Kebabpizza.

Sitter på Pizzerian i mitt område. Käkar pizza. För andra dagen i rad. Kebabpizza. För andra dagen i rad. Igår käkade jag kebabpizza hemma hos min flyttkompis Erik och hans tjej. Vi köpte pizzor på en pizzeria som hette Silverkråkan. Låter vackert på nåt vis. Samtidigt låter det som ett ställe som skulle kunna vara alkisarnas sista utpost. Det var det inte. Det var bara en straight pizzeria.
Kebabpizzan igår var godare än kebabpizzan idag. Vet inte var den här plötsliga kebabaggresionen kom från. Kan vara att jag under en längre period slutat äta kebab för att jag var trött på det. Förr var kebabpizza den enda sorts pizza jag käkade. Sen slutade jag som sagt och nu kanske jag har börjat igen. Gick ut rätt hårt i kebablandet.
Som ni förstår har mina planer att laga mat och börja springa inte blivit verklighet än. Tänker att jag kanske ska bygga upp en rejäl omkrets kring magen, så det finns något att springa bort sen.

Semester och en ny livsstil.

Sista arbetspasset. Drygt två timmar kvar. Sen semester. I nästan fem veckor.
I said yeäh mötherföcker, vad jag älskar världen! Jag blir så exalterad att klockorna stannar och det börjar klia på högra skinkan.

No more spårvagn ut till Angered centrum. No more ”Lejonkungen” eller ”Dr Dolittle” eller ”Så som i himlen”.

Har däremot två punkter som jag tänkte anamma någorlunda under semestern.
Nummer ett är att laga mat hemma så ofta jag kan, eftersom det har urartat ganska rejält på senare tid. Med senare tid menas kanske de två sista månaderna. Mycket onyttig färdigmat.
Eftersom det är semester känns det här som en ganska svår plan att hålla vid liv eftersom det just är semester och man vill känna att man har det jävligt gött när man jazzar in på resturangen och beställer bräserat ankbröst (vilket jag förvisso aldrig ätit) med sköjargelé och avec till kaffet.

Punkt nummer två är att… (Nu får väl hälften av alla läsare här skrattanfall. Håll då för bövlars i hatten.) …är att börja springa. Då menade jag i detta läge inte framför allt på krogen. Snarare i skogen. Vad ska han i skogen att göra tänker ni? Plocka vilda sviskon eller röksvamp? Sitta på en stubbe och morra och svära? Leta skogsälvor?
Nej, nej, springa! Som i att jogga. Ja,sa ja te daj! Rös när jag sa det där ordet. Måste säga det igen: Joooogga!
Måste bara upp på vinden först och leta efter springdojorna.
Tänkte att jag kanske skulle må lite bättre av det och få bort lite av denna lilla gobbakulan
Kan ju vara så att jag får ett slaganfall efter hundra meter eller att knät hoppar ur led. Springer jag förbi en krog, behöver jag ju nödvändigtvis inte springa förbi utan in. Självklart kommer jag även jogga in på Willys som alla andra jävlar gör i mitt bostadsområde utan att först springa hem och byta om. I bara farten roffar jag åt mig ett sexpack, joggar vidare till grönsaksavdelningen och sliter åt mig ett salladsblad och en rädisa. Middagen fixad. I said yeäh!
Kommer bli hur bra som helst.

Långlunch på The Dubliner.

Satte eld på lite skägg av misstag för en stund sen. Göteborgsvind och för hög låga på tändaren. Lätt hänt. Rena webergrillen. Kolgrillat skägg. Doftar ljuvlig död och ångest.

