Den oemotståndliga, balkongpra och lite annat löst snack.

00a2067b-8c01-47c6-a8e6-93421a181842.jpg
Sin dule däj sin dule däj å jeda jeda mig, har jag nu sjungit en stund när jag diskade.
När jag vaknade i förmiddags fattade jag ingenting. Sen kände jag mig lite tom och sen lite vresig sen fick jag en energikick som varade i fyra minuter och nu måste jag gå och tömma tarmen och där kom dagens f-f-f-första nysattack.
Herregud sicken potpurri av sköjeri och oroligheter!
Dore-mi-fa-so-la-knallpulver-idioto. Med tömd tarm och en uppburrad snok av nysattacken känner jag mig nu helt slut…

Jag bytte profilbild på dejtingsidan för några dagar sen…
Ser ut som en riktigt trevlig pöjk. Klädd i sydväst och pipa och gammel lodenrock och med ett smil som säger:
-Ring mej, så kommer jag kutande med en dunk fotogen och bränner ner din stuga!
Okej, inte riktigt. Men trivlig ser man ut.
Och jävlar vad besöken tog fart på min profil. Nästan uteslutande 55-plussare och äldre kvinns ändå. Med smeknamn som Läppen, Vandraren, Pluppen och Kotletten.
De verkar som galna i mig. Trevligt!
Nu måste jag väl erkänna att jag inte är
Någon åldersfascist eller att jag försöker sköja ner er fullt blommande kvinnor. Jag är ett litet skott i jorden (vad fan pratar jag om?) och inte bara redo för er mogna kvinnor ännu. Så ingen blir kräääuuäänkt. Jag menar är ju en sköjare av rang med en hjärna och en själ inproppad i ett 45 årigt lammköttskal, med viss dödsångest mellan varven och krämpor som ibland skulle passa bättre hos en 90-taggare. Fortfarande intalar jag mig dock att jag snart fyller 30. Så själen är purung som disig morgonkvist. Och nu håller jag på att få hybris av min egen oemotståndlighet.
Min kompis ”Flytt-Erik” kallade mig för 45-varvaren när jag fyllde 45(?). Det tyckte han var roligt för att jag är singel.
Detta kan vara det roligaste du har sagt Erik, sen en Jack & Colagalen Jesus flummade runt på Böda strand klädd i gummistövlar!

Håller fortfarande på med golvplattorna till balkongen. ”Det går snabbt” tänker jag alltid när jag ger mig in i något projekt. Det gör det aldrig. Något som glöms bort varje gång jag ger mig på någon slags briljas-idé.
Vad pysslar han med och vad är det som tar sån jävla tid? undrar kanske ett och annat spån…
Jo, det ska jag ta mig fan berätta så sant som sydvästen har två kanter.
Jag bestämde mig för att sätta lite färg på tillvaron genom att måla plattorna rutiga. Detta vill säga att varje platta har fyra rutor. Två blir svarta och två blir blå. Två plus två är fyra och jeans är numera överdrivet dyra…
Det ryms trettio plattor på balkongen. Den svarta färgen sprayas på. Två lager. När den har torkat är det dags för den blå. Den målas på med pensel. Två lager.
Det tar tid. Ja, jag har hållit på i två veckor nu. Jag börjar närma mig slutet av detta projekt. Hade jag vetat att det skulle vara så här tidskrävande hade jag aldrig gett mig in i denna bedrövliga evighets-göra-lek.
Sen hade jag ju ett inte så litet mått av missflyt heller. Köpte, som vissa av er kanske läst på blögga, nya plattor från Jula. Skickade efter och gick några dagar senare och hämtade ett 17 kg tungt paket i butiken på hörnan.
När jag packade upp eländet så vittrade balkongplattorna sönder i handen på mig. Ack en så sorglig historia så Sartres ”Äcklet” framstod som rena muntergöks-prosan.
Det söndervittrade junket skall fortfarande skickas tillbaka. Tror ni de bjöd på returfrakten…tror jag inte.
Jävla sugluveläppar! Vad ni än gör handla aldrig på Jula. Det blir en ledsen jula-fton. God jul och junk under granen!
I förra veckan gick syrran genom sitt källarförråd. Där råkade hon hitta en så där trettio balkongplattor. Jag fick ta hur många jag ville. Om detta hade upptäckts två veckor tidigare så hade jag aldrig behövt beställa något sköjarskräp, sa siss.
Detta är ju såklart inte min beloved systers fel. Nej, snarare min otur som ploppar upp mellan varven och vrålar: ”Mooooaaaaah! Got you, you bleeding möthaföcka!”
Men snart är balkongen färdig.
Prydligt skall plattorna läggas ut. Sen skall jag montera upp mitt parasoll. Kanske fixa lite blomster.
Sen skall jag sitta under parasollet. I sydväst och lodenrock. Njuta och flabba. Muttra och svära. Anta rollen av mitt riktiga, oemotståndliga, fantastiska jag.

JAAAAAAAAAAAAAAAG!!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.