Deafening Day – Masquerade

Vill slå ett slag för denna musikvideo. Snygg och fin video. Gjord av min begåvade vän, vapendragare och sköjarkompis Johan ”Johnny, esset” Nyberg.
Bra låt med ett bra band.
Check it out sa ja te daj!

Masquerade from Tegården produktion on Vimeo.

Johan ligger även bakom videoinlägget här på bloggen (fler videoinlägg är på gång inom det närmsta).

Weeds

20131121-144328.jpg
Tittade färdigt på sista säsongen av Weeds igår. Sex avsnitt på raken. Blir lätt så. Man kan ju alltid se ett avsnitt till.
Hade svårt att somna efteråt, men gjorde till slut ändå. Var liksom kvar i ”deras” värld. Vaknade en timme senare och hade drömt om Weeds. Eftereffekten av att se för många avsnitt på raken. På något vis när serien är slut är det som att skiljas från några vänner i och med att man har följt dem en längre tid. Man tycker sig ha lärt känna dem. Nästan så man kan plocka upp telefonen och kolla läget. Det som markerar tydligt, att det alltså inte är så, är ju när man sett sista avsnittet. Då vet man att man inte får återse dem mer. Hade det varit i verkligheten och gällande de nära och kära som man har och tycker om i livet, så hade det varit asjobbigt. Förjävlit helt enkelt. Nu blir det bara lite lagom jobbigt. Lite sorgligt. En liten stund.
Slutscenen i episod elva var den starkaste i hela serien. Totalt hjärtskärande.

Nej, nu SKA jag faktiskt sortera strumpor. Tvättar. Känns inte fullt lika spännade.

Datorhelvetet.

Tänker att jag kanske skulle gå ut och ta en bärs. Tänker att jag kanske borde stanna hemma och… sortera mina strumpor. Tänker att jag inte borde tänka så mycket.
Håller fortfarande på att sorterar och raderar foton och annan skit efter hårddisk-krashen. Verkar som väldigt mycket foton och video gått förlorade. Vissa foton finns det fem av. Andra foton är bara halva. Ibland dyker det upp något foto på någon som äter en omelett eller sågar ner ett träd eller har kanindräkt på sig. Foton jag aldrig sett och inte har att göra med. Dem tar jag bort. Nyss dök det upp en flintskallig gubbe i naken överkropp som putsade sina glasögon. Den tog jag också bort.
Jag körde som sagt ett recoveryprogram som jag sagt innan efter att hårdisken pajade. Tror även detta program räddade en tidigare windowsinstallation. Vad jag försöker komma till är följande: bilder som dykt upp när jag har surfat har kanske också räddats. Det är bara det att jag vet 100 procent med mig att jag aldrig har sökt efter bilder på ”flintskallig gubbe i naken överkropp som putsar glasögon”. Detta är lite oroande. Kanske har det skett i sömnen. Kanske är det någon slags virus.
Har nu kommit ner från 65000 tusen filer, till 35000. Beräknar att jag är färdig någon gång runt jul.
Det är ganska beroende framkallande på ett rätt tradigt sätt att sitta och rensa filer så här. Man har en anka i ugnen och känner att det plötsligt luktar bränt, men tänker: jag ska bara rensa 100 filer till innan jag reser mig. När hela köket är fyllt med tjock rök tänker man att 100 filer till hinner jag nog med att rensa innan brandkåren dyker upp.
Lite som att ha en en trist hobby. Som man inte vill ha, men har lik förbannat.

Hellre än tjusig donna i bassängen
än en gubbe i naken överkropp putsande sina glasögon i sängen.

Titta på boll.

Titttar på matchen. Konstaterar att det springs väldigt mycket. Har även lärt mig av kommentatorerna att det inte är bra att passa bollen bakåt hela tiden. Det buas så fort en portugis har bollen. Trodde det krävdes något lite mer vedertaget för att bli utbuad. Ungefär som när Megadeth spelade på Clash of the titans i Köpenhamn 1998 och Dave Mustaine sa att de skulle köra Anarchy in the U.K och lade till att det är roligt att göra låten bättre än originalet. Det var hemskt dåligt framförande. Publiken började bua. Hälften lämnade lokalen och gick och köpte öl. Vedertaget…
Annars är jag väldigt trött idag. Gick upp tjugo över fem. Sov tre timmar. Sicket jävla vansinne.

