Bloggar.

Ulf Lundell har startat blogg, för den som inte visste det. Badgers drift heter den visst. Känns som det kan bli en bra blogg och rolig att följa. Har aldrig varit något fan av hans musik, men han är en bra författare och är rak har mycket åsikter. Då kan det bli bra. Fast idag har han inte skrivit. Kanske den redan är nerlagd. Tyvärr verkar ju redan nättrolljävlarna vara i full gång i kommentarsfälten med sitt hat. Trist och obegripligt hur folk orkar. Vågar gör de ju, fast troligtvis bara under något sköjarnamn på world wide web. I det verkliga livet är det troligtvis tysta som möss och vågar inte öppna käften. I övrigt finns det bara en sak att säga: Har du inget bra att säga, kan du lika väl hålla käften, som min farsa brukade säga. Han skulle bara vetat hur rätt han hade i detta numera hatiska och intoleranta samhället.

Jag har också startat blogg. Fast det är ju snart sju år sedan. Morsan har också startat blogg. ”Johan, ska du komma hit och äta idag?” heter den.
Rickard Sjöberg har också startat blogg: ”Jag och mina vita tänder” heter den. Och Gunde Svans nya blogg heter ”I Gundes nyvallade hode.”

Alla ovanstående bloggar är jättebra!

I mataffären och på loftet.

Har varit och handlat (just när jag skrev den meningen känner jag att min existens svämmar över av dramatik). Var förföljd i affärens livsmedelsgångar av en person med nasal och förkyld röst som pratade i telefon hela tiden. Nu vet jag att han ska göra ett långkok i stekpåse. Lät lite märkligt tyckte jag. Lät lika konstigt som att steka pasta eller koka potatis i ugnen. Men det kanske bara är jag.
När jag väl hade skakat av mig typen stod han bakom mig igen. I kön. Och pratade i mobil. Skulle jag aldrig klara. Att stoppa ner rätt varor i korgen samtidigt som jag pratar i mobil. Någonstans skulle det gå fel. Antingen skulle jag säga och svara väldigt konstiga saker i telefonen eller så skulle jag få med mig 23 liter såpa och 2 kg köttbullar hem.
Skall för övrigt laga köttfärssås. Köttfärssås med en skvätt såpa i för att städa rent i kappsäcken.

Annars är det väldigt mycket med sömnen nu. Eller snarare väldigt mycket dålig sömn för tillfället. Ett rent jävelskap att somna. Tar oftast flera timmar innan jag somnar efter att jag har gått och lagt mig. Somnade klockan fem i morse och gick upp halvelva. Ibland sätter jag mig upp i sömnen.
Och det snurrar inga tankar, som annars brukar vara en godtagbar anledning till att man inte somnar. Det bara är så, vissa i perioder. Jag somnar inte.
Imorgon ska jag gå upp tjugo över fem på morgonen. Vore ju en skönt att inte somna klockan fem på morgonen då.

Julbords-effekten.

Jag sitter och glor ut genom ett fönster på Andra lång. På det ställe som en gång var Lassasino. Numera heter det On stage. Här finns ingen scen så jag vet inte vad namnet ska vara bra för. Det ska väl låta lite fräckt sådär. Lassasino hade en liten scen. Det var där jag en gång ställde mig i redlöst tillstånd och slet upp skjortan så alla mina sexpack syntes och vrålade i högan sky. Det vill säga ända till vakten kom fram och bad mig att knäppa skjortan och sätta mig ner.
När man går in på dass kan man tro att man är på Lassasino, eftersom toan ser exakt likadan ut. Att man skulle ha flyttat tillbaka i tiden och att ens vänner sitter därute och värmer upp för rejält hej baberibba. Nu är det inte så. Något man blir fullt medveten om när man kliver ut i lokalen igen.

