En tripp till Berlin…eller inte förresten.

(null)
Drömde en sjukt märklig dröm för ett litet tag sen. Sjukt märkliga brukar ju drömmarna vara mellan åt, så det är inget nytt i strumpan.

Jag var på upptäckts resa till Tyskland. Närmare bestämt Berlin. Med en väldigt otippad vän att resa med och hans fru. Ett av mina ex var med som min resekompanjon också. Och hon gladdes inget vidare över att ha mig som resesällskap.

Märkligt det där med drömmar, man kan drömma vad för slags världsfrånvänd rappakalja som helst. Då kan väl drömmen vara sjysst mot en och låtsas att man har en flickvän också. Där missar inte drömmen någonting av verkligheten.

Vi åkte lyxkryssnig till Tyskland. Det var trevligt till en början. Vi satt i någon lyxbar och drack Martinis och Gin o Tonic. Efter några sköjiga timmar i baren kantrade fartyget. Jag klamrade fast mig i stången ovanför baren och dödsångesten var total. Där hängde jag och dinglade som en skrämd liten taskspelare samtidigt som de andra tyckte det var sköjigt att ligga på sidan i fosterställnig och sörpla i sig sina drinkar. Det konstiga var att båten bara fortsatte att glida fram som inget hade hänt.
Efter en svår tid rätade fartyget upp sig igen och seglade vidare. Glad och lättad och för nervernas skull beställde jag en ny drink. Exet satt vid ett eget bord en bit bort och såg ut som hon var besviken över att jag hade överlevt den svåra stunden.
Plötsligt befann vi oss på någon fjord. Som om vi befann oss på Hurtiga rutten i Norge eller nåt. Vi stod där och njöt över utsikten.
-Nu kommer det ett vattenfall, sa min kompis.
Jag hann inte säga ”Jaha?”, så befann jag mig inhalkad i köket med röven pressad mot ett kylskåp. Bland massa ilskna och svettiga kockar med köksyxor i näven som undrade vad fan jag hade i deras stiliga jävla kök att göra.

Väl framme i Tyskland så befann vi oss i en liten byhåla och promenerade runt i en skog. Jag var förbryllad och skogen var djup och grön. Ska vi plocka tysk svamp eller?
-Ah, tar vi en genväg till Berlin, frågade jag min polares fru.
-Nej, men det fattar du väl att vi inte hinner dit? Är du dum i huvet eller? Båten tillbaka till Sverige går ju om två timmar!
-Jaha, men jag trodde…
Jag tittade bakåt där mitt ex promenerade några meter bakom mig…
-Ja just det, repeterade hon. ÄR du dum i HELA huvet eller?

Efter detta vaknade jag. Detta var verkligen lika bra. Jag var inte ett dugg sugen på att befinna mig på en färja som på nytt skulle kantra och tränga sig och ta sig ner för fler vattenfall.

Nu var jag ju ändå hemma på loftet igen, eftersom jag precis hade vaknat…

Pensionärer…

Jag har suttit på en bänk i Slottskogen och ätit en kycklingrulle idag. I det fina vädret. I den fantastiska världen.
Det kom två damer i 80-års åldern och frågade om de fick göra mig sällskap på bänken.
-Naturligtvis, svarade tjejtjusaren Johan.

De var två väldigt pigga pensionärer. Piggare än mig till och med, och då är man pigg…
De pratade om ett seniorcafé de brukade besöka. En del krämpor ingick såklart i samtalsämnerna. Dåliga fötter och ben.
Innan jag hann gå räknade de ut hur längesen det var som deras män hade gått bort.
Tantorna överlever männen. Nästan alltid.
Minns när jag brukade handla på Ica på Olskroken förr i tiden och hur överbefolkad mataffären av änkor som köpte ärtsoppa på burk.

När jag åkte bussen till Linnégatan i fredags hamnade jag inklämd i ett pensionärsgäng som klev på. Gubben hade ett tennisracket nerkörd i hans sportbag. De andra två damerna som också klivit på vurmade runt honom och pepprade honom med frågor som han var hetast på hemmaplan. Han var väldigt socialt trevlig. Lite så att man tänkte ”så ska jag också bli när jag redan har varit stor.”
De pratade om lite allt möjligt…
Helt plötsligt sa han, med en mer uppgiven och trött stämma:
-Jaha, så var man på gubbdagis i veckan…
Sen satt han där tyst, som att luften hade gått ur honom.
Efter en paus undrade damerna vad man gör på ett gubbdagis. Jag undrade också kan jag säga.

-Näää, man umgås med andra gubbar.
-Är det fritt från kvinnor där då?
-Ja kvinnofolket är inte välkomna.
-Men vad gör ni då? undrade kvinnan som fann honom mest fantastisk.
-Näää, sist var en gubbe där som hade jobbat för Nasa och berättade. Gången innan var det en annan gubbe som hade varit uppe på K2.
-Vad är det? undrade den andra kvinnan.
-Ja men berget, förklarade han lite irriterad, som om det var den dummaste fråga han hade hört.
-Jaha, förlåt, sa hon. Jag trodde det var någon känd trappuppgång…

Det var tyst en liten stund. Fram till att alla tre skulle av vid samma hållplats. Han verkade gilla den ena damen mer den andra. Medan bägge damerna verkade gilla honom minst lika mycket.
När de skulle kliva av glömde han bort vänligheten mot de där två kvinnorna. Han glömde faktiskt bort dem överhuvudtaget.
En vacker kvinna i 30-års åldern skulle kliva av samtidigt.
-Varsågod, sa han till henne och lade upp sitt mest våta leende. Sen svepte han ut hela armen som att visa vägen genom bussdörrarna för henne.
-Gå du av först så slipper jag tränga mig med barnagnen, svarade hon.
-Aldrig i livet! svarade han på rekyl.

Den unga kvinnan stressade ihop sina påsar och rullade ut barnvagen medan han ropade efter henne om hon behövde hjälp med att få av vagnen.
-Nej tack, sa hon blixtsnabbt.

Sen gick tennischarmören av. Efter följde de jämnåriga kvinnor som han hade glömt bort tillfälligt…

Min mor tränar ju på ett gym tre gånger i veckan. Pensionärerna är väldigt bundis med varandra där. De är kompisar som hjälper varandra med de avancerade träningsredskapen. Kan dock se framför mig hur obalunsen dyker upp när en het 30 åring promenerar in i lokalen…och aldrig gör om det igen.