsåldern. Farsan reagerar inget speciellt. Håller god min. Morsan äter och är tyst nästan hela tiden. När hon pratar bryter hon som Silvia.
För en stund sen utvecklades en ganska rolig diskussion från vad jag denna gång antar vara den äldre dottern och hennes pojkvän. Hon hade tittat på masterchef. Ideligen. Till pojkvännens förtret (Där emellan hade samma kanal stått på i typ åtta timmar till nästa avsnitt börjat). Dock inte för att han ogillade masterchef, men för att han hade köpt den senaste modellen av någon slags platt-tv. Nu efter ett halvår hade kanalens logga i hörnet bränts eller frusits in i skärmen.
”Det trodde jag bara var en skröna.” sa farsan.
”Njäe”, sa pojkvännen.
”Jag skyller på en jävla skitkvalite!!” sa flickvännen.
”Hmmm”, sa pojkvännen med en strupe full av luftfullt som egentligen ville ut…
Men som sagt, överlag verkade de faktiskt ha trevligt.

Undrar om folk sitter och skriver så här om mig? Troligtvis inte. Jaja det är okej…
”Det sitter en gobbe där i hörnet. Han skrattar först. Sen pustar han. Rufsar sig i skägget. Sen ler han, för att sekunden efter mumla något”, men ingen sitter mitt emot honom…
”Stackars sate!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.