Ett liv bakom ett porrnät.

Tyckte jag var en stor poet när jag hade skrivit den där dikten i förra inlägget efter ett par för många öl. Den nyktra sanningen säger något annat…
Som de där gångerna i yngre ålder när man repade och hällde i sig öl och jammade i replokalen. Man tyckte allt var fantastiskt och lät helt otroligt bra. När man lyssnade på inspelningen på kassettbandet dagen efter så lät det som alla spelade varsin låt samtidigt.

Byggjobbarna är försvunna. De har inte varit här på över en vecka. På baksidan av huset är byggnadsställningarna borta och de är helt färdiga där. På min sida återstår fönsterbyte och att montera fast balkongräcken, men de kanske gav upp. Hela byggteamet gav upp och insåg att de hade valt fel yrke. Kanske de kom kom på att de ville bli rockstjärnor eller trollkonstnärer eller livsstilscoacher. Eller så vann de jackpot på stryktipset och for till någon sköjar-ö och äter nu grillade spindlar och drar vita pulverlinor rakt upp i näsborrarna.
Byggnadsställningarna blev kvar och Johan fick sitta och konstatera världsläget bakom blåa porrnät för all framtid.

Annars då? Jo, tack, fast ändå inte. Regnet är här. Mörkret är här igen efter en ännu grå dag. Det regnar såklart. Det är verkligen kolsvart ute. Kan inte minnas att jag brukar påverkas av detta mörker avsevärt, men jag verkar ha fel. Promenerar mest runt som en sömngångare och undrar vad fan det är frågan om.

Och nu stod jag plötsligt inte ut bakom dessa porrnät. Var tvunget att ta mig ut. I mörkret. Som ett skymningsdjur. En promenad på svart våtblank asfalt. Och nu en bärs på Tullen. Och sen handla nåt käk. Den ständiga frågan: Vad ska jag äta idag. Och sen tillbaka hem till ett liv bakom ett porrnät.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.