En dag på jobbet, en mindre kul dröm och en mer rolig dröm.

Jobbat i datoraffären idag. Det hela gick lysande till en början. Tog hand om en dator där alla dokument och bilder hade försvunnit när personen hade uppdaterat till Windows 10.
Efter mycket letande hittade jag alla hennes foton och annat grunks. Jag flyttade om filerna så hon skulle hitta dem lätt. Sen gjorde jag en omstart. Windowsjävel verkade sugen på att göra lite uppdateringar innan datorn startade upp igen. När det var klart öppnade jag mappen med dokument bara för att njuta av min briljans. Den var tom. Öppnade bildmappen. Tom! Överallt var det tomt. Mitt hode blev tomt. Och glödgat.
Kände hur jag plötsligt blev rädd för datorer. Ville knulla och supa ner mig. Ville plötsligt ha ett enkelt jobb där inget kunde gå fel. Bajsskyfflare till exempel. Brödrostare eller Sjukhusgångfluktare.
Det första människor sägs rädda om deras hem är suget på att brinna upp är fotoalbumet.
Oskyldigt skyldig satt jag och tittade på datorn. Mitt enda misstag var att jag inte gjorde en backup direkt när jag hittade filerna. Samtidigt så räknar man ju med att kunna starta om datorhelvetet utan att windows i våld äter upp alltihop. Nu står datorn och tuggar igenom ett avancerat filräddningsprogram över natten för att se om junket går att rädda. Min förväntan är uppbrunnen.
Nu dricker jag en öl för att glömma.

Annars och i övrigt väntar jag på besked från arbetsförmedlingen om jag kommer få förlängning eller ej av praktikplatsen. Det finns fler datorer att sabba. Väntar även på pengar från försäkringskassan för samma praktikplats. De borde ha dykt upp idag.
Väntar även på att fylla 50 så jag kan säga hur fantastiskt allt var när jag 40.

Drömde två helt sjukt verkliga drömmar i söndags natt. Kan vara Theralenen som ställer till det.
Först drömde jag att jag var ihop med ett X igen. Jag hade varit borta över helgen. När jag kom hem hade hon i överraskning köpt en stor lya för massa miljoner. Med stor veranda och panoramautsikt över hel stan på 25:e våningen. Allt var inrett med mina saker trots att vi skulle bo där. Min bokhyllor med böckerna och skivorna var där. Allt var där (utom loftjävlet). Våra vänner var där och firade. Hon var där. Drömmen hade tagit vid där allt var bra och innan allt blivit dåligt. Jag vaknade precis när jag skulle säga till henne att jag älskade henne.
Vaknade på loftet istället. Mäkta besviken. Frös. Hela magen och bröstet var iskallt av svett. En mardröm.

Somnade om igen. Vaknade strax igen. Tittade på klockan på mobilens display. Brukar göra det när jag vaknar. GP:s notiser brukar ploppa upp på displayen med jämna mellanrum. Jag läste en notis och tänkte: ”Herregud, det där låter ju inte klokt. Jag måste läsa om detta när jag går upp”.
När jag sen gick upp och satte mig i köket och letade genom GP-appen efter det stora scoopet. hittade jag ingenting. I det yrvakna tillståndet började klarheten singla fram i mitt arma hode…
På displayen hade det stått följande att läsa: TVÅ PERSONER INSTÄNGDA I EN BLÅVALS KÄFT ÖVER HELGEN. RÄDDNINGSTJÄNSTEN DÖK UPP FÖRST IDAG. BÅDE KUNDE PLOCKAS UT MED HÅV OCH ÄR OSKADDA.
Jag hade alltså drömt att jag satte mig upp och läste detta helt fantastiska och osannolika sköjeri.

Har för mig att jag hade väldigt stora frågor när jag var liten om vad som skulle hända om man hamnade i käften på en blåval. Om man hängde sig i valens gomseglet kanske man skulle klara sig från att trilla ner i valens mage. Trillade man däremot ner i valens mage så var festen över, så att säga.

En promenad.

