Öl och Obama

Har suttit här på Foxes i Johanneberg en stund nu och funderat över vad jag ska skriva. Vissa dagar finns det helt enkelt ingenting att säga.
Var ute sväng med Putte igår. Vi var ju ute i söndags också. Mycket öl. Mycket Putte. Vi var ganska städat dock. Planen med att dricka EN öl gick däremot i stöpet. Det blev fyra. Sen gick Putte hem. Själv gick jag och träffade falken och sköjade lite till och drack tre bärs till.
Har tittat lite grann på rapportering om Obamas besök idag. Tycker rapporteringen ligger på en lite småtramsig och småfjäskig nivå, ungefär som när det sker rapportering om kungahuset. Till och med på nyheterna satt nyhetsankaret och log hela tiden när hon läste upp nyheterna. Det pratas väldigt mycket om hur mycket Obama och Reinfeldt tycker om varandra. Lite som att de håller på att inleda en kärleksaffär med varann. Sen hörde jag en annan könstig grej. En reporter sa att det här är väldigt stort för det är första gången en sittande president i USA besöker Sverige. Var inte Bush i Sverige 2001? Han kanske stod upp hela tiden?

Nej, fyfan vad ointressant det här var kände jag. Jag tror jag går hem och klöser lite damm ur mattan…
Imorn ska vi sköja te det lite på krogen med bandet. Det blir alltså fler öl. Fler öl med Putte.
Blir nog en vit helg sen. Diska, städa, tvätta och klösa lite till damm ur mattan.

Hejsan!

Agenda.

Just det här har jag tänkt på länge…

Jag har varit med på en dejtingsajt länge. På den dejtingsajten finns en flik där man berättar faktamässiga grejor om sig själv… Frågor om längd, vikt, ögonfärg, tro eller politisk ståndpunkt
Något som tordes vara viktigare än foton eller en säljande eller osäljande presentationstext.
Här finns några alternativ och välja på. Alternativen är följande: höger, vänster, mitten(?), intresserad, ointresserad. Tyvärr och rent skrämmande svarar de flesta faktiskt: ointresserad(????)
Hur fan är det möjligt? Alla beslut som har tagits i detta land har tagits på politisk väg. Alla beslut som har tagits på politisk väg har format samhället. Besluten som har formats i det här samhället har politisk grund. Oavsett vad man än tror på så är det helt jävla omöjligt att säga att man är politiskt ointresserad. Då är man nämligen inte intresserad av hur samhället ser ut (kan ju finnas en möjlighet, att om man nu äger så mycket pengar, att man har råd att inte bry sig om hur samhället inte ser. Vilket är få förunnat…) Därmed har man inte rätten att omfamna eller att klaga på hur det ser ut i vårt samhälle eller i vår samtid.

I övrigt är jag moderat!
Är du helt ointresserad?

En dokumentär.

Såg lite på en dokumentär när jag käkade frukost idag. Jobbcoacherna eller nåt liknande hette den. Helt vidrigt. En tjej som max var 25 år var coach på någon arbetsförmedling någonstans  i landet för en grupp med arbetslösa ungdomar. En av snubbarna där som var i samma ålder som coachen var av mer ifrågasättande natur. Han konstaterade bland annat något liknande:
”Idag så knuffar sig folk fram. Man ska alltid tänka på sig själv i första hand, blir det något över till något annan, är väl det okej. Om inte, så är det inget att bry sig om.”
Coachen blev påtagligt irriterad, varpå hon replikerade:
”Ja, se dagens ungdomar.”
Killen nöjde sig inte där utan påpekade att de bägge två troligtvis var i samma åldersgrupp. I nästa scen satt han inne på hennes kontor. Hon sa till honom att hon redan under första mötet hade märkt att han var väldigt negativ och att hon nu efter sex möten vägrade att dras ner i hans svarta hål(???). Sen berättade hon att man måste lära sig att bita sig i tungan. Det tillhör vardagen.
”Till exempel när jag är i lunchrummet och andra diskuterar, ger jag mig inte in i diskussionen. Jag lyssnar. Om någon tilltalar mig och undrar vad jag tycker svarar jag lite försiktigt, men säger inte rakt ut vad jag tycker….”
Här stängde jag av TV:n. En befogad fråga hade varit om hon även hade suttit tyst om diskussionen hade handlat om rasism eller sexism eller liknande? Och om hon nu hade blivit tillfrågad hade hon ändå inte sagt vad hon tyckte?
Sen tycker jag det är väldigt fascinerande och aningen sorgligt att ett ifrågasättande, vilket borde vara ett sundhetstecken, oftast uppfattas som att man är negativ, när det egentligen betyder att man inte sväljer allt med hull och hår. I hela grundskolan brukade man vara en jobbig och krånglig elev om man ifrågasatte saker. Det, samtidigt som man uppmuntrade till att man skulle ha diskussioner i klassrummet. Jag var väl ofta den jobbiga, krångliga eleven. Idag får jag mellan varven höra att jag är negativ. ”Gud vad du är negativ Johan!” Det är vid de tillfällen när jag ifrågasätter något eller talar om vad jag tycker….