Oj oj oj då? Shuba!

Det hela började med en promenad…

Sen hamnade jag på Sibyllan. Hungrig. 7:ans gatukök. Drog i mig en burgare med lök, sallad och dressing på underbrödet. På hamburgaren la jag den gamle ketchupen och tomaten. Sen la hon på brödlocket. Och jag åt som ett vilddjur…osv

När jag hade ätit upp det där junket kom jag att tänka på när jag var på Sjuans gatukök med min kompis Peter. Kvällen avslutades på detta place. Peter är bror med Ebbot, så han var med också. Ebbot beställde en 2x 150gr hamburgare. Sen höll han en fin lektion om Sjuans milkshakes. Tydligen är Sjuans det första stället i Göteborg som sålde milkshakes.
Ebbot berättade att han brukade åka in och köpa sig milkshakes med sina kompisar. I sin ungdom. Då fanns det bara jordgubb, banan och chokladsmak att välja på. Det hela var tydligen ganska magiskt och Ebbots ögon lös och var klotstora när han berättade detta minne.
På vägen ut när jag hade slafsat i mig anrättningen köpte jag alltså en milkshake. Med jordgubbssmak.
”Ööööhh, fyfan vad gott det var!
Har faktiskt inte druckit en milkshake sen jag var barn. Det är alltså min första milkshake i vuxen ålder. Och så lite vuxen är jag ju inte…
Nåväl, där promenerade jag runt med min mumsiga jordgubbssmilkshake och en cigg i andra handen genom Haga och såg troligtvis lyckligare ut än ett barn. Sen tog både cigg och milkshake slut och jag blev lite sådär vanligt trött som jag kan bli och längtade hem.
Jag tog en cigg och hängde lite tufft mot en husvägg vid järnttorget som en nyfödd milkshake-tonåring. Då kom Peter promenerande! Märklig slump (Det är därför man måste tycka om slumpen och älska världen).
-Hallå Peter. Hur är läget? hojtade jag.
-