Dårskap och annat dårskaperi.

Snart måste jag gå ner och hämta tvätten. Låter lite som ett hot. Typ, snart måste jag gå ut och slå in ansiktet på någon. Ett ord till från dig och jag går och hämtar tvätten!
Snart måste jag börja räkna matte. Låter lite som illavarslande omen. Lite som att gå ut och suga av en trädstam, hävda att man älskar det när man spottar ut barken.
Asså vad fan pratar jag om egentligen. Har han druckit sköjarblask. Nej det har han inte. Jag rymmer bara med stor succé från att öppna boken och börja räkna. Om vi hade räknat ut omkretsen på mitt fantastiska jag hade jag ställt upp direkt.
Faktum är att jag har resignerat inför denna löjliga uppgift. Framför allt för att vi aldrig kommer ha användning för det i verkliga livet. Varken när man motionerar en radiator eller avhyser en luffis som inte har betalt hyran på sex månader. Dessutom har matteläraren berättar att det räcker med att ha 80 procent närvaro för att få godkänt i kursen. utfyllnad av något som kunde vara lärorik studietid. Proven avgör ingenting tydligen.
Imorron har vi alltså prov i denna kvot-soppa. När våran huvudlärare som inte är matteläraren frågade hur det gick med matten svarade jag som det var:
-Åt helvete! och att jag tänker rakt genom svara på varje tal jag inte kan räkna med uppmaningen: Dricka sprit och hålla käften. Kanske även flikar in ”Dricka BILLIG sprit och hålla käften” på sina ställen.
Sen reser jag mig, tackar för mig och går hem.
Detta tyckte konstigt nog våran lärare var en jätterolig idé…
Och nu 3 timmar senare har jag fortfarande inte plockat upp häftet med uppgifter för att banka in skiten huvudet. För jag bryr mig inte. För jag vill inte att sån skit tar upp viktig plats i hjärnan. Kanske hade slutat med att jag kommer ihåg U1+U2+U3=Utot samtidigt som jag glömmer av vad min mamma heter eller vem den kvinnan är. ”Grattis på födelsedagen vem du nu är, eller vad det nu va du hette?” Hur fan hade sett ut va?

Igår på praktiken var vi hos en hyresgäst som tyckte att hans lya var dragig. Det är mycket sånt när kylan kommer. Folk ringer och säger att de har det kallt i sin lägenhet. I vissa fall har man lust att klä av sig underböxan när man väl kommer dit. Alltså en lägenhet är ingen bastu på ett centralbad. Folk är för gnälliga ibland. För helvete, ni bor i Norden, i Sverige, i Göteborg. En kuststad där det rehgnar är grått och blåser och vissa dagar fryser man ihjäl även fast det är 5 grader ute. Kanske dags att inse det. Inse att du bor i ett förfruset rumphål där kylan alltid hittar in och sluta och gnäll som mjölksilliga sillmjölkar. Tror ni exempelvis en grek går runt och gnäller ”Oh, det är så varmt…oh så varmt det är. Det tror inte jag!
Nåväl det slutade med att vi satte dit extra fönsterlister. I varenda fönster plus att vi riktade ett fönster så att det skulle bli vakuumtätt. Den som har riktat ett fönster vet att det är ett tungt arbete. Hela projektet tog två timmar. Och det lilla drag man kände när man stack dit fingrarna vid fönsterspringan före OCH efter var minimalt. Och snubben han gick runt barfota. Va? Barfota? Fötterna var halvblå. Jag hade lust att fråga om han inte önskade sig par tofflor i julklapp FRAMFÖR en snällare värld. När vi var helt klara och helt slut så kläcker snubben ur sig att till-luftsventilerna står halvöppna. Vi kollade och det stämde. Alltså i det läget hade jag lust att hoppa ut genom fönstret med fönsterlisterna som lian. Folk är ju för fan inte sanna någonstans. Halvöppna ventiler och dubbelisolerade fönster.
Nej, sista tåget till Sans & Balans lämnade perrongen för länge sedan.

Nej, vik hädan, nu måste jag vika lite kalsipper. Allt för att slippa räkna. Jag brukar vika dem en gång. Det tycker jag är lagom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.