En måndag i november.

Det är måndag. Det är svart ute. Det är november. Det regnar. En dag som perfekt gjord för att ta en bärs på Köttbullekällarn. I övrigt finns inte mycket att säga. Änderna fryser. Fölk hoppar på ett ben och letar efter något att skratta åt. Annars ljugs det och hittas på massa dumheter i sedvanlig ordning. Sitter och funderar på om jag ska äta köttbullar eller fiskpinnar när jag kommer hem. Det är alldeles tomt i hodet. Som om någon har blåst in en rökridå genom mina öron.
Gräset är inte grönare på andra sidan, utan där hundarna har pissat.
Det här är det märkligaste inlägg jag skrivit på länge. Jag erkänner.
Bakom tapeten en annan tapet. Det gör mig ingenting.
Hej!

Vitvinshaggan.

20131117-174011.jpg
Satt och drack en kaffe på den lokala krogen Foxes för en stund sen. Ett av de få ställen som har infravärme så här sent på året. På andra sidan gatan stod de här hundarna bundna. Inne vid baren satt en trashig vitvinshagga. När jag hade suttit en stund började schäfern skälla. Tillslut stod den rakt upp på bakbenen och ylade som en varg. De måste alltså stått där en stund. Jag vände mig om och tittade in i baren och hon satt där med ett nytt vinglas. Hur länge hade hon tänkt att ha hundarna bundna där ute? Jag blev förbannad och gick in och sa till vitvinshaggan att hennes hundar grät efter henne. ”Njaa… Gör dem”, svarade hon och lade huvudet på sned som om det var det gulligaste hon hade hört. ”Jaaa, det gör dem”, svarade jag så långsamt och med så bullrig mansröst jag kunde och spände ögonen i henne. Hon rallade sig ut till sina hundar.
Jävla människor. Jag tycker fan det är loserartat. Jag säger inget om att supa ner sig eller att dricka för mycket. Det vore löjligt. Speciellt om det skulle komma från mig som sköjar till det ordentligt mellan varven. MEN, jag har bara mig själv att ta ansvar över. Har man däremot ansvar gentemot andra varelser eller människor, då får man fan ta det också. Man binder tillexempel inte sina hundar vid en stolpe ute i kylan och sitter och baaalar i sig vin i timmar och låtsas om som man inte har några hundar. Eller till exempel går ut med sin son eller dotter på krogen och blir packad som förälder, så ungen själv är tvungen att hålla sig nykter och sitter på sin vakt och får skämmas inför sina vänner för sin fulle och pinsamma morsa eller farsa. Det är så jävla looserartat. No excuse, så att säga. Bit i det svinigt sura äpplet och ta ditt ansvar. Jävla klena ursäkt för människa.
Våran familj har alltid varit förtjusta i att tillexempel gå ut på restaurang. Både min mor och far har varit ganska glada i alkohol. Min farsa har haft det kämpigt med alkoholen hela min uppväxt och de senare åren var han fullfjädrad alkoholist. Det ska dock sägas att varje gång vi har gått ut med familjen så har jag aldrig upplevt att mina föräldrar har urartat och hällt i sig som svampar. De har varit glada och runda, vi har haft roligt. Druckit, skrattat och ibland dansat. Dock aldrig så att det har tagit skada eller så att man har fått skämmas. Vid dessa tillfällen har de tagit sitt ansvar och hållit tillbaka. Varit föräldrar precis som man ska vara.
Hemma, vid andra tillfällen har det ibland varit annorlunda. Alltså för mycket dricka. Speciellt då när det gäller min egen farsa. Och det lovar jag, för den som inte upplevt det, att det är tillräckligt illa.
Kanske därför jag ryser och mår kass när jag ser scener som dessa. Jag tycker som sagt inte att det finns någon ursäkt.
Det är inget annat än ren och ram tragisk egotrippad looserstyle!

7:ans och Oxgrillen.

