Give me eine bier bitte!

Vaknade upp i förmiddags i ett töcken av en knulldröm.
Svettig och drastiskt avbruten. Lurad och ledsen med morgonstånd.
Det här är (inte) livet stod jag och tänkte när jag lade osten på frukostmackan. ”There must be another way…”. Garnerade med tomat.
Åt frukosten framför Tv:n. Thorsten Flinck gästade Malous fåtölj. Hon ville ha ett sista ord av honom innan programmet var slut.
-Jag vill hälsa till alla som älskar att inte knulla! Märklig hälsning…
-Älska mer med varandra, sa Malou tafatt och halvröd i ansiktet.

Sen drack jag kaffe. Skrev två inlägg till bloggen som jag inte publicerade. Fick yrsel av allt kaffe.
Efter att nästan vuxit fast i zombieartad trötthet hemma insåg jag att jag var tvungen att ta mig ut i världen (som jag älskar) för att tobaken hade tagit slut.
Och efter att ha åkt en tjocksmockfylld vagn och fått nöjet att få en ryggsäck inklusive liggunderlag dunkat i mitt face tre gånger på samma vagn sitter den här ölen ganska fint. Skulle jag mot förmodan beställa en till så häller jag den helt sonika över hela mig och blir rent av redlös när alkoholen kryper in i mina porer. Eller inte…

————-

Hemma igen. Efter tre öl. Har pratat med syrran i tre timmar i the phöne. Blev alldeles varm i örat. Och hjärtat. Vi avhandlade ämne efter ämne. Sanning och osanning om vart annat. Dur och moll. Efter brisen kommer inlandsisen. Hon är fin syrran. Plötsligt mitt i ett djupt samtal börjar hon flåsa som totohäst vid målgången i telefonapparaturen.

-Vad gör du, frågade jag. Lätt uppstressad. Joggar du i lägenheten?
-Nej, jag leker med en råtta!
-Vaaa?…
-Ja, alltså med katterna, med en råtta! Öhö…öhö…öhö. Lek nu för fan då! Oh, fy fan va jobbigt!
-Leker de?
-Nej, de tittar bara på mig. Skeptiskt.
-Jaha…

Själv sitter jag och dricker en folköl. Den är gjord av folk för folk. Folk som inte kan bete sig som folk. De är överallt…tänker jag. Sicket fölk!
Sen tänker jag att jag borde gå och lägga mig. Sen tänker jag att det tråkar ut mig. Att gå att lägga sig alltså.
Kanske man skall öppna en öl till och låtsas att man inte jobbar imorgon. Kanske. Kanske inte. Jobba verkar ju inte en enda jävel göra imorgon. Förutom jag.

Vad är en sillburk och 9 miljoner amatörfyllon runt en stång? Tragik eller magik?
Pshhh… Klonk, klonk, klonk.

Thät fält gööd!

Tvättdag och en gammal jobbintervju.

Ska tvätta snart. Måste bara dricka upp det här kaffet och röka den här ciggen på balkongen först…ska bara. Balkongen är fylld med sådana där beiga små löv med ett frö i mitten. De är överallt och letar sig in i lyan också. Hittade ett i mina kalsonger här om dagen.

Fyra arbetspass. 40 retard-timmar och sen semester. Ska nog dra igång en tvätta-fönster-följetång i verkligheten och här på bloggen som jag gjorde för två somrar sen. Dramatik så man tappar balansen.

”Snart smäller det”, står det på GP-appen (precis som det inte gör det så det räcker i den här stan). ”Salut för den nya prinsen”. Passa på att salutera för att kostnaderna kring bröllopet uppgick till 40 miljoner och att vi bor i ett land där pöbeln slickar mockan av kungahusets stövlar. Skål och gutål!!!

Nu tvättar jag alltså. En salut för det också. Såg nog allt att det snurrade runt i maskinerna och löddrade så man blev yr när jag följde trummans varv. Jag var tvungen att lämna tvättstchtugen. Yr och uppspelt. Mitt liv är mer spännande än ditt och ditt och ditt..

De här insomningstabletterna är en riktig downer ibland. De ligger kvar i huvet några timmar efter man har vaknat. Som en liten sköjardimma.
Någon gång förra veckan sov jag tolv timmar i sträck. Hjärnan var som pulvermos hela dagen av all sömn. Och jag gjorde fel och tvärtom hela dagen och kvällen. Köpte pulvermos istället för färsk potatis. Slängde den tomma systemkassen som jag hade tänkt att sitta på när Em och jag var i parken. Blev naturligtvis blöt i röven. Hällde alkoläsk över min jacka. Så där höll det på…
Nej, nu måste jag vila lite innan jag går ner till tvättschtugen.

