Någonstans mellan Clas och Willy.

img_3318.jpg
Hip hop-halsband inköpt på Clas Ohlson 2003. De har fan allt där!

Har varit på Classe Ollonsson och köpt förvaringsboxar. Där ska jag hoppa ner i bland när jag skäms över att vara människa i världen som jag älskar så… Det kan jag ju göra om jag vill, tror jag får ner min lilla stackars ända där perfekt, även fast det egentliga ändamålet är att förvara tröjor och accessoarer (här höll jag på att skriva arier istället för accesoarer. Men man kan ju inte ha en hög med arier på hatthyllan) och sen placera dem på hatthyllan så allt blir snyggt och prydligt. Nu ligger nämligen alla mina loppätna kläder i ull och knull som malarna vill mumsa på, i påsar med påsklämmor i en stor hög på hatthyllan. Ser jävligt luffigt ut om man skall vara ärligt. Då kan de ju lika väl ligga i stiliga förvaringsboxar fast fortfarande i påsar. Om vi fattar det la ägghoden!
Blev alldelles klibbig varm på ryggen när jag var i Classes tempel. Grunkor överallt. Fixa och bygg. Greja med grunka. Sug och svälj. In ear-lurar mellan skinkorna. Sen började jag tänka på vem den där Classe egentligen är. Är hans fru snygg eller är han ensamstående. Har han en cöckerspaniel i en förvaringsbox som han har snott från huvudlagret. Har han kök från Kvick eller Ikea. Är det hans riktiga namn eller är företaget döpt efter hans guldfisk. Joggar han på Söndagar.
Alla dessa frågor gjorde att det började pressas ut svett under pälsmössan. Var tvungen att stödja mig mot en hylla med utomhusfärg. Näsan blev blank och krokig. Classe din gamle rova, bjud hem mig på en köpp kaffe och berätta! Come clean! Jag kan ta med mig varsin förvaringslåda. Classe!!!!!!!

Nu sitter jag på köttbullekällarn. Allt är under kontroll igen. Classe är bortglömd. Jag har inte tänkt på dig sen…
Eftersom jag ganska nyligen har börjat gå utan krycka tycker jag att jag smälter in sämre här på köttbullen än jag gjorde när jag kryckade in ”like a pro.”
Och hur går det att gå utan krycka då? Nja, sådär. Efter en viss längd eller sträcka av promenderande börjar det göra ont på utsidan av låret och i ljumsken. Jag fortsätter envist att gå ändå, med viss varning för att se ut som jag är ute på skallgång efter mina anksläktingar. Sexy machogång får jag vänta med ett tag…uppenbarligen.

