Förmiddagsöl.

Jag firar nåt. Fast jag vet inte riktigt vad ännu. Eller om jag firar. Man borde lyssna på den braiga låten ”Wind of changes” och bryta ihop på förmiddagen. Innan klockan tolv. Ringa till morsan i sluddrigt tillstånd. Klä av sig näck och dansa i strumplästen. De spelar någon slags knullig saxofonmusik här med en sångare som låter som han har stickig sperma på gomseglet. Sicket mys. Och nu kom det in massa högljudda arbetare som klafsar lunch. För bövlars, stör mig inte med erat strudelsnack mitt i min smekande förmiddagskontemplation.

Hur som helst… Faktum är att jag iallafall står inför en större förändring, mer än så säger vi inte nu, eftersom jag inte riktigt vet vad det innebär, där av ölen på den bedrövligt okristna timmen…

Skål edra schlynor!

En broder och syster dag i degens tecken.

Suttit på balkongen och njutit av solen i eftermiddags och druckit kaffe. Årets första riktiga vårdag. Fem grader varmt, fullt solsken och vindstilla. Helt fuckious fabolos ju för bövlars! Kaffet tog slut igår, så jag fick trolla. Plockade fram ett undangömt kaffepaket som skulle tjäna som ”fan nu har jag glömt att köpa” kaffe. Och för att det är ganska äckligt. Zoegas julkaffe. Passar som skinkorna i kalsippen på årets första vårdag. Det är ju knappt nio månader kvar till jul, så det är bara att sörpla på. Det är bara att låtsas på att den här vårsolen är lösningen på alla världens problem, osv…

Jag och syrran hade en Bror och Syster dag igår. L.P.K: Loppis, pizza, krog.
Ty, igår var det icke vår i luften. Nej, det var nog det äckligaste Göteborgs-sunk väder som var tänkbart. Granitgrått, dimmigt, 85 procent luftfuktighet och två plusgrader. Fyfan, hälsar undertecknad, sen tog ett stadigt ninjatag och om skalpen, flyttade till Argentina och startade en glad väderblogg och bytte alias.
Men ty, vad trevligt hade vi ändå. Vi var på Kommersens loppmarknad. Denna risiga byggnad som knappt håller ihop gör verkligen själ för sitt namn…inom loppor. Junk i högar och lass. Trasiga människor och förbifladdrande odörer. Sjunde sunkhimlen nr.1
Jag var på jakt efter reparationsobjekt inom mekaniska och automatiska urverk. Skattjakten var helt frånvarande. Det närmaste jag kom var billiga kinaklockor med enorma diamanter på som kostade tjugo kronor styck. Jag stod emot med fladdrande öronsnibbar.
Jag gick tillbaka till ett bås där allt låg i drivor från golv till tak. Jag hade en känsla för det där båset, så jag frågade innehavaren om han hade några intressanta ur. Han hade några fina quartsur. Jag sa att jag inte var intresserad men kunde titta ändå. Han klättrade in i sitt bås och fick fram en sportbag. Där i låg det säkert 200 klockor. Några stycken, tänkte jag. Jag rotade runt i den där väskan. Fick fram vissa fina uppblandade med rena skräpet. Sen har jag dem här, sa han. Han drog ner blixtlåset till jackan och rotade i vänstra innerfickan. Där fick han fram en näve klockor till. En Certina och en Omega. Man köper helst inte en Omega-klocka utan att veta vad man pysslar med. Eftersom jag inte vet vad jag sysslar med så lät jag alltså bli. Chansen att det är en bluffklocka är stor. Sen har jag dem här. Han gjorde en ny grävning i sin andra innerficka och fick fram en näve klockor till. Bland annat en väldigt vacker Junghans-klocka. Det visade sig att han visste vad han sålde. Karln var ju helt bottenlös med sin väska och fickor.
Jag tackade till slut för mig.

Vi drog en körv på Järntorget. Man blir hungrig av att titta på massa junk. Sen gick vi till Cafékompaniet och drack en kaffe. Under filt och under infravärme så man kunde avnjuta några bloss också, i njutningens tecken. kaffet var så där och ölen vi drack efteråt var rent äcklig. Helt fantastiskt inom dålighet.

Vi käkade pizza på Kellys. Vet inte vad de gör med de där pizzorna, men de är magiska. Osten, brödet och framför allt den färska vitlöken. Godast i stan. Tyvärr blir man helt sönderostat och brödet fortsätter jäsa i magen i timmar…allt medan massa suspekta typer gled förbi fönstret.

