Jag borde.

Jag borde städa. Och diska. Damma av barskåpet. Jag borde söka jobb eller ta en promenad till världens ände. En sån finns väl inte eftersom jorden sägs vara rund. Jag borde slänga ner en handgranat i toalettstolen. Och äta rå köttfärs i en vecka. Bli utskrattad innan solen har gått ner. Jag borde skriva en text om hur världen ser ut genom mitt köksfönster. Jag borde vika mina kläder rakt och sortera dem efter färger. Jag borde rulla in en handgranat genom arbetsförmedlingens portar. Och klippa av mig skägget på fyllan. Jag borde vattna mina blommor. Be till en gud i PVC. Och tatuera Haddock på min vänstra skinka. Måla satan på väggen. Spy i en papperskorg…
Jag borde. Jag borde. Jag borde.

Bara så.

Vet egentligen inte hur man ska pussla ihop livet. Eller denna existens. Föck! Samtidigt som detta liv är ett skämt, ett joke så måste det tas allvar. Det här är ju trots allt det ända liv man har. Skratta åt det om du kan!
Hittar man inte allvaret, då kan man ju alltid flabba lite Istället. Det är ju flabbet som är människans snabbaste genväg till allvaret. Eller tvärtom.
Vad du än gör, känn aldrig det minsta sting av ånger och meningslöshet över ditt liv. Och om du gör, säj det aldrig högt.
Det är slöseri med tid.

Fan och föck i röva, jag tror ja e föller!