Börjar misstänka begynnelse till magsår. Har svidit i magen sen förra veckan. Jag har dragit ner på ljust bröd och gått över till knäcke. Magen har sjunkit in en bit. Dragit ner på pizzor och flottiga luncher. Sömnen har jag också dragit ner på, tyvärr, (här somnas inte på beställning, fattar inte hur de människorna gör som bara lägger huvudet på kudden och sover två sekunder senare.) och det påverkar ju också magen. Va, fan jag är väl ingen doktor, men får väl gå till en om det inte går över.

Repade i helgen. Samma totalt underbara mentala resa som vanligt. Förutom vid ett tillfälle då mina tankar vandrade iväg på annan resa och jag såg en bild av en kvinnohäck framför mig. Då glömde jag av att börja sjunga. Jag bad om ursäkt till de andra och sa vad det berodde på att jag inte började sjunga… och blev ursäktad under diverse skrattsalvor. Så kan det gå….

Annars har det blivit mycket dokumentärer i det sista. Om Azerbaijan, Rumänien, Nordstan.

World Coming Down

She thinks I’m iron man that I don’t feel pain
I don’t understand why joy must be feigned
I’m so fortunate yet filled with self hate
That the mirror shows me an ingrate

I could easily start pointing fingers
Since the blame is mine it always lingers
That the truth it lies in my reflection
Though this can’t go on there’s no question

Yeah I know
That my world is coming down
Yeah I know
I know
I’m the one who brought it down
Brought it down
Bring it on down

How quickly pass the days long is the night
Lying in bed awake bathed in starlight
Better to live as king of beasts
Than as a lamb scared and weak

I will deny my role as a human
Holding myself hostage with no demands
It’s better to burn (to burn) quickly and bright
Than slowly and dull (and dull) without a fight

Well I know
That my world is coming down
Now I know
I know
I’m the one that brought it down
Brought it down
Yeah, Bring it on down

Type o negative – World coming down

World Coming Down

She thinks I’m iron man that I don’t feel pain
I don’t understand why joy must be feigned
I’m so fortunate yet filled with self hate
That the mirror shows me an ingrate

I could easily start pointing fingers
Since the blame is mine it always lingers
That the truth it lies in my reflection
Though this can’t go on there’s no question

Yeah I know
That my world is coming down
Yeah I know
I know
I’m the one who brought it down
Brought it down
Bring it on down

How quickly pass the days long is the night
Lying in bed awake bathed in starlight
Better to live as king of beasts
Than as a lamb scared and weak

I will deny my role as a human
Holding myself hostage with no demands
It’s better to burn quickly and bright
Than slowly and dull without a fight

Well I know
That my world is coming down
Now I know
I know
I’m the one that brought it down
Brought it down
Yeah, Bring it on down

Type o negative – World coming down

Ännu en dag att dra ifrån.

Jag kommer inte ur den här sörjan. Idag. Den här degen… Det kändes direkt när jag vaknade idag. Den här dagen är fel. Ibland går tiden alldeles för fort. Ibland finns det alldeles för mycket tid. Som idag. Är trött på mitt eget sällskap idag. Mina nermalda färdigtänkta tankar. Mitt stötvis återkommande vemod. Skulle vilja ha HENNE sittandes mitt emot mig berättandes saker om allt möjligt mellan himmel och helvete. Jag skulle bara lyssna och lyssna och skratta till då och då. Och le ända inifrån.

Har en vän som beskrivit sin sista upplevda tid som att gå rakt in i en betongvägg varje gång han vaknar… och en annan vän som inte svarar i telefon en del dagar, det är de dagarna hon inte vill leva… och under ett samtal med en annan vän inatt konstaterade han att leva i 50 år till med tanke på hur världen ser ut och alla dårar som omringar en överallt, kan mellan varven kännas som en ganska tung uppgift…

Märkte precis att Hal Hartleys filmmusik finns på spotify. Skulle vilja se om alla hans filmer på rad.

Ännu en dag att dra ifrån.

Jag kommer inte ur den här sörjan. Idag. Den här degen… Det kändes direkt när jag vaknade idag. Den här dagen är fel. Ibland går tiden alldeles för fort. Ibland finns det alldeles för mycket tid. Som idag. Är trött på mitt eget sällskap idag. Mina nermalda färdigtänkta tankar. Mitt stötvis återkommande vemod. Skulle vilja ha HENNE sittandes mitt emot mig berättandes saker om allt möjligt mellan himmel och helvete. Jag skulle bara lyssna och lyssna och skratta till då och då. Och le ända inifrån.

Har en vän som beskrivit sin sista upplevda tid som att gå rakt in i en betongvägg varje gång han vaknar… och en annan vän som inte svarar i telefon en del dagar, det är de dagarna hon inte vill leva… och under ett samtal med en annan vän inatt konstaterade han att leva i 50 år till med tanke på hur världen ser ut och alla dårar som omringar en överallt, kan mellan varven kännas som en ganska tung uppgift…

Märkte precis att Hal Hartleys filmmusik finns på spotify. Skulle vilja se om alla hans filmer på rad.

Att bli mörkrädd. På riktigt.