Till sist gick vi över till Sejdeln. En i personalen hade med sin hund till jobbet. Det vill säga krogen. Det vill säga Sejdeln. En liten knähund, även kallad rottweiler. Jycken hette Santoz. Santoz regerade på stället med sitt lilla gummiben som han väntade på att gästerna skulle kasta upp i luften så han kunde bli en och en halv meter när han ställde sig på bakbenen. Jag skojade med vakten och sa att han var överflödig nu när Santoz styrde plejset. Han såg uppriktigt ledsen ut och svarade humorlöst ”att det är faktiskt lag på att ha en vakt vid dörren”. Han var nog mer kärlekstörstande än jycken…
Efter att ha jobbat ner några öl som påslagning i brödjäsningen och efter att ha iakttagit och pratat med diverse sköjare drog syrran hem. Jag flyttade till baren och drack en öl till, men höll på att somna mot bardisken. Jag tycktes bara bli mättare. Man skulle bo i en sån där pizza. Nerbäddad i degen, insmord i ost, toppad i tomatsås, dränkt i vitlök. Ack, så lycklig man skulle vara. Detta tänkte jag när jag gick till vagnen. När jag kom fram till Järntorget insåg jag hur degig jag var. Orkade inte åka någon spårvagn hem så jag tog Taxi. På natten drömde jag att jag var pizzabagare.
Trots väder och en viss degexplosion hade vi en mycket dejlig dag och afton.

Och…för en stund sen kom jag hem från Tullen i mina kvarter. Där käkade jag panerad ost. Jag är rädd att jag inte vet vad detta frosseri skall sluta. Tror jag skall laga mat en vacker dag. Kanske någon sallad. Inbakad i en jättedeg.

Den strumplösa generationen.

Den här jävla kylan förvrider fan märgen på en. Den där solen som lyser in i köket och ser ut att värma så fint är en hägring när man kliver utanför dörren. Sitter förvisso inte i köket längre. Jag sitter på Publik och dricker en svalkande bärs. Det är jävligt svalt här inne också kan jag nämna och nyss öppnade en snubbe dörren till bakgården och lät den stå på vid gavel i tio minuter. Man baa thank you very much! All värme försvann på två sekunder. Kallare inomhus än utomhus. Fick sitta med jackan knäppt upp till halsen som en gammel ölgubbe.
Tittar mig omkring och ser ungdomar överallt traska omkring i byxor som går till anklarna och lågskor… Men var är strumporna någonstans? Hemma i strumplådan? Där ska de väl inte ligga pöjk och fläcka? Ni kan ju fan förfrysa ankelknölen förstår ni väl! Jävla idiotmode låter den förfrusna ölfarbrorn hälsa. Lika obegripligt som alkisarna som bär täckjacka i 30 graders värme och gassande solsken.
Förvisso var jag mycket mindre lättfrusen på den tiden. Jag hade väl annat i hodet att tänka på än att gå runt och frysa. Jag gick runt i mina Helly Hansen tröjor och jeansjacka i 20 minus, ingen mössa eller vantar, men jag hade strumpor på fötterna för bövlars! Kanske det var hål på stortån, men jag hade strumpor på mig för djävolen. Kanske det var tubsockor, men jag hade strumpor på mig för fan! Capishijanosh???
🎶så ta av dig skorna🎶 och sätt på ett par strumpor för 🎵somliga går utan strumpor🎵

Kan man begripa så dumt…det tror jag inte!

Sluta balla med mig King Kong!

Var och röntgade mig i Måndags. På med Gene Simmons pungskydd igen. Börjar bli vardagsmat. Allt hade läkt som det skulle. Spiken i höftbenet satt där den skulle precis som öronen sitter på var sin sida av skallen. Dock är det inte helt färdigläkt ännu. På måndag har jag varit sjukskriven exakt i ett halvår. Tiden bara går och går och den 9:onde April är den här sjukskrivningsperioden över. Det är tal om att jag skall arbetsträna efter denna period på kanske 25% för att testa hur det går. Helst skulle jag vilja bli uppsagd.