(null)
Har varit ute och promenerat idag. Solen fanns där ute för första gången på…länge.
”Krigstutan” gick igång en halv minut efter jag hade kommit utanför dörren. Alltså första måndagen i månaden. Alltså klockan tre osv. Tutan verkar sitta på ett hus diagonalt mot mitt. Ett jävla drag i luren med andra ord. Höll på att klutta klutt vid första tuteriet, men nöjde mig med en nervös ryckning i ögonbrrrrynet.
Gick förbi en lekplats där decibelen på tutan var kraftigt nedtonad. ”Oj vad mycket barn som leker” tänkte jag. ”Men oj vad stilla det de leker”. När jag tittade mer noggrant stod alla respektive föräldrar och höll för sina barns öron. Kändes väldigt 2015. ”Mamma var var du den första måndagen i månaden klockan tre?” Ville ta ett foto på den sköjiga scenen, men var rädd att det skulle tro att jag var en mystisk peddogubbe.
Promenerade och promenerade. Gick förbi Näckrosdammen. En hund skällde. Det lät mer som en gubbe som hostade. Märkligt skall. Det lät lite som mig faktiskt om man tog bort mitt muttrande.
Traskade ut på Götaplatsen. Där var det en glad asiat som poserade framför Poseidon. Undrade varför hon var så glad. Kanske hon hade köpt fisk i feskekörkan till rabatterat pris eller så hade Gais-Åke Feskeböxa sköjat hodet av henne.
Gick in på H&M. Tittade på en tröja. ”Men den vill jag väl inte ha?” mumlade jag för mig själv och gick ut.
Promenerade runt uppe i Kungshöjd. Har inte gått runt där på flera år. Det ligger väldigt högt upp för den som inte vet detta. Stod och tittade ner i fönstrena på baksidan av skatteverkets byggnad. Folk satt där i sina bås och såg absolut inte gladare ut än asiaten på Götaplatsen. Det kanske finns en underliggande orsak som inte jag känner till. Å andra sidan har jag aldrig hört om någon som hamnat i extas när de har gått in på Skatteverket…
Promenerade vidare ner mot Järntorget. Gick in på Myrorna. Tänkte att jag kanske kunde hitta någon rolig julklapp. En brinnande tomte eller en uppstoppad moped eller en sne konservburk. Hittade ingenting. Fick en svettattack istället och folk flåsade mig på hakan och tallade mig i armvecken.
Träffade Peter, min gamle vän, och hans tjej. De hade en nykter period. ”Oh, vilket fint glas!” sa hon och plockade upp ett helt vanligt snapsglas. När vi pratat en stund sa Peter att de skulle gå upp en våning och titta på barstolar. Innan vi skildes åt sa jag till dem att de kunde få en tom glöggflaska i julklapp om de ville…
Och nu sitter jag här. Hemma. Dricker lite glögg och ber till tomten: SNÄLLA TOMTELUDER LÅT MIG KAMMA SIDBENA I DITT SKÄGG!”
Tittar ut på huset mitt emot. Någonstans mellan klockan sex och nio på kvällen verkar det grejas oerhört i köket. Inget konstigt med det. De grejar väl ugnsbakad kummel. I varje köksfönster är det uteslutande par och tvåsamhet som råder. När midnatt råder är det släckt i alla fönster. ”Sånt där behöver inte jag” tänker jag med ett skevt grin. Jag har glögg och jag har julpynt för sexhundra riksdaler för att blåsa bort känslan av livets förtret och tomhet.
Kanske man skall tömma den här glöggflaska. Det är ju faktiskt jul snart. Den tomma flaskan kan jag ju alltid ge bort till Peter i julklapp.

En efterfest.

Klockan är halvnio på morgonen. Jag är nyss hemkommen från en efterfest som jag övertalade vilt främmande människor att ordna till. Precis som när man var tjugofem.
De gick helt sonika och köpte två sexpack. Någonstans i Högsbo befann vi oss sen. I en lya med klibbiga väggar.

