Söndag, Vecka 41.

Söndag (om jag inte har misstagit mig). Pizza på Kellys efter tre avsnitt av ”Orange is the new black” och en fotopromenad på chalmersområdet.
Inatt drömde jag att jag raderade minneskortet till kameran utan att ha sparat bilderna och att toadörren slets upp av en snygg tjej när jag satt och sket. Det var en mardröm, och när jag vaknat tänkte jag att det var min vanliga otur som hade spelats upp, sen somnade jag om.
Undrar lite hur den här söndagen hade sett ut om jag hade haft en tjej.
Vi kanske hade tittat på samma avsnitt som jag gjorde idag. Tagit en promenad och ätit pizza på Kellys. Hennes pizza kanske hade varit vegetarisk… eller inte. Jag hade tagit en Caruso med färsk vitlök likt förbannat, som jag gjorde nu. Förhoppningsvis hade vi knullat mellan varje avsnitt av serien. Före och efter pizzan och under promenad hade vi hållit sönder hand. Under varje avsnitt hade vi legat sked och kramats, om vi nu inte hade bråkat eller varit sura på varandra…
Nåväl, me, myself and I råkade äta upp hela pizzan alldeles nyss. Resten av ölen verkar också slinka ner utan problem.
Kanske är jag av bottenlös art. Dags att gå hem. Kanske en snygg tjej sliter upp dörren om jag sätter mig på dass och väntar…

Hos frisören Sören.

Ska ansa skägget snart. Tänkte nämligen gå och klippa mig sen. Komma ut från frisören med kort hår och en stor hårboll i fejset vill jag helst inte göra. Det ser ut som man har vänt på steken.
Alltid lika läskigt det där, att gå till frisören alltså. Mest för att man pratar för döva öron. ”Jag vill ha det så här”, säger jag. Han eller hon nickar och så klipper de så där istället. De känner sig ofattbart nöjda med resultatet, medan det är jag som får gå runt och se ut som en kofösare. Klippte mig hos en sån där 100 kronors-snubbe en gång vid Redbergsplatsen. Frisyren blev väl okej, fast ganska långt ifrån mina egna instruktioner som jag gett frisören Sören. Han frågade om han skulle ansa mitt skägg också. Jag tyckte det kunde vara en bra idé för ynka tjugo spänn extra. Något som han knappast kunde misslyckas med. Samma längd på skägget som på håret sa jag, håret som nu var kanske två centimeter långt. Han tog fram sin gyllene machine och brände på. Allt gick i en rasande fart. Han lämnade två millimeter stubb i fejset. Han var jättenöjd, jag höll på att börja gråta. Jag ringde upp min dåvarande tjej. Hon var jättenyfiken och ville se mig. Vi träffades på hennes trapp. Hon synade mig länge och väl med ett sorgset ansiktsuttryck. Snurrade mig fram och tillbaka. Sen sade hon med tom blick ”Var är min man någonstans?” och började gråta.
Syrran var och klippte sig för några veckor sen. Hon skulle bara toppa håret. Kvinnan tog fram saxen. När syrran gick ut därifrån undrade hon vad som hade hänt. Jo, kärringhelvetet hade klippt av 25 centimeters längd på håret med orden: ”Du blir mycket snyggare så!” Det blev dock väldigt snyggt, men det är inte själva poängen.
Kanske väntar med att gå och klippa mig tills imorgon istället.

Precis mitt i natten.