Åt förresten lunch på gatuköket i mitt område i förra veckan. Vet faktiskt inte riktig vad de där pajasarna är ämnade för därinne. Inte är det att laga mat iallafall.
Gången innan jag var där köpte jag hem en hamburgertallrik. Då ställde han sig och väntade på att pommesen skulle bli färdig. Han hällde ner dem i hämtlådan, sen! började han steka hamburgaren. Jag fick helt enkelt korrigera honom för att inte få hem iskalla pommes. ”Aaaah! svarade han och skickade in dem i nåt värmeskåp.
Gången innan dess gick jag dit för lunch. Det var halvfullt därinne. De sprang runt som kycklingar i redet. Helt förvildade. Ägaren var där och en ensam svettandes anställd. Ägaren, en kvinna i 60-årsåldern som pratar breeed göteboska, klädd i högklackat och med mer bling bling på armarna än pommes i fritösen. Ja, hon sprang runt som ett räligt virrvarr och bjöd på deras linssoppa i små pappmuggar. För att roa kunderna medan de väntade på sin mat.
-Har ni smakat vår linssoppa? Den underbar! Vill du smaka lite?
Ingen ville smaka, men det brydde hon sig inte om, utan sprang runt med sina små take away koppar med lite linssoppa i botten. Alla ville bara ha sin mat. Ingen fick sin mat. ”Du kanske ska hjälpa din anställda så vi kan få vår mat det här dygnet!” var jag på väg att säga när hon skulle ställa deras misslyckade linssoppa som jag faktiskt också har tagit med mig en gång.
Nåväl ,det kan ju inte bli rätt jämnt. Men ibland kan det väl bli det för fan!?!
Nu var det ju inte detta jag skulle berätta. Men nu har jag ju faktiskt byggt upp stämningen med dessa två tidigare exempel inför min sista lunch där som jag skulle berätta om från början.
Och apropå kyckling så åt jag som sagt lunch där. I förra veckan som jag sa…god damn it! Kycklingfilé med pommes och bearnaise. Lät ju otroligt gott.
Helt tomt därinne. Tjugo minuter efter jag satt mig kom maten. Allt såg fantastiskt fint ut. Gyllenbruna pommes. Rikligt med bearnaise. Jag skar genom kycklingen. Oj, vad saftig, tänkte jag. Jag stoppade den i munnen. Tyckte den såg saftigare ut än vad det smakade. När jag kom lite längre in märkte jag att köttet inte var saftigt. Fortsatte ändå att äta. Det var blött och gummiaktigt. Jag började skära överallt i kycklingfilén. Blött och gummiaktigt.
MEN HEJSAN SVEJSAN PETRONELLA SALMONELLA, kör mig till sjukhus direkt så jag får lägga en liten spya i papperskorgen!
Jag började känna hur det rumlade i magen. Bakfull var jag också.
-Smakade det bra? han kom fram till mitt bord och frågade.
-Jo, men asså den där kycklingen. Den var helt blöt och gummiaktig.
Vad svarar han?
-Aha, då får vi nog steka den lite längre nästa gång!
-När då? undrade jag.
Han drog av nio kronor på lunchpriset. Kände mig genast som en vinnare när jag gick ut därifrån! YES!!!
När jag sen gick in på Willys kände jag hur det brummade och brakade i magen. Hade lätt kunnat släppa väder så hela chipshyllan förflyttades till Frukt & Grönt.
Sicka jävla pajasar asså!

Nästan alltid fel profession på fel plats…nästan all tid.
…och förrsten? Vem är Willy?
Är han döpt efter ägarens sköldpadda?

Ett snack med värden.

Har promenerat ändå från Kungsportsplatsen till slutet av långgatorna. Till det glödgade anus of hell… Det var någon slags hämnd. Dels för att jag var tvungen att droppa dagens rehabträning och dels för att jag käkade fläsk med löksås till lunch.

Och varför har du inte tränat då din lytte djävol?
Joo…för att när jag lade ner hodet på kudden för att bege mig in i sömnens land, då!: satte min lätt debile granne igång och tvätta. Klockan ett på natten. Va? Vem är såpass väck i roten så att man inte fattar att man inte kan tvätta mitt natten?
Väggarna vibrerar som en rumbatok. Sen stod tvättmaskinen på standby-läge och satte igång en gång i minuten fram till fyra på morgonen.

Gick upp klockan nio. Med ett svällhode ringde jag till värden. För andra gången. Jag frågade om han hade lämpat ner de där anslagen om att det är förbjudet att tvätta nattetid, som han hade lovat att han skulle göra för två veckor sen.
-Nej, det har jag inte gjort.
Jag suckade honom i örat med mulfladder som en åsna.
-Men vad fan? Varför inte då? frågade jag argt.
-Ja, anledningen att jag inte har gjort det är för att…det helt enkelt inte blev av.
-Va? undrade jag. Men snälla bara gör det nu! sa jag.
-Jag ska, svarade han som ett barn som man har sagt till gång på gång att städa sitt rum.
-Det är bara det att människor som struntar i regler är resistenta mot lappar.
Jag trodde inte mina öron.
-Gör det helst idag, för i natt vill jag sova!
-Ja jag ska… Jag väntade. Jag gör det idag!
-Bra! Tack och hej!

Vad falls? Sicken pajas! Man blir ju ledsen. På riktigt.

Därav blev det ingen sjukgymnastik idag. Men det blev fläsk med löksås. Och sen en lång och bajsnödig promenad och det Är ju nästan samma sak.

