Isolation

Jag har inte varit utanför dörren sen i fredags kväll. Bortsett från att jag tog en promenad till pizzerian igår. Timmarna börjar flyta ihop lite. Sover som ett litet svin för tillfället. Sover längre än jag själv vill. Verkar vara en sån period just nu, efter allt det sömnlösa. Har hela tiden tänkt att jag ska gå ut en promenad idag, men hösten kom som en knytnäve i magen. Gräskullen utanför mitt fönster är täckta med gula löv och regnet är smått, tätt, blött och kallt. Himlen är jämn-dass-grå. Och jag blev kvar här.
Tänker på att min farsa satt isolerad i lägenheten, ibland i över en månad i sträck, utan att gå utanför dörren. Den enda kontakt med yttervärlden var den som ibland kom in genom hans ytterdörr. Jag som kom hem med mat och alkohol. Hans granne som kom om in och dammsög, diskade och dammade och ibland hemsjukvården som kom in och lade om hans ben. Trots att han sällan klagade över faktumet eller ens pratade om det, så måste han varit extremt isolerad. Dagarna måste ha flutit samman. Spriten hjälpte nog till ytterligare i svårigheten att skilja på veckorna och veckodagarna.
Suttit och försökt jobba fram trevliga sångslingor till en ny låt. Med andra ord har jag suttit och sjungit för full hals och skrölat här i köket. När jag kommer på mig själv känns det urbota fånigt. Tänker att någon under eller över mig sätter sina söndags-fisk-fusk-pinnar i halsen gång på gång.
Funderar som sagt på att gå ut på en promenad. Helst innan solen går ner. Ignorera regnet eller låtsas som att det regnar, vilket förvisso är löjligt eftersom det just regnar. Kan ju i och för sig låtsas att solen skiner. Fast det känns ju inte heller helt friskt.

Min sanning och virus.

Har precis tittat på Min sanning med Marie Göranzon som gäst. Underbar kvinna!
Har även tvättat och svettats och fått virus på datorn. Det ploppar upp popuprutor över allt och hela tiden och man blir helt förbannad hela tiden.
Har även tänkt på att man föds och dör ensam. Där emellan spenderas ganska mycket tid. På ingenting. I ensamhet.

Inge bra me tyskorna.

Nej, det gick inge bra me tyskorna. Den ena var från Schweiz den andre från Österrike. Jag försökte ha respekt för att de ville prata ostört utan att någon sorts bonne bröt sig in i samtalet. Efter en stund kunde jag inte låta bli. Borde fortsatt att vara tyst, men jag blev ju exalterad av tyskan! Jag försökte förklara för dem på engelska, för de pratade engelska när de nu pratade med mig, att jag tyckte om tyska och undrade varför de pratade tyska när de inte är från Tyskland. Ingen bra öppning från Sköjarn. När jag berättade att jag tyckte att tyska var ett vackert och romantiskt språk tittade de bara på varann, sen sa den ena tjejen till mig att jag troligtvis var den enda filuren på hela jordklotet som tyckte att det var ett otroligt romantiskt språk. ”Hey listen!” svarade idiotsköjarn. ”Listen how beautyful it is: ich denke! /Guten tag! / Arschloch!” De började gapflabba ÅT mig. Just det sista exemplet kanske jag kunde hoppat över. Efter det verkade de inte överdrivet entusiastiska över att prata med mig längre. ”German language is so hard and rough, yeah I like it!!!”, lade jag till. Jag beställde in en öl till och bestämde mig för att hålla käften. De verkade vara ganska bekväma med det. Efter att ha flikat in med lite mer märkliga inlägg i deras privata samtal beställde jag ännu en öl som jag hällde i mig i oljad blixtfart. Efter att kollat på hustaken omkring mig i tio minuter, harklat mig, hick-brummat och mumlat lite packade jag ihop mina pinaler och reste mig. ”Are you going now?”, frågade samma tjej igen med en helt annan entusiasm i rösten, ”Yeeeaaaa!!!”, svarade jag och lade till: This isn’t my night! It’s youuuuurs!”
Vilken stjärna man är…

Gräspojken och bortglömd kod.

Sitter och käkar nån jävla färdigrätt på jobbet. Helt nere för räkning. Lyckades inte få mer än fyra timmars sömn igen. Satt uppe och läste till halv fem på morgonen. Läser Christer Lundbergs bok ”Gräspojken”. Kan vara en av de roligaste böcker jag läst på länge. Enormt bildlig och beskrivande humor. Skrattade så jag grät och tjöt. Väldigt förlösande på ett helt annat sätt när man läser jämfört med att se något roligt på TV. Kanske för att man hjälper till att skapa bilderna själv i hodet, istället för att få det hela serverat. Vad vet jag, läs den iallafall!
Igår glömde jag helt plötsligt bort min kod till mitt bankkort. Jag har haft samma kod de tio sista åren. Blev lite orolig att jag kanske håller på att bli hjärndöd. Då hade jag ändå plockat ut pengar en halvtimme tidigare. Räddad av att jag hade kontanter så kunde jag äta ute. Gick sen och provade att stoppa in kortet bankomat och slog in koden. Kunde fortfarande inte komma ihåg den. Tydligen, efter tre försök spottar numera automaten ut kortet och ber en att dra åt helvete, istället för som förr i tiden svälja det och säga ”Taskigt grabben.” Koden var som bortflugen ur min skalle resten av kvällen och natten. Först i morse i yrvaket tillstånd återfanns koden åter i mitt hode som om den aldrig hade varit försvunnen.

