En bok.

Har varit ute i Majorna idag på ett ärende. Men det blev inget. Så jag vände på klacken eller sulan och lämnade denna fantastiska stadsdel i denna fantastiska stad.
Sen mitt i denna fantastiska promenad så kom regnet. Smått, tätt och blötare än en slabbig snuskapa.
Jag stannade till vid varje second hand och bokhandel som jag passerade. Jag är nämligen på jakt efter en specifik författare som jag har törskat dit på. Nämligen Paulo Coelho. Alkemisten är bäst… Nej, inte riktigt. Det kan faktiskt vara en av de sämsta böcker jag har läst. Kom ihåg att jag mådde dåligt från sida ett när jag läste den. Tanken var nog att man skulle må fantastiskt. Den hade alltså en motsatt effekt och ändå läste jag färdigt den.
Drack ju väldigt mycket på den tiden. Och hade svaga nerver. Och bodde i en blå källare. Och gick på Soc. Och bodde ihop med en sopa som samlade på kastruller och stekpannor.
Fick den av en kompis som hette Bengt. Undrar vad Bengt gör nu?

Nej, författaren jag är ute efter nu heter Haruki Murakami.
Jag har precis läst en första bok av honom som heter Norwegian wood. Den är skriven på 80-talet men utspelar sig åren 69/70.
Språket är fantastisk med ett underbart flow. Samma sköna lunk och flow i berättartekniken och storyn. Det bästa är att den inte handlar om sjukt mycket och hela jävla tiden. Ändå så hålls man fast.
Kort handlar den om en 37-årig man som ser tillbaka på sitt liv som tjugoåring. Han är student och slits mellan kärleken till två kvinnor. Den ena kvinnans psyke är bräckligt och hon hamnar på ett vårdhem. Den andra kvinnan är rena motsatsen. Själv är han förvirrad.

Kan ibland imponeras av dagens skönlitterära böcker. De böcker som jag anser vara bra alltså. Kan bli slagen av att storyn är sjukt genomtänkt och väl genomarbetad. Samtidigt är det just det som ibland kan vara tröttande. Och att det skall hända nåt hela tiden. Att man matas med händelse efter händelse, så man är helt uppspeedad när man släcker lampan. Kravet och stressen över att det måste hända något hela tiden. Annars kan det vara så att läsaren lägger ner boken och blir uttråkad. Ibland är det som författarens egen press gällande att det måste vara ständig action lyser igenom.
Kan för övrigt säga att det här lätt är den bästa bok jag läst på flera år. Så läs den om ni inte har behovet av att det ska vara pangigt hela tiden. Det tycker jag ni borde ha växt ifrån nu.

Nu har jag inte tid att sitta här och vara litteraturkritiker. Jag måste fortsätta skriva på min novell ”Jag vill ha en tjej i plast och ett badkar fyllt med knark och tomhet”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.