Sköjeri, sköjera och det är bara roulit osv.

Jag har sovit. Alltså så ända in i saltpastillens havsorkan vad jag har sovit. Vaknade klockan tolv efter tio timmars sömn. Det har inte hänt på några veckor. Brukar annars vakna runt fem och sätter mig upp på loftet som en förvirrad tysk och tror att någon sköjar med mig. Hade smackat i mig en sömntablett igår innan jag la mig. Brukar bara ta en halv annars.
Här har ni mig nu. Lite smådegig i hodet, men hyfsat utvilad och med en blick som sätter eld på en buske. Hallå, hallå!

Att jobba heltid för mig är helt nytt. Visst fan har jag haft heltidsjobb förr, men säkert inte på över tio år. Det tar ut sin fulla rätt inom att man blir helt slaktad. Dessutom avverkar jag en heltidsvecka på fyra dagar istället för fem.
Tycker det är väldigt roligt att praktisera i datoraffären. Man får anstränga hodet med problemlösning och greja och trixa och fixa. När man går därifrån är man trött i huvudet, fast på ett skönt sätt eftersom man har använt hodet. Efter mitt vanliga jobb är hjärnan sönderskrynklad och uppbränd av alla oönskade ljud och av att göra invanda rutiner på stand by läge. Det luktar skogsbrand om mig.
Att ha arbetskamrater är också en grej som jag hade glömt bort hur det är. Här gäller det ju såklart att man inte jobbar med ett gäng mongolojder och nemesisar. Då kan det bli jobbigt. Så är som tur var inte fallet. Kan ibland märka att jag blir lite översocial av hela prylen. Trevligheten vet alltså inga gränser.

Var ute och firade chiefens 40-års dag i torsdags efter jobbet. Alltså gamle kompisen Ed som alltså numera är min chief, fast bara på arbetstid.
Han blev bjuden på bärs och gammeldansk och mat på Dansken. Praktikanten fick även bartendern att spela ”Hodet e jättelitet” med Meduza. Som födelsedagslåt. Kan ha varit den finaste födelsedagspresent jag har gett bort. I låtform. Meduza är ju inte direkt högfrekvent spelad krogen. Åtminstone inte vad jag vet.
Sen blev det brygghuset på gammalt vanligt manér. Och sen Eddie Meduza i köket. Gå och lägga sig klockan tre och gå upp tjugo över fem för att åka och jobba som en väldigt urvriden personlig assistent.

Plånboken ekar tom och höstlöven faller. En grop i gatan ser ut som ett trevligt tillhåll att vila upp sig i.

Skall hem till May ikväll. Jag ska fixa hennes dator. Får betalt i mat och bärs.

Ju mer man knullar desto mer villa man knulla. Ju mer kläder man sätter på sig ju mer kläder måste man ha på sig för att inte frysa. Om man dricker en eller två öl, vill man oftast ha fler. Följer man en serie, så kan man titta på bara ett avsnitt till. Behoven är outtömliga. Vad jag försöker säga är att ju mer man sover desto mer vill man sova. Att få smak för något. Det är bäst att man får smak för något som är bra och inte rent destruktivt…
Jag tänker därmed nu lägga mig på soffan en stund för att lätt slumra till och bort från den här fula och vackra världen.

/Bis bald, så att säga.

Ett telefonsamtal.

Det ringde från ett okänt nummer igår. Oftast brukar jag inte svara då, men det gjorde alltså igår.
”Jag söker Christina. Är det du?”
”Ja det är det.” tänkte jag. Men bara om jag har opererat om stämbanden för att låta som en kvinna.
Jag sa till henne att det nog var min mor hon sökte. När hon frågade efter hennes nummer frågade jag vad det gällde.
”Ja, jag ringer från Livets ord och vill gärna ge din mor en bibel.”
”Just på den punkten är jag helt säker” svarade jag. ”Hon har massa andra böcker, och vill helt garanterat inte ha någon bibel.”
Kvinnan i luren konstpausade en stund, sen sa hon med ett visst mått förakt i rösten, som om min mor var en förtappad kvinna.
”Det var ju tråkigt att höra, men hon har väl rätt att välja sin väg i livet.”
Hmm, den breda vägen, bitch. Avenyn kanske.
”Ajöken fröken”, sa jag och lade på.