Har varit på julbord med jobbet. Jag sitter här, något ofattbart tjöcker om magen och läppar som en gammal pundare på min öl. Är fantastiskt matberusad för omväxlings skull. Något mellan en proppfylld container och en övergödd blåval.
Tyvärr var julbordet något av en besvikelse. Tog nästan alla 18 sorters sillar som fanns. Allt på samma tallrik. Det såg väl sådär smakligt ut när alla såser flöt ihop. Tyvärr var det nästan ingen av sillarna som var goda. Och innan tallriken var tom var jag nästan helt mätt. Försökte pusta bort maten innan jag tog tallrik två. Orkade knappt hälften av den andra tallriken. Trist att man blir så mätt och så fort.
Det pratades väldigt mycket olika tekniker runt bordet på vilket sätt som skulle få en att orka mer. En arbetskompis föreslog att vi skulle ställa en spyhink under bordet så man kunde tömma sig mellan varven för att sen pressa i sig ännu mera klafs.
Det är ju det jag säger. Denna svullna högtid är uppbyggd runt frosseriets fullbordan.

Nej, jag måste nog dra hem. Lägga mig på soffan. Problemet är att jag knappt orkar röra mig. Man skulle haft en motordriven säng. Då kunde man ligga nerbäddad i den medan man puttrar genom stan i stilla gemak.
Måste ju dessutom hem innan Alexander den blåsfriske välter hela jävla stan. Troligtvis kommer han på sin höjd blåsa omkull en skylt på någon bortglömd bakgata. Imorgon kommer det att stå i GP att Alexander den blåsfriske var en löjlig fjant.
Eller så blir det precis tvärtom.

Oj, nu gick jag hem.

Den franska snuskaffären.

Sitter här och är säker på att jag kommer bli magsjuk…

Vilket jävla plaskigt väder. Mina skor tar visst in vatten.
Hade inte tänkt att gå utanför dörren idag, men så var tobaken nästan slut. Självklart var även tobaken slut i affären. Så promenaden var förgäves.
Nej, tänkte jag, det här får man nästan ta en öl på. Inte för att fira, men för att uthärda. Så nu sitter jag alltså i strumplästen på Vickis
När jag var på väg till tobaksaffären gick jag in i en fransk speceriaffär. Har alltid gått förbi och aldrig gått in. Nu gjorde det. De säljer franska livsmedel och knöttriga dildos och fransk bögporr. Allright, nu sköja jag igen.
Jag köpte en fransk hot dog. ”Jävla gött”, tänkte jag.
Han gick ut i affären och hämtade en körv i ett kylskåp. Sen la han körven i en mikrovågsugn. Medan körven låg där i mikron och dansade polka tog han fram ett omslagspapper till brödet. Han slickade på sina fingrar för att få upp pappret. ”Men va fan?”, tänkte jag. Sen tog han fram brödet med samma hand. När han fyllde hålet i brödet fick han fransk dressing på pekfingret, och mycket riktigt, han slickade upp detta också. Han drog ut några servetter (med samma hand) och virade runt smittopaketet. Jag var i det där märkliga tillståndet som jag kan bli ibland. Hungrig, trött och dyngsur. Jag orkade inte säga något. Jag säger det nu istället.
-Vilken-jävla-deprimerande-och-klafsig-snuskpelle!!!
Ångrar nu något oerhört att jag inte klämde åt honom. Att jag inte gick i klinch. Nej, istället i mitt arma hungerstillstånd tog jag korven och gick därifrån. Skulle kört ner den i halsen på honom. Till råga på allt åt jag dessutom upp hälften av smittohärden. Den andra halvan hivade jag över ett stängsel och in på en parkeringsplats.
Och nu sitter jag alltså här på Vickis och väntar på att bli magsjuk. Tycker det trumpetar och brummar i magen på ett oroande sätt.

Imorgon ska jag på julbord med jobbet. Vore ju rent bedrövligt att missa en sån gris och äckelfest för att man ”råkade” bli magsjuk. Allt på grund av en fransk hot dog och en jävla snuskpelle som ogenerat slickar sig om fingrarna. Merd!!!

Den totala nedgraderingen.

