Sometimes there’s so much beauty in the world I feel I can’t take it anymore. Like…

Mina sista dagar som har varit har VARIT: Skumma, händelserika, likadana, överraskande, nya, gamla. Jag har kännt…

VARIT numb. VARIT där. VARIT här.

Och sovit som en tupp. Varit vaken som en stock. Ätit skaldjurstallrik på lyxresturang. Träffat min faster som jag inte sett sedan 2002. Sett en annan släkting gå in på en sexklubb. Avslöjat mina inre fantasier i en kyrka för en myra bara för att herr bikt var på semester i svalö. Sett en vacker kvinna le i gathörnet där jag alltid slutar. Ätit stora FRUKOSTAR istället för att röka på fastande mage. Ätit princesstårta på Ellös. Varit vaken, vaken, vaken i ett stilla dagdrömmeri som handlat om drömmar om att djupt få sova.

Och allt har varit fint, fult, brutalt (det gilllar jag extra mycket) glatt, surt o lite argt. I en bärkasse som håller på att sprängas…
Som dur och moll. Om vart annat.

PS. När vi åkte från Orust (jag o risifruttispritvingubbefarsan) såg vi två luftballonger landa på en äng (korgfolket spydde som kalvar/om ni frågar mig). Så fort jag ser ballonger av alla dess slag är de alltid i full färd uppåt. Inte idag. Det passar in. I detta nu. Och jag gillar det.

Nu (och aldrig mer) kommer fortsättningen på rubriken sist i inlägget (gissa film): …my heart’s going to cave in…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.