Det var ju tråkigt/En skyffel i huvudet.

Dricker en bärs på Landala Restaurang. Skall käka hos morsan om en stund.
De spelar en låt här som går så här på ett ungefär ”Allt är så bra nu…jag sitter på pianot(?).” Stämmer helt noll idag. Pang med en skyffel mitt på huvet. Min text går ungefär så här ”Allt är så fantastiskt tomt idag…jag sitter i ett mörkgrått blytungt moln under marken”.
Om jag tänker på att det alltid ska vara så här med mina up’s and down’s kan jag bli ännu mer nedslagen. Jag försöker istället tänka på blodröda apelsiner, på rödmålade, leende läppar och ett rungande arsle som promenerar sig mot solnedgången i horisonten. Men jag ser bara krematorier och känner doften av bränt fläsk. Det var ju synd…
Har som vanligt ingen förklaring till varför världen plötsligt rasar över min rygg. ”Livet e en brinnande tältfest i fem minuter å sen blir det en traktor helt plötsligt”, som min vän regissören skrev till mig för ett tag sen.
Nåväl, det vänder väl. Det kan hända när som helst. Sen vänder det väl tyvärr och alldeles säkert igen. Kan hända när som helst…

Kalajs på hodet.

Det är mycket med frisyren nu asså.

Igår när jag var ute och drack några bärs med May tröttnade jag på denna oformliga, oknulliga bedrövelsefront av dåligt hår.
Jag satte helt sonika mitt lilla hode mot en brinnande oljelampa och började elda upp skiten. May slog mig upprepade gånger med handflatan i hodet när hon såg att det faktiskt brann där uppe som en majbrasa. Eldsvådan slocknade. På detta vis slapp jag svedd hårbotten och ambulanskår med sjukhussängar och sexiga brandmän med slangar.
Sen spred sig doften av bränt barr. Folk höll sig för näsan och utrymde rummet…
En flinande dåre med dregel i mungipan sitter alltid obesvärat kvar…

Nu ser jag ut som en blandning av Gustav Wasa och en slirig törsk som inte har råd att gå till frisören.

Sicket jävla barr asså!

Frisyrgelé och mörker.

Har precis käkat pytt i panna på Tullen. Så jävla rätt va!
Hade tänkt käka veckans pasta på Kafémagasinet. Men det var en så kallad Diablopasta och då hade undertecknad suttit och svettats hodet av sig. Inge bra, inge bra. Den trevliga donnan som jobbar där log inte alls lika trevligt som hon brukar efter vår sköjarkväll där i Söndags.
Nu sitter jag alltså i baren på Tullen och dricker cola. Man kan som jag har sagt innan ha fantastiskt fanatiskt fantastico-trevligt utan alkohol.

Måste verkligen klippa barret snart. Ser inte klok ut. Idag har jag frisyrgelé i . Det har jag inte haft sen högstadiet. Tänkte att håret uppe på hodet skulle hålla sig i styr i Göteborgs djävulsvind. Är synnerligen otränad på denna gelefront. Gillar dock rönnbärsgelé, men det kan man väl inte ha i håret.
Först tog jag alldeles för mycket. Så mycket så den vita geggan vägrade torka in i håret. Såg ut som en rabarberpaj i hodet med tillhörande vaniljsås. Tvättade ur. Började om på nytt. Nu ser jag ut som en blandning av massmördare och taskspelare. Möjligtvis som en heltidsalkoholist.

Herregudars, vilket mörker som utspelar sig där ute. Grått och mörkt. Det är den årstiden som börjar nu. Och tröttheten är där hela tiden. Vaknar klockan fem på morgonen varje morgon och vill bara sova hela tiden.
Och pang. Där blev jag helt låg.
Nedslagen mitt på blanka kvällskvisten.

Två öl och tre sorters galenskap.