Tidigare på kvällen…
Middag hemma hos syrran och Kirre. Trevligt av bara fan.
Sen åkte jag och siss ner till stan. Glada.
Syrran tyckte att en tjej var intresserad av mig. Och pushade mig till att skärpa till sig. Det var hon kanske. Den där tjejen. Eller inte.
Har en känsla av att jag sen har bett syrran dra åt helvete mitt på Järntorget. Jag såg hennes rygg klampa iväg och hon stannade inte när jag ropade efter henne. Sen ringde jag fem gånger men hon svarade inte. Mår illa bara jag tänker på det. Den sista människan som jag skulle vara elak mot på den här fula planeten. För jag älskar henne. Så förlåt siss.

Efterfesten var trevlig ända till att jag berättade att jag tycker norrmän är helt dumma i huvudet. Det visade sig nämligen att de två som fortfarande var vakna var av halvnorsk börd.
Jag bestämde mig för att lägga mig att vila under tystnad på soffan och inte öppna käften något mer på en stund. Förklaringen när jag vaknade igen efter snarkat och brakat och bad om ursäkt för att jag var på sköjhumör föll plattare än en skivtyngd på 50 kilobrakare rakt i guleböjen.
…sen fanns det garanterat ingen tjej som kanske var intresserad av mig. Hon var på sin höjd helt ointresserad.

Jag heter Johan och är 43 år gammal. Jag önskar mig tillbaka någon slags lycka. Under tiden beter jag mig som om jag är lös i magen.

Godnatt på morgonen!

(null)Klibbiga väggar…

The storm.

(null)
För helvete asså! Ska man våga sig ut i den här arga vinden? Helga eller Helge eller Börje eller vad fan nu stormen är döpt till. Den verkar ju argare än en tokig tinnersniffare.

Verkar som de där Theralenostabletterna nte är något bra för mig. På morgonen när jag vaknar är liksom huden i ansiktet avdomnad. Man kan köra in en vass nagel i näsvingen utan att det knappt känns.
När de sen lämnar kroppen kommer oroskänslor och man blir nervös. Detta sker naturligtvis lämpligast på bussen.
Sen blir jag nerstämd och tom. Det trycker i vänstra sidan av bakhuvudet.
Vissa människor är mer mottagliga för biverkningar. Jag verkar vara en av dem.
Så i natt har jag inte tagit någon.
Nu är jag mest rädd att jag skall begravas under ett träd eller att mitt hode ska klyvas av en takpanna.
Dramatiken i detta liv är bottenlös.

Ingentingeli-ting

Med risk att låta som en blödig Hemingway så tar den här tomheten mellan varven sakterligen död på mig. Den dyker upp som en kompis. På ett nygammalt sätt.
Hade, som jag sagt innan, tänkt att berätta om nåt kul. Men det får vänta till i morgon.

Och för gudars! Glöm inte att titta på Kjells julkalender.

Ibland så bara…

Blev plötsligt uttråkad. Det liksom bara kom över mig.
Jag tänkte: Det är väl inget kul att dricka öl. Och jobba hela tiden, det är väl inget kul? Att knulla är väl inte roligare än att inte knulla. Och äta mat hela tiden så fort man blir hungrig, vad är det för roligt med det? Sover det gör man ju varje natt. Och sommar, vinter, höst och vår. Vad är meningen med det? Resa, när man kan stanna hemma? Promenera när man kan sitta still…
Söka meningen med livet genom att klättra i berg det får andra göra…
Prutta i motvind, dansa i garderoben, rapa i mörkret, pudra saffran på stortån, ropa efter jesus i sömnen, koka hönsbuljong och drömma att man lever, vem har någonsin blivit gladare av det? Bli glad, kär, ledsen, trött, full, pigg eller skitnödig, det har man väl blivit innan…
Meningen med livet är en ofärdig mening. Där sista ordet saknas… Ingen mening med att söka.

En stammis till en annan stammis på Sejdeln:
-Men snälla människa. Kan inte du gå och sätta dig någon annanstans, istället för att tråka ut mig till döds?!
-Jag går hit. Jag går dit. Jag går till Kings Head, blev hans svar.

Mådde plötsligt lite bättre. Eller åtminstone så släppte tankarna om poänglöshet för ett tag. Kände mig som en light-version av Ernst Gunter.
-Kanske man ska ha en öl till?