————–

Nu har det gått några timmar. Jag har hängt tvätten. Har ett problem som jag tänkte dela med mig av. Jag har slutat använda sköljmedel. Mina utslag som jag brukade få på kroppen är försvunna. Ja,eller nästan helt försvunna. Och så är det ju bra för den redan saboterade miljön som vi tassar omkring i och beter oss i, att inte använda sköljmedel. Det enda, som sagt är att kläderna inte luktar nytvättade om man inte använder sköljmedel. De luktar ju inte gammaltvättade heller. Egentligen luktar de ingenting. Ingenting luktar ju ingenting, så de luktar inte äckligt. Lite som Löfvén kan tänkas lukta. Ingenting eftersom han utstrålar just ingenting. Och det är ju också ett problem. Alltså för de som anstår sig att vara gamla tvättäkta socialdemokraterna alltså.
Har ni fattat poängen? Jag känner mig själv ganska tveksam…

Sökte för övrigt jobb på ett tvätteri för sjukhuskläder en gång. Jag blev ditskickad av arbetsförmedlingen.
Intervjun var mycket märklig. Det märkligaste var att de inte var intresserade att veta någonting om mig. De frågade ingenting. En överviktig kvinna gick omkring och visade mig maskin efter maskin. För varje maskin vi kom till verkade hon bli allt mer ledsen.
-I de här maskinerna torktumlar vi tvätten, kunde hon säga. I det här rummet torkar vi kläderna.
Det var 45 grader och 200 procent luftfuktighet därinne. Människorna dröp av svett. När vi gått runt på alla stationer var intervjun slut. Hon avslutade med att säga att hon hade jobbat där i 22 år. Då såg hon ännu mer uppgiven ut. Vi skakade hand och jag blev utsläppt genom en dörr på bakgården.
Jag gick ut till farsan som satt och väntade i bilen.
-De sa att jag kunde höra av mig om jag ville ha jobbet, sa jag till farsan.
-Vill du det då?
-Nej.
Farsan verkade inte det minsta förvånad medan arbetsförmedlingen skulle hota med att dra in min A-kassa i vanlig ordning.

Nu ska jag gå ner och hämta tvätten om en stund.

Mellan sanning och tråka inte ut mig och en Luger!

Åkte precis med en taxi. Ljög gjorde jag också. Som ett proffs!
Sa att det var trevligt att åka med honom. Medan i själva verket var det så tråkande och titta på hans lilla blöta mustasch och lyssna på hans tråkande prat, så hade jag haft en Luger så hade skjutit bort mitt elefantörasnibb närmast hans axel.
Var trevlig mot honom, men han var som en orörlig biff, och då ska man inte glömma att jag älskar världen.

Har kommit på ett nytt skämt. Istället för att vara nonchalant mot andra så är jag nonchalant mot mig själv. Hela skämtet har otömda reserver…
Det betyder att jag bjuder på mig själv, är osjälvisk, och gör fina saker mot och med mina vänner och gör helt dåliga och fel saker mot mig själv.

Jesus, är en kompis som klipper min gräsmatta!
Det här kan vara det knstigaste inlägg jag har skrivit. Förstår ingenting. Nästan…

Jag har aldrig varit omöjlig. Det ska ni veta minsann!

Hos sjuksköterskan.

Fortsätter på ”Hos vårdcentralen-följetången”.
Var alltså på vårdcentralen igen i Tisdags. Det var nog det jag skulle berätta i förra inlägget.
Hade tid hos sjuksköterskan. Hade även en påminelselapp i min korthållare för att komma ihåg att gå dit. Var inte bakis denna gång. Däremot hade jag glömt av varför jag skulle gå dit. Frågade i kassan.
-Vet du varför jag är här? Lät ju inte friskt så klart. Jag menar varför ska jag till sjuksköterskan?
-Nej, jag kan inte se din journal, så vi låtsas att det är en överraskning, sa hon.
Tänkte fråga om jag skulle meddela henne efteråt vad jag hade gjort därinne, men lät bli…

Väl inne hos sjuksköterskan visade det sig att jag skulle göra blodtryck igen. Läkaren hade ju inte haft tid med att vänta på att jag skulle sitta och slappna av och flumma bort i massa minuter.

