Helvetesekipaget Burk.

En gång för minst femton aslånga år sen när jag bodde ovanför Redbergsplatsen så skulle jag panta burkar på Ica:n på Olskroken. Det var många burkar och många påsar. I det här fallet tyckte jag att det var bäst att ta cykeln och bara rulla ner för backen. Två bärkassar på varje sida av styret. Någon slags bindanordning och så gick det bra att fästa en påse på var sida av bakdäcket. Den sista påsen passade perfekt på pakethållaren. Sju påsar om jag har räknat rätt (ni som är bra på matte kan ju kontrollräkna om ni vill).
Borde ha fäst en bred last-skylt på cykeln också.
När jag cyklade ner för backen fick jag rulla ute på vägen eftersom ekipaget var för brett för den smala trottoaren. Vilket var lite nervöst eftersom bilburet folk hade förmåga att köra väldigt fort i den där backen.
Efter Redbergsplatsen fick jag göra tvärtom och cykla på trottoaren eftersom trafiken alltid är tät där och körbanan för bilar är extremt smal. Hade heller ingen lust att skrapa upp någon bil med min breda last eller få en hel tutande bilkortege efter mig.
Lite uppstressad närmade jag mig mataffären. Lättad. Snyggt gled jag förbi en gubbe med käpp, som valde att plötsligt gira lite åt mitt håll när jag gled förbi. Jag vek undan men lyckades snudda hans armbåge med min breda last. Detta jagade upp honom till den milda grad, precis på samma sätt som det troligtvis hade jagat upp mig. Precis när jag hade passerat honom hörde jag ett vrål. Ett typiskt vrål från en man med käpp. Jag försökte vända mig om och be om ursäkt, men jag hade ett jävla sjå med att hålla koll på min packåsna.
Jag bromsade in eftersom jag nästan var framme. Han gav sig inte, utan gick loss.

-Hörru du! Din förbannade hippiejävel!!!
-Va fan är det med dig gubbe? vrålade jag tillbaka på rekyl. Som bensin för min eld.
-SKA DU VÄLTA OMKULL MIG MED DET DÄR HELVETESEKIPAGET ELLER FÖRSÖKER DU LYFTA FRÅN MARKEN?
Jag tvärnitade och hoppade av cykeln med blodet rusande, sen vrålade jag tillbaka igen.
-GÅ HEM FÖRBANNAT LÅNGSAMT MED DEN DÄR JÄVLA KÄPPEN, DIN FÖRBANNADE GUBBFAN!

Adrenalin i en icke vanligt förekommande trafiksituation…
Vi stod och blängde tysta på varann med mördarblickar och flåsljud ett tag innan han gick vidare.
Fyndig gubbe. Jag hade säkert diggat den liraren under andra omständigheter.
På något vis kändes det som han hade plockat hem hela den fyndiga poängen, den jäveln.

Bredvid mataffären låg systembolaget dörr i dörr på den tiden. Bolagets trognaste kunder bemödade sig ens inte med att gå iväg fem meter med sin nyinköpta ”Svenskt brännvin”-flaska. De bröt korken direkt efter kommit ut ur bolagets dörrar. Gärna slängandes korken i närliggande buske efersom den inte behövdes mer. Med spaltgång gick de mot räcket för att stödja sig när de intog sin frukost… De höjde ens inte på ögonbrynen av denna ilskna och högljudda scen.
Det var bara de som inhandlade en bärkasse till sina varor som blev stående med öppen mun och blängde.

Jag kopplade loss ekipaget, strippade ner min flygmaskin så att säga. Sen gick jag in och bytte ut den mot en smärre förmögenhet som i slutändan troligtvis täckte kostnaden för ett sexpack och ett paket tobak…
…och kanske två paket nudlar om jag hade tur.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.