Som ni hör är allt bara fantastiskt hela tiden.
Värden och världen visar upp sin fulaste sida av sitt ruttna jag.

Harrys versus kineseria. 0-1

Jag sitter på ett Harrys vid Harry Jörnes plats.
Harrys är alltså en sportbar som finns lite överallt. Men sporten på Tv-skärmarna existerar inte…och det var ju bra.
Harry Jörne har jag ingen aning om vem det var. Säkert någon dryg typ i väst i brokad som åt oxtunga och drack dyra viner och levde i klafseri och snarkade som en svullen bebis om nätterna.

Det satt ett gäng gubbs här några bord bort för en stund sen men de har gått nu. Herregud vad de rann rapakalja ur deras käftar.
De drog anekdoter om sina forna dagar innan de blev gubbar.
Om arbetskamraten som ständigt dök upp full på jobbet och skällde ut den övriga personalen och sen somnade på en stol.
Om en annan kompis som kallades för Yxa.
De skulle hämta Yxa med bil vid en landsväg för han bodde på landet. Då hade Yxa varit på vresigt humör hela bilresan för han hade minsann fått gå upp en kvart tidigare i ottan än de andra och Yxa kunde vara en vresig jävel. Det skulle man fan veta.
Sen började de prata om Trump och sen om invandrare som inte hade här att göra och som skulle kastas ut. Man fick dock aldrig reda på vilka som inte hade här att göra och på vilka premisser de skulle kastas ut på. Sen var det muslimer och flyktingar och tiggare i ett hejvilt hörsägen. Hade inte ölen kostat 62 spänn så hade jag gärna balsamerat bärsen över deras små gråhåriga hoden så att de hade luktat gammalt ölfyllo om hjässan när de kom hem till sina uttråkade fruar.

Var tvungen att gå kände jag…längtade till en liten kineseria.
Blev så otroligt sugen på våldsamt friterade räkor.
Så nu sitter jag på den kungliga kineserian på Södra vägen. Dricker en bärs medan jag väntar på den kinesiska flotyrpåsen som skall med hem.
På denna ljuvliga sylta är det minsann stil och flärd! Här är det ingen som pratar massa smörja i onödan. Här trycks det in fritering med räka i truten på bredden och höjden. Inte massa snack och tjafs. Här låter man räjorna tysta mun!

Har man inget bra att säga, kan man lika väl vara tyst, som farsan brukade säga.
Så, nu ska även jag knipa käft och gå hem med min pöse friterade bomber.

Skall nog äta framför Tvn. Ensam. Tror en romantisk komedi kommer passa bra till denna fabulösa annrättning.
Friteringen som knastrar mellan tänderna. Den sötsura såsen som trögt rinner ner i svaljet när halsen snörper sig för att hindra gråten när de får varann i filmen,

Men jag!..får minsann friterad räka.

Ah, det är vackert! Vad jag älskar världen!

Atjo och en ölrunda.

Sitter här helt slaktad efter ännu en nysattack i mitt liv. Kan tänka mig att snittet nysattacker om året borde ligga på 300 stycken. Andra runkar eller knullar eller äter gröt lika ofta. Men inte jag alltså. Jag drar en nysattack istället. Jag gör även detta av ren ödmjukhet för att mina grannar skall få en sådan där mysig trivselkänsla inombords när jag drar loss en brakattack och deras tavlor dallrar på väggarna. Det bjuder jag på!

Vädret ute bedrövligt så det behöver vi inte yppa några ord om. Det blåser som svinet ute. Genom mitt fönster som står öppet med en springa lät blåsten som ett muller av jetmotorer som galopperade i skyn. Sömndrucken trodde jag det var kriget som drog in. Jävla dålig tajming, tänkte jag, så här dagen innan julafton. Det får bli snaps och julskinka i skyddsrummet. Men här finns väl ens inte något skyddsrum tänkte jag vidare. Skall man trängas fyrtio grannar i cykelrummet eller?
När jag hade vaknat till så förstod jag att det var blåsten som hade lekt krig, så jag klättrade ner från loftet och haltade mig ut till köksbordet satte mig och tittade på de vajande träden. Är jag vaken eller?