Det här en fin värld, elller hur?
Jordskalet är bara halvt sprucket i ångest, och det finns knappt någon luft att andas och ozonskiktet är lika tunt som ett brakväder från röven. Jag bryr mig inte.
Och de som har vad de har, har inte rätten till vad de har för de har tillförskansat sig vad de nu har från de som inget hade och ännu mindre har. Kvar. Folk är ledsna. Fula. Skeva i truten. Jisus kliar sig i hårbotten.
Men världen är vacker mitt ibland det… om man tittar en stund. Det trillar blad från träden som skaffar nya löv (de finns i olika färger) inför nästa vår och inför människor som varken ser eller bryr sig… samtidigt som folk visar sitt vidrigaste innersta och minst intelligenta från ett huvud som lever i ett TV-program som tillrett den bästa soppan i denna doobidoovärld. Folk är glada. Med raka, perfekta léenden. Satan kliar sig på pungen.
Jag blir mörkrädd, men det är inte mörkret som skrämmer mig. Det är något annat.
Normen som försöker vara normal, att jag blir kallad för schysst kille i min sämsta stund, att världen lunkar på i ett taskigt tempo med sin dåliga nyuppfunna idé, att jag är full mitt i natten, att min lyckas smed står och super i ett bortglömt gathörn, Peter Jihdes knulliga nuna i fyrans nyhetsmorgon, att jag letar efter min låga som blåstes ut i för stark vind utan att jag la märke till det, just den där kvällen. Just den kvällen blåste det inte. Och nu letar jag mig tillbaka efter den stunden, med utblåst ljus och lykta. Det är mörkt. Jag hittar inte riktigt, men jag letar iallafall
Skit samma. Jag tänkte högt.

Lördag, vecka 38

Dricker kaffe igen. Vid köksbordet. Det kan bli en vaken natt. Mina lediga dagar bara försvinner och skägget växer i stadig takt i gravidatonskraft ner mot golvet… Jag minns att jag har mått bättre än så här, men också sämre.
Egentligen skulle jag vilja gå ut på krogen och sköja till det helt och hållet, men med 200 bagis fram till löning kommer jag inte långt. Diskbänksrealismen på denna blogg är total för tillfället: Idag har jag handlat kaffe och pasta och ketchup. I övrigt glömde jag att gå ut, för det var nog planen från början. Jag vaknade med huvudvärk. Rökte två cigg på tom mage. Gick runt i pyjamasbyxor till kl.17.30. Åt korv och frites till lunch. Borstade tänderna kl13.10 utan att spilla ner tröjan. Uppdaterade iphönen, tog två och en halvtimme och det mesta av mitt käcka humör.
Ska se en film igen. Lars von Triers Melancholia. Går på tvåan.
På Onsdag är det löning, då ska jag ta en öl för varje person jag känner och tycker om. Ett ganska maffigt uppdrag. Kanske jag även träffar en tjej i blommigt huckle som pratar någon fin dialekt.

Inge bra me tyskorna.

Nej, det gick inge bra me tyskorna. Den ena var från Schweiz den andre från Österrike. Jag försökte ha respekt för att de ville prata ostört utan att någon sorts bonne bröt sig in i samtalet. Efter en stund kunde jag inte låta bli. Borde fortsatt att vara tyst, men jag blev ju exalterad av tyskan! Jag försökte förklara för dem på engelska, för de pratade engelska när de nu pratade med mig, att jag tyckte om tyska och undrade varför de pratade tyska när de inte är från Tyskland. Ingen bra öppning från Sköjarn. När jag berättade att jag tyckte att tyska var ett vackert och romantiskt språk tittade de bara på varann, sen sa den ena tjejen till mig att jag troligtvis var den enda filuren på hela jordklotet som tyckte att det var ett otroligt romantiskt språk. ”Hey listen!” svarade idiotsköjarn. ”Listen how beautyful it is: ich denke! /Guten tag! / Arschloch!” De började gapflabba ÅT mig. Just det sista exemplet kanske jag kunde hoppat över. Efter det verkade de inte överdrivet entusiastiska över att prata med mig längre. ”German language is so hard and rough, yeah I like it!!!”, lade jag till. Jag beställde in en öl till och bestämde mig för att hålla käften. De verkade vara ganska bekväma med det. Efter att ha flikat in med lite mer märkliga inlägg i deras privata samtal beställde jag ännu en öl som jag hällde i mig i oljad blixtfart. Efter att kollat på hustaken omkring mig i tio minuter, harklat mig, hick-brummat och mumlat lite packade jag ihop mina pinaler och reste mig. ”Are you going now?”, frågade samma tjej igen med en helt annan entusiasm i rösten, ”Yeeeaaaa!!!”, svarade jag och lade till: This isn’t my night! It’s youuuuurs!”
Vilken stjärna man är…

Rep och idioti i helfigur.

