Den lilla pippidjävolen.

Har en liten fågel som återkommer till mitt köksfönster några gånger i veckan.
Ibland flaxar den stillastående på stället och tittar rakt in på mig. Om fönstret är öppet med en springa brukar den sätta sig på fönsterbläcket och pipa rakt in genom springan som om den vill snacka lite med mig. Jag brukar luta ner huvudet och sen tittar vi på varann. Sen flyger den iväg som om den är nöjd och dyker upp två dagar senare.

Jag undrar vad det är for sorts pippi. Den är sjukt liten. Kanske en brunnäckad akvarietrast eller en förvildad havsragu eller en varmbröstad vankelstrudel.
Nej jag är inte så bra på fåglar. Jag var någon annanstans tankemässigt på biologilektionerna. Troligtvis i ett tjejrum med planscher på Don Johnson och George Michael på väggarna med fumlande händer innanför varandras tröjor i en smal säng.

Men, man blir alldeles glad av den lille typen. Som en liten kompis.
-Hej din lilla pippidjvävol! brukar jag säga med så pippilik röst som möjligt när jag får syn på den.
Då svarar den med ett jävla kvittrande i springan för att sen sticka ut i världen som ett skott.

-Farväl, vi ses lilla pippidjävol! ropar jag med sprucken röst och återgår till mina halvmesyrer till viktigheter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.