Ond bråd död och ungdomskärlek

I natt drömde jag att en av mina kusiner dog. Allt var hemskt och alla grät. Jag vet inte varför eller vad han dog av. Jag har försökt komma på det så här i efterhand… Drömmen följde efter mig hela morgonen. Vad som är konstigare är att jag har drömt om honom. Jag tror aldrig att det har hänt innan. Nåväl, nu har jag gjort det, och han råkade dö.
”Hörru, det var inte meningen kusinen!”

Nyss var jag ute på balkongen och rökte (på jobbet). Det är oktober och solen skiner som ett litet as. Det är varmt som i september. Det är som på landet när man blickar ut från den där balkongen. Jättestora ängar. Vildvuxna med en stor skog bakom. Jag stod och tänkte på tvåsamhet, att tillhöra någon eller snarare bristen på det… När jag tittar ut på ängen rullar det runt ett ungdomspar där på ängen. Hånglar upp varandra så där lite lagom. Sen ligger de där och håller om varandra en stund innan de reser sig och går iväg.
Jag kommer själv ihåg första gången jag var riktigt kär och tjejen som jag var det i. Vi rullade runt i en sluttande rabatt. Vi var rätt fulla. Vi var jävligt kära. I varandra.
Hon var sexton och jag var nitton.

Breezers, I löve it!!!

Igår var jag bakfull och hängig. Min syster däremot var däremot ganska på. Hon hade legat hemma och varit sjuk och ville se människor. Vi gick till sejdeln. Där kan man se människor av alla slag… Jag beställde en hamburgetallrik och en läsk. Jag hade lite svårt att andas kände jag och när jag försökte läsa i en bok jag köpt skakade texten i sidled. Väldigt exakt och rytmiskt. Jag misstänkte att detta var första tecknet på MS, men det gick över.
När jag ätit klart tallriken (Det fanns äkta felix-pommes frites på den också) frågade min syster mig om jag skulle ha nåt att dricka. Jag var fortfarande för bakis för en öl… så jag beställde helt otippat och för första gången i mitt liv en: Alkoläsk, en breezer med ananassmak. Siss tyckte det här var så speciellt av mig så hon började fotografera migoch när hon sedan gick ut och rökte pratade hon med sin vän. Hon berättade att jag satt inne på sejdeln och tryckte med en breezer. När jag sen gick ut undrade hon om jag var sjuk.
Efter en stund gick vi över till Kellys. Till min stora besvikelse hade de inga breezers. Jag beställde en xider.
Kontentan av detta tungt poänglösa inlägg har ändå en viktig innebörd. Nästa gång jag går på krogen ska jag bara dricka alkoläsk. Jag ska aldrig mer dricka öl… När folk frågar om jag ska ha en öl, kommer jag svara att jag slutat att dricka öl och att jag är sjuk.
Sen kan vi alla vänta på att min mor avslöjar att hon är kär i Reinfeldt, på att Kalle anka finns i verkligheten och att Jesus kristus är schackpolare med Hitler…
Very well…

Febrila febero

Jag har varit förkyld i fyra dygn nu. Två av de dygnen har jag haft hög feber. En av feberdygnen hade jag inga värktabletter. Det gick inte att sova. Bröstet blev kokhett och benen skakade i kallsvett. Jag tänkte märkliga tankar. Ala: Undrar när jag kommer bli gråhårig. Varför badar folk bastu och när åt jag rostad tupp senast?
Sen kom min syster med värktabletter. Helt plötsligt var det enkelt att vara förkyld, nästan enklare än att vara helt frisk.

Dirty F skickade ett sms där hon berättade att hon hade ställt en påse med ”kryapådigfika” utanför min dörr. Där fanns vindruvor, en clementin, fanta, kexchoklad och hembakat hjärtformat bröd. Hon ville inte väcka mig om jag sov… Det var fint tycker jag.
Och tur var nog det ska tilläggas. Att hon inte gjorde menar jag, för syrran som var snäll och var här med värktabletter igår kände sig risig och rosslig idag, som hon höll på att bli förkyld….hoppas hon har värktabletter hemma…

Sträckrökande stönrunkare i sina bästa år


Perioder… så HATAR jag mitt jobb. Perioder…går det an. De flesta som känner mig vet om detta. De säger ”Byt jobb”. Jag önskar att det fanns en förmedling (Ingen jävla arbetsförmedling. Arbetsförnedringen kan man smula ner till aska) ungefär som en bytesförmedling som det finns för lyor. ”E du också trött på ditt jobb…fan, byt med mig vet ja”. Sen är man plötsligt flygintendent eller bajs-skyfflare.