Åkomma.

Det är någon människa här i huset som hostnyser så att taket lyfter. Det är inte jag. För egen del värker det till i höger axel varje gång jag gäspar. En helt ny åkomma för dagen. Imorn hittar vi på en ny.
Tittade lite på Debatt. Fantastiskt vad fölk pratar i truten på varandra. Fick helt ont i hodet. Ska nog titta på en helt tyst film nu. En film helt utan dialog och handling.
Oj, vad det knakar i nacken.

Öl och Obama

Har suttit här på Foxes i Johanneberg en stund nu och funderat över vad jag ska skriva. Vissa dagar finns det helt enkelt ingenting att säga.
Var ute sväng med Putte igår. Vi var ju ute i söndags också. Mycket öl. Mycket Putte. Vi var ganska städat dock. Planen med att dricka EN öl gick däremot i stöpet. Det blev fyra. Sen gick Putte hem. Själv gick jag och träffade falken och sköjade lite till och drack tre bärs till.
Har tittat lite grann på rapportering om Obamas besök idag. Tycker rapporteringen ligger på en lite småtramsig och småfjäskig nivå, ungefär som när det sker rapportering om kungahuset. Till och med på nyheterna satt nyhetsankaret och log hela tiden när hon läste upp nyheterna. Det pratas väldigt mycket om hur mycket Obama och Reinfeldt tycker om varandra. Lite som att de håller på att inleda en kärleksaffär med varann. Sen hörde jag en annan könstig grej. En reporter sa att det här är väldigt stort för det är första gången en sittande president i USA besöker Sverige. Var inte Bush i Sverige 2001? Han kanske stod upp hela tiden?

Nej, fyfan vad ointressant det här var kände jag. Jag tror jag går hem och klöser lite damm ur mattan…
Imorn ska vi sköja te det lite på krogen med bandet. Det blir alltså fler öl. Fler öl med Putte.
Blir nog en vit helg sen. Diska, städa, tvätta och klösa lite till damm ur mattan.

Hejsan!

Köttfärslimpa

Märkte precis att jag har karlavagnen precis ovanför min balkong. Stjärnbilden alltså. Annars har jag inte märkt någonting idag.
Jag har ätit köttfärslimpa till lunch och en calzone till middag. När jag satte gaffel och kniv i pizzan flöt all tomatsås ut över tallriken. Pizzan förvandlades till en degsoppa.

Ska gå upp tjugo över fem imorgon. Måste sova nu. Wish me luck!

Några ord till om sömn.

Ingemar Bergman klarade sig tydligen på fem timmar sömn per dygn genom hela sitt vuxna liv. Han kan ju inte bli beskylld för att ha sovit bort sitt liv iallafall.
Själv har jag sovit fyra och en halvtimme per natt de två sista dygnen.
Det pågår någon slags Galenskaparnakavalkad här på jobbet. Ren och skär galenskap.
Nästa inlägg på bloggen skrivs nog med en öl framför mig på någon utesrvering. Kanske i ett smålurvigt tillstånd.
Hell yeaaa!!!

20130831-185100.jpg
En viss trötthet utspelar sig här på jobbet. Knep som kaffe och cigg för att piggna till fungerar sådär.

Missat tillfälle.

Synd att jag inte hade min kamera med mig till jobbet nu. Idag. Jag har alltid med mig kameran annars, vilket man ska ha om något intressant dyker upp framför ögonen. Tex om en man kommer julande ner för gatan med raketer i häcken eller om stålmannen plötsligt kommer flygande ovanför skallen. Man vet aldrig.
Eller som nu. Utanför balkongen på jobbet finns en stor äng omgiven av skog. Bakom skogen reser sig ett stort vattentorn. Solnedgång och en orange himmel. På ängen vilar en utbredd dimma. I dimman, på ängen står tre rådjur och tuggar gräs. Kameran står hemma på köksbordet. På helt fel ställe med andra ord.
Jag slutar om en och en halvtimme. Då är det kolsvart ute. Jag är trött i huvudet, i öronen. Min brukare har sett tre Beckfilmer idag. Det känns lite som att jag sitter inuti TVn.

En enkel lägesrapport.

På samma vis som Lars Ohly dementerade att han var kommunist, får jag dementera att jag är moderat. Vet inte riktigt varför jag skrev så. Försökte kanske vara ironisk.

Har druckit kaffe nyss. Något jag aldrig gör kvällstid eftersom jag är rädd att inte somna då. Nu är jag rädd för att inte somna inatt.
Om ni har trist vilket jag utgår från att ni har, tycker jag ni ska lägga lite tid på att titta lite på Svt Arkiv. Tratten till exempel, ett fantastiskt roligt musikmagasin från 1974 om popmusik. Eller Mannen som dricker surmjölk. En resefilm med Slas.

Ska jobba helg. Ångesten breder ut sig som giftig rök eller dimma här.
Ajöken.