Le grande bajsnödighet.

Här sitter jag bajsnödig som ett litet as i svinvärmen. Fukten ligger deppig på skinkorna och det är svååååååårt. Sitter nu och dricker kaffe och röker en cigarett. Det hindrar förstoppning, milt sagt.
Jag har käkat lunch på Järntorget. Törsk med skagenröra. Låt törsken leva för så jävla gott är det inte. Dessutom finns det fiskbullar.
Gick på toa efter jag ätit för att…gå ner i vikt lite, kan vi säga. Men det blev det inget av med det. På herrarnas toalett var dörren borttagen till toabåset. Kändes inte helt bekvämt att sätta sig där och karva fram en kabel.
”Var den god lunchen eller?” kan man ropa från båset när någon dyker upp där utanför för att tvätta händerna, allt medan man torkar sig i arschluss.

Det sitter en snubbe lite längre bort på uteserveringen. Med en kvinna mitt emot sig. Hon dricker vatten och han? Ja han dricker öl han. Det verkar som han har fått i sig ett tjog med bärs eller så, för han är väldigt full. Lite märkligt ändå, för klockan är en bit över två på eftermiddagen. Hur fan har han hunnit med att bli så packad?
Varje gång han har tagit en klunk så är det som det går en ivrig lyckoblixt genom hans kropp. Varje gång han tagit denna jätteklunk, så reser han sig och dansar fram till hans kvinna och tar hennes hand och kysser den. Varje gång säger hon till honom att sätta sig igen. Sen när han tagit en klunk till så är han uppe och plaskar ner hennes hand igen. Ibland så kysser han ner hennes underarm i bara farten. Gång på gång.
Oh! Nu vinglade han in i baren. Oh jävlar! Nu kom han tillbaka med en bärs som han redan dansat ut halva innehållet från…och där reste sig hans kvinna och gick hem.
Tänker att han själv kommer dans-kräl-krypa ut härifrån med skrapsår på knäna innan klockan har slagit fyra.
Själv måste jag nog leta upp ett annat hak som har en toalett där det ingår en toadörr i interiören…

Nu har jag bytt ställe. Bajsnödigheten försvann så fort jag satte mig ner. Den kommer väl tynga ner mig så fort jag kliver ut på gatan igen.

Det sista som hände på stället där jag åt lunch var att den redlösa token sprang slalomgång ute på torget efter kvinnan som lämnade honom. Då stod det en och en halv öl kvar på bordet. Hon skällde ut honom och kallade honom Ferdinand. Morloken vinglade han tillbaka till bordet och svalde den halva ölen i en enda klunk. När han började misshandla den andra ölen reste jag mig och gick. Jag orkade inte se Ferdinand mer. Dessutom gjorde han mig ännu mer bajsnödig. Huvudet svängde fram och tillbaka på honom som en tok och som om han letade efter en ny lekkamrat. Det kunde vara jag som satt alldeles ensam och bajsnödig vid mitt bord. Så jag fick brått därifrån…

Sitter nu på någon slags asiatisk fiskrestaurang på Linnégatan. De har en najs skuggad uteservering med tak här om det underbara regnet skulle komma inrullande och skölja jeppar och hjon rena.
-Vad kostar en Mariestad, frågade jag kvinnan i baren.
-69 kronor, svarade hon. Lite väl dyrt eller, tänkte jag.
-Eh, jag kan ta en stor stark istället.
-En sån? Frågade hon och pekade på öltappen.
-Ja tack, svarade jag.
-Nej, ta ingen sån, sa hon då. Ta en Mariestad istället.
-Vaaa? Näää!
-Jo, stor stark kostar lika mycket som Mariestad och den är inte stor. Mariestad är större och den är godare och nog bättre för dig! (Bättre för mig?)
-Jaha, då tar jag en Mariestad, svarade jag lättad. Och kände att den inte alls var lika dyr längre.
Jävla konstig prissättning ändå. Kanske hon bara lurade mina fuktiga skinkor av mig så att hon fick sälja en dyr öl till mig. Det funkade ju iallafall.

