Ett samtal hos läkaren.

Har varit hos en läkare idag med samtal om mina insomningstabletter. En ny läkare. Jag förstår varför man vill ha en och samma läkare hela tiden. Får man en ny så får man rabbla upp allting på nytt. Ibland dyker det upp väldigt mycket frågor som…
Bor du ensam? I lägenhet? Har du sambo? Har du barn? Dricker du mycket alkohol? Varför skakar du? Lever dina föräldrar? Och sen när man har svarat så ärligt man kan är man inmålad i ett hörn hos den nya läkaren som har räknat ut ens halvsunkiga vardag och minst lika halvsunkiga livsstil.
-Lagar du ofta mat? (Troligtvis ett mindre genant sätt att fråga om jag bara lever på skräpmat.)
-Nej, jag lagar inte mat så ofta.
-Varför inte? Det är roligt att laga mat!
-Nej, jag tycker inte det är roligt att laga mat. Det går an om man är två, men jag är alltså en och sätter mig framför Tvn och äter min utsökt lagade mat (Jag har förvisso sällskap av ett kramdjur som heter Rolf, men han har ingen större aptit).
-Hahaha, du får skaffa en sambo.
-Jaaa, vet du var jag skaffar en sån?
Hade jag haft en krylbo, delbo, sambo hade vi inte gjort annat än att hacka lök, bräsera duvor och koka makaroner mellan varven av att rumla runt på loftet!

Enligt den här läkaren så har min läkare gjort fel som har skrivit ut insomningstabletter så många gånger i rad (4ggr). Tabletter som är beroendeframkallande.

-Är du deprimerad?
-Nej, men inte överdrivet road heller…
-Varför sover du inte?

Jag har haft problem att somna sen jag var typ femton. Jag förklarar detta för henne. Det går i cykler. I ett par veckor somnar jag efter flera timmar av ålande och crawlande i sängen eller inte alls. Sen kommer en period när jag somnar på momangen och bara vill sova hela tiden. Sen börjar det om igen.

Jag förklarade att jag brukar ta en halv tablett per natt innan jag går och lägger mig. Sen somnar jag som det lilla svin jag är. Jag har alltså inte haft problem att somna sen i maj. Det är som att bli av med ett handikapp. Jag känner inga biverkningar dagen efter. Det är fantastiskt. Därmed skiter jag faktiskt i om det är beroendeframkallande eller ej. Det är funktionellt och jag får sova. Det är en vaken jävla mardröm att aldrig ha ordentliga sömnproblem.
Sen vaknar jag förvisso klockan fem varje morgon på loftet, men det gjorde jag innan jag började med tablettjävlarna också.

Hon hade som regel att inte skriva ut beroendeframkallande läkemedel. Inte åt mig heller trots min stjärnstatus. Nu skrev hon ut någon medicin som hette Theralen. Låter som en tesort som man dricker i Teheran.
Den här medecinen ska man ta mellan 10 och 30 mg av. Varje tablett är på 5 mg. Alltså mellan två och sex tabletter. Hyfsad differens. Rena godispåsen ju. Dessutom ska man ta denna näve pills 1-2 timmar innan man går och lägger sig. Låter som ett jävla jox tycker jag och jag gillar inte tanken alls.
Min tabletthalva på 3,75 mg tar jag en halvtimme innan jag går och lägger mig. Sen schmaaaackibonk, ajöken fröken!

Igår efter jobbet kom jag in i jourbutiken med en het, nybakad och väldoftande pizza. Ingen syntes till men jag hörde någon vid mejerikylen bakom min rygg ropa
-Tack för maten!
Jag uppfattade inte vad han sa riktigt så jag lät bli att svara. Han gick förbi mig och mot kassan och ropade en gång till, ännu högre.
-TACK FÖR MATEN!!!!
-Varsågod, svarade jag och ställde en läskburk på disken.
På väg ut från affären kunde jag inte låta bli att ropa tillbaka.
-SMAKLIG MÅLTID!!! Det var kö och folk glodde på mig som jag inte var klok.
Precis när jag öppnade dörren hörde jag ett lika högt rop.
TACK SÅ MYCKET!!!
Han kanske var hungrig eller så var det en markör att jag skall ge fan i att komma in och förvandla hans butik till en väldoftande pizzeria.

Tvättar idag. Paltorna blir rena. Förhoppningsvis. Jag kommer dofta som en ledsen prästkrage i Teheran.

På köpcentrumet.

