Hos frisören och ett klockprojekt.

Har varit och klippt mig. Tryggt att gå till samma frisör jämnt så man vet hur det blir. Inga missöden i form av sönderklippta näsvingar eller inlöddrad pung.
Han var på bra humör idag, min gode frisör. Eftersom han inte verkar vara den överdrivet pratsamma individen, så var han tvungen att stanna upp med klippandet så fort han skulle berätta något. På det viset får man även behålla öronsnibbarna.
Han berättade att han skulle rösta på SD i valet.
”Nä men för helvete. Det kan du väl inte göra fattar du väl!” sa jag helt spontant.
”Jo, det är jättebra” svarade han. ”Då får jag gratis resa till mitt hemland. Och kan stanna för alltid”
Han är från Irak. Och ja, han skämtade. Sköjigt!
Jag var lite varm på ryggen när jag böjde mig fram. Genast körde han ner en hårtork med kalluft innanför tröjan. Först undrade jag vad han höll på med…
”Du ser lite varm ut…skönt va?”
Sen var klippsessionen över…

Fuck vad trött jag är. För sjutton gubbar!
Lyckades inte somna förrän halvsju i morse. Vaknade halvtvå i eftermiddags. Helt kasst asså. Blir bara roulit att vända tillbaka på dygnet sen…
Håller på med ett klockprojekt. En snygg mekanisk klocka från 70-talet. Men den gäckar mig den lilla pissråttan. Plockat isär den helt. Rengjort alla delar. Oljat och satt ihop den igen. Men nu sitter jag fast. Jag hittar inte lösningen. När jag lägger till det där kugghjulet som skall sitta där låser sig hela verket. Jag har kammat mittbena i oförståndet. 
Den här klockan har lätt varit den jävligaste klocka jag har försökt att fixa. Vad enda litet arbetsmoment har krånglat på det mest ologiska sätt. Och då har jag ändå skruvat isär och satt ihop hela tre klockor innan. Hmmm. Däremot har jag inte klantat mig ända gång denna gång genom att sprätta iväg fjädrar och sprintar ända upp på loftet. Har dessutom ett exakt likadant urverk som är defekt och som jag kan plocka delar från ifall faran är framme.
Men det är som sagt inte det. Det här har förvandlats från ett glädjefullt och hoppfullt projekt till ett hatiskt och enerverande sådant. Som sagt: I VAD ENDA MOMENT SÅ HAR JAG STÖTT PÅ PROBLEM! Och nu sitter jag här på krogen efter en veckas celibat och försöker njuta av en bärs medan projektet som fastnat och står still grämer hodet av mig.

JÄVLA FULA KLOCKJÄVEL. JAG SKALL PISSA PÅ DIG OCH KRÄKAS SKINKA I DIN LILLA   LUDRIGA BALANSFJÄDER!!!

Utöver detta består de flesta dagar och kvällar i mitt liv för stunden att alternera mellan att titta på The Sopranos, skriva noveller, killa foten och snirkla kablar i holken. Knappt ingen krog alls, vilket känns väldigt skönt. 

Krog och knulla är för loosers utan hobby.

Och vem fan behöver veta vad klockan är ändå?

Det snygga, men gäckande svinuret!

The Sopranos och Kiribati.