Har nu plockat isär min första klocka. Den var så fin när den satt ihop. Minutvisaren flög i en båge och studsade mot datorskärmen och landade i knät. När jag vände på boetten så regnade det ut lite kugghjul på bordet. ”Jaha de satt där alltså?” sa jag för mig själv för att låta som att jag visste vad jag sysslade med. ”Vad är det här för konstig grunka, den behövs nog inte!” och sen slänger man den bakom axeln som Kalle Anka. Det var en fin klocka en gång, men nu är det en hög med reservdelar. Nja, den skall nog gå att få ihop igen. Dessutom finns det ju massa ”How to-videos” på youtube som massa mumlande tomtar som inte får några tjejer spelar in som visar hur man tar isär och sätter ihop urverk. Vad som sen gör att den inte fungerar verkar vara det svåraste att lista ut. Alltså den funkade ju inte från början. Men att se vad som är orsaken till att den inte fungerar verkar vara det svåraste. Sen kommer den stora stunden när den ska sättas ihop…och man får en nysattack så kugghjul badar i snor och sekund och minutvisare blåser bort. Kanske skall bli meteorolog eller sotare istället.

Annars vet jag inte. Vad fan, man kan ju inte gå runt och veta hela tiden.
Oförmågan att somna börjar bli påtagligare allt oftare igen. Det är väl bara för att jag har sovit som en bebis en lång period nu. Det springer i benen och sprattlar i hodet. Att gå upp klockan fyra, klarvaken efter en timmes sömn, och äta skorpor och dricka oboy. Att somna om klockan fem och vakna helt utslagen klockan nio.
Våren var här i Onsdags. Kryckan i handen och en vårpromenad i solen med Emma som slutade på Vickis Pizzeria efter en sköjarnatt som slutade med en sexa gammeldansk på Pustervik och varsin halvt uppdrucken folköl i köket. Somnade vid köksbordet när jag skulle byta till en bra låt och vaknade med stel nacke när solen hade gått upp.

Skall käka räkor hos syrran ikväll. Räkor, ost, bröd och vitt vin. Om jag vill ha några öl får jag köpa dem själv, sa mor när vi pratade i luren nyss. Det säger hon alltid.

Halvt om halvt, klockor och sjöbusar.

img_1807.jpgFin Japan/Snygg fusk-kines

Idag när jag skulle borsta tänderna så tog batteriet slut i tandborsten precis efter att jag hade borstat den undre gaddraden. Fick borsta övre raden utan fjös från tandborsten. Jätterent och halvrent.
Sen när jag skulle spruta deo under armarna så tog deon slut efter att jag sprutat ner vänstra armhålan. Fick ta en annan deo med annan doft under andra armhålan. Kombinationen av dofter slog ut illa. Dålig lukt istället för trevlig doft.
Blir så där ibland. Halvt. Hälften av varje eller bara halvvägs.
Hade bestämt att jag skulle äta en bratwurst när jag kom ner till stan. Jaha, då var körvamojen stängd. Gick och köpte två cheeseburgare…som tydligen hade legat längre än de skulle. Brödet var lika hårt som gammalt rostat bröd och på den andra cheeseburgaren satt halva pappret fastklistrat mot brödet och gick inte att få loss, så det var bara att slänga skiten. Halvt igen och heldåligt.

Gick på bokrean. Hittade den bok jag var ute efter. En bok om armbandsur. Jag blev så glad så jag smällde ihop en tung kokbok om näsvingarna och la en brakande nysning. Nästan så glad blev jag.
Mitt intresse för armbandsur har ökat på sista tiden. Allt detta började egentligen för massa år sen när jag ärvde en fin Seikoklocka från 60-talet från min morfar och även ett gäng icke fungerande gamla armbandsur från min far. Kanske detta plötsligt ökande intresse är ett tydligt exempel på att det var allt för längesen man hoppade i halmen med ett holabaloo-fruntimmer.
Nej, om man för en gång skull skall vara allvarlig så tror jag att jag kanske kommer bli urmakare en dag. Automatiska/mekaniska klockor är det som ligger varmast i min balja. Har börjat buda som en tok på tradera, men det är alltid någon åpen jävel som lyckas buda över. Det får gärna vara reparationsobjekt så man kan lära sig själv. Har börjat följa forum och lyssna på klockpoddar. Jag drömmer om minutvisare på natten och sitter och glor på timvisare i timmar. Idag beställde jag ett verktygsset för klockor. Herregud var ska detta sluta?
Ser framför mig hur jag låser upp dörrarna till min verkstad ”Ernerots Urrotade Urartade Urbotade Urmakalöseri”
Nog om detta. För tillfället.