Jag tog en liten ölrunda i Johanneberg/Landala efter sjukträningen i Torsdags. Jag och Siss sågs på Old Town. Där gör de minsann skäl för att vara indisk restaurang. Den indiska gladpoppen sprutar mellan varven ut ur högtalaren och man tror att man är statist i någon bollywoodfilm. Jag och siss skildes åt på Landala torg. Jag bestämde mig för att gå in på den indiska restaurangen på torget innan jag lyttade mig hemåt. De är inte så flinka med ölbeställningar där. Efter att ha sagt till två gånger fick jag min öl efter drygt tio minuter. De har sånadäringa långa soffor där som är riktade mot fönstret så att man kan titta på folk och fä som köper gran på torget. När jag väl hade satt mig kom en av Landalas alkisar och satte sig bredvid mig. Han pustade och smackade och stånkade och suckade pustade och harklade sig så man blev alldeles uppstressad. Han klämde in ett ”Ja, fyfan…” efter varje triss i klunk. När han hade druckit upp sin öl i tre gånger fyra klunkar så gick han. Vad skönt tänkte jag. Sen kom han tillbaka med en ny öl. Nytt pustande och stånkande och svärande. Då var det min tur att hälla i mig ölen för jag hade lite svårt att stå ut för stunden.
Jag gick till Vickis för att beställa en pizza. Tog en bärs medan jag väntade på att den skulle bli klar. En väntöl så att säga. Jordens tröttaste stämning där inne. Man blev genuint ledsen och sömnig. Ägaren tittade på mig surt gång på gång. Lite som att jag hade kissat på hans golv. Han verkar av någon anledning hata mig. Kanske har han någon gång läst något dåligt om sitt ställe på min blogg. Nu får han chansen igen. Hade de inte haft så grymt goda pizzor så hade jag aldrig gått dit.
Sen var det iallafall slut på min fantastiska ölrunda i mina fantastiska kvarter och jag var hemma med en pizza som var helt rund.

Ikväll blir det uppesittarkväll, så här dan före doppare-dan. Det blir nog jag och kanske kryckan som sällskap. Låter det ensamt? Det är det inte. Förutom att jag älskar världen…SÅ ÄÄÄÄÄLSKAR JAAAAG MIG SJÄLV! Och om man inte älskar sig själv kan man alltid älska Rickard Sjöberg(s tänder).
Glögg och ett gäng klappar att slå in. Kanske lyssna på polsk punk. Funderar på att skippa de sedvanliga rimmen som ”Här får du en …… så du slipper min knycka, din lytte fan!” Tänker att jag istället skall skriva enbart limerickar på paketen.

Och imörra är det julafton. Tycker jag är trevligt. Sill och klappar. Hej tomtesvin slår i granen. Och att umgås och dricka glögg. Karl-Bertils jul och klappar och julskinka i skägget och tjosan enda in i påska.

Woodstock och munsår.

Jag tittade på Woodstock-filmen igår. En del av den alltså. 3 timmar och femton minuter med rafflande rock och flum.
De verkade inte bry sig så mycket på den tiden, förutom visionen och känslan av att världen skulle bli bättre. Det verkar den inte ha blivit. Men de verkade ha rätt sköj och visste hur man roade sig. Röka hash och maja och bjuda minstingen i familjen på lite festligt braj. Peace & love och hela konkaronken!
Om man skulle dra en tidslinje från då tills nu tycker jag man kunde stannat upp någonstans på vägen. Från att inte bry sig alls till att eftersträva ett överperfektionistiskt samhälle så förlorade man den där känslan av att ibland ska det bara vara gött att leva. Njutning är underskattad idag. Då behöver man nödvändigtvis inte trycka in en joint mellan läpparna på en 6-åring. Det är ju dumt.
Kanske låter som rena flummet, men denna överdrivna medvetenhet som det kämpas med att uppnå idag sätter också käppar i hjulet för att bara vara. Den sista kulmen av ”att skita i vilket-attityd” upplevdes på 90-talet.
Tiden jag dock kan bli mest nostalgisk över var innan smartphonen gjorde intåg och då man inte kunde ta med sig sociala medier utanför dörren. Det har i många fall gjort människor till asociala idioter som har glömt bort hur man beter sig mot varandra ute i verkligheten. Folk pratade faktiskt med varandra innan dess. De till och med tittade ut genom fönstret på spårvagn eller buss fullt medvetna om att världen var där ute vare sig man ville eller ej.