Lagade köttfärssås i veckan. Vet inte när jag lagade mat sist. Troligtvis när jag lagade köttfärssås sist. Är inte det en sån grundgrunka människor gör för att överleva? Laga mat alltså. Men jag verkar ju överleva ändå. Sen kallar inte jag att värma en pizza eller steka en slang att laga mat.
Maten äter jag ofta framför Tv:n. Framför Rapport där det visas väldigt många inslag där väldigt många inte överlever. Oavsett lagad eller icke lagad mat…
Nu har jag förvisso ätit lunch ute idag så man borde inte klaga. På en restaurang som tillhör Chalmers. Har gått dit och druckit några Fredagsöl tidigare och det har varit helt okaj. Man har till och med blivit bjuden på en liten göllig plocktallrik till bärsen.
Käkade pannbiff med lök och sky. Den var inte helt göllig, så det är lika bra att klaga loss. En stor boll med köttfärs med en blaskig sky. Stekt potatis som påminde mer om kokt och trött gammal sumpig lök. Fantastiskt att man kan misslyckas så enormt med en sådan klassisk rätt. Men så går det när man skall in och mixtra sönder gamla hederliga rätter. Mitt förslag till köcken är att fråga din mormor eller morfar om receptet för de vet säkert hur man lagar ihop denna superba anrättning. Passa även på att fråga om de tycker att den skall serveras knappt ljummen…

Har börjat kolla på The Sopranos. Bra serie det där. Kom ihåg att jag gillade den när den gick på TV även fast jag inte följde den. Rent produktionsmässigt känns den inte så gammal som den är, som till exempel The Wire gjorde. Den har väldigt skönt flow och tempo också. Sen ser ju klädstilen ut som ett jätteroligt skämt med kostymer i size så en hel släkt kan hoppa in i armarna och gömma sig. Serien är väldigt rolig också. Det kan ju knappast bli annat med maffiasnubbar som har känsliga känsloproblem, går hos psykolog och ändå måste vara stentuffa motherfuckers.

Och apropå Sopranos. Fast på ett annat sätt, så försökte företaget jag jobbade för att betala ut min slutlön. Detta har de hållt på med väldigt länge. Lite som de är höga eller fulla på lönekontoret.
Min slut lön sträcker sig från en bit in i april och en bit in i maj. Detta har vållat väldiga problem för dem. Speciellt som jag har sagt upp mig och i samma veva varit sjukskriven (Är han inte klok? Har han gått och sagt upp sig från det jobbet han älskade så mycket????)
De har ringt gång på gång. Skickat mail. Hållit på… På Maj-lönen så betalade de ut alldeles för. För att sen korrigera detta så skulle de betala mindre på Juni-lönen. 104 kronor. Det felade på flera tusen. Då surnade herrn till och ringde upp och frågade om det växte mossa i deras datorer. Fler samtal och mejl följde. Plötsligt skulle jag få 1400 kronor utbetalt. Då hade de räknat ut lönen på hur många procent min tjänst var på och inte de timmar jag skulle jobbat i maj. Fler samtal och mejl följde. Eller pm som ni alla moderna jävlar säger. Post Mortem? Ringde upp och frågade om det växte ogräs i deras skrivbordslådor. Fler samtal och mail följde. Fick dem till slut att betala ut för dem timmar jag skulle ha jobbat, vilket gjorde att jag till slut fick det tredubbla, den summa jag skulle ha.
Fantastiskt att ett företag som man har jobbat för i tolv år försöker lurendreja en på den absolut sista lönen. Svin…
Och apropå Sopranos, så hade det varit trevligt att ha med en sån snubbe upp på lönekontoret för att möblera om och mata på med käftsmällar för varje månad tills man är uppe i tolv månadslöner…sen kan man skaka hand.

Nu ringde det nyss något sömnlöst troll från Kiribati. Det stod så på displayen. Kiribati är en östat i centrala tropiska Stilla havet. Så står det på Wikipedia. Kan inte minnas att jag känner någon där.
Det var väl ett sömnlöst troll som ville pracka på mig ett årsabonnemang på kokosnötter. Eller så ville han skinna mig för att jag råkar ha en hyfsad, men ändå sparsmakad summa på mitt sparkonto för första gången i mitt fyrtiosex-såriga liv.

Pannbiff fylld med köttfärssås med Tony Soprano på semester på Kiribati med tolv månadslöner på fickan!

Aaaaaah, det är svåååååårt!

