Att röka pipa.

img_1765.jpg En piprökande fader.

Skulle precis njuta av dagens första kaffe och första blosset på dagens första cigg när jag fick en enorm nysattack. Hann precis skriva just det här…och nu måste jag gå på toaletten. Fack så att säga!

Under perioden av nedräkning till semestern bestämde jag att jag skulle på semesterns första dag röka pipa. Fredspipa. Så det blir lite trevligare här i världen.
Nja, jag fick ju en pipa i födelsedagspresent med tillhörande lyxig piptobak med whiskeysmak.
Sen var jag ju tvungen att köpa ett sånt däringa verktyg för att trycka ner tobaken i pipan. Det var ju därför, kom jag på, som jag ännu inte hade provat pipan. Sen råkar det ju förhålla sig så att jag har farsans gamla pipskåp i bokhyllan. Där i kan man ju faktiskt titta om det finns sådant där pipverktyg. Det gjorde jag alldeles nyss. Där låg ett mycket stajligt pipverktyg i kromat silver. Inget sånt där billigt skit i plast som jag har sett på wörld wajd wäbb. Fantastiskt ju. Är man ett geni, så är man.

Jag öppnade tobaken. Den luktade ljuvlish.
Jag petade ner lite tobak. Tryckte till lite med verktyget. Fyllde på lite till osv. Aaah! Röka pipa och blogga! Precis när jag skulle tända den så…ringde morsan.
-Schnicki schnäck schnäck!
-Goddag och farväl, moder Olof! Tjena pipan!
Jag förde dit tändarn. Lågan sög sig in vackert i pipan. Fint sug i pipan. Jag sög in några gånger. Sen fick jag i mig ett moln som var tjockare än en stor portion med lasagne. När jag skulle avjnuta ett sug till så var pipan död. Tända, suga, suga, suga. Ah, va gött! Död pipa. Tända, suga, suga, suga. En portion bolmeri. Pipa: död!
Och nu kom jag ihåg vad farsan sa. Det svåraste och första att lära sig är att packa pipan rätt och lyckas hålla pipan levande. Lektion ett så att säga.

Nåväl skall se till att få den där jävla balkongen färdig fortast möjligast. Sen ska jag sitta där och röka fredspipa dagarna i ända. Eller så antar jag karaktären av arg, muttrande sjöman. Där är ju hälften redan vunnet så att säga, trots att jag är en utpräglad landkrabba. Troligast är väl att jag blir tagen för en hashrökande flumpotta när fredsmolnen når grannarnas fönster. En pajas som fick åka hem från Goa i förtid för att degen tog slut.

Ööööh, nu känner jag mig alldeles klibbig i hodet. Som ett flottigt orosmoln…som inte vet i vilken riktning han skall blåsa.

Hoba i lianen

Jag är som en liten babian i Östra Götaland som vill äta gröna ärtor ur Kurt-Görans underböxa på en uppbränd åker!

Jihaaa! Mötha-slyno-föcka!
Nu vet jag varken in eller Knut!

Men på Lördag har Kjell namnsdag. Det ska vi fira med pompa och ståt. För ty din den där jävla ….itta bryr sig inte så stort!

Har jag ett svällhode?

En första semestervecka avverkad utan problem.

img_1718.jpg
Nu är det en vecka sen jag gick på semester. Sjukt hur fort tiden går. Okontrollerbart.
Förra veckan satt jag och räknade ner minuter på knegets sista arbetsdag. Idag har jag klivit ur pyjamasbyxorna sent på eftermiddagaen efter diverse vågrätta lägen och konstaterar att jag faktiskt har semester…

Sköjade genast till det direkt efter jobbpasset i Söndags. Åkte månraket ner till krogen och beställde en gammel dansk som en astronaut.
En öl till och sen var man redan en sköjare av rang. Träffade syrran och senare Ed på Hammock. Allt blev trevligare och trevligare hela tiden. Livsfarligt. Slutade kvällen på Västerhus. Jag och syrran dijäjade fram låtar i baren som hejbaberibba-kungar.
Försökte hela tiden fatta att jag hade semester, men det gick inte.
Åkte hem som en dyngsur grönsak och pratade ner taxichauffören hela vägen fram till att han suckade bort den hängande fylleluggen ur pannan på mig.
Vaknade klockan två dagen efter med en självlysande huvudvärk.

Jag var och klippte mig i Onsdags.
Nu får det räcka med att gå runt med pashig sugluvefrisyr, tänkte jag.
Han var gladare än vanligt att se mig den gamle gode saxgubben. Det var nog dock inte över att se mig. Det hade mer med att han skulle ha semester.
-Kort på sidorna och längre på hodet, sa jag som om det var något slags kodsnack.
Han fattade direkt och så flög lufs-rufset av.
Min frisör pratar inte i onödan. Han utför arbetet och står inte och pratar smörja. Skönt tycker jag.
Just denna dag var han mer pratglad. Vi utbytte kanske tio meningar under tiden han klippte mig. Ett jävla babblande kan jag meddela.
Där ligger mitt hår tänkte jag när jag tittade ner på capen.
Sista gången jag var där beklagade jag mig över att jag blivit tunnhårig och att halva hårväxten hade flyttat in i öronen.
Nu var det som han flera månader fortsatte på den där meningen. När han hade tagit av capen klappade han mig stillsamt på magen och sa
-…och du har blivit fet också!
Kan vara det finaste jag har hört på den här sidan av det här året. Nästan så man tappar hela håret.
-Vill du ha lite frisyrgelé? sa han sen.
-Ja tack gärna.
-Ta det då.
När jag gick ut därifrån såg jag så slick ut som att jag hade glömt min aktieportfölj hemma. När jag hade gått in där såg jag ut som jag hade glömt min Willyspåse med tomma ölburkar hemma.
Sen gick jag ut och firade min frisyr. Ty, detta kunde firas nog.