Jag har fått en liten finne vid högra sidan av munöppningen. Den är så liten att den inte syns, men varje gång jag öppnar munnen för att stoppa något i den, vad det än må vara, så svider det till. Lite som den försöker säga grattis Herr Johan du har en mun, men så vitt jag vet så har den suttit där i 45 år.
Om man lägger till svedan i ljumsken och utsidan på låret så blir det en ganska jämn fördelning av sveda över kroppen.
Om man lägger till nysattacker och skakiga händer så har man en perfekt Tinder-text. Allt som behövs att lägga till är några tjusiga bilder på en skev fontanell så är den blivande kärleken snart rodd i hamn.

Morsan ringde tidigare i eftermiddags när jag var ute och handlade julklappar. Hon var ganska stökig och uppstressad. Jag blev på dåligt humör. Gjorde allt för att inte bli otrevlig men hela situationen med en jobbig mor i luren och julstressen och krycka och ryggsäck och fan och hans morsa gjorde att jag misslyckades.
Efter en stund fick jag lite dåligt samvete så jag ringde för att be om ursäkt. Då var hon ännu mer stressad. Gång på gång fick jag bita mig i både tunga och pung för att inte bli otrevlig igen.
Jag lyckades halvt…och när vi lagt på insåg jag att jag ändå inte hade bett om ursäkt.
Kanske skall ringa upp igen och be om ursäkt för att jag inte bad om ursäkt…

Piss in, piss ut.

Har haft en pissdag. Och ute har det pissat ner. Regn, regn, regn. Det gör det alltid när snön har lagt sig. Hade tänkt åka ner och köpa julklappar, men man sticker ens inte ut nästippen frivilligt i detta väder. Morsan skulle fått en k-pist i julklapp så hon kunde hålla ordning på stökiga typer på gården och syrran skulle fått en säck med bearnaisesås som hon kunde bada i när de stänger av vattnet. Men nu blev det alltså inget med detta.

Det ringde en läkare tidigare idag. Från Mölndalsortopedi. Jag har nämligen krävt en magnetröntgen eftersom smärtan i ljumske och lår inte ger med sig. Hon berättade att det inte gick att magnetröntga om man är en byggsats och har skruvar i höften. Det stör de fina bilderna som tas och det blir bara blurr av allting. Är mina skruvar tillverkade av plåt eller balsaträ?
Det är fullt normalt att ha ont i ljumsken och utsidan av låret lät hon mig veta. Rehabiliteringstid kan vara upp till ett år innan smärtorna försvinner helt. Den förra läkaren sa sex månader och den första sa två månader. Tycker det är jävligt olika bud hela tiden. Man blir både less och ledsen…

Dricker nu en folköl i litet halvljummet vrede. Är hungrig som en tom kastrull. Hade en frysrätt i frysen, men eftersom rätten kändes fel så har jag nu, för andra gången beställt en pizza på onlinepizza. Alltså den första pizzan som jag beställde hann jag betala för. Sen när utkörningstiden skulle visas på skärmen så stod det att jag skulle ringa upp pizzerian för att undvika missförstånd. Något hade blivit fel. Då, när jag ringde till pizzerian sa herr vedugnsbakare att de hade stängt av onlinemaskinen (trodde jag hade kommit till en tips och lottobutik. Onlinemaskinen? HMPFR. Vad är det för märkvärdigt prat?) och de hade hade slutat med kvällens utkörningar av pizzor. Det blev alltså ingen pizza utkörd. ”Kör ni ut julgranar då?” höll jag i min blekfisiga förrvirring på att fråga. Pengarna som drogs skulle sättas in på mitt konto imorgon igen sa bagare Börje.
Nåväl nu har jag alltså beställt en andra pizza från en annan pizzeria. Tog den på 14 dagars faktura. Låtsades att jag hade företag. ”Jag tar det på företaget” mumlade jag för mig själv.”BUNTE IHOP Å SCHLÅ NER” heter företaget. Jag både tomma, luftiga post och brevlådor. Bland annat i Swäjchs och Kambodja. Den här pizzan blev nästan gratis. Så det så era Taco-fans!