Ro nu hit med ett svalkande regn. Hela stan är som ett fuktigt akvarium. Klockan tolv var det 22 grader, men det kändes som 27. Nu har temperaturen stigit till 27. Det känns som om hela stan är inrullad i en jättestor kalsong impregnerad i galon.

Oh Herre min lilla luffarskapare! Nu är det dags på fullaste allvar att gå in och spräcka närmsta lilla porslinholk i två fina delar!

Undrar hur det har gått för Ferdinand förresten… Kanske hans kvinna i detta just nu plåstrar om hans skrapsår på knäna… Sicken jävla pajas!

En lunch i svinhettan.

Har varit och käkat lunch på Kungstorgets Brygghus idag. En tagliatelle med fläskfilé och currysås. God var den. Det är nästan alltid gott där. Mycket bra lunchställe låter jag hälsa.

Efter lunchen gick jag ut på uteserveringen för att ta en kaffe. Men det var nästan fullt där och gassande sol, och jag var redan en söndersvettad medborgare. Jag gick till köttbullekällarn istället. Ty där badar uteserveringen i skugga. Tyvärr var det massa andra typer som hade tröttnat på solen också, så det var fullt. Jag blev så trött på allt och alla så jag ville bli full. Dock tog jag istället mina steg till en närliggande gata där det ligger massa andra fik som också är skuggiga. Tyvärr var det fullt även där och nu kände att jag ville bli redlös. Hittade till slut en uteservering som var helt tom. Konstigt det där…jag menar att folk alltid väljer att hellre trängas en att sitta där ingen sitter. Har man väl satt sig på en tom uteservering så följer mobben som en myrstack. Efter en halvtimme så var uteserveringen nästan full. De tyckte väl att min charm var oemotståndlig.

Så fick jag då min kaffe till sist.

Det satte sig två kvinnor bredvid mig. Jag tänkte att nu blir det gnäll om min rökning. Det var en mor och dotter hörde jag. Dottern gick in och köpte kaffet. Modern tände en cigg. Dottern kom ut med något lyxkaffe och var nöjd. Jag såg framför mig hur dottern också skulle tända en cigg. Istället satte hon fyr på en jättestor cigarr. Sen halvlåg hon i stolen och bolmade på den där jättesaken som en kuban medan hon berättade för sin mor om när hon hade varit full i Stockholm på Medborgarplatsen. Modern fyllde i med ett rosslande gubbskratt.

Det hela kändes som en tid av ett igår för jättelängesedan.

Nu har jag ätit igen. Tycker man äter hela tiden. Ändå är hungern som bortblåst i sån här sköjarvärme.

Blir inte mycket skrivet här heller. Den mesta tiden går åt till att svettas.

Och så vajar plymen

på horan Ingeborg!

Och så vajar pungen
på schlynan Göttesnask!

yyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

där var jag inte nykter!

En kort rapport om ditten och datten och fittan och tratten.

Har precis käkat lunch med Ed. Ed var på humör så han tog en bärs till pizzan. Jag var också på humör, men tog en cola till maten, bara för att jag är så vuxen och kan göra saker utan alkohol, men ändå ha trevligt.
Efter all deg och kaffe så tog vi varsin bärs och hade trevligt tillsammans.

Jag har börjat tittat på The Wire. Den är från början av 2000-talet och sägs vara fantastiskt bra och har vunnit priser hit och dit, men jag vet inte… Jag har snart sett klart första säsongen och jag tycker den är rätt träig och trist. Personliga porträtt gällande karaktärer saknas och känsla och känslor saknas också. Sen är alla karaktärer mellan varven så coola, hårda och kalla så det blir lite fånigt och man kunde strykit hälften av alla motherfucker! från dialogen. Den blir rätt statisk på något vis. Lite som alla dessa olika CSI-serierna. CSi Miami, CSI Skövde typ, som måste vara bland de trökigaste hitt-på-serier somfinns. Fast inte fullt så tråkig är den inte, för då hade jag gett upp efter första avsnittet. Eller fortsatt och tittat och möglat sönder och dött av syrebrist i hodet.
Annars är den JÄTTEBRA!
Känns inte riktigt som man hade blivit lika duktig på att göra långa serier ännu som man är idag. På den tiden alltså. Alltså att det är något som man blivit bättre på med tiden, säger Sköjarius Serius Expertus.