Sitter på The Dubliner på Järntorget. Har käkat lunch. Någon slags variant av modern(?) Carbonara. Pastaskruvar i olika färger, bladspenat och inget ägg. Smakade ens inte i närheten av hur en Carbonara ska smaka.
Det kom ett ösregn som höll i sig i en och en halvtimme. Jag blev kvar och bytte kaffe mot öl. Var egentligen på väg till arbetsförmedlingen, men regnet ville inte upphöra och nu har jag precis beställt in öl nummer två. En klunk in på öl nummer två slutade det regna. Nåväl, de stänger inte förrän klockan sex, så jag skall nog hinna. Anledningen att jag ska dit är för att anmäla mig arbetslös i en månad eftersom jag har ofrivillig semester som jag förvisso inte tackar nej till.
Kanske ska sänka ett par gammeldansk innan jag går upp dit och berätta vad jag egentligen tycker om arbetsförmedlingen och att jag självklart älskar världen!

Det satt två stycken snubbar här i femtio-års åldern innan vid bordet framför. Satt och lyssnade på deras samtal till och från. Så som man gör. Vare sig man har lust eller ej. Det lös åldersnoja totalt. De var män av den ofattbart manliga sorten. De var rockers som de sa. Gillade tatuerade kvinnor med rockattribut. Den ena av dem var med på en datingsida där det fanns massa tatuerade människor. Han visade bilder för sin kompis.
”Oj vad fräsh!”, var ett utryck som florerade tätt mellan varven. När sen snubben hade visat färdigt bilder på tatuerade kvinnor gick han på dass. Jag satt och strökollade på dejtingsidan jag är med på. Förväntade mig såklart att kvinnan med krökt k skulle finnas där.
När jag sen tittade på snubben och hans telefon så var han ute på sin dejtingsida. Som jag direkt såg att det var samma dejtingsida som jag är med på. Såg att han mailade med någon. Jag stoppade ner min telefon i fickan i rekyl…

De två tuffisarna började prata om metal.
Tyckte den ena snubben satt och sa att Voivodsångaren sjöng som en fjant och sjöng så för att han trodde han var Elvis och bara ville ha brudar. Högstadienivå på pratet. Och förtal mot sångaren i Voivod.
Med näsan i blöt var jag tvungen att lägga mig i. När jag frågade så sa de att de pratade om Volbeat. Ett band jag missat helt. Som tur är. Han spelade upp det för mig och det lät inget vidare.

När de sen reste sig upp för att gå sa snubben som var med på samma dejtingsida som mig till sin kompis:
”Du, tjejen som jag berättade om på dejtingsidan dumpade mig precis. Hon skrev att jag inte skulle höra av mig mer och att jag kunde dra åt helvete!”
”Det var som fan!”, sa hans kompis.
Sen gick dem.

Det var som fan, tänkte jag. Undrar vad han skrev?

Nu är ölen slut. Spöregn har bytts ut mot duggregn.
Dags att gå till arbetsförmedlingen mjaua och morra!

Snicksnack under en markis i Indien.

Sitter på den där indiska restaurangen igen, i närheten av mig och tar en öl. Alltså, det är andra gången jag är här någonsin. De har en fungerande markis här som gör att man kan sitta ute när det regnar. Det är ganska ovanligt i denna stad eftersom regnet alltid hittar in överallt tack vare blåsten. Kanske jag är i Indien.

Skulle egentligen åkt till Majornas bakluckeloppis idag. Är på jakt efter en gammal risig fågelskrämma till alkoholisttant att älska i sådär 75-års åldern. Men jag orkade inte. Kärleken får vänta ett tag…
Dessutom var vädret grått och magen kändes lite ledsen. Jag kom och tänka på 60 000 Gothia cup-kids som skulle trampa ner mig på bussen, på hårsäckar som växte inåt i kroppen och trasslade in sig i svaga nerver, så jag stannade hemma med kaffe under parasollet.

Nu spöregnar det verkligen, men jag sitter under en markis i Indien, lyssnar på regnet och dricker en öl av märket Falcon. För att inte ha något att säga så tycker jag att jag pratar på rätt bra ändå.

