Rött ljus

Har förresten glömt att tala om var ifrån jag har plockat namnet till min blogg.

Rött Ljus

Jag borde lärt mig
att jonglera
för du e en sån som
alltid ska ha mera
jag borde lärt mig
alla tricks här på gården
Jag borde lärt mig
att säga dom där orden

För du ska alltid ta allt för givet
där e mördaren
där e motivet
men det här e sången som ingen har skrivit
det bara händer mig och någon annan
någon vaknar upp och allt rasar samman
jag måste gå nu
du måste stanna

Så jag e ett monster!?
långt under himlen
du vill att jag ska älska dig
för alla suddiga minnen
som du gjort
till din egen historia
där jag har en
yxa
och du har en gloria

För du ska alltid….

en som förblöder
synder och skuld
du fyller min kista
men kistan blev full
du vill inte sluta
allt rinner över
du e nån annan
och inte den jag behöver

jag ger dig rött ljus
och sen fem fingrar
för alla klockor har börjat ringa
jag borde gå nu
jag borde springa
för du ska alltid
ta allt för givet
där e mördaren
där e motivet
men det här e sången som
ingen har skrivit

Nina Rochelle – Rött ljus
(c med ring runt för M.S.)

Hjärter! Jag får spader….

Jag har varit orolig över mina stål…
Jag var en storfräsare på krogen i torsdags när lönen kom, trots att jag visste…
visste att jag skulle va pank hela månaden. Jag visste att jag skulle vinna på jacks maskin. Att han skulle spotta ut kvitton från sin buk. Det gjorde han inte. Tjuriga jävel!
Mina vänner skulle komma ner till krogen. Det gjorde dom. Storfräsare in i märgen igen. Bjöd hej vilt. Igår svettades jag med lite dödsångest o att jag nog skulle klara mig om jag hittade en halväten kycklingvinge i papperskorgen på centralen.
Jag lånade ut lite stålar till mit ex. Hon var så där jävla vacker, som bara hon kan va. Jag var bakfull. Hon sa att jag va snygg. Jag kände mig förbrukad som man o hade jag tittad ner i en brunn hade jag antagligen sett guldfiskar där i avföringen o skiten…. jovisst.
Jag köpte iallafall den där pizzan jag hade sett i skyltfönstret o när jag åt den var det som jag fyllde år… för jag har gått runt o varit hungrig i en vecka. Mitt ex (vi kallar henne A, För hon e först i mitt alfabet) pratade i telefon med en väninna. Jag slafsade o betedde mig som jag inte sett mat sen studenten -91 när jag föråt mig på…mat just. Men iallafall hon log åt mig som om det var mig hon pratade med… Vackert som om träden skulle få löv när snön ligger på gatan tung o hög i drivor….

Vi älskar varandra. Det brukar vi säga till varandra, men vi är inget par. Hjärter, ruter klöver jag får spader. Förresten, Hjärter hette min familjs hund. För att den hade ett stort deformerat hjärta på ryggen. Hon var vit. Hjärtat var brunt. Hon dog i cancer…

Nu ska jag öppna en öl till…och oroa mig över min ekonomi lite till, sen kanske öppna en öl till o skratta högt att linné ska ägna sig åt gröna växter o inte o ligga o böga i min plånbok…. Det gör han ju inte… han ligger ju begravd nånstans under en heavy gravsten…o jag får klara mig bäst jag vill…
… så att säga…

Shine my star

”Tvivla aldrig på dig själv fast andra människor inte lyser.
För trots att natten kan va kall och svart, en stjärna aldrig fryser.” Sång till dig – Charta 77

eller som Bon Scott svarade när han fick frågan:

-Do you see your self as a star?
-No.. but sometimes… when I look up in the sky… I see stars.

Största utsikten från minsta rummet


Jag tror jag är lite kär i min nya utsikt från mitt nya fönster i min nya lya. Jag trivs såklart med att bo så centralt också. På mina 18 kvadrat. Jag har 32 sekunders promenad till Hemköp. 55 sekunder till närmaste krog och om jag går i ungefär en minut till så är jag på linnégatan. Den gatan kanske kommer ta död på mig…med alla sina krogar… men jag gillar min utsikt från mitt fönster.
Kan jag klandras?

