Latheten den gamle vapendragaren


Mitt hemliga ”påhittade” nyårslöfte är att jag ska va mindre lat det här året. Förra året var bedrövligt inom att få saker gjorda. Har varit som en romersk kejsare på divanen slukande vindruveklasar och vin. Rapande. Gäspande.
Blogga lite mer kanske. Då ska man ju helst ha något att säga. Ibland åtmindstonde. Det hade jag väldigt sällan förra året. Tror kanske inte att det har ändrats radikalt bara för att det är ett nytt år, men försöka är en bra grej, en början.

Min lathet har alltid varit ett hot för mig. Det fastnar ofta vid tanken: ”Det skulle man ta och göra!”. Så blommar det oftast ut i ett ingenting. Det låter ju jävligt deppigt när man tänker på det… Men slöhet och lathet är inte samma sak för mig. För orkar det gör jag nästan för mycket. Latheten handlar mer om från att tanken föds till att sätta den i verk. När man väl är igång flyter det oftast på. Det svåra är därmed att ta sig för att skicka in den där jobbansökan. Att skriva den där sången. Att sätta sig ner och blogga.
Det är aldrig särkilt ansträngande att göra det man tänkt när man väl kommit igång. Jag bloggar ju nu. (jo den där jobbansökan kanske är ju jävligt ansträngande och tråkig).

Jag kommer ihåg när jag var liten. Mindre än nu. Mellan 5 och tio år kanske. Jag och broshan brukade fiska ganska mycket. När jag tänker på det nu kommer jag ihåg att det alltid var han som föreslog det. Mitt svar var alltid att jag känner inte för det, orkar inte osv. Han fick tjata en hel del innan jag motvilligt gick med på det. Tyckte väl det var segt att plocka fram fiskespö, cykla iväg, trä flötet på linan. När vi väl kom igång med fiskandet kunde vi sitta i timmar. De magiska stunderna när det nappade slog allt. Det var alltid jag som tyckte vi skulle sitta kvar en stund till och inte åka hem riktigt än trots att det redan blivit mörkt och morsan troligtvis redan hade börjat bli orolig.

Nu ska jag ta en dusch. Kan vara jävligt ansträngande fram tills att man kommer in under den varma duschstrålen. Jag menar att det blir kallt när man klär av sig. Vattnet ska bli varmt och lite lort har fan ingen dött av. Sen när man står där under den varma strålen undrar man lika förvånat varje gång varför det är så jobbigt att ta sig för en dusch. Det är ju faktiskt rent av skönt. Så skönt att jag oftast blir stående i si så där 35 minuter och drar mig för att stänga av det varma vattnet och kliva ut i kylan för leta reda på rena underkläder…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.