Har varit på Bäckebol köpcentrum idag med Siss och Andreas. På Clas Olsson, jysk, rusta, bauhaus, mio och coop forum. Phuuuu, så att säga!

Köpte en minijulgran på rusta. Och kulor och ljusslinga och glitter. Tänkte bränna på ordentligt med julkänsla hemma i år. Julstjärnor och adventstake. Vet inte riktigt vad jag försöker kompensera här egentligen. Kanske att jag jobbar jul i år och att jag är själv bäste dräng. Funderar även på att köpa en pepparkaksgubbedräkt att sova i på loftet ända fram till jul. Kanske bidra med en jättestor lysande ren och ställa på balkongen för grannarnas skull.
Köpte även en mysig röd ljusslinga som jag satte upp under loftet. Knullstämningen är bottenlös!
Kommer några härliga bilder här imorn kanske

På IKEA var det vansinnes-folksamling. Fullt med familjer med barn som skrek och grät i desperation över att gångarna i varuhuset aldrig tog slut. Vi hade tänkt köra en riktig Svenssondrive och käka på IKEA, men matsalen var totalt överpackad. Folk satt i knät på varandra och matade varann med köttbullar. Gris och äckelfest!

Annars har det varit väldigt mycket terrordådet. Kollade på de extrainsatta nyheterna igår från klockan ett på eftermiddagen till nio på kvällen. Svårt att ta in. Så jävla sorgligt, hemskt och skrämmande.
Satt hos syrran och käkade räkor i fredags när GP-appen ploppade upp på mobilen. ”Flera explosioner i centrala Paris” stod det. Fyrtio minuter senare stod det att fyrtio personer var döda och att folk hölls gisslan…det blev något annat. Och sen, fack…

Allright ska gå och träffa chiefen, hövdingen. Vi ska quiza. Egentligen borde vi spela i varsitt lag vid samma bord så stämningen tappar balans…
Off we go!

Sedlar och mynt.

Kom promenerande på andra lång igår kväll med chiefen. Och där låg den. På gatan. Praktikanten hittade sig en pengasedel. En femhundralapp!
Jag plockade nervöst upp den och tittade mig omkring. Inget practical joke. Inte någon tandlös buse som kom springande bakifrån med yxan i högsta hugg vrålandes:
”Hit med min femhundring din jävel!!!”
”Nu går vi till dansken”, sa jag till Ed.
Hur ofta händer det? Att man går till dansken? Nej, jag menar att man hittar en femhundralapp. Låt mig tänka efter…det har aldrig hänt.

Däremot hittade jag och ”sopan” som jag delade den blåmålade källaren med 285 kronor en gång. De låg i en prydlig hög i närheten av Vasaplatsen. Tajmingen kunde varit sämre. Vi var bägge sura och sen länge panka och ölsugna. Vi gick genast med uppiffat humör till närmsta krog.

Hittade även en tjuga en gång. Den låg nerpressad i ett spårvagnsspår vid brunnsparken. Den var nästan helt svart av smuts, men jag betalade med den utan att skämmas, eftersom jag föddes utan skam i kroppen. Skammen kom med åren. Nej nu vet jag inte vad jag säger.

Sen var det en period när man kunde hitta enkronor lite här och var. Fölk verkade inte bemöda sig med att plocka upp dem. Sån var inte Johan. Jag plockade upp alla mynt jag såg. Mynten la jag i en burk. När jag hade tillräckligt många köpte jag en Ferrari som jag senare sålde på blocket för 55 kronor. Bara växelspaken saknades. Annars var den röd och finer. Fan nu ljuger jag ju igen.

Kontentan eller sensmoralen eller dubbelmoralen i detta inlägg är alltså denna: Gå och var butter så ofta du orkar och titta ner i gatan. Ty då finner du pengar!

Beck och stark mat.

Min brukare tittar på en Beckfilm. ”Sista vittnet” heter den. Den enda filmen som kommisarie Beck får en hjärtinfarkt i (skulle ju varit rätt påfrestande om han fick hjärtinfarkt i varje film).
Min brukare återkommer ganska ofta till just denna film. Kan vara ganska stressande att titta på om man tycker att det trycker oroande i bröstet. Speciellt eftersom Beck trillar ner på knäna och håller sig för hjärtregionen.
Men så! Nu skiter vi i det.

Gjorde mitt första displaybyte på en laptop i datoraffären igår. Väldigt mycket skruviga skruvar och sladdriga sladdar. På vissa modeller måste man strippa ner hela datorn till beståndsdelar. Tyvärr fick jag inte den nya displayen att funka, men kände mig duktig ändå.