Herregudars vad kallt ikväll.
Nu är den här, göteborgsvinden. Den som slirar sig i slalom runt anklarna och ger sig upp i spiraler med vinande kyla ända upp till könsorganet. Oavsett vad man har för könsorgan.

Gick och tog två öl på Sejdeln efter jag hade jobbat i Ed:s databutik idag. Fjäderlätt slank jag in, så att säga. Sen gick jag och handlade på Netto och avslutade det hela med en pizza på Kelly’s.
Varit med om tre nämnvärda ting på denna korta stund. Nämligen…

När jag satt och väntade på min mat kom det fram en snubbe till mitt bord. Han satte sig och frågade om han fick sitta där. Jag sa att han kunde sitta där tills att jag skulle äta.
Detta fann han mycket roande. Jag gillar inte att äta framför främlingar som sitter vid mitt bord, förklarade jag för honom.
Han fick nästan ett skrattanfall. När han hade sansat sig berättade han att inte hade pratat med någon människa på ett år och hade tänkt att börja träna lite. På det sociala. Just detta kändes mycket mer avslappnande för mig.
Jag frågade hur han tyckte det gick.
-Sådär, svarade han. Sen reste han sig och gick.

När jag stod på Järntorget och väntade på min vagn kom en snubbe fram och pekade på min cigg. Innan jag hunnit reagera så hade han tagit den från min hand och blossade på. Jag stod där med öppen käft och tittade på hur han rökte upp min cigg med hätska bloss. Plötsligt började han peka bakom min axel som om det fanns något där. Jag vände mig om och tittade. Inget där. Jag tittade på min cigg som nu var hans. Sen tittade jag på honom och sa:
-Va?
Han tittade på mig och utbrast irriterat:
-Äääääh!
Sen lommade han iväg och försvann.

Det sista jag såg var en man som hade jättestora hål i sina byxor. Inget konstigt med det. Det ligger i modet och i tiden och i tidens mode att ha det. Hans hål i jeansen var dock lite annorlunda. Eller snarare så var hålen placerade på ett ganska märkligt sätt. Byxorna var helt intakta och hela på framsidan. Men där bak han hade jättestora hål i knävecken. Som om han hade satt på sig byxorna bak o fram. Som ett övervintrat kriss kross-fan.
Han gick in på spårvagnen som kom innan min vagn. Jag ställde mig upp och hoppade lite grann för att se om byxorna satt bak o fram eller om han hade ett originellt sätt att slita byxor på.
Jag stod där hoppade tills vagnen hade åkte iväg. Utan svar…

Och, ja nu är jag hemma.
Räddad från att ögonen skall börja blöda eller ploppa ut eller att öronen plötsligt trillar av från mitt jättelilla och arma hode.

Oj x3.

Ojojoj sicken ”det är bara rouligt-helg” jag har haft.
Räkor och öl hos syrran och Kirre i fredags. Sen sköja med lite mer öl på krog. Det stod en vakt där vid dörren till krogen. Det brukar det ju göra. Han gillade inte mig. Försökte vara trevlig. Misslyckades. Viftade bort mig och min cigarett gjorde han.
På dejten i lördags blev det mer öl. När jag skulle gå in och handla två nya öl då stod där en vakt i dörren. Ja, som det brukar. Samma vakt igen från kvällen innan fast på ett helt annat ställe. Hur stor är sannolikheten när det finns några hundra krogdörrar och lika många vakter i denna stan att jag ska stöta på samma otrevliga vakt två kvällar i rad.
-Där är ju du igen! sa jag till vakten.
-Jo tack, jag känner igen dig, sa han.
Lika trevlig igen…
Parkhäng med folköl igår. Med Ed. Fantastiskt att kunna sitta i en park i solsken i oktober.
Ojojoj stackars nerver, nu får det fan bli vindstilla gatan här ett tag. Kommer ju jobba heltidsveckor nu. Då kan man ju inte hålla på att sköja på detta vis.

Min brukare tittar på ”The Warriors”. Sjukt cool film.
”Can you dig iiiiiiiiiit!”