Hon fäste den där grunkan runt min arm, släckte ner rummet och sa till mig att försöka slappna av. Sen gick hon ut ur rummet. Ojojoj, vad jag försökte. Jag tänkte på porlande bäckar och isglass. På öl i solen, men då gick rytmen upp. Inte bra. Jag tänkte på hav och en hängmatta. Sen såg jag en svettig och hängig och vit och dallrig gubbröv komma svävande framför mig, blev helt nervös och pulsen gick upp direkt. Dåligt. Jag såg vajande träd och kände vinden när man vevar ner fönstret i en bil och är på väg någon obestämd stans…och så bilhjulen som körde över en igelkott. Så där höll jag på.
Att be mig slappna av på beställning är en högst ofunktionell ide. Tänkte att nu ligger hjärtslagen runt 200 när sjuksköterskan kom in i rummet.

-Då ska vi se vad du har för värden, sa hon.
-Hm..hmm, hummade jag.
-Oj, vilka fina värden!
-Va?

Jag drar det igen för er ovetande. Ett blodtryck på 120-140 är normalt. Förra året låg jag på 150. Aningen högt alltså. Hos läkaren för två veckor sen låg jag på 140. Helt okej. Nu låg jag nere på 122. Helt bloody fantastico ju!
Hur ska jag fira det här tänkte jag…

Jag fick syn på en våg och frågade henne om jag fick väga mig. Det fick jag. Även här fick jag mig en överraskning. Jag vägde inga 72 kg. Jag vägde 70,3 kg.
-Nä men vad är det här? sa jag till sjuksköterskan. Är det jag som är här eller är det den andra Johan eller är det en kusin till Johan som är här?

Hon skrattade och föreslog att vi skulle ta och kolla min längd också.
Jag passade på att berätta för henne om min farsa som hade krympt i längden varje gång han skulle förnya sitt pass. Tillslut om man tittade framifrån såg man ett huvud sticka fram genom gluggen på bilratten när han körde taxi.
Jag ställde mig under mätdonet och tjongade ner träbiten i huvet.
-178:a centimeter, sa hon.
-Vaaaa? Svarade jag ännu mer förvånad denna gång och gick ut och ställde mig i fri luft. Jag har alltid varit en 1.76!
-Kanske bäst vi mäter en gång till. Jo, eller 177.5! Hon började få svårt för att hålla sig för skratt.
-Men jag har alltid varit 1.76. försökte jag igen. I mitt pass står det att jag är 1.76. Har jag börjat växa på längden i 40-års åldern? Eller är jag fortfarande i puberteten eller är det någon ANNAN som är här medan jag sitter hemma och äter frukost? Jag blir inte klok på det!
Hon satte sig vid sitt skrivbord. Höll sig för pannan lite. Skrattade oavbrutet nu. Jag bad henne att skriva ner alla dessa värden och mätningar på en lapp som jag kunde sätta på kylskåpet.
Ihop med perfekta lever och njurvärden är min kropp alltså i toppform. Kanske jag har dragits ut på längden i samband med att min mage har försvunnit?
Jag ringde till morsan och berättade.
-Vad roligt, sa hon. Men aningen ironiskt är det allt med tanke på att du inte har tagit hand om dig själv något vidare de senaste 20 åren. Du är kanske en stålman i 40 års-åldern.
-Hmm…

Efteråt kom jag på vem den där sjuksköterskan var. Det var hon som hade lagt om mitt konstiga hål på bröstet (inte i bröstet) flera ggr i veckan för några år sen. Det var även hon som hade (när det var ett helt team läkarstudenter närvarande och stod och inspekterade detta spännande hål) öppnat en skåpsdörr och gömt sig där bakom och fått ett skrattanfall för att jag sprutade ut nervösa och skojiga skämt åt läkarstudenternas frågor då situationen kändes något blottande.

Tror att man kan läsa om hålet i bröstet någonstans här på bloggen…

IMG_0611.JPG

En heldag (skrivet Kl.16.04).

Har haft någon slags heldag på stan idag. Fixat grejor. Är fortfarande kvar på stan. Har jag inget hem eller vad är det frågan om?

Åt frukost halvelva på Jungans. Satt där sen i någon timme och sörplade kaffe och tittade på förbipasserande stollar och stollor.

Gick rakt över gatan till Swedbank för att öppna ett sparkonto till mina skattepengar.
Har aldrig haft ett sparkonto i hela mitt liv. Kanske har levt på kant eller nåt. Nåväl, det gick så klart inte för sig. Gick inte att fixa. Där gällde bara inbokade möten(?) Vad är det frågan om? Är det en bokklubb eller cricketklubb för invigda?
Gick till ett annat kontor. Tydligen det enda kontor som man kan få personlig service på i hela stan. Fick mitt sparkonto…och nu kan jag gå in och nalla pengar från mitt sparkonto när jag vill. Moget och tufft och lagom avvägt!

