Genom febrigt filter.

Har befunnit mig hemma i karantän sen Onsdagskväll.
Detta är inte för att jag är en samhällsfara eller har dåligt inflytande på min omgivning.
Blev helt enkelt förkyld. Pangförkyld.
Var ute på stan med syrran på eftermiddagen. Tyckte det var en eländigt dammig hosta som plötsligt uppenbarade sig från ingenstans.
Senare på kvällen när vi käkade pizza och kollade på Tv började jag huttra. Kände mig lite snurrig också. Fattade inte riktigt att jag kanske höll på att bli förkyld. Tänkte att det var ett jävla drag i de där två bärsen jag hade druckit medan vi väntade på pizzorna.
Sen var det bara att huttra sig hemåt och huttra ner sig under täcket på loftet.
Dagen efter när jag vaknade och klev ner från lofta satte jag på TVn på kanal 1.
Feber, matthet, ond hals och lungor som hettade som spisplattor.
TVn stod på på samma kanal till sändningsuppehåll vilket var runt klockan ett på natten. Tog det slut nu, tänkte jag. Det var ju synd…orkade med andra ord inte byta kanal en enda gång. Kanske förutom när någon repris av Duellen dök upp, som måste vara något av det mest stressande och hjärndöda program jag har skådat sen jag fick hårbeklädnad på mina ballar.
Annars tyckte jag tablån höll rätt bra stil. Same amount of dåreri som vanligt, fast genom ett febrigt filter.
Dagen efter, alltså i Fredags när jag slog på TVn var det en repris på samma Gokväll som jag hade sett kvällen innan, fast nu på morgonen istället. Samma kvinna som fick sitt hår tillpiffat och senare skulle lägga ett tjut när de rullade fram spegeln. Kändes för mycket och som tur var så hade jag lite mer ork denna dag, så jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och slog över till nästa kanal.
Såg även lite på något nytt lekprogram på kvällen. Hette nåt. Typ: Allt eller inget. Fiskpinne eller fuskpinne. Torsk eller supertorsk. Ja, nåt sånt… Jönsigt, okontrollerat trams och omotiverat spring och studsande på stället. Begrep faktiskt ingenting. Med eller utan feber.
Nåväl, är på bättringsvägen igen. Överlevde denna gång med. Man skall dock aldrig ta ut nåt i förskott. Samma envetna hosta är tillbaka som förkylning inleddes med.
I helgen var det exakt ett år sen jag låg platt ute på trottoaren utanför tullen med en stor jävel ovanpå mig, som hade landat på mig.
Han vaknade väl upp med lite skrubbsår på handflatorna och jag bröt höften och fick en fraktur på handleden.
Rätt fantastiskt hur kroppen läker. Fast det har ju inte varit helt utan egen insats. Typ ett halvår med sjukgymnastik och lika lång tids promenerande med kryckor och senare med en krycka.
Den vanligaste kommentaren när man har berättat hur det hände har varit:
”Herregud vilken otur!”
Om det nu är möjligt att ha sådan otur, så borde det ju vara fullt möjligt att ha lika stor tur. Inom vad den turen skulle slå in vete fan…jag är skeptisk, så det är väl inget att snacka om.
Har nu i skrivandets stund tagit mig ut i verkligheten. Sitter på Solrosen och dricker en kaffe. Fantastiskt att komma ut i verkligheten igen.
Sen när man har sett tillräckligt med löst folk, luffare, tjackisar, sköjare, dårar är det fantastiskt att komma hem igen.
Allt är alltså bara fantastiskt. Snacka om att läsa världen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.