Fan det blir inget skrivet här längre. Man blir ju ledsen. Och ni måste bli ledsna som älskar detta sunkhak med hela era skrumpna hjärtan.
Har helt enkelt haft hövvet under armen och händerna i bakfickan och försökt skriva ett inlägg med min flyende haka. Inte lätt. Men vem fan har sagt att saker ska vara lätt när allt serveras på dåligt diskade engångstallrikar istället för skinande guldfat. Är jag poet eller var det jag som sket?
Äger jag en stugby i Norge för gamla ledsna alkoholister? Och vad ska man med tandpetare till om man har slarvat bort sina löständer?
Jag har en spak mellan skulderbladen. Drar man den neråt så dansar hodet samba i det feta bäckmörkret.
…och så vardagsångesten på det.

Jag fyllde 46 år i Fredags. Om det är ditt lyckotal kan du höra av dig så kan vi gifta oss i en container fylld med krossade tomater och skilja oss en vecka senare på Köpingsviks camping.
Ett år till i raden av alla år.
…och så vardagsmisären på det.

Nästa gång skall jag berätta om en händelse på Kapellplatsens systembolag, som just hände på min födelsedag. Inget sånt där jävla trams om att bli lycklig över att få visa sitt leg eller så.

Hej, hej, hej!
Barbagrej!

Le grande bajsnödighet.

Här sitter jag bajsnödig som ett litet as i svinvärmen. Fukten ligger deppig på skinkorna och det är svååååååårt. Sitter nu och dricker kaffe och röker en cigarett. Det hindrar förstoppning, milt sagt.
Jag har käkat lunch på Järntorget. Törsk med skagenröra. Låt törsken leva för så jävla gott är det inte. Dessutom finns det fiskbullar.
Gick på toa efter jag ätit för att…gå ner i vikt lite, kan vi säga. Men det blev det inget av med det. På herrarnas toalett var dörren borttagen till toabåset. Kändes inte helt bekvämt att sätta sig där och karva fram en kabel.
”Var den god lunchen eller?” kan man ropa från båset när någon dyker upp där utanför för att tvätta händerna, allt medan man torkar sig i arschluss.

Det sitter en snubbe lite längre bort på uteserveringen. Med en kvinna mitt emot sig. Hon dricker vatten och han? Ja han dricker öl han. Det verkar som han har fått i sig ett tjog med bärs eller så, för han är väldigt full. Lite märkligt ändå, för klockan är en bit över två på eftermiddagen. Hur fan har han hunnit med att bli så packad?
Varje gång han har tagit en klunk så är det som det går en ivrig lyckoblixt genom hans kropp. Varje gång han tagit denna jätteklunk, så reser han sig och dansar fram till hans kvinna och tar hennes hand och kysser den. Varje gång säger hon till honom att sätta sig igen. Sen när han tagit en klunk till så är han uppe och plaskar ner hennes hand igen. Ibland så kysser han ner hennes underarm i bara farten. Gång på gång.
Oh! Nu vinglade han in i baren. Oh jävlar! Nu kom han tillbaka med en bärs som han redan dansat ut halva innehållet från…och där reste sig hans kvinna och gick hem.
Tänker att han själv kommer dans-kräl-krypa ut härifrån med skrapsår på knäna innan klockan har slagit fyra.
Själv måste jag nog leta upp ett annat hak som har en toalett där det ingår en toadörr i interiören…

Nu har jag bytt ställe. Bajsnödigheten försvann så fort jag satte mig ner. Den kommer väl tynga ner mig så fort jag kliver ut på gatan igen.