Satt och läste genom gamla inlägg på bloggen igår. När jag gick in på bloggens statistik såg jag att någon hade läst ett inlägg med en rubrik som jag inte kände igen. Det var från sommaren 2010. Prick fyra år sen. Jag tryckte på nästa och nästa inlägg. Höll på sådär en bra stund och fastnade helt. Det slog mig att bloggen på den tiden var väldigt rafflande och händelserik. Mycket sköjeri och småmisär uppblandat om vartannat. Dur och moll om vartannat. Kanske min existens var mer levande då? Fast jag minns den nog som rätt stökig. Även fast det bara var fyra år sen. Anser ju att jag har lugnat ner mig betydligt de sista åren. Vore ju dock skrämmande om jag har blivit helt plufsig, fet och trött i hodet.
Sen ska det ju tilläggas att jag inte skrev varje dag som jag gör nu. Kanske max två dagar i veckan. Och så hade jag ju ett förhållande också. Navelluddbeskådningen blev alltså inte lika fullständig som den är nu när jag är singel och kan ha det stora nöjet och inleda varje inlägg med ordet: Jag.
Jag, jag, jag!!!

Nä, men nu får det faktiskt sluta regna snart så jag kan gå hem och sortera strumpor.

Baddag med bror och brorsdöttrarna.

20140712-181803-65883265.jpg
Farbror Johan och den lille. Redo för bad nr.2. Med tanke på majen kan man ju undra vem som är den riktige sköjaren egentligen…

Var ute och badade i havet med broshan och hans två döttrar igår. En 6-åring och en 10-åring. Roligt att träffa brosh också eftersom vi ses så sällan numera.

Broshan diggade uppe från bergsklipporna och jag plaskade och lekte monster med kidsen. Upplyftande. Både att bada och sköja med kids. Hade inte badat innan i år. Man vaknar liksom till. Upp ur dvalan.
Sköjade med minstingen att vattnet blev varmare om man kissade i det. Detta gäller kanske om man kissar i en pool. Inte i havet. Därför kändes skämtet lindrigare.
Sen gick vi och fiskade krabbor. Det hettade till lite mellan syskonen på ett storasyskon och lillasyskon-vis. Speciellt när lillasystern första fångade krabba landade i storasysterns hink av misstag. Grät utbröt. Johan fick stävja situationen och storasystern var snäll och visade var det fanns mer krabbor.
När den lille och jag skulle bada en andra gång stegade hon ner för klipporna i förväg som en väldigt liten, men luttrad chef. När hon tyckte jag var för långsam, eftersom jag inte hade lust att halka på klipporna och bryta nacke och rygg, stannade hon och vände sig om. När hon hade stått och tittat på mitt kämpande en stund befallde hon högt:
”Kom nu kissfarbrorn så går vi och badar!!”
Kände hur halva stranden vände sig om och tittade på mig. Om inte koncentrationen varit så stor för att tassa ner för klipporna kunde det ha hänt att jag blivit högröd i ansiktet.

Efteråt när vi gick till bilen påpekade den lille till sin pappa:
”Pappa, Johan kissade i vattnet.”
”Nej, det gjorde jag inte. Jag skojade bara lite.
”Vaaa?”, svarade den lille och visade upp en väldigt besviken min.

I bilen fortsatte hon prata om detta. Till slut bröt broshan, fadern in.
”Min bror är en riktig sköjare. Det har han alltid vart. Han sköjar jämt och ständigt. Det har han alltid gjort. Han sköjade med dig Selma.”
En alldeles uppriktig observation…
Jag vet inte om hon nöjde sig med det svaret, men när det blev snack om glass efter att sköjaren skulle bli avsläppt, mynnade samtalsämnet ut som kiss i vatten.

Ett mail.

