Hångel-debuten

Jag gick i åttan när jag fick hångla med en tjej för första gången. Tjejen hette Magdalena, kallades Maggan och gick i min grannklass. Hon hade glasögon ungefär lika stora som pizzatallrikar och ett lika stort blont burrigt hår.
Jag var blyg, ganska ny i klassen, ville se ut som en hårdrockare men råkade ha synthfrilla och en tröja med tre mintgröna gubbar som det stod run for fun på. Hemma på väggarna hade jag en affish på Samantha Fox och två stycken affisher på motivlackade epa-traktorer.

Vi träffades på en fest. Parades ihop av min polare. Jag var för blyg trots att jag hällt i mig häxblandning gjord på allt som fanns i farsans spritskåp. Vi blev ihop och var det i hela två veckor. Under de två veckorna hånglade och hånglade och hånglade vi. I hennes rum, med hennes farsa tittandes på TV precis utanför hennes dörr. Hånglet varade non stop i 20 minuters stötar sen någon minuts paus och så tjugo minuter igen. Ibland fick jag andnöd och trodde jag skulle dö av syrebrist. När klockan blivit tio knackade hennes farsa på dörren och skickade hem mig.

Ibland sjussade jag henne på min moped också. En Zundapp KS-50 från 1976. Jag kände mig som en mäktig riddare. Hjälmen fick hon låna.

En kväll när vi inte hade hörts på några dagar ringde telefonen. Det var Maggan. Hon sa att hennes kompis ville prata lite med mig. Hon skickade över luren till sin kompis som i sin tur berättade att Maggan inte ville vara ihop med mig mer för att jag alltid var så sur… Under samtalet hörde jag Maggan fnissa i bakgrunden hela tiden.

Efteråt var jag knäckt i ungefär lika lång tid som vi varit ihop. Min kompis försökte få mig på bättre humör. Han sa att Maggan va en jävla hora (vilket jag naturligtvis inte höll med om) och att stan var full med flera tusen andra brudar som ville knulla och hångla.

När jag väl kommit över henne och mitt eget sorgearbete började jag kalla henne ”Maggan, den där jävla haggan.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.