24 minuter kvar till pizzan kommer står det nu. Jag tar en klunk öl, och en klunk till och klunk till kan jag nog ta medan jag väntar…

Glögg, denna fryntliga dryck!

Satt och tänkte tidigare idag att det hade varit gott med glögg i eftermiddag. Glöggsuget tändes av att syrran och jag igår var hemma hos morsan och käkade middag. Innan middagen drack vi glögg. Den var så god…den var så god…den var så god så att jag lätt hade kunnat strunta i morsans fisksufflé och bara bli en genommysig och glöggig farbror.

Nu så visste att jag hade en halv flaska i hyllan här hemma med syyrans superglögg som gjordes för fem år sen. Den luktade helt okej, men vågar man dricka fem år gammal glögg?

När jag stod där och rotade i sprithyllan som mestadels numera består av slattar så såg jag att det stod en halv flaska starkvinsglögg rakt framför mig. Från förra året. Tycker fan den hade växt till sig i smaken och tappat lite av den där sötman som annars kan få en och göra morgongrimaser.

Det skymmer där ute. Plaskigt regn rasar från himlen och smaskar hårt mot fönsterbläcket. Här sitter jag med min glögg och myser! Jag har till och med tänt ett levande ljus i fönstret vars låga fladdrar nervöst av fläkten från det öppna fönstret.

Kan förvisso tycka att glöggdrickande är en väldigt social företeelse. Men är man själv bäste dräng med en del tomtar på loftet så får man finna sig i en beskärd del av ensamhet. Nu är det glöggen och jag och det känns fan i mig helt rätt.

Vill man sen ta i så man skiter på sig av ensamhetsångest kan man alltid köpa räkor och vitt vin en fredagkväll och äta framför TVn alldeles allena till Doobidoo eller någon annan deprimerande skit. Fast så tragiskt ska vi inte ha det.

Aaaaah, måste värma lite mer glögg…

När jag befann mitt mig i ungdomens glans brukade jag ta med mig glögg när jag skulle på fest. De första glasen med glögg värmdes omsorgsfullt i kastrull på spisen. Sen blev det kö till spisen eller så orkade jag inte hålla på. Eftersom det ändå var brakfyllan jag ville komma åt drack jag glöggen kall. Direkt ur flaskan. Det passade in i den övriga rock`n´roll-imagen där en stor vikt lades i att skita i allt. När glögg inte gick att få tag på, på grund av säsong drack jag kir istället. Ljummen. Direkt ur flaskan.

Men i dagens flagnade glans så värmer jag glöggen i kastrull med pip likt en one piece-tönt. Fast utan one piece. Precis som alla andra! Och säger till mig själv: ”Gudars vad mums filibabba det här var Johan!” Ibland glömmer jag svara mig själv, men jag håller naturligtvis alltid med.

Nu, en liten stund senare så är det alldeles svart ute. Regnet fortsätter att rasa från himlen som en löpande hynda och glöggen värms på spisen.

Annars har jag rätt trevliga minnen av glögg. Speciellt med forna flickvänner. Kanske framför allt det jag tänkte på när jag sa att glögg var en social företeelse.

En kvinna och jag brukade sitta och spela kort i köket och dricka glögg. Någon annan gång rimmade vi till julklapparna. Och drack glögg.

-Värmer du lite mer glögg?

-Jajemen! Hoppsan vad det ryker!

-Men!!! Bränn inte bort all alkohol då din klant!!!!

-Nejsan Svejsan!

