Ah men det var väl roulit Johan!

Har käkat lunch med Emma. Sushi. I Slottskogen. Sköjaren har börjat digga sushi. Det är aldrig försent med något egentligen. Detta säger de som vet. Därför tänkte jag satsa på att bli fullfjädrad narkoman vid 48 års ålder. Sen är det ju nyttigt med Sushi också. Omega3 och massa annat jox. Bra för ett snevridet hårfäste och fula tår.

Igår efter jöbbet var jag så slut så jag var tvungen att ha en öl. Jag intalade även mig själv att det var värt att fira att jag är ledig i sex dagar. En öl för varje dag. Alltså sex öl blev det.
Kände mig lite porös och uppfluffad i kanterna i morse när jag vaknade. Lite som om jag hade varit ute på krogen och druckit alldeles för mycket oboy med Rickard Sjöberg.

Nu sitter jag på gamla Persikogården på Stigberget. Nu heter det Majornas Wok. Jag dricker en Mariestad.
Persikogården var en kinakrog med klass. Redan på tidig eftermiddag låg stammisarna utslagna i gräset utanför krogens dörr. Jag och ett ex skulle köpa hämtmat där en gång. Vi vände i dörren när vi såg lagren med damm som låg som en hinna över fönstren.
En annan gång skulle jag dricka en bärs där. 19 spänn för en Andersson verkade okej.
-Jag kan ta en Andersson, sa jag till snubben bakom baren.
-Va, Andersson? Andersson?
-Ja, en Andersson!
-Andersson? Vem är Andersson?
-Ja, men bärsen för 19 kronor!
-Aaaah…okej en bärs. Jag fattar!

Nu verkar de ha shejpat upp lite här. Den här gången känns det faktiskt som en bra idé.

Igår morse vaknade jag av att tre byggjobbares hoden stack upp i mitt fönster. Guten morgen era schweinpärrots!
De fyllde cement till den nya balkongen. Den gapiga byggjobbaren stod naturligtvis i mitten och…gapade.
Just då tänkte jag intensivt på att livet är en gåva…i form av en bajsklump utan bytesrätt…inslagen i fult omslagspapper.

Idag är livet som en diamant i en koblaffa.
Behöver jag säga att jag älskar världen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.