Beställde hem trätrall till balkongen i veckan också. Paketet vägde 17 kilo. Armarna gick nästan av när jag bar hem paketet från min närbutik. Funderade på att dumpa skiten i närmaste buske och gå och ta en öl istället. Man vill ju ha armarna kvar. Samtidigt vill man ha en myspysig balkong. Ja, det är svårt med alla livsval här i livet…
Kanske hade varit lika bra att dumpa skräpet i en buske…för när jag packade upp trätrallen ur dess kartonger (som det stod hard & heavy på) trodde jag inte riktigt mina ögonlober. Snacka om rynkade ögonbrrrryn. Vissa av trallitrallorna gick i bitar bara jag skakade på dem. De vittrade sönder bara man tog i dem.
-Vad är det här för billig Epa-junk, vrålade jag.
De vittrade bara sönder. Tydligen hade ”plastunderredet” torkat sönder. Två av fem trätrall var så där.
Jula – Det plejset hade inget bra rykte förr i tiden. Tryggt att de lever upp till samma rykte fortfarande.
Jag ringde dagen efter.
Pratade med en väldigt trevlig och snäll pöjk som inte visste någonting om något alls.
Det tog en kvart att komma fram och minst lika länge till när han skulle gå och prata med sin chef.
Musiken som spelades i luren medan jag väntade var den mest sorgliga jag hört. Någon slags smörig instrumental beta med en så jävla ledsen och uppgiven trumpet.
Hade passat bra i någon slags överknullig kärleksfilm där sekvensen spelades om och om igen och där kärleken hade dött. Och knullandet hade dött. Och allting hade dött. Och man hade kommit på att livet var en bluff. Och dumstruten vändes upp och ner och användes som en spytratt.
Så hemsk var låten att lyssna på!
-Dönönönö, tut tut, dönönönö, skjuta hodet av sig, trallala.
När den lilla pågen kom tillbaka kunde jag inte låta bli att påpeka detta. Jag avbröt honom vänligt…
-Alltså den där låten i pausen. Är den till för att bryta ner folk så man inte ska ha någon ork att säga något alls när ni kommer med era hårda regler?
Han sa att det var många som hade klagat på musiken tidigare.
Kanske till och med funderat på att avsluta gåvan som kallades livet till dessa toner tänkte jag, men sa istället:
-Aha, jag trodde tonerna var ett mästerverk över min sorgliga trätrall.
Det tyckte han var så roligt att han höll på att sätta sin egen saliv i halsen.
Även fast jag hade spelat in en video när jag demonstrerade hur trätrallen rasade sönder så var jag tvungen att skicka tillbaka skiten om jag skulle få tillbaka min deg.
Paketera, ringa postnord och blablabla.
Kanske Jula ska ha personal och grillfest och grilla trall? Vad fan vet jag?
Har nu även gett mig in på ett pysselprojekt. Innan man sätter igång med lättsamma projekt tänker man alltid att det är ju lugnt, det går snabbt.
Blev sugen på ett rutigt balkonggolv. Svart sprayfärg och sen blå målarfärg har jag använt. Blått och svartrutigt golv. Tufft!
Herregud vilken tid det tar. Har knappt hunnit halvvägs.
Äh, det blir väl färdigt nån gång i oktober. Då kan jag sitta i köket och titta ut på min fina balkong och sen när jag kliver ut på balkongen nästa vår så har hela skiten vittrat sönder.
Fyfan vad bra, kommer bli helt fantastiskt!

Nu sitter jag på Tullen i mitt område och dricker en bärs.
När jag nu har fattat att jag har semester så kan jag OCH gör precis som jag vill.

Fast det är nog ändå något konstigt med den här sommaren. Igår var det 25 grader svetthetta. Idag är det 15 grader och svinkall vind som ber en dra åt fanders.
Kan du inte bestämma dig ditt lilla väderdjävol?

Annat småsköj jag har gjort under första semesterveckan:
Sovit i köket, ätit tre nektariner, varit på Coldplay. Min första Ullevikonsert (detta kräver nästan ett eget framtida inlägg), suckat åt en människa som gick runt och visslade nedanför mitt fönster i en timme.

Kanske jag hamnar i Goa och går runt i pyjamasbraxor och säger ”Peace on earth o sån shit!” Eller så drar jag till något Raggar-Powermeet och hamnar i mitten i baksätet mellan två våldsamma raggarbönor som matar mig med brännvin medan vi lyssnar på Meduza och hotar att pressa ner hodet mellan mina axlar om jag inte genast tömmer hela flaskan.

Time will tell yo funky fuckers!