En rapport bland alla andra rapporter…

Igår på praktiken så fick jag i uppgift att kontrollera tre fönster som hade krossats i helgen. Alla tillhörande samma trappuppgång. När jag kom tillbaka till kontoret fick jag höra att någon hade bajsat på golvet i tvättstugan. I samma trapp.
Det kanske är vårkänslor som gör folk till djur. Eller snarare odjur. Svårt att säga.

Fan måste gå och klippa mig. Ibland när solen kastar ner min skugga på gatan så ser jag ut som en femtonårig pash-flicka som är på väg till söndagsskolan.
När jag ser mig själv flimra förbi i ett skyltfönster så tänker jag:
”Pssst, snacka inte med honom. Han vill bara åt dina pengar…”

I övrigt är det mycket klockor, covid-schlyno överallt, koreanska serier, halvfabrikats-middagar, gå upp med tupphelvetet även när man inte behöver och inte så mycket sköjigt hej babberibba. Men OM, då tar man i från sulorna och ett antal timmar senare så kapar man sig själv vid fotknölarna, ty alkoholtoleransen ligger inte på samma nivå längre som den brukade göra och har man tur så vaknar man med en Big Mac som huvudkudde på ett ensamt loft.

That’s about it…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.