Firar att jag beställde detta verktygsset med att ta en öl på köttbullekällarn.
Det sitter en kvinna vid bordet framför mig. Hon svär som en borstbindare (eller urmakerska). Det stämmer inte överens med hennes annars vältaliga språk och hennes putsade yttre, men det är fan och helvete och jävlans skit och förbannade fan i varenda mening som spottas ut genom hennes målade läppar. Det låter som hon har klivit av i en ruffig hamn ihop med ett gäng orakade sjöbusar och skall ut och röva…Rolexklockor.
För en stund sen satt det en annan kvinna i närheten. Hon hade en blonderad polackfrilla från 90-talet. Hennes röst skar genom alla röster här inne. Hon hade en sån röst helt enkelt. Nu vet jag att hon snart skall börja plugga på komvux och att hon gärna steker falukorven i ugnen lite längre än man ska. Hennes kompis satt och nickade hela tiden. I slutet innan de gick berättade hon slutet på flera filmer. Inte bara för sin kompis utan för halva köttisbulliskällis. ”Ja, jag vet ju att man inte ska berätta slutet på en film, men nu gjorde jag det ändå.” Sa hon. Sen började hon berätta slutet på nästa film och sa om samma mening igen. Det roliga var att de satt här innan de skulle på bio. Jag ger mig fan på att hon redan har sett filmen de ska gå på. Hon kommer sitta och säga ”Kolla nu! Kolla nu!” Hela filmen igenom. En sån kompis skulle man ha!

Fan där missade jag en klocka till på Tradera. Åpna jävla girbukar. Ni ska bara ha och ha!

Lunch med morsan och det hyttande pekfingret.

Har varit och käkat lunch med morsan. På Tullen på Avenyn. Någon slags fiskgryta med tjock sås och saffransmajonäs. Efter ett tag började såsen svälla upp i magen och nu vill man bara leta upp närmsta säng. Morsan blev alldeles sönderfluffad, så hon tog en buss hem för att sova. Det är ansträngande att äta lunch och ansträngande att bli mätt. Ibland är det ansträngande att tänka och ibland är det ansträngande att andas och ibland andas man för att man kan och ibland andas man för att man vill, för att citera en Hästpojke mitt i alltihop.

När jag stod ute och tog en cigg till kaffet efter maten kom det fram en kvinna och hytte med sitt pekfinger i ansiktet på mig.
-Vad? undrade jag.
-Du ska inte röka pöjk. Det är dåligt för dina tänder och lungor.
-Va? undrade jag igen.
-Det är inte bra för dina tänder!!!
-Men snälla du!
Då gick hon bara. Hon vände sig om två gånger och hytte med fingret igen medan hon försvann i folkvimlet. Kanske var hon tandläkare eller så hade hon precis slutat röka.
Precis innan vi skulle gå från Tullen gick jag fram till baren för att betala då ropade min mor. Högt:
-Men Johan! Du tänker väl inte gå utan att betala???
Kände att bara halva restaurangens gäster vände sig om, så det var lugnt.
-Nej, lilla mamma! Jag tänkte även betala din lunch, för jag bjuder! sa jag lika högt.
På detta vis blev jag tvättad från skam och mor fick istället ta över skammen. Rättvisa till sist.

Själv sitter jag nu på ett fik. Långt ifrån närmsta säng. Dricker en cola och skriver här blögga-djävolen. Sitta på fik och dricka Cola. Det gör jag lika ofta nu för tiden som jag quizar eller spelar badminton. Det vill säga aldrig. Skyller på att jag inte är ölsugen. Om sanningen skall fram så tror jag massa tjock sås har lagt sig på den plats där ölen kunde lagt sig. Sås-ockuperad magsäck!
Café Berlin heter fiket. Där skulle man varit. I Berlin eller Budapest eller i Frankfurt och käkat en Bratwurst. All annanstans än i den här jävla stan som är täckt av ful och tung snö.
Det är aldelles tyst på detta fik. De har ingen musik på. Ganska fantastiskt.
Nyss satt det en snubbe några bord bort som också tyckte detta var fantastiskt. Han satt och läste en bok. Efter en stund började han trilla framåt i stolen. Sen pressades hans ansikte mot sidorna i boken. Sen började boken gnidas runt i ansiktet. Så vaknade han plötsligt till. Han läste två rader. Sen började hela proceduren om igen (Att gnugga in Sartres ”Äcklet” i fejset). Till slut gav han upp, reste sig och gick ut.
Det är ansträngande att läsa bok på café.
Och där var friden och tystnaden över. Två donnor och en kid kom in. På med ipaden. Något barnprogram på högsta volym och sen sitter de och diskuterar medan ungen protesterar ohörd.
Nu låter jag som en bitter gammal sursopp, men jag tycker det här beteendet är ett jävla sätt. Att med eller utan barn bara brassa på dessa grunkor på högsta volym och tro att det är helt allright för omgivningen att lyssna på vare sig man vill eller Ett typiskt tecken på att människor har förlorat insikt. Det är alltså inte okej låter jag meddela. Det är åt helvete!
Hänsyn har utgått ur sortimentet. Omtanke har skjutit sig i ballen och dött i garderoben.
Ibland är det ansträngande att finnas till bland andra människor som också råkar finnas till.