Håller även på att läsa min klockbok. Första halvan går igenom varje liten beståndsdel i ett urverk. För att sedan sätta varje liten beståndsdel i sammanhang med resten av alla beståndsdelarna, så att man tillslut fattar hur ett urverk fungerar. Min favoritdel är nog balansfjädern med sin pyttelilla snurrade fjäder och där en liten gaffel hugger tag i dess kugghjul som i sin tur är samman kopplat med ett annat kugghjul som heter the escape-wheel. Ja, ni fattar väl själva!

Håller även på att skriva en novell om morgonen för väldigt längesen, då jag vaknade upp i bara kalsonger under någons köksbord med en nästan urdrucken jägermeisterflaska i näven och med en massa ben och fötter runt omkring mig tillhörande okända människor som satt och åt frukost. Kan bli hur bra som helst tror jag.

Den här värmen gör mig helt söndertrashad. Uppluckrad i kanterna och uppknullad i hodet. Det är varmast i Göteborg säger di däringa metrologirna.
Man skall inte klaga har jag hört och snart ligger man och gäspar i en snödriva igen, men jag kan inte låta bli att tycka det är jobbigt när det är för varmt… Det blir liksom kladdigt att tänka och man flåsar och pustar.
Nu har jag hittat en sval uteservering på Linnégatan på skuggsidan. Naturligtvis pågår ett fasadarbete här bredvid där en brötande byggnadshiss åker upp och ner för att tala om att det här med lugn och ro är klart överskattat.
Ett tak här på uteserveringen är nerfällt som extra skydd om solen skulle komma vandrande som en tönt. Herregud jag vet inte vad jag säger, men jag gillar skuggan jag. Sitter och dricker en Ströngböw gör jag också. Torr cider med äppelsmak. Jag gillar inte torr cider och jag gillar inte cider med äppelsmak. Ändå dricker jag det utan att gnälla. Då fanns det ändå massa gott att dricka.
Det tycker jag ändå visar att jag inte är omöjlig minsann.

Usch och tvi vale och så!

En kraschad promenad.

Mötte en människa i Hagaparken när jag var ute och promenerade i igår eftermiddags. Han kan vara den trevligaste snubbe som jag har träffat på länge. Arg var han också. Väldigt arg.

Han kom stampandes ut ur buskarna. Sen gick han fram till en kvinna som stod och pratade i mobil, och spottade henne mellan fötterna och kallade henne mothafucker. Hon vände och gick. Då fick han syn på mig. Han verkade bli ännu argare. Jag kanske har den inverkan på människor.

Grusgången jag stod på var smal och på ena sidan var en husvägg och på andra sidan buskar, så det fanns liksom ingen väg att smita förutom att vända på klacken och gå tillbaka samma håll jag kommit ifrån.

Han stod där som en vägspärr och glodde på mig. Han stampade med foten och gestikulerade med armarma.

-If you fuckin look at me you fuckin mothafucker, sa han.

Jag tänkte att jag svänger upp till höger om honom och bara går förbi och låtsas som det regnar. Det gjorde det inte, så det kanske var en dålig ide. Han fortsatte väsa och fräsa…

-You fuckin mothafucker, if you look at me you fucker im gonna pull down my pants and grab my dick and fuckin piss on! You fuckin motherfucker I swear. I fuckin piss on you, you fuck!

Jag smet förbi honom. Han stod kanske två meter från mig. Jag tänkte, nu får jag en knytnäve i bakhuvet eller en stråle med piss i mina knäveck.

Men allt uteblev. Hade jag varit bakis hade jag gömt mig närmsta papperskorg till solen hade gått ner.

Jag var på rätt okej humör innan dess, men från den stunden gick det bara neråt. Varför vet jag inte riktigt. Och så är det väl ofta.

Hamburgaren jag beställde lite senare hade rostad lök och pepperonis intryckta under brödet.

När jag skulle ta en öl på en uteservering så var folk för glada för både sitt, men framför allt mitt bästa och stojade och skrek och skrattade så högt så man blev ledsen.