Har repat med bandet idag. För första gången på tre månader. Fantastiskt kul såklart, men efter en kvart pajade rösten. Hosta så tårarna sprutade. En känsla av att druckit frätande syra och magmuskler som knöt sig. Tryckte därför på lite extra. Hardcore. Rösten började fungera. Sen efter repet, helt slaktad.
Tager en obligatorisk öl nu. På flygarns haga. Satt ett gäng grabbar här bredvid för en liten stund sen . Riktigt biffiga och i min ålder antar jag. Tugget var ganska motbjudande. ”Man kan inte måla över en koskit”, var det första i deras samtal som jag hörde. En av snubbarna berättade om tjej som fortfarande var het trots att hon var äldre. Hennes ben var fortfarande jävligt snidade. Solbrända. Sen berättade han att hon hade tuttar som stod ut och skvalpade lite lagom. Minst 750 (gram då antar jag?!) i varje tutte. Minst 40 000 papp. Brudar som har stora, fräscha tuttar har jävligt mycket gratis. Killar blir kåta när en tjej ser horig ut.
De andra satt och nickade och höll med.
Rätt trist och tröttsamt prat. Vet inte riktigt vad man ska säga. Sicken jävla sorglig och patetiskt filur i helfigur!

Nu ska jag käka fisksuffle hos morsan.

Sömnlös natt på Stuartsgatan.

Jag sitter vid köksbordet mitt framför fönstret mitt i natten. Ska gå upp klockan åtta imorgon och jobba, men jag lyckas inte somna.
Man skulle haft några insomningstabletter…
Dricker en gammeldansk istället och röker cigaretter. Enligt texten på flaskan står det att en gammeldansk passar lika bra på alla dygnets timmar. Väntar på att börja gäspa. På att tröttheten ska slå yxan i hodet på mig, men ingenting händer.
Sen, en stressad trumtakt på kudden. Ett gomsegel som hänger ner på tungan. Stirrande ögon som går upptäcktsfärd efter strimman med ljus från gatubelysningen utanför fönstret. En harang av svordomar.
En morgondag med bristande tålamod och sinnen och en kropp som bränner och värker.
God natt/kanske.
God morgon/i helvete heller.

Mina drömmars stad.

Har haft ett ärende på en instans runt Kungsgatan idag. Har ganska svårt för den gatan måste jag säga. Folk ser väldigt problemfria ut. Det kanske borde vara en bra sak. Men de struttar runt med med sina shoppingkassar i sin lilla problemfria värld. Jag blir både deprimerad och uttråkad av att beskåda det. Största problemet kan tänkas vara om de ska byta skorna eller ej som de köpte dagen innan. Den ena vackrare och perfektare än den andra. Allt medan tiggare och försäljare pressar sig upp i ansiktet på en.
Samma problemfria, hippa klientel hittas runt Vallgatan, Södra larmgatan och Magasinsgatan.
Inte mina gator.
Inte mitt klientel.
Göteborg är en ganska ful stad, med lite insprängda vackra platser här och där.

Jag borde.

Jag borde städa. Och diska. Damma av barskåpet. Jag borde söka jobb eller ta en promenad till världens ände. En sån finns väl inte eftersom jorden sägs vara rund. Jag borde slänga ner en handgranat i toalettstolen. Och äta rå köttfärs i en vecka. Bli utskrattad innan solen har gått ner. Jag borde skriva en text om hur världen ser ut genom mitt köksfönster. Jag borde vika mina kläder rakt och sortera dem efter färger. Jag borde rulla in en handgranat genom arbetsförmedlingens portar. Och klippa av mig skägget på fyllan. Jag borde vattna mina blommor. Be till en gud i PVC. Och tatuera Haddock på min vänstra skinka. Måla satan på väggen. Spy i en papperskorg…
Jag borde. Jag borde. Jag borde.

Bara så.

Vet egentligen inte hur man ska pussla ihop livet. Eller denna existens. Föck! Samtidigt som detta liv är ett skämt, ett joke så måste det tas allvar. Det här är ju trots allt det ända liv man har. Skratta åt det om du kan!
Hittar man inte allvaret, då kan man ju alltid flabba lite Istället. Det är ju flabbet som är människans snabbaste genväg till allvaret. Eller tvärtom.
Vad du än gör, känn aldrig det minsta sting av ånger och meningslöshet över ditt liv. Och om du gör, säj det aldrig högt.
Det är slöseri med tid.

Fan och föck i röva, jag tror ja e föller!