I

Jag såg sjukt mycket bra på Way out west. Samtidigt såg jag inget som var så in i helvete sjukt bra. Bara ganska och mycket bra.
Det såg jag däremot på torsdagen när Bob hund spelade på Götaplatsen. Alldeles gratis när det kom till pengavärde. Alldeles dubbelt så mycket värt som som väg ut väst biljetten.

Så går det när man rear ut själen och allt ska bort…
Då kan det inte bli annat sjukt innehelvete jävlans bra!

Black Jack, varulvar och jävligt farliga vampyrer

Idag har mongo sett följande filmer:
1. Lejonkungen
2. Beck – Gamen
3. Resan som blev av (Galenskaparna, som jag brukade gilla förr, men blir totalt nervig av att se numera.)
4. En ryss i New York
5. Black Jack (Det roligaste är när Reine Brynolfsson försöker vända sig i solariumet utan att lyfta locket. Då säger Johannes Brost ”Du är ta mej fan det dummaste jag vet”

Schysst att få se så mycket film tänker ni. Nej säger jag. Im bored to death! Och för att lätta upp stämningen så har jag huvudvärk och mongo är på surt humör idag.

På eftermiddagen när vi sov middag (det gör jag också på mitt suspekta jobb) drömde jag att jag var en vampyr eller varulv som var jävligt farlig.

Vidare har jag hyrt ut min lägenhet till helgen när Madonna spelar. Så nu har jag råd att köpa way out west-biljett för första gången. Måste därför spika ihop sängen. Den formligen brakade ihop till en murken brädhög i veckan när smuts sov över. Just då var jag inte så glad, trots att hon fnissade åt spektaklet. Jag sa till henne att det här kommer vi skratta åt om ett par månader. Jag skrattar redan… Måste nog få den riktigt stabil så att den inte brakar ihop när hyresgästerna är inkvarterade. De kanske också kommer skratta…och dra av pengar på priset.

Igår var jag på möte på spelberoendets förening. Det funkar som ett AA-möte ungefär. Det hjälper, men stunden innan man går dit vill man bara spy. Efteråt mår man bra. Igår fick jag mycket tankar efteråt. Tankarna snurrade och hjärnan ville inte slappna av…

Nåväl. Det här var ett inlägg i alldaglighetens tecken. Glömde att berätta att jag köpt en liter GRÖN mjölk också.

Berlin, Berlin


Igår kom jag och smuts hem från fem dagar i Berlin. Där har vi promenerat upp och ner för gator. Letat efter Wintergartens fik på Fassanestrasse. Ätit på restauranter. Tittat på sevärdigheter. Bott på ett Hotell i Charlottenburg som hette Hotell Adam. Promenerat, promenerat och åter promenerat. Skrattat. Mått bra. Grälat några gånger. Utalat tyska från skyltar på gatan och affärer. Druckit kaffe,öl, vatten och vin. Åkt S-Bahn och U-Bahn mellan Fredrichstrasse och Hauptbahnhof. Varit på Zoogarten och sett djur och odjur. Tittat på gigantiska monument och tyskt klädmode som slår det mesta inom dålig smak eller ingen alls. Sett en man på hotellfrukosten proppa brödet fullt med tysk korv och ost för att skära allt i små fyrkanter och stoppa det i servetter som slutligen åkt ner i hans väska och byxfickor. Promenerat, promenerat och promenerat. Smuts har titulerat sig som reseledaren och jag som tyskaläraren. Smuts har letat apfelstrudel och jag har letat knödel. Till förbannelse. Ingen av oss gjorde någon framgång. Måste har vara samma sak som att servera mandelkubb till kaffet i Sverige 2009. På hemvägen delade vi tågkupé med Sveriges svenskaste familj vid namn Tjäderbom. De var så torra så man själv höll på att smula sönder av uttråkelse när man tittade på dem. På färjan mellan Sassnits och Trelleborg fanns det bara stora och tjocka tatuerade män runt två meters-sträcket som sov på golv eller rumlade runt överallt och såg jävligt farliga ut.
Nu är jag hemma igen. Jag hade inte varit utomlands på femton år (förutom till Danmark) och hade visst glömt hur magiskt det kunde vara. Att vara hemma igen känns deppigt.
Jag har kvar meine shöne smutshig dame och jag tror vad det känns som att vi har kommit närmare varandra genom alla våra promenader, promenader och åtskilliga promenader i det förlovade blötmustashernas land – Tyshkland.

Samhället av idag.

I mitten av
50 mils landsväg
står en varningstriangel
uppsatt.
En man i en bil
bromsar in
och ser en annan bil
ligga i diket.
På huven sitter en man
och röker.
Mannen som stannat till
går ur sin bil
och frågar:
”Behöver ni hjälp?”
”Ja,tack gärna!”
”Allright, ring Poolia”
Sen sätter han sig
i sin bil
och kör vidare
i den fuktiga natten.