Sitter på 7:ans och käkar hamburgare. Det stämmer att de har de godaste hamburgarna här, som många säger.
Det fanns ett hamburgeställe i Växjö som hette oxgrillen som ansågs vara det bästa gatuköket. Moheda, ingelstad, Tingsryd och Växjö. Alla samlade i samma kö i riktning mot ett skrovmål hos det bästa gatuköket. Jag tyckte det mest talande för hamburgarna var att de smakade disktrasa. Ordentligt blöt disktrasa. Kan ju ha fel, blöt disktrasa kanske är gott. Jag vet inte.
Ska träffa broshan om en stund. På en krog i Majorna. Vi ska dricka öl och snacka lite. En ganska vanligt förekommande sysselsättning på krogen.
Nu kom det in ett gäng gubbar i stiliga hattar och kläder. Fullkomligt nedlusade med medaljer på sina kostymer. De verkar hungriga och kallar varandra ”killar”. De är högljudda och verkar ganska rejält packade. Tänker att de tillhör någon ordern. Fyllekajaordern.

Pizza och fotboll.

Även jag har tittat på matchen. Det jag framförallt kunde konstatera var att fotbollen förutom att vara rund också var väldigt liten på min 28 tums tjöckisTV. Undrar lite över hur man överhuvudtaget kunde se bollen förr i tiden när tv-apparaterna var ännu mindre och med ännu kassare skärpa. Kanske fotbollsspelarna var mindre och att de sparkade en gigantisk medecinboll mellan sig.
Har även ätit en pizza och blev lite tjöcker om magen. Är det detta som kallas fredagsmys? När jag kom hem och öppnade kartongen låg det köttfärs på pizzan istället för köttfärssås. Är det detta som kallas fredagsmys?
Pizzabagaren tyckte att jag skulle sitta på pizzerian och äta för att samtidigt titta på matchen. Jag sa att jag ville gå hem med min pizza. Då sa han att jag skulle missa matchen. Jag svarade att jag inte brydde mig, och gick sen alltså hem och tittade på matchen. Alltså ljög jag. Det kändes lite som pizzabagaren ville ha någon slags fotbollsfest där på pizzerian. Eftersom jag var den enda personen därinne var det väl jag som skulle vara festen.

Bärs, frukt, grönsaker och anskrämlig musik.

Tar en bärs på Landala krog igen. I snitt kan man säga att jag dricker en till två öl varann dag. Om man bortser från sköjeriet som bara råkar hända då och då. Varannan dag då jag inte dricker dessa en till två öl äter jag ett äpple, alltså förutom den övriga mat som jag slungar i mig. Ibland slänger jag in en clementin också. Helfestligt! Banan har jag tröttnat på fullständigt och Mango har jag aldrig varit särskilt förtjust i. Plommon blir jag dålig i magen av. Vindruvor är gott ibland. Öl tycker jag är gott. Broccoli är äckligt och squash är helt meningslöst. Spännande fakta om Johans mat och dryckesintag.

Det var ju inte det här jag skulle prata om med mig själv. Skulle egentligen bara nämna att musiken den korta stund jag suttit här har varit rent vanvetto-anskrämlig. Först ut var någon slags 50-talslåt. Texten handlade om att om man gick runt och log så skulle man må bra. Man skulle le hela tiden. Då skulle man må bra och vara glad hela tiden. Det är ju skönt att må bra och vara glad, ställer mig ändock lite tveksamt till budskapet. Och sångarens trötta inlevelse övertygade sådär. Den andra låten var någon slags blueslåt sjungen av en kvinna som sjöng på japanska. Japansk blues. Funkade inget vidare. Sen kom en annan japansk låt. Den var så ledsen, så det var lite hopplöst att andas. Och nu… Spelar de en låt med en saxofonslinga som aldrig upphör. Kan lätt vara det knulligaste jag hört. Om jag blundar, ser jag framför mig hur folk knullar på borden och smetar in varandra i sötsur och currysås. En rysning går som ett spett genom hela kroppen (av obehag).
Jag tvingar till mig ett leende. Jag kanske borde le oftare…

Förövrigt, när jag stod ute och rökte nyss gick det förbi ett gäng kids i tio-års åldern kanske. En av dem berättade för de andra:
”Om man ägde femtusen spänn så skulle man kunna köpa 100 hamburgare!”
Det gick någon slags våg av whooo, som svar från resten av gänget.
Nu spelar de Brubeck här. Ingen ordning alls.