Blev helt sjukt sugen på indisk mat igår. Det har nog aldrig hänt innan. Fortfarande lunchtid, så jag klampade iväg hemifrån. Det finns en indisk restaurang i närheten av där jag bor. Eller snarare så är det den indiska syltan som jag brukar gå och dricka öl på ibland. När jag kom dit hade den tokiga pajasen semesterstängt. Det är så det går när man för en gång skull blir sugen på indisk mat.
Jag fick omvärdera tankarna. Jag tog en promenad längs Södra vägen. Tittade in i varenda restaurangfönster, men ingenting dög plötsligt. Jag promenerade och promenerade. Till slut var lunchtiden över och magen skrek. Jag hamnade till slut på Mc Donkjäveln. Sista utposten.
Det är ofta på det viset som jag slutligen hamnar på Donken. När jag har tänkt något annat från början men inte orkar längre för att hungern slår till.
Samma sak när jag ibland har tänkt att dricka två öl.
”Okej”, tänker jag. Jag dricker de här två ölen, sen går jag och handlar och åker hem och lagar mat.
”En till öl kan jag ta. Oj, nu stängde visst mataffären. Allright, då får det bli en pizza. Funkar också, då kan jag ju likaväl ta en bärs till. Det hinner jag. Attans, nu hinner jag inte till pizzerian heller innan den stänger. Äääh, det får bli Mc Donalds.”
Lagad mat, pizza, Big mac – Total nedgradering.
Värst är det de gånger jag ”råkar” missa sista spårvagnen och tar taxi hem och sen stannar till på Donkjäveln medan taxametern tickar på.
Sen går man och lägger sig mätt och ruinerad. Med en känsla av att vara lurad – av sig själv. Igen.

Mer svett, Hisingen och fika med Flytt-Erik.

Från det att jag har klivit ut ur duschen idag har jag svettats till och från. På hodet och i nunan. Nu svettas jag igen. Kanske håller jag på att förvandlas till en svettig tysk. Nu slutade jag svettas.
Jag kämpade mig upp till Hisingen tidigare idag. Var tvungen att lämna in studiecirkel-papper för vår repa hos ABF. På buss 16 var det 40 grader varmt. Fick halvstrippa ner mig bland alla jättejobbiga ungdomar. En gubbe bredvid mig frågade vad klockan var. Sen lade han till att den här stan var ett jävla ställe. Han hade borstigt skägg och pigga ögon som log under kepsen.
Jag gick runt en kvart och letade efter ABF:s lokaler, trots att basisten i bandet hade ritat en övertydlig karta till mig.
Fick mig att tänka på skogsorienteringen i skolan. Jag kom oftast tillbaka sist av alla i klassen och utan några av de där jävla kontrollhålen i pappret.
Om jag hade varit kartläsare till en rallyförare hade han mejat ner en folksamlingen för att slutligen köra in i en tall. Allt på grund av mig.

Har fikat med Erik på köttbullekällarn. Alltså Flytt-Erik. Idag provade jag dessutom att äta deras köttbullar för första gången. Konstigt nog har jag inte gjort det innan trots att jag har gått dit under flera år. De smakade köttbullar. Varken mer eller mindre. De var alltså inte så fantastiska så de gjorde skäl för ställets namn.
Jag och Erik pratade om Sons of Anarchy, musikbiografier och att vi inte skulle prata om det politiska läget i detta missmosterfosterland, vilket vi gjorde ändå.
Erik avslöjade även hur Sons of Anarchy-serien slutade, vilket resulterade i att vi gick ut på gatan och slogs i äkta Sons of Anarchy-anda. Erik fick en blå cirkel runt högeröga och jag blev av med fyra framtänder. Praktiskt, nu slipper man oroa sig för att det ska bli hål i gaddarna.
Vi avslutade det hela med en riktig dunk-ryggen-kram, gick in igen och beställde var sitt glas saft. Nu var vi vänner igen!
Allright, nu sköja jag allt igen. Tycker det är ett jävla sköjande hela tiden. Att sköja och älska världen är mina två största hobbies förutom att bli tysk.

