Sträckrökande stönrunkare i sina bästa år


Perioder… så HATAR jag mitt jobb. Perioder…går det an. De flesta som känner mig vet om detta. De säger ”Byt jobb”. Jag önskar att det fanns en förmedling (Ingen jävla arbetsförmedling. Arbetsförnedringen kan man smula ner till aska) ungefär som en bytesförmedling som det finns för lyor. ”E du också trött på ditt jobb…fan, byt med mig vet ja”. Sen är man plötsligt flygintendent eller bajs-skyfflare.

Jag har börjat söka jobb. På jobbet. Med bakgrundsljud till diverse filmer jag sett en miljard ggr. Jag har börjat söka ordentligt. Skrivit seriösa personliga brev och ansökningar. Men det är tyst i mobilen. Tomt i inkorgen. Det känns menlöst. Tycker mina brev är okej. Försöker med ansträngning skriva så bra jag kan. Jag har utelämnat att jag är morgontrött, att jag röker som en borstbindare. Jag har inte skrivit att jag är massmördare, folkilsken och att jag stönar tyst när jag runkar. Det verkar ju inte hjälpa ändå.

Nu när jag söker jobb på allvar är det ännu värre att vara här. Det mest tröttsammaste med att hata sitt jobb är att jag jobbar och jobbar och aldrig har en jävla spänn över när jag betalt de rektangulära lapparna. Så jag lånar pengar för att överleva. När nästa lilla futtiga lön kommer är det dags att betala tillbaka. Så är pengarna slut.

Måttet är rågat. Jag fått nog. Kokta fläsket stekt. Jag fick ett långlån av farsan. Jag betalar av resterande skulder och är jag duktig så klarar jag mig till nästa lön. Jag behöver inte betala tillbaka pengarna förrän jag har fått ett nytt jobb. En chans.

Jag vill ha råd att göra saker. Resa till gnesta eller berlin. Kunna planera med någon annan kanske. Bjuda en polarkompis på en bärs. Köpa en hatt (som jag gjort) för 98:- utan att få dåligt samvete.
Jag vill ha ett nytt jobb.
Nån slags framtidsutsikt.
Trött på att leva som en 18-åring vid 36års ålder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.