En annan kvinna jag var ihop med bryggde sin egen glögg. Den stora spannen med den blivande glöggen stod på köksgolvet i den lilla lyan. Redo för att froda till sig och snubbla på. Ingen dörr  mellan sovrum och kök och det luktade fan rena sköjeriet i hela lägenheten.

Det var den starkaste glögg jag druckit. Första klunken tog alltid som ett spett i halsen.

En gång skulle vi bada badkar. Kokpunkten på vattnet i badkaret var inte långt borta. Hon tog med sig två rejäla koppar till oss av den där dundersoppan innan hon själv hoppade ner i emaljplurret. Jag hade precis under pust och stånk jobbat ner skinkorna i den där lödderbeklädda helvetesvaken och höll på att förvandlas till en överkokt pastaskruv när jag tog en lite för stor klunk av den brakglöggen. Jag kände hur jag blev varm inuti samtidigt som jag var skållad på utsidan. Yrseln kom under ett suckande ”Öööh”. Jag såg stjärnor framför mig. Min flickvän blixtrade inlindad av alla stjärnor som en tärna. Eller stjärngosse. Hjärtat började rusa och sen kände jag hur jag höll på att svimma. Otäckt som satan Jag lutade huvudet mot väggen och väntade på att dö… Detta uteblev dock. När hjärtslagen lugnat ner sig så upplevde jag totalt nirvana. Lugnet sköljde över mig. Lite som samma sorts lugn när kroppen är proppad med morfin. Jävla dundersoppa!

Kommer dock inte ihåg om jag drack upp resten av glöggen eller inte. What a shame!

Dessa ord om glögg…

Nej, en kopp till. Sen ska jag kliva in i städskåpet och ställa mig i givakt och kanske lyssna på Nirvana!

Broddar.

Det är vackert ute…men det är då fan inget kryckväder. Is på gatorna med stora möjligheter att klättra i karriären inom att slå ihjäl sig.

Har varit hos sjukgymnasten igen. Fick cykla som en tok, vila, promenera fram och tillbaka i gångarna, vila, göra övningar, vila. Idag hade jag joggingbyxor istället för pyjamasbyxor. Nästa gång funderar jag även på att sätta på mig pannband så man ser ut som ett pro.

Fick även med mig en present hem: Nerfällbara broddar till kryckorna. Såna där som pensionärer brukar ha på sina käppar. Eftersom jag fick en brodd till varje krycka så är jag väl klassad som en föryngrad dubbelpensionär nu. Lite som att en äkta raggare alltid har dubbla antenner bak på sin bil… Tufft som satan.

Vissa kanske tycker det borde vara tid för mig att slänga kryckorna nu och springa någon vintermara. Vintermaratonen tycker jag vi kan hoppa över. Däremot borde kryckorna kyssas ajöken. Det är bara det att när jag går utan kryckor och ska skjuta ifrån med det opererade benet så dyker en ilande smärta upp i ljumsken efter typ 20 meter. Samma smärta som fanns där från det att jag skadade mig. När den där hundra kilos svinpjäsen landade på mig. Varje gång en motgång uppstår känner jag att jag skulle vilja hitta honom och lavettera honom hundra gånger på varje kind. Och kanske berätta en sann saga om att påverka andras öde.

Medan allt annat i takt blir bättre efter operationen så består den där smärtan. Nu börjar sjukgymnasten misstänka att jag har någon muskelbristning i ljumsken som inte vill ge med sig.

Sjukgymnsaten började även prata med en kollega där jag låg på britsen och följde med i samtalet, att det hade varit bra om jag fick röntga om mig en gång till då de misstänkte<a  att jag kan ha en muskelbristning eller liknande.

Kan inte längta nog efter att åter igen få sätta på mig Gene Simmons pungskydd i form av clownnäsa och leka röckstjärna på röntgen.

Tanken är att jag skall börja jobba på Tisdag. Det känns rätt avlägset.