Jag har börjat söka jobb. På jobbet. Med bakgrundsljud till diverse filmer jag sett en miljard ggr. Jag har börjat söka ordentligt. Skrivit seriösa personliga brev och ansökningar. Men det är tyst i mobilen. Tomt i inkorgen. Det känns menlöst. Tycker mina brev är okej. Försöker med ansträngning skriva så bra jag kan. Jag har utelämnat att jag är morgontrött, att jag röker som en borstbindare. Jag har inte skrivit att jag är massmördare, folkilsken och att jag stönar tyst när jag runkar. Det verkar ju inte hjälpa ändå.

Nu när jag söker jobb på allvar är det ännu värre att vara här. Det mest tröttsammaste med att hata sitt jobb är att jag jobbar och jobbar och aldrig har en jävla spänn över när jag betalt de rektangulära lapparna. Så jag lånar pengar för att överleva. När nästa lilla futtiga lön kommer är det dags att betala tillbaka. Så är pengarna slut.

Måttet är rågat. Jag fått nog. Kokta fläsket stekt. Jag fick ett långlån av farsan. Jag betalar av resterande skulder och är jag duktig så klarar jag mig till nästa lön. Jag behöver inte betala tillbaka pengarna förrän jag har fått ett nytt jobb. En chans.

Jag vill ha råd att göra saker. Resa till gnesta eller berlin. Kunna planera med någon annan kanske. Bjuda en polarkompis på en bärs. Köpa en hatt (som jag gjort) för 98:- utan att få dåligt samvete.
Jag vill ha ett nytt jobb.
Nån slags framtidsutsikt.
Trött på att leva som en 18-åring vid 36års ålder.

Timo och andra goa gubbar

Jo. Jag var på Timo Räisänen också. Fan så bra det var. Livsbejakande. Euforiskt. Med ett avslut med xtranummer som ett långt ljuvligt knull med en utlösning/orgasm som exploderade över den svenska gråa himmlen. Ett crescendo.

En bra spelning är en spelning som etsar sig fast i minnet. Inte nödvändigtsvis att man kommer ihåg exakt den låten eller hur spelningen började eller slutade…men hela känslan man kände när man stod där som en fåne. Mottaglig som en dåre. Totalt överkörd eller som om det inte spelade någon roll om man stod på marken eller scenen.

Det är magiskt.

Betyg fem fånar av fem möjliga dårar!

Måste bara berätta en helt annan sak… När jag promenerade hem. Det gjorde jag fort. Jag är lite lättskrämd av göteborgskalas (kultur numera…) för det lockar ut de mest vanvettiga dårar på stan. Typ,”Den goe gubben” som man har lust o fråga: ”Ursäkta, men är du helt jävla go i gubbhuvet eller?”
Nåväl där gick jag när jag passerade ett par. De var väl i 50-årsåldern. De småtjafsade lite på varann. Lågmält. Först när jag passerade hörde jag att det var på allvar, men utan ilska o höjda röster. Kvinnan sa så här till mannen:
”Du är ju inte speciellt tjusig och ha med sig ut i sällskap bland andra människor”
”Vadå?”, undrade mannen
”Jag menar bara att du sabbar ju precis allting…”
Gubben muttrade någonting…
Sen hörde jag kvinnan be honom hålla tyst resten av kvällen.

Om han hade varit en spelning hade fått en överkryssad fyr i GP.

SMAKA!

Ikväll var jag på SMAKA!

Där sa jag till dem:
Hej! Smaka på min rumpa
Smaka på min kofta.
Smaka på min halvt uppätna 7-11korv.
Smaka på min kompis.
Smaka på min näve
när den studsar runt i ansiktet
på alla brats.

Smaka på min tjuga…
den får ni i dricks…
bara för att jag har råååååååd!