Och apropå dumbphones och platta paddor och annan skit så har jag köpt ett tangentbord till ipaden. Det är detta jag sitter och skriver detta inlägg på. En väldig ökad skrivkänsla uppnås måste jag säga. Lite som om man skriver något viktigt. Detta kan ju förvisso diskuteras.

På vägen hit, till Café Berlin, i Göteborg alltså, så kom det där pekfingret till kvinna gående igen. ”Neeej” tänkte jag. Hon bromsade in framför mig igen. När hon fick syn på min krycka så frågade hon:
-Men vad har hänt med dig lilla killen?
-Brutit höften, sa jag. (Varför svarade jag ens?)
-No no no no no no, sa hon med bebisspråk till mig precis som jag nyss hade fyllt tre år. Lilla stackars dig!
Sen bara gick hon igen. Vem är denna galning till kvinna som ploppar upp överallt och visar mig mer omtanke än jag har bett om?

Och nu går jag också. De har höjt volymen ytterligare på sin ipad. Ungen skriker allt högre medan de två kvinnorna gapar allt högre för att göra sig hörda, men sicket fölk.

Förövrigt har jag köpt tre par kalsonger idag. Det första paret skall jag ha på torsdag, det andra på Lördag och det tredje på Måndag.
I övrigt kan det vara ansträngande att hålla på att sätta på sig nya kalsonger hela tiden.

Den äkta pajasen!

Ibland är man en pajas. Och sen är man lite mer pajas. Ibland är man sjukt mycket pajas. Och ibland är man faktiskt lite mindre pajas utan att det knappt märks.
Fast mest är man pajas!

Pajasen tycker det är värt att bli förbenad, ty då får man flabba vid ett senare tillfälle när alla står där ledsna som pappstrutar. Kanske i ett skogsbryn där trattkantarollorna växa.
Pajasen kanske boa i en plasthink i Pajasköping! Eller så sitter man hemma och äter raviolos direkt ur spannen som en riktig pajas, ja men som en liten naggande god pajas! Tänk eftrrrrr!!!
Ibland plockar man upp en luger och tänker, dig ska jag prata med! Och så pratar man som en pajas innan the blowing hole!
Hur många pajasar ryms i ett gross? Hur många kladdiga apor ryms i en kladdig pajasbur? När slår klockan tolv för en pajas? Hur många näverludar äter en pajas till frukost?

Om du känner en pajas! Var hygglig! Vält ner honom i närmsta brunn och säg att du älskar honom över smörblomma och kastanj!
Då kommer du få tillbaka!
Pajasen är aldrig sen med kärleksfulla ord:
-Men jag älskar dig som mitt egna lilla strudliga luder! kan du tillexempel säga för att övervinna hans rädsla för falskt bovete och sköjeri!
-Vad falls? kommer han svara i retur. Vill du sova i min betongbänk eller min utsmyckade pajasskänk för alltid din lilla pajasälskare? Då får jag fan ta ut hyra!

Men en äkta pajas tar aldrig ut hyra. Nej! Han glider bara med nästa pajasvåg medan han vrålar:
-Här har vi en riktig go pajas. Bära eller brista, ska vi ta en frukost hemma hos din flintiga mormor?????!!!!! Kanske hon kan visa oss en bärnsten!

Och det är detta jag menar. En äkta pajas kan aldrig få nog av kajakpaddlande och doften av Värö Bruk!!!

Jag måste väl inte…jo det måste du!