Jag fick ett mail igår natt. På datingsidan där min bloggadress står skriven:

nu har jag läst typ hela din blogg och kommit fram till följande:
1. bort med skägget, osunt, läskigt
klipp en vuxen frisyr, du kan ha välansat skägg kort om du måste

2. sluta se dig som en loser

Tycker jag var vackert.
Vilket inte helt osökt får mig att tänka på denna dikt av gamle Buk:

Fan letter

I been readin’ you for a long time now,
I just put Billy Boy to bed,
he got 7 mean ticks from somewhere,
I got 2,
my husband, Benny, he got 3.
some of us love bugs, others hate
them.
Benny writes poems.
he was in the same magazine as you
once.
Benny is the world’s greatest writer
but he got this temper.
he gave a readin’ once and somebody
laughed at one of his serious poems
and Benny took his thing out right there
and pissed on stage.
he says you write good but that you
couldn’t carry his balls in a paper
bag.
anyhow, I made a BIG POT OF MARMALADE
tonight,
we all just LOVE marmalade here.
Benny lost his job yesterday, he told his
boss to stick it up his ass
but I still got my job down at the
manicure shop.
you know fags come in to get their nails done?
you aren’t a fag, are you, Mr.
Chinaski?
anyhow, I just felt like writing you.
your books are read and read around
here.
Benny says you’re an old fart, you
write pretty good but that you
couldn’t carry his balls in a
paper sack.
do you like bugs, Mr. Chinaski?
I think the marmalade is cool enough to
eat now.
so goodbye.

Dora

Varför ska det vara så svårt för vissa människor att förstå att jag älskar världen?

32 gradig sinnessjukdom.

Sitter på Solrosen och dricker en öl. Och surar. Jag firar med en öl att jag surar. Eftersom att jag nästan ALLTID är en så glad, nöjd och käck människa!
Kanske är det bara värmen som knäcker mig. Det känns som jag dör lite grann nästan hela tiden.
Längtar efter att bada. Har dock inga direkta badkompisar. Åker ut ensam på en sandstrand är det sista jag skulle välja… att göra ensam. Verkar mer ensamt och desperat och sorgligt än att gå på bio ensam. Vissa skulle ju aldrig gå och sätta sig och dricka en öl ensamma. Det har jag inga problem med. Vilket ni borde vara underrättade med vid det här laget.

Räknar upp vad jag hitills har sett från uteserveringen istället för att sitta och gnälla:

En tjej med heltatuerade ben, men med inga tatueringar på överkroppen.

En korean (på uteserveringen) som var otroligt lik koreanen som får sin närbutik sönderslagen av karaktären D-Fens (Michael Douglas, kanske den enda oknulliga roll han har gjort. Som han dessutom gör väldigt bra.) i Falling Down. Passar ju bra med tanke på hur varmt det är idag, och att värmen är en utlösande raserifaktor i filmen.

En man i femtio-års åldern som hade långt blont hår och en mönstrad klänning på sig med ett hysteriskt fruktmönster. Tror det var banan och ananas på klänningen.

En väldigt tjöcker alkis i täckjacka som plöjde fram på gatan. Jackan var naturligtvis knäppt. Vad är grejen med alkisar och vinterkläder i 32 graders värme?
Å andra sidan, vad är grejen med hundar med bortrakad päls fast med skor och fodrad väst i arton minus?

Har nu tagit en promenix på två hundra meter. Helt svettig om hodet. Var tvungen att sätta mig ner på en uteservering och ta en öl för att svalka ner mig i skuggan. Uteserveringarna i solen är proppsmockade. Uteserveringarna i skuggan är halvfulla. Folk sitter hellre i skrikande vansinnessol. Vilket borde påvisa faktumet att cirka 70-80% av mänskligheten är idioter.
Va? Vadå negativ? Bara för att man tycker lite? Äh get out of here!!!
Vadå, jag älskar ju Lotta på Liseberg. Har inte missat en enda show!
Bara för att man tänker lite fritt. Lite kritiskt tänkande. Har en åsikt!
Min största dröm är ju att få sjunga ihop med Måns, på scen, på Allsång på Skansen. Nu fick jag solsting och skavsår mellan skinkorna också.
Och: JAG ÄLSKAR VÄRLDEN!!!!!
Glöm aldrig det!