Tullen och adventsglögg

Tar en bärs på Tullen. Det sitter en snubbe här som är väldigt lik Darby i Sons of anarchy. Serien är som sagt helt sjukt spännande nu. Lite som att man hela tiden vill åka hem och se ett avsnitt till och inte sitta här och jönsa med en bärs. Och nu har serien följt med mig ut på lokal eftersom Darby sitter här.
Har vart hemma hos morsan på adventsglögg. Hela familjen. Frosseriets högtid och frosseriet är igång för fullt. Snittar, pepparkaka, bullar, julmust och glögg. Magen känns alldeles fluffig och luftig. Som om man har svalt 79 kubikmeter moln. Ändock känns det som man är mätt samtidigt som man vet att hungern finns där någonstans.
En öl till kan jag ju ta. Har ändå missat Landet runt. Sen får jag åka hem och äta. Kan ju inte leva på kanelbullar.
Farsan, när han körde taxi, åt sjukt mycket kanelbullar. Stannade till vid en mack då och då på varje arbetspass och tog sig en kanelbulle. Enligt hans egna utsagor hade han en typisk kanelbullekropp. På hans taxileg tyckte han att han såg ut som en dörrknopp.

Middag hos syrr.

Sitter hemma hos syrran. Skall käka lite middag.
-Ska jag duka? frågar jag syrran.
-Nej, det ska jag göra, vrålar morsan. Det kanske är bäst, så inte jag får alla tallrikar och tre gafflar. Sen står morsan på en stol under syrrans kristallkrona och kollar vad det är för styrka på lamporna. Syrran undrar vad hon håller på med. Själv iakttar bara…

Annars vet jag inte. Känner mig ganska sliten efter två sköjarkvällar på krogen. Har slutat svettas för tillfället och det är väldigt mycket ”Sons of anarchy” nu. Är i mitten av andra säsongen. Den är helt sjukt dramatisk och spännande nu. Gittaristen i bandet lät meddela att den ballar ur någonstans under tredje säsongen. Jag hoppas såklart att han har fel.

Nu sitter jag på Stella på Landala Torg. Inväntar syrran och Kirre. Jag ska bara dricka max två öl. Jag lovar och svär.

Armsvett och värmeljus (ibland undrar jag verkligen över mina titlar till inläggen).

IMG_0339.JPG

Öööhh, jag svettas under armarna. Det är inget jag vill, men jag gör det ändå. Jag svettades under armarna igår. Jag svettas under armarna idag.
Tänk om det är en ny folksjukdom. En pandemi som bara slår mot skäggiga män som är 42 år och bor i min trappuppgång och bara bakom dörrar som det står J. Ernerot på. Det skulle ju vara bedrövande…

Tände massa ljus och ställde på köksbordet idag. Ja, visst självklart för att jag är en mysande dårfarbror. Dock snarare och framför allt för att det var en övergenialisk idé.
Eftersom jag dricker kaffe i köket så röker jag också i köket. Eftersom jag röker i köket har jag alltid en fönsterspringa öppen. Eftersom fönstret är öppet drar det kallt. Det drar alltid i riktning mot mitt geniala hode. Därav kom jag fram till denna övergenialiska idé. Om jag tänder massa värmeljus och ställer dem framför fönsterdraget så borde det ju bli varm luft som drar mot mitt hode istället för kall luft. Och gissa! Det funkade utmärkt!
Snart så satt jag i kortärmat. Efter några minuter till klädde jag av mig ytterligare. Vad varmt det blev. Snart satt jag och sörplade kaffet spritt språngande näck…
Okej, nu överdrev jag lite. Så varmt blev det inte. Det blev hur som helst mycket varmare. Och det var ju själva poängen.
Drag, värmeljus och ett geni är allt som krävs. Om några år står jag bakfull på scenen och plockar hem nobelpriset och gör peace-tecknet i knugens förvirrade ansikte. Bara så ni vet…

Under armarna, där behövs det inga värmeljus.