Att röka pipa.

img_1765.jpg En piprökande fader.

Skulle precis njuta av dagens första kaffe och första blosset på dagens första cigg när jag fick en enorm nysattack. Hann precis skriva just det här…och nu måste jag gå på toaletten. Fack så att säga!

Under perioden av nedräkning till semestern bestämde jag att jag skulle på semesterns första dag röka pipa. Fredspipa. Så det blir lite trevligare här i världen.
Nja, jag fick ju en pipa i födelsedagspresent med tillhörande lyxig piptobak med whiskeysmak.
Sen var jag ju tvungen att köpa ett sånt däringa verktyg för att trycka ner tobaken i pipan. Det var ju därför, kom jag på, som jag ännu inte hade provat pipan. Sen råkar det ju förhålla sig så att jag har farsans gamla pipskåp i bokhyllan. Där i kan man ju faktiskt titta om det finns sådant där pipverktyg. Det gjorde jag alldeles nyss. Där låg ett mycket stajligt pipverktyg i kromat silver. Inget sånt där billigt skit i plast som jag har sett på wörld wajd wäbb. Fantastiskt ju. Är man ett geni, så är man.

Jag öppnade tobaken. Den luktade ljuvlish.
Jag petade ner lite tobak. Tryckte till lite med verktyget. Fyllde på lite till osv. Aaah! Röka pipa och blogga! Precis när jag skulle tända den så…ringde morsan.
-Schnicki schnäck schnäck!
-Goddag och farväl, moder Olof! Tjena pipan!
Jag förde dit tändarn. Lågan sög sig in vackert i pipan. Fint sug i pipan. Jag sög in några gånger. Sen fick jag i mig ett moln som var tjockare än en stor portion med lasagne. När jag skulle avjnuta ett sug till så var pipan död. Tända, suga, suga, suga. Ah, va gött! Död pipa. Tända, suga, suga, suga. En portion bolmeri. Pipa: död!
Och nu kom jag ihåg vad farsan sa. Det svåraste och första att lära sig är att packa pipan rätt och lyckas hålla pipan levande. Lektion ett så att säga.

Nåväl skall se till att få den där jävla balkongen färdig fortast möjligast. Sen ska jag sitta där och röka fredspipa dagarna i ända. Eller så antar jag karaktären av arg, muttrande sjöman. Där är ju hälften redan vunnet så att säga, trots att jag är en utpräglad landkrabba. Troligast är väl att jag blir tagen för en hashrökande flumpotta när fredsmolnen når grannarnas fönster. En pajas som fick åka hem från Goa i förtid för att degen tog slut.

Ööööh, nu känner jag mig alldeles klibbig i hodet. Som ett flottigt orosmoln…som inte vet i vilken riktning han skall blåsa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.