Gick även in på Sciene fiction-affären för att byta Haddock-tröjan jag fick av Syrr och Kirre i födelsedagspresent. Den var nämligen så stor så att man såg ut som en hip hoppare (utan keps) i den, men som ändock var för sent ute för sin uppgift… Alla T-shirts var enormt stora där inne. Funderade på om jag skulle ta och bli fetmagad igen och bara köpa tröjor där inne och ingen annnanstans i fortsättningen. Fick ett tillgodokvitto istället.

Därefter hamnade jag i någon slags ”leta vårjacka-jakt”. Börjar likna mani. Snart kommer sommaren med 32 grader celsius, och då kanske man inte kan andas. Gav upp till slut.

Gick och åt affärslunch, eftersom jag hade varit i så många affärer. Wallenbergare och potatis och sky. Mer kaffesörplande och ännu mer gloende. Hur gör djur?
Sen en promenad. Gick till Myrorna. Tänkte jag kunde hitta en billig myrstack att ha på balkongen. Hittade en kofta istället. Som man också kan ha på balkongen.
Provade även ett par byxor och fick nöjet att svettas i ett provrum med fladdrande provrumsgardiner som blottade mina sexiga spiror inför hela butiken. Hellööö!

Nu sitter jag och dricker en affärsöl.
Alltså förlåt, men måste de spela reggae på uteserveringen? Kan vara den tråkigaste musik jag vet. Den upprepar ju sig själv i multum.
Det har en väldigt deprimerande effekt på mig. Blir dessutom enormt uttråkad. Pikadolluttråkad. Svårt att andas. Utslag i pannan. Skev i benen. Kramp i huvet.
Samma tråkande effekt som när någon plockade fram en akustisk gitarr när jag var typ 22 år och man hade grillfester. Denna någon började spela ”No women no cry”. Denna någon var oftast en dreadklädd pöjk som trodde han var Böb. Blev alltid så ledsen av det att jag var tvungen att gå hem. Och gjorde det också.
-Vart tog Johan vägen?
-Nej, han gick hem. Han blir tydligen så ledsen när någon plockar fram gitarren och spelar lägereldsmusik,så han går hem.

Nu var det förvisso inte alls det här jag skulle berätta. Utan något helt annat. Men det kan vi ju ta imorgon. Det finns faktiskt en sådan också. Morgondag alltså.

Spökskrivare.

Usch, det var mig en otäck spökskrivare som har varit inne och kladdat på min blogg i natt. Det var tur att det var parantes runt rubriken annars hade jag tagit bort inlägget direkt
Undrar vem människan är… Kanske en utarbetad typ som hade jobbat trettio timmar helg och sen blev väldigt ölsugen. Sicken typ!

Ve och jämmer har det varit idag och lite pust och stånk.

Det kom ett brev på posten:

Bäste Johan, stod det.
”Dina provsvar visar sig vara normala.”

Jag är alltså sådär normal-averege i hela min kropp (utom möjligtvis i huvet) med perfekta lever och njurvärden. 140 i blodtryck och ingen hepatit.
Funderar allvarligt på att sluta röka till hösten.

Har köpt lite schampoo. Tänkte ta en dusch.

IMG_0608.JPG

(Ingen rubrik era trattkantarellos!)

Hö hö vad fuller jag blev! Tycker jag inte.
Har pratat med en med en americano idag som inte prata ner mig böxan! De där opratiga americanosarna finns ju knappt på vårt runda jordklot. Jaha? Visste ni att jorden var rund. Den är ju platt eftersom minst 80 procent av mänskligheten är idioter. Ah, jag är ledsen. Eller är jag det? Vem är jag? Det var ju dåligt va full ja blev tjhoho! Nu känner ni allt i igen mig va? Era snorsnytna kondomslickare!
Är det så här det ska va? Tror jag inte…
Ah, nu vet jag inte. Atjooo!
Ät min brax. Den ligger i ugnen vad trött jag blev…

Pizzabudet.

IMG_0606.JPGStolt pizzabud och hungrig bartender.

Efter att varit ute en sväng med May i torsdags gick jag in på Tullen för en sista galopp innan hemgång.
Det visade sig att personalen var hungriga eftersom de inte hade ätit innan deras eget kök hade stängt. Med tanke på mina tidigare pizzabravader (tidigare pizzabavader, läs här.) på detta place har diverse pizzaskämt haglat tätt och verkar förfölja mig i all evighet. Så det är klart man ställer upp…som pizzabud. Att få upprättelse…
Jag knallade iväg till Järntorget och fixade den runda degen dekorerad med skinka och champinjoner. Man är ju en hygglig prick.
Fick dessutom en egen pizza för besväret. Tycker jag var trevligt.

Om två timmar har jag jobbat färdigt min helg. Det blir nog ett par kalla. Kanske rentav på Tullen.