Jag har skrivit en lista på saker jag ska eller måste göra. Den blev så lång så man blev alldeles utmattad när man tittade på den. Gömde nästan genast undan den. Städa skrivbordet stod det bland annat. Detta var det minst brådskande så det tog jag tag i direkt.
Nu är det väl någon som säger att det inte finns något man måste? Jo, det gör det faktiskt. Andas måste man till exempel. Annars dör man. Dricka vätska, och här pratar jag inte nödvändigtvis om öl, annars torkar man ut. Gå på toa måste man om man inte vill dö i en bajsexplosion. Tänk på det nästa gång du känner dig lite tuff och säger att man inte måste någonting. Sen väljer jag alltid numera att betala räkningar i tid. På sätt och vis är det ett måste om man inte vill sova under en korkek i rådande tio minus grader. Och så går jag ut ibland och dricker några öl ibland, eftersom jag intalar mig att man måste ha en öl ibland.
”Vilka jävla man?” brukade farsan säga, men det är en annan histora.

Har beställt mat på pizza online igen. Det har börjat hända oftare nu än förr för då var det mer sällan så att säga.
Beställde en aladåb med frystorkad kyckling och bräserade champinjonbollar. Nej, det blev en kebabtallrik. Bra för figuren och hörnstenen i kostcirkeln. När man beställer på pizza online för någon som är ny i gäjmet, så får man en liten klocka i mobilen som räknar ner tiden till att maten kommer fram till dörren. En timme och 24 minuter stod det. Bedrövligt slöfockig stajl. Kunde nästan tro att jag beställde min mat från en restaurang i Borås och att han leverar maten i en epatraktor.

Har även varit och köpt en liter mjölk (mellan) i jourbutiken idag. Det var exakt så kallt som man trodde det skulle vara, fast ännu kallare. Den lille knubbiga djäveln jobbade i jourbutiken. Fick lust att lappa till honom.

I övrigt händer inte så mycket. Det kan man nästan märka på tonen på detta inlägg.

Nu hör jag någon typ brumma med sin epa där ute. Nu ska här mölas!

En taxiresa.

Okej! Nu hamnade jag i gräl med en taxichaufför efter många små öl, men inte för många stora öl. Thänk Göd!

Jag var ändå ganska klar i palljävlet. Men när han börjar resan med att han svänger av vid fel gata och tar mig på en runda genom Haga(?) med höger och vänstersvängar när jag bor i Johanneberg, då måste jag ju faktiskt fråga vad det är som pågår! Så jag frågar:

-Gissa, och du får bara en gissning, sa jag till honom. Vem betalar för den här resan?
-Ja, jag gissar på att det är du!
-Ja, det är jag! Så varför drejar du fram mellan gator som en lurare när det är jag som borde veta var jag bor?
Då tvärnitade han taxin och sa att jag kunde gå om det inte passade.

-Jag kör den här taxin!
-Ja, för all del, men hur fan kör du? Det är väl ändå jag som betalar för ditt sköjande. Jag har varit i Haga förr!
Blev så arg så jag ville gnugga in gladpack i hårbotten på honom.

Jävlar vad han skärpte sig plötsligt. Körde mig raka vägen hem. När jag sen frågade om han trodde att han sköjade tvärnitade han taxin igen och sa:
-Jag stänger av taxametern.
Guilty at chärg, sicken lurendrejœs!

Jag vill bara ha ärligt uppsåt. Med fölk som inte drejar en. Vad är det för knölar?

-Sätt på taxametern! Varför tror du att jag krånglar för? frågade jag honom.
-För att du är en sån där snål jävel!

Hela budskapet hade gått förbi, som en möngölöjd på hal is. Det fick mig att surna till, för det var ju han som försökte lura mig.

-Men, sa jag till slut. Om du inte hade försökt att lura mig så hade du inte behövt stänga av taxametern. Och nu gick du dessutom miste om dricksen. Det var ju dumt, men rätt ska va rätt…

Sen gav han mig kvittot och sa att jag kunde ringa till växeln och klaga över min taxiresa.
-Absolut, sa jag.

Men hade inte människor betett sig på detta vis, så hade jag inte heller behövt att bli en sådan tråkig och oknullig rättshaverist. Efter sex små öl. Anyhow…

Människors uppsåt… Det icke uppriktigt onda.
För är det något jag inte tål så är det b-aktigt ljug rakt upp i fejset.

Skit ska skit ha, som farsan brukade säga….