Klappar och lite pang och pung i granen

(Skivet igår, ons den 17:e, men worldpress låg nere. Känn ingen press in the wörld)
Blev så akut braknödig innan. Var tvungen att springa in på kära Köttbullekällarn och brumma loss. Var nämligen i närheten. Precis när jag hade låst dörren och satt mig till rätta på porslinsstolen för att bränna av raketen så ryckte det i dörrhandtaget. Helvete, så typiskt. Nu står det säkert en jättesnygg donna och väntar på att få komma in i detta stinkande paradis, tänkte jag. Jag kämpade på. Spolade och började om. Öööhh! Det ryckte i handtaget igen. Jag tvättade händerna noggrant och pustade ut.
Jag öppnade dörren. Jesus! Där stod en vresig typ. I ryggsäck, vindställ, cykelglasögon och hjälm.
”Varsågod, kliv in din djävel” tänkte jag.
Jag blev kvar på en bärs. Bara för att visa min goda vilja, för mig själv.

Har varit ute och handlat klappar (men ingen ville klappa mig på maggen). De först klapparna. Till brorsbarnen. Pannå och penslar till den äldsta och små detaljrika plasthästar till den minsta. Gillade själv och måla och teckna när jag gick i mellanstadiet. Den enda tavla jag har kvar från den tiden föreställer en elefant på stäppen. Stäppen ser man inte så mycket av, men elefanten är ganska lik en elefant. Var dock inte så mycket inne på hästar, men jag hade ju Big Jim-docka. Otrolig status i mellanstadiet.

Nu har jag lämnat över klapparna till broshan. Vi har suttit på John Scott och snackat en stund. Några timmar. Trevligaste gången på länge. Sist på en krog gick det ju inte så bra. Det kan ha varit jag. Det hela är oklart.
Klart är att jag har en pung. Bägge kulorna är kvar. Hänger i granen jag inte har. Äh, nu vet jag inte…

Nu sitter jag på Tullen och sköjar med mig själv.
Sköja inte me maj!

Det här inlägget var tänkt att bli längre och mer detaljerat, men nu har jag inte tid med er mer era jävlar!
Genouft!
Skickat från min iPad

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.