Jag gick till en annan uteservering och då kom genast stans fullaste människa fram och satte sig bredvid mig och ställde massa frågor.

-Åker du skateboard? Har du barn? Har du en tjej? Har du en mamma? Har du varit i Alaska?

Jag svarade nej på alla frågor. När han hade frågat mig tre gånger hur gammal jag var och till slut kallade mig sur och arg när min entusiasm uteblev reste jag mig för att gå.

Då hörde Em av sig och ville ta en öl. På det viset sågs det till att jag var fånge bland alla dårar i några timmar till.

I övrigt kan arga dårar och överförfriskade fyllon som ploppar upp överallt i den här stan vara det säkraste tecknet på att sommaren är på väg.

Fem meter ner i luften

img_1932.jpg
Igår var jag med om en överraskning. Den dök upp som en blixt från klar himmel. Tyvärr och ganska självklart så var den inte av glad karaktär.

Satt och gäspade lite på balkongen. Passade på att sträcka ut min sköjiga kropp samtidigt. På väg ner med armarna igen stötte jag till mobilen med ena armbågen. Mobilen låg på bordet och en liten bit över bordskanten. Den landade på trätrallen och jag suckade ut ett: ”Men va fan…” Ty den lille sucken och svordomen skulle jag väntat med…
Som ur ett trolligt moln gled mobilen iväg på den hala displayen. Långsamt, men ändå tillräckligt fort mot balkongräcket. Det är ju liksom en liten glipa där mellan golv och räcke. Den stannar väl vid räcket tänkte jag och sträckte mig för att plocka upp den. Som i omatematisk matematik så tippade tyngden över. Sen försvann mobilen ner i den smala glipan som i ett slukhål.
Det hördes en jätteduns när den slog mot balkongräcket våningen under. Jag hoppades att den skulle landa på hennes, men dunsen uteblev. Jag hann resa mig för att se hur den fortsatte sin vilda resa ner mot marken. Den landade precis mellan den stora gräsplätten där nere och en parkerad bil. Hårt och besinningslöst landade den rakt på den lilla asfalt-stumpen på 20 centimeter. Det smaskade till fantastiskt när den slog i gatan. Den kanade vidare och stannade upp framför bilens ena framdäck.Man kunde riktigt höra hur dåligt skärmen mådde när den släpades mot asfalten.
-FAAAAAAAN! Vrålade jag denna gång.

Jag slängde mig ut i hallen och ned för trapporna. Skit i skorna! En liten grabb som stod på ett av trappstegen och vinglade på ett par rollerblades fick trycka sig mot väggen samtidigt som han höll sig fast i trappräcket när jag kom dundrade för trapporna.
-Ur vägen för bövlars!
Jag böjde mig och rotade fram mobilen där under bilen. Mobilen låg upp och ner. Jag väntade några sekunder innan jag vände upp mobilen och väntade mig en totalt söndersmulad skärm. Inte en skråma. Bjällerklang fick jag lust att vråla, men lät bli.
Jag satte på mobilen. Ett vackert skimmer av regnbågens alla färger i form av diagonala sträck över hela skärmen. En svart liten konstnärlig plupp hade även letat sig in i vänstra hörnet. I övrigt såg den okej ut förutom att allt utan de färglada strecken är helt mjölkvitt. Ungefär som någon har rengjort skärmen med blekningsmedel.
Not so bjällerklang! Så att säga.

Jag tog mig upp för trapporna med tunga, molokna steg och tänkte: ”Minimalistisk springa, balkongräcke, mer asfalt än gräs. Kaboom.” För fan, snacka om fullträff. Som att bli träffad av en blixt i garderoben.

Har haft denna lur i snart två år och vårdat den som ett litet gössebarn i stjärngössestrut. Hade jag inte haft skal på så hade den blivit pulvriserad.
Nu, några månader innan jag skall byta till en ny och sälja fanskapet så drar den en enkel returresa rakt ner i den asfalterade ättestupan från fem meters höjd.

Nåväl, har nu beställt en ny display. Beställde även ett nytt fräscht batteri som jag kan byta ut samtidigt. Sen ska denna Iphöne krängas dyyyyyyrt på Tradera.

Sicken överraskning!
Skål och far åt fanders!