Att sälja grunks och skicka paket.

Jag har sålt lite grunkor på Tradera. Bland annat en trummaskin och en ljudbank (om man kan säga så). Båda från sent åttiotal. Kom ihåg att jag köpte dessa grejor ihop med en synth för det ringa priset av 500 spänn. I början av 2000-talet. Synthen försvann senare på sitt håll och har inte setts till efteråt.
Var uppe och rotade på vinden för några veckor sen när jag återfann de två andra grunkorna.
Minns att jag gick runt till några musikaffärer för kanske tio år sen och försökte kränga junket. Jag blev uppriktigt sagt utskrattad. Förnedringen var total. De införtjänade pengarna uteblev och därmed troligtvis nudlarna och folkölen.

Nu tänkte jag att man kanske kunde kränga junket på tradera. Jag var en tuff förhandlare och satte utropspriset på 300 spänn per grunk. Redan efter en timme hade de första buden kommit in. Efter några dagar så såg jag att en av de som budade hette jamgbg. Det måste alltså vara Jam Music i Göteborg och en av de musikaffären som jag gick och förnedrade mig hos. ”Ooh” vad jag önskade att de skulle vinna. Då hade jag personligen kunnat leverera trummaskinen till dem och berättat en anekdot om ”den som skrattar bäst skrattar sist!”
Tyvärr var det inte dem som vann budgivningen.

Grunkorna fick ett högre slutpris än vad jag hade kunnat drömma om. 800 spänn styck för trumbonkarmaskinen och ljudmojängen. Fantastico. Jag har med råge fått tillbaka det jag lade ut för dessa utskrattningsprylar.
Jag har tjänat pengar på dagens nörderi. Att äga den äkta varan står högt i kurs idag, trots att dessa två grunkors sound säkert finns inbakat i vilket musikprogram som helst.

Ooooooch…när jag då skulle skicka ett av paketen så gick jag bort till min jourbutik som har service för detta ändamål. Jag loggade in på butikens dator för att skriva ut adresslappar.
”Nej bara inte den där lille taskspelaren jobbar idag”, tänkte jag. (Jag har ägnat ett helt inlägg om denna järs tidigare)
I samma stund hörde jag hans pipiga och nasala stämma bakom kassan.
”Föck!”
Hoppas jag inte behöver rådfråga honom något om jag nu stöter på något hinder på vägen…vilket jag naturligtvis gjorde.
Jag gick fram till kassan och tittade på den övergödde lille ballongen till förväxt bebis.
-Vet du om man kan kan…
-Jag har ingen aning! sa han så överdrivet glatt så jag trodde han skulle sprängas av lycka. Han flaxade med armarna längs sidorna som en uppspelt påskkyckling. Sjukt obehagligt.
-Men alltså vet du om…
-Jag har ingen aning!!!!
-Nähä, det var ju dåligt av dig! Lät jag honom veta.

Ringde upp min kompis regissören som är väl bevandrad i Traderas rutiner.
När jag sedan hade skrivit ut adresslapparna undrade jag var skrivaren var någonstans. När jag sen klev ut från hörnan där datorn stod och tittade mot kassan stod den lille bollen och viftade med mina adresslappar i luften och ropade:
-Jag har dem! Jag har dem!
Jag gick fram och hämtade dem av honom. Sa inte ett ljud och gick bara ut därifrån.

Alltså arbetsmarknaden är hård. Och uppenbarligen inte speciellt rättvis. På vilka meriter har denna blimp till trädgårdstomte fått sitt jobb? När det finns en uppsjö av hederliga och reko människor som verkligen förtjänar ett arbete.
Det är fan inte rätt asså.

Nej, nu blire pöskmiddag hemma hos mor. Skall knega hela påskhelgen. Rouligt så man kan bryta ihop.

GLA PÖSK ERA SHATANS SHLÖDDRIOUS!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.