Käkar en pasta från Pressbyrån. Med mango chutney i. Visste inte att mongo chutney var så starkt. Eller är det någon annan sköjarkrydda i?
Hela hodet är blött och det sticker i hårbotten. Det rinner ner svett i mina öron och ögonbryn. Tycker jag käkar stark mat ganska ofta för att inte tåla stark mat. Av misstag. Om jag äter stark mat av misstag tillräckligt ofta kanske jag vänjer mig.
Mycket saker här i livet börjar ju som ett misstag. I vissa fall löper misstagen på. Eller så avlöser misstagen varandra. Ett klaver. Det kan stundom kallas livet…

Fars dag.

Det är lite extra jobbigt när ni andra har firat eran far idag…
Min farsa gick bort för snart tre år sen. För tidigt.

Med kaffe och bakelse eller ute på restaurang hade jag velat ha honom här.
Det är saknaden som talar.

Medan reklamskyltarna står överallt på gator och vajar i vinden och reklambladen rasar in genom brevinkastet som förträngd pest och talar om hur man firar en far…

Mest skulle jag vilja ha honom mitt emot mig. Bara för en liten stund.
Hans snabba repliker, jävligt rolig, svar på tal och en intelligent stund i en korkad samtid. Tillsammans.
Det går ju inte.
Definitiv saknad är oändlig.

(null)”Farsan! Det här är en homage till dig!”

Deghodet.

Ouuh! Denna seghet och detta smällfeta hode!
Gick upp klockan nio i morse och jag har fortfarande inte vaknat till. Det förgrymmar mig. Efter fyra dagars jobb hade jag planer för denna dag. Käka maffig frukost (vilket jag också gjorde). Dricka kaffe. Gå ut och käka lunch. Promenera. Digga runt. Sätta sig nånstans och ta en eftermiddagsbärs. En trevlig eftermiddag i själv-bäste-dräng-anda.
Efter kaffet gick jag och lade mig på soffan. Fastnade. Degen i hodet, oknådad.

Har tagit mig ut för en bärs nu. Suttit och lyssnat på ett gäng bordet bredvid. Gänget: ”Vuxenhet personifierad”. En av de vuxna männen berättar för de andra att hans familj ska hoppa över att åka utomlands nästa år. Till Vietnam. De ska köpa växthus istället. De andra nickar förstående. Han säger att det är mysigt att ha familj och inte alls kravfyllt och tillägger att det känns bra att ta en fredagsöl efter arbetsveckan.
En timme hemma vid deras köksbord och deras snack och de hade hittat mig på toaletten med huvet i toalettstolen. Spolandes, spolandes, spolandes…
Okej im sorry.

Ah, fack. Försöker vakna till här.
Ska träffa Maja en sväng nu.
Öh, glaset är ens inte halvtomt. Det är helt tomt. Precis som hodet.

Kaffe och knulla.

Att sitta och dricka kaffe efter intagen lunch är nog något av det gemytligaste man kan göra tycker jag. På uppvärmd uteservering och med en cigg.
Men de spelar hemskt knullig musik här. Den stör faktiskt lite. Lite så att det blir svårt att veta om jag vill dricka kaffe eller knulla. Lite som om det blir svårt att veta vad jag gillar mest. Att knulla eller dricka kaffe.
Och andra sidan har jag ju ingen att knulla med för tillfället. Så det behöver jag ju egentligen inte tänka på.
Men kaffe, det har jag. Man kan säkert få hur många påtår man vill…så att man blir alldeles nervös, svettig och vettskrämd.
Dra på trissor, här kommer en påtår!

En filmjävel.

(null)
Tittar just nu på en helt olidlig film. Som jag inte kommer fortsätta titta på. Before midnight heter den. Jag har tittat i 25 minuter. Känns som det dubbla. 25 minuter som jag aldrig kommer få tillbaka. Jävla filmjävel.
Första scenen så satt de och pratade i en bil i en kvart. Andra scenen så satt de och pratade på en bänk i en kvart. Här på bilden sitter de och pratar under en middag. De kommer ingen vart och man förstår inte riktigt var de vill komma.
Filmen utspelar sig i Grekland. Filmen är amerikansk. Ibland pratar de engelska. Ibland pratar de franska. Ingen pratar grekiska, men alla pratar hela tiden.
Snubben till höger var med som ungdomskådis i ”Döda poeters sällskap”.

(null)Men va e det för filmjävel?