Ett klädminne.

Kom att tänka på ett minne. Ett glatt sådant. En dag när jag var tretton och kom hem från skolan och gick in på mitt rum låg det ett par nya jeans och två långärmade tröjor på sängen. Morsan hade handlat till mig utan att säga något . Sen lagt fram alltihop som en överraskning. Kom ihåg att jag blev väldigt glad. Kommer även ihåg en av tröjorna väldigt väl. Det var tre mintgröna gubbar på den. Ovanför gubbarna stod det Run for fun. Råtöntvarning men det är inte därför jag kommer ihåg den. Snarare för att jag bar den typ varje dag i ett eller två år. När jag sen började i åttan på ett nytt högstadie och i en ny stad hade jag den på mig hela första terminen på den nya skolan. Till slut kom skolans snyggaste tjej fram och frågade mig om det var den enda tröja jag ägde.Det gjorde lite ont.
Vet inte varför det fortfarande gör mig glad att tänka på den där dagen då de nya kläderna låg på sängen. Antar att det var omtanken och överraskningen i sig från morsans sida. Å andra sidan kan det ha varit ett rent smart drag från henne. Hon slapp ha med sig en ungdjävel som bestämt bara ville ha klädesplagg som var jävligt tuffa. Och inte tänkte på om de var tillräckligt varma, eller för kalla eller ens om de var billiga eller för dyra. Kommer aldrig glömma den gången vid ännu yngre ålder då jag bestämt ville ha ett par moonboots. Jag låg på golvet och vrålade som en unge hemhörande på ett sinnessjukhus för totalt sinnessjuka ungar. Den gången blev kompromissen snowjoggings. Mycket bättre än att se ut som en kortväxt medlem i Abba.

Har aldrig konfronterat morsan varför jag gick runt i run for fun-tröjan typ varje dag i typ två år. Det var nämligen hon som la fram kläderna varje morgon när jag skulle till skolan. Bör även tillägas att min morsa är en mode och klädguru av högsta rang. Antar att jag vill behålla mitt glada minne intakt. Eller så vill jag inte ge morsan dåligt samvete för en episod som hände för 23 år sen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.