Har precis stått i brunnsparken och väntat på min vagn. Utanför Mc Donalds. Mycket småkids hänger där och det är väl inget nytt… Det går förbi två män. De tittar in genom fönstret där två småtjejer sitter.
”Vad fan” säger den ena mannen till den andra
”Ska vi inte gå in och slå ner dom där två 16-åriga fittorna som sitter därinne?”
”Nej skit i dom” säger hans polare. ”Vi går upp till rockbaren och slåss istället.”
”Är det bra att slåss där då? Du vet att jag måste slå ner nån jävel! Jag har såna behov av det ikväll!”
”Det är skitbra och slåss där, jag lovar. Jag har gjort det förr. Kom nu”, säger hans polare och dunkar honom i ryggen.
Jag tittar på dem. De är lätt över 45 år. Och måste väl ändå gå under kategorin vuxna människor…

Vilka jävla vidriga människor. Det började koka i mig direkt. Jag blir nästan aldrig arg längre, men åldersmässigt skulle det kunna vara min dotter som sitter där inne. Det är väl just sånt här man är rädd för att ens dotter (eller son) ska stöta på. Såna svin. Och om det hade hänt. Jag hade gått bergsärkargång.

Samtidigt blir jag så jävla ledsen. Vad är det för fel på människor.. Om jag hade haft egna kids känner jag direkt: vad är det för jävla värld omringad med idioter som de ska växa upp i? De där typerna existerar i verkligheten, inte bara i tv-serier eller på en löpsedel du går förbi. Mörkrädd blir man. Vuxna människor som egentligen borde vara förebilder…

Nåväl, allt det där vet jag redan. Gör inte alla det? MEN att höra det med egna öron från en halvfet typ i bandana och en polare i för stora skor (typ), då blir man ledsen… Kan fan inte människor koncentrera sig på att kramas och knulla och var hyfsat hyggliga och kärleksfulla mot varann.

När de två neandertalarsvinen gick vidare passerade de en vuxen kvinna. Samma snubbe som uttalat de tidigare vidrigheterna skrek nu till kvinnan: ” Din jävla fitta!” Nu började jag instinktivt gå efter. Kvinnan får sinnesspel, tvärstannar, vänder sig om och skriker tillbaka ”vad fan sa du ditt jävla svin?” Varpå den jäveln svarar med klen och osäker röst ”Nej jag bara sa att det är så svårt att hitta… i den här stan…”

De flinade och promenerade vidare upp mot, antar jag, rockbaren. Hoppas de kom in och åkte på ordentligt med stryk…
I övrigt har de varit småvidrigt på stan. Åkte hem just därför. Massa julbordsätande gratisspritdrickande dårar. Var på mördaren. Även där dök det upp massa otäcka och faktiskt otrevliga människor…
Skall väl avsluta med att säga att det här inlägget inte är skrivet under nyktra former. Inte under jätteonyktra former heller. Det är mer skrivet i och drivet av ilska, frustration och oförstånd inför den otäcka omänsklighet som finns överallt, runt varje hörn.

No more…

Har precis stått i brunnsparken och väntat på min vagn. Utanför Mc Donalds. Mycket småkids hänger där och det är väl inget nytt… Det går förbi två män. De tittar in genom fönstret där två småtjejer sitter. ”Vad fan” säger den ena mannen till den andra

”Ska vi inte gå in slå ner dom där två 16-åriga fittorna som sitter där?” ”Nej skit i dom” säger hans polare. ”Vi går upp till rockbaren och slåss istället.” ”Är det bra att slåss där då? Du vet att jag måste slå ner nån jävel!Jag har såna behov av det!” ”Det är skitbra och slåss där, jag lovar. Kom nu”, säger hans polare och dunkar honom i ryggen. Jag tittar på dem. De är lätt över 45 år. Vilka jävla vidriga människor. Det har redan börjat koka i mig. Jag blir nästan aldrig arg längre, men åldersmässigt skulle det kunna vara min dotter som sitter där inne. Det är väl just sånt man är rädd för att ens dotter (eller son) ska stöta på såna svin. Jag hade gått bergsärkargång. Samtidigt blir jag så jävla ledsen. Vad är det för fel på människor.. Om jag hade haft egna kids känner jag direkt: vad är det för jävla värld omringad med idioter som de ska växa upp i? De där typerna existerar i verkligheten, inte bara i tv-serier elller i aftonbladet eller expressen. Mörkrädd blir man. Vuxna människor som egentligen skulle varit förebilder… Nåväl, nu vet jag allt det där redan. Gör inte alla det? MEN att höra det med egna öron från en halvfet typ i bandana och en polare i för stora skor (typ), då blir man ledsen… Kan fan inte människor koncentrera sig på att kramas och knulla och var hyfsat hyggliga och kärleksfulla mot varann. När de sen gick vidare gick de förbi en vuxen kvinna. Samma snubbe sa” Din jävla fitta!” Nu började jag gå efter. Kvinnan får sinnesspel, vänder sig om och skriker ”vad fan sa du din fete jävel?” Varpå den jäveln svarar med klen röst ”Nej bara sa att det är så svårt att hitta… i den här stan… De flinar

Sleepless in Torpa.

Kan inte somna…
Tända lampan.
Släcka lampan.
Tända lampan.
Ta en cigg i köket.
Gå på dass.
Släcka lampan.
Räkna höns, katter, getter, elefanter, hundar.
Räkna till 7198.
Trumma lite.
Klia på ryggen lite.
Tända lampan.
Gå upp och äta en kaviarmacka.
Släcka lampan.
Krama om ensamheten
till döds.
Sen, ännu ett försök att somna.

Gå upp om fyra timmar.

Jag kan vara
snubben som John Blund glömde.