En annan tanke är att jag skall träffa den gamle gode Ed för en stunds samkväm på andra lång ikväll. En tanke omgiven av is på en av stans isigaste gator. Lattja runt på kryckor salongsberusad med helt fantastiska möjligheter till förlängd sjukskrivning. Varför nöja sig med att ha spikar i bara en höft. Det blir ju mer balans att ha spikar i bägge höfterna! Och med tanke på dagens smärta i ljumsken efter allt tränande så bjuds ett enormt tillfälle att mörda smärtan med massa mjöd…

Nej, jag tror det får bli en sammanstrålning senare i veckan när termometern står på plus, isen har smält och ljumsken har lugnat ner sig i fråga om uppmärksamhetstörst gällande smärta.

Broddeladi ho!

Förmiddags-sms till ”Flytt-Erik”

Haru försökt rulla en cigg med ena handen gipsad? Dessutom med bara tummens topp urstucken ur gipset.
Blod, svett och tårar. But I got it!
Röker nu min första taffliga rullade cigg med en första kopp kaffe sen i Torsdags.
Heaven är det.
Om sen en skitexplosion kommer och jag måste småskutta till dass på vinst och förlust på kryckor och seven gates to hell öppnar sig kommer jag ändå i denna stund hävda att det var värt det till varje pris
💩💩💩💩💥💥💥💥

Snart kommer en lite utförligare rapport om obedolyckan och sjukhusvistelsen.
Har igår iallafall lämnat sjukhuset och är inackorderad hos min syster.

The handymen!

Det skulle komma hit en pellejöns till snickare i förmiddags och rätta till min balkongdörr. Man får nämligen använda fotens kraft när man skall öppna dörren och armens kraft för att tjonga igen dörren.
Tror ni han dök upp…det tror jag inte.
Efter tio, hade han sagt. Detta kan ju i och för sig innebära när som helst efter tio.
Tycker det är lite konstigt med denna handyman-yrkesgrupp. Att det är helt legitimt att bara köra mayana-stuk. Slänga till med ett klockslag och ungefärligt dyka upp fyra timmar senare. Tänk om tex en busschaufför hade gjort så. Det hade ju blivit cirkus direkt.

Mina fastighetsskötare verkar ha ett uruselt system.
Jag har även blivit lovad ett nytt handtag till balkongdörren. Detta eftersom handtaget glappar efter allt tjongande med dörren.
Snubben som var här och fixade balkongdörren första gången, för ett par månader sa att han skulle beställa ett nytt handtag till mig.
”Jag skriver upp det när jag kommer ner till bilen.”
Detta är deras urusla knep som de säger jämnt. De verkar nämligen alltid glömma av att skriva upp det när de kommer ner till bilen. Varför inte ha med sig papper och penna upp till hyresgästen direkt? Eller i värsta fall kan de väl ta med sig bilen upp i lägenheten, där anteckningsblock och penna sägs finnas. Annars som alternativ kan de ju alltid ta med sig papper och penna upp till hyresgästen och skriva med stora bokstäver att de skall skriva upp det hela när de kommer ner till bilen så de inte glömmer att skriva upp det de ska skriva upp…

I förra veckan när jag skrev inlägget om mina grannar och de där jobbarna satt och rökte så ropade jag ner till den ena snubben och frågade om någon av dem var snickare. Min balkongdörr har nämligen börjat krångla likadant igen. Det var han, sa han. Det märkliga med det är att han alltid har presenterat sig som målare tidigare när de höll på att renovera fasaden.
Nu var han iallafall plötsligt snickare. Eller så kanske han är mäklare eller grisbonde. Det är bara det att han inte vet om det ännu…
Det var alltså han som skulle komma idag och hjälpa mig med balkongdörren. Men kom han…det tror jag inte.
Dessutom när jag påpekade att han gärna fick ta med sig ett handtag så svarade han:
-Jag ska skriva upp det när jag har satt mig i bilen.

Kanske han istället borde ha skrivit upp att han skulle komma hit på Måndag och fixa en balkongdörr till en undrande hyresgäst.
Kanske han är ute och vallar sina grisar eller målar om en körka eller snickrar ett utedass eller säljer en 6 miljoners lya på Linnégatan?

Vem vet? Här har han då fan inte dykt upp!

img_1309.jpg