Fyra år och oskuld i öronen

Jag kommer ihåg min första LP-skiva som jag fick. Jag var fyra år och jag fick den av min morfar. Han beskrev det som fin musik. Bandet hette The Seekers. Musiken föll mig hyfsat i smaken och jag har för mig att det var någon slags brittisk shlager-pop med kristet inslag… Vid fyra års ålder är väl referensramen sådär. Något mer utvecklad var just referensramen hos min äldre bror. När han fick höra den, lyfte han skivan från spelaren, kastade iväg den som en freesbee så den krossades mot väggen. Jag minns inte om jag grät….
Sen spelade broshan upp en skiva för mig. Bandet var Kiss med plattan Destroyer. Det kommer jag fortfarande ihåg. Introt när de sitter i restuaranten, när en man kliver in i sin bil startar motorn och låten brakar igång. Det var magiskt. Vi lyssnade sönder den där plattan och jag var redan fast i rocknrollen. Vid fyra års ålder.

Återfunnen identitet

Jag flyttar idag. Och jag sitter här i bilen redo med släpet påkopplat. Min vän som ska hjälpa mig är sen. Ca två timmar, men han har medelat att han kommer snart… Jag har alla grejer på hans vind och han har nycklarna. För det är hans vind. Där har alla mina grejor stått och samlat damm. Under tiden har jag flyttat runt med kläder och min bärbara dator. Inget mer av det nu. Jag har fått en egen lya. På 18 kvadrat med hall, toa och kokmöjligheter. Dush och bastu i källaren. Men de där 18 är mina och det är centralt och mitt namn kommer stå på ytterdörren. En identitet. På dörr.
Här ska jag äta, sova, runka, klia mig, sucka, skratta, sjunga, skita, vissla, hänga och emellan varven kanske knulla. Här ska jag verka…
Nu kommer han…nu börjar det.

Rostens dikt

Känns inget vidare idag.
För många cigg på fastande mage.
För stor avsaknad på avskalad kärlek.

Bilen e rostig och jag känner mig likadan.

Två skickade sms och bara tystnad.
Var du än är vill jag vara där. Bredvid.
Med otvingat skratt och en folköl i min ena hand
och din hand i den hand jag har över….

Klockan pumpar tiden motsols
och
solen vandrar medurs

Alla cyklar står där parkerade
i de ledsna cykelställen för att rosta..

Jag saknar dig
ja, gudars jävlar!

En lång stunds meditation i rastlöshet
sen fimpar jag ciggen
och kliver ut i vårens ljus
lämnar allt på snedkant
i det hus
det sägs att jag bor

Adjö

jbm

Angered – Torpa


– Nio månader –
– Tarzan –

Dessa två filmer fick jag genomlida på jobbet idag. Mongo har speciell filmsmak, eller speciell o speciell. Rätt dryg snarare, utan att vara elak och långt från min egen smak. Nio månader var okej att se eftersom jag bara sett den en gång. Men som 90% av alla hollywood-produktioner brassas det på i slutet till en sån överdrift att man måste hämta spyhinken. Dessutom när jag har sovit för lite, som idag, och är trött och labil blir jag känslig för de smörigaste scener man kan tänka sig. Snyftig och harklig. Skulle bara fattas att jag släppte en tår också. Det gör jag inte. Kanske har manlig menstruation med en enda avgörande skillnad. Blodet rusar rakt upp i pantskallen i stället…
Men tarzan (alltså den tecknade walt disney-versionen) herre jesus. Det är tur att man redan hämtat spyhinken. Mer enervrerande film får man leta efter. Man brukar ju lära sig att gilla saker med tiden, tyvärr har jag lyckats hata w.d med tiden. Det mest positiva så länge man inte har barn är att man slipper se alla dessa w.d.produktioner. Nu får jag i och för sig se dem ändå för att jag är opersonlig assistent…och jobbar med en skön dåre som spenderar hela sina dagar uteslutande med att titta på samma filmer om och om och om och om igen. Tarzan: Idioternas konung. Blä!

Well, det viktiga var att jag fick sluta tidigare idag. På hemvägen i bilen vevade jag ner rutan och upp volymen på stereon mer än den orkade. Våren är verkligen här. Hur underbart! Och metalen strömmade ut ur högtalarna med ett av de mest underskattade metalbanden: Anvil, så sjukt jävla bra. Så hårt gitarrsound (för den tiden) och enormt starka låtar. Som före detta trummis är det en ren fröjd o lyssna på trummisens jammiga spelstil. Nåväl grymt bra e det. Om man gillar metal förstås. Och det gör jag

Därför får dagens låt bli:

Metal on metal med Anvil

Ursäkta för det ständigt återkommande ordet spy (oops, där var det igen) i detta inlägg.