JBE 2001

Hångel-debuten

Jag gick i åttan när jag fick hångla med en tjej för första gången. Tjejen hette Magdalena, kallades Maggan och gick i min grannklass. Hon hade glasögon ungefär lika stora som pizzatallrikar och ett lika stort blont burrigt hår.
Jag var blyg, ganska ny i klassen, ville se ut som en hårdrockare men råkade ha synthfrilla och en tröja med tre mintgröna gubbar som det stod run for fun på. Hemma på väggarna hade jag en affish på Samantha Fox och två stycken affisher på motivlackade epa-traktorer.

Vi träffades på en fest. Parades ihop av min polare. Jag var för blyg trots att jag hällt i mig häxblandning gjord på allt som fanns i farsans spritskåp. Vi blev ihop och var det i hela två veckor. Under de två veckorna hånglade och hånglade och hånglade vi. I hennes rum, med hennes farsa tittandes på TV precis utanför hennes dörr. Hånglet varade non stop i 20 minuters stötar sen någon minuts paus och så tjugo minuter igen. Ibland fick jag andnöd och trodde jag skulle dö av syrebrist. När klockan blivit tio knackade hennes farsa på dörren och skickade hem mig.

Ibland sjussade jag henne på min moped också. En Zundapp KS-50 från 1976. Jag kände mig som en mäktig riddare. Hjälmen fick hon låna.

En kväll när vi inte hade hörts på några dagar ringde telefonen. Det var Maggan. Hon sa att hennes kompis ville prata lite med mig. Hon skickade över luren till sin kompis som i sin tur berättade att Maggan inte ville vara ihop med mig mer för att jag alltid var så sur… Under samtalet hörde jag Maggan fnissa i bakgrunden hela tiden.

Efteråt var jag knäckt i ungefär lika lång tid som vi varit ihop. Min kompis försökte få mig på bättre humör. Han sa att Maggan va en jävla hora (vilket jag naturligtvis inte höll med om) och att stan var full med flera tusen andra brudar som ville knulla och hångla.

När jag väl kommit över henne och mitt eget sorgearbete började jag kalla henne ”Maggan, den där jävla haggan.”

Bland rosor och sopor

Igår fyllde jag år. 37. En totalt meningslös siffra. Den största presenten är att jag har flyttat till en ny lägenhet. Den är på 40 kvadrat och jämfört med mina tidigare 18 kvadrat känns det som rena palatset. Jag får träningsvärk när jag går från sängen till dass.
Igår ringde det på dörren. Kvart över sju på morgonen. Jag låg och drömde att jag var arbetslös och rik. Eftersom jag hyr i andra hand och kanske inte helt 100% lagligt tänkte jag i mitt yrvakna tillstånd att det var ett sant nöje att få bo i detta palats i allafall ett dygn. Jag låg kvar och det fortsatte att ringa på dörren. Tillslut efter fyra-fem signaler gick jag öppnade. Då stod min donna där med tårta och ljus och sjöng. Sämre sätt kan man ju vakna på…

Innan jag fyller fyrtio ska jag ha börjat skriva igen. På ett mer seriöst plan. Om det som har varit. Det som har varit.

En döende farsa, kärlek och bristen på densamma, Ett övervunnet spelmissbruk.
En resa kantad med rosor och sopor.

Några textfraser som brukar dyka upp i min skalle när jag promenerar till affären, när jag går ut och röker, kör bil och ibland när jag sitter och skiter…

Tjejerna är borta, jag är oinspererad.
Att jag lever på natten gör min hy inflammerad.
Allting tyder på en social infektion
en liten rolig kväll ändrar inte på min situation
Bob Hund – Ett fall och en lösning

No money, no love, no luck.
Tough shit you stupid worthless fuck
My dying bride – Heroine chic

Dom e bögar allihopa, Jag funderar på att draaaaaaaa!
Uggla – Jag skiter

när jag duschar, äter fläsk, dricker öl osv osv

Vykort från Andra Lång


Solen skiner inte här. Alkisarna tycks dammigare än vanligt. Magen, längtar efter köttfärssås och spagetti. Ölen smakar fan.
Jag sitter på Sejdeln. Jag hade trivts bättre på månen, på ett rivet horhus, en uppbrunnen äng, en stinkande soptipp med kretsande kajor som siktar efter mina ögonlober som efterrätt.
Och nu… sätter de på storbilden för en match där bollen är rund eller fyrkantig mellan ett lag som ingen tycker om och ett annat lag som ingen tror på.
En ensam duva går runt i cirklar här utanför och kommer att göra fram till att någon sparkar den i rätt eller fel riktning mot kärleken eller solen. Sparken kommer inte att komma från mig. Varken i röven på duvan eller i den poänglösa fotbollsmatchen.
Jag tänker inte sparka alls, bara svälja och svälja för att trycka ner den dallrande spyan i min hals. Roligare än så här blir det inte… och roligt… är det inte…
Nu börjar matchen, ölen är slut och jag är färdig på fler än ett sätt.

Hoppas ni har det bättre, var ni än är, vad ni än gör.
Inte för min skull,
Men för er

TACK OCH ADJÖ!