Det sista som hände på stället där jag åt lunch var att den redlösa token sprang slalomgång ute på torget efter kvinnan som lämnade honom. Då stod det en och en halv öl kvar på bordet. Hon skällde ut honom och kallade honom Ferdinand. Morloken vinglade han tillbaka till bordet och svalde den halva ölen i en enda klunk. När han började misshandla den andra ölen reste jag mig och gick. Jag orkade inte se Ferdinand mer. Dessutom gjorde han mig ännu mer bajsnödig. Huvudet svängde fram och tillbaka på honom som en tok och som om han letade efter en ny lekkamrat. Det kunde vara jag som satt alldeles ensam och bajsnödig vid mitt bord. Så jag fick brått därifrån…

Sitter nu på någon slags asiatisk fiskrestaurang på Linnégatan. De har en najs skuggad uteservering med tak här om det underbara regnet skulle komma inrullande och skölja jeppar och hjon rena.
-Vad kostar en Mariestad, frågade jag kvinnan i baren.
-69 kronor, svarade hon. Lite väl dyrt eller, tänkte jag.
-Eh, jag kan ta en stor stark istället.
-En sån? Frågade hon och pekade på öltappen.
-Ja tack, svarade jag.
-Nej, ta ingen sån, sa hon då. Ta en Mariestad istället.
-Vaaa? Näää!
-Jo, stor stark kostar lika mycket som Mariestad och den är inte stor. Mariestad är större och den är godare och nog bättre för dig! (Bättre för mig?)
-Jaha, då tar jag en Mariestad, svarade jag lättad. Och kände att den inte alls var lika dyr längre.
Jävla konstig prissättning ändå. Kanske hon bara lurade mina fuktiga skinkor av mig så att hon fick sälja en dyr öl till mig. Det funkade ju iallafall.

Ro nu hit med ett svalkande regn. Hela stan är som ett fuktigt akvarium. Klockan tolv var det 22 grader, men det kändes som 27. Nu har temperaturen stigit till 27. Det känns som om hela stan är inrullad i en jättestor kalsong impregnerad i galon.

Oh Herre min lilla luffarskapare! Nu är det dags på fullaste allvar att gå in och spräcka närmsta lilla porslinholk i två fina delar!

Undrar hur det har gått för Ferdinand förresten… Kanske hans kvinna i detta just nu plåstrar om hans skrapsår på knäna… Sicken jävla pajas!

En lunch i svinhettan.

Har varit och käkat lunch på Kungstorgets Brygghus idag. En tagliatelle med fläskfilé och currysås. God var den. Det är nästan alltid gott där. Mycket bra lunchställe låter jag hälsa.

Efter lunchen gick jag ut på uteserveringen för att ta en kaffe. Men det var nästan fullt där och gassande sol, och jag var redan en söndersvettad medborgare. Jag gick till köttbullekällarn istället. Ty där badar uteserveringen i skugga. Tyvärr var det massa andra typer som hade tröttnat på solen också, så det var fullt. Jag blev så trött på allt och alla så jag ville bli full. Dock tog jag istället mina steg till en närliggande gata där det ligger massa andra fik som också är skuggiga. Tyvärr var det fullt även där och nu kände att jag ville bli redlös. Hittade till slut en uteservering som var helt tom. Konstigt det där…jag menar att folk alltid väljer att hellre trängas en att sitta där ingen sitter. Har man väl satt sig på en tom uteservering så följer mobben som en myrstack. Efter en halvtimme så var uteserveringen nästan full. De tyckte väl att min charm var oemotståndlig.

Så fick jag då min kaffe till sist.

Det satte sig två kvinnor bredvid mig. Jag tänkte att nu blir det gnäll om min rökning. Det var en mor och dotter hörde jag. Dottern gick in och köpte kaffet. Modern tände en cigg. Dottern kom ut med något lyxkaffe och var nöjd. Jag såg framför mig hur dottern också skulle tända en cigg. Istället satte hon fyr på en jättestor cigarr. Sen halvlåg hon i stolen och bolmade på den där jättesaken som en kuban medan hon berättade för sin mor om när hon hade varit full i Stockholm på Medborgarplatsen. Modern fyllde i med ett rosslande gubbskratt.

Det hela kändes som en tid av ett igår för jättelängesedan.

Nu har jag ätit igen. Tycker man äter hela tiden. Ändå är hungern som bortblåst i sån här sköjarvärme.

Blir inte mycket skrivet här heller. Den mesta tiden går åt till att svettas.

Och så vajar plymen

på horan Ingeborg!

Och så vajar pungen
på schlynan Göttesnask!

yyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

där var jag inte nykter!

En kort rapport om ditten och datten och fittan och tratten.

Har precis käkat lunch med Ed. Ed var på humör så han tog en bärs till pizzan. Jag var också på humör, men tog en cola till maten, bara för att jag är så vuxen och kan göra saker utan alkohol, men ändå ha trevligt.
Efter all deg och kaffe så tog vi varsin bärs och hade trevligt tillsammans.

Jag har börjat tittat på The Wire. Den är från början av 2000-talet och sägs vara fantastiskt bra och har vunnit priser hit och dit, men jag vet inte… Jag har snart sett klart första säsongen och jag tycker den är rätt träig och trist. Personliga porträtt gällande karaktärer saknas och känsla och känslor saknas också. Sen är alla karaktärer mellan varven så coola, hårda och kalla så det blir lite fånigt och man kunde strykit hälften av alla motherfucker! från dialogen. Den blir rätt statisk på något vis. Lite som alla dessa olika CSI-serierna. CSi Miami, CSI Skövde typ, som måste vara bland de trökigaste hitt-på-serier somfinns. Fast inte fullt så tråkig är den inte, för då hade jag gett upp efter första avsnittet. Eller fortsatt och tittat och möglat sönder och dött av syrebrist i hodet.
Annars är den JÄTTEBRA!
Känns inte riktigt som man hade blivit lika duktig på att göra långa serier ännu som man är idag. På den tiden alltså. Alltså att det är något som man blivit bättre på med tiden, säger Sköjarius Serius Expertus.

Håller även på att läsa min klockbok. Första halvan går igenom varje liten beståndsdel i ett urverk. För att sedan sätta varje liten beståndsdel i sammanhang med resten av alla beståndsdelarna, så att man tillslut fattar hur ett urverk fungerar. Min favoritdel är nog balansfjädern med sin pyttelilla snurrade fjäder och där en liten gaffel hugger tag i dess kugghjul som i sin tur är samman kopplat med ett annat kugghjul som heter the escape-wheel. Ja, ni fattar väl själva!

Håller även på att skriva en novell om morgonen för väldigt längesen, då jag vaknade upp i bara kalsonger under någons köksbord med en nästan urdrucken jägermeisterflaska i näven och med en massa ben och fötter runt omkring mig tillhörande okända människor som satt och åt frukost. Kan bli hur bra som helst tror jag.

Den här värmen gör mig helt söndertrashad. Uppluckrad i kanterna och uppknullad i hodet. Det är varmast i Göteborg säger di däringa metrologirna.
Man skall inte klaga har jag hört och snart ligger man och gäspar i en snödriva igen, men jag kan inte låta bli att tycka det är jobbigt när det är för varmt… Det blir liksom kladdigt att tänka och man flåsar och pustar.
Nu har jag hittat en sval uteservering på Linnégatan på skuggsidan. Naturligtvis pågår ett fasadarbete här bredvid där en brötande byggnadshiss åker upp och ner för att tala om att det här med lugn och ro är klart överskattat.
Ett tak här på uteserveringen är nerfällt som extra skydd om solen skulle komma vandrande som en tönt. Herregud jag vet inte vad jag säger, men jag gillar skuggan jag. Sitter och dricker en Ströngböw gör jag också. Torr cider med äppelsmak. Jag gillar inte torr cider och jag gillar inte cider med äppelsmak. Ändå dricker jag det utan att gnälla. Då fanns det ändå massa gott att dricka.
Det tycker jag ändå visar att jag inte är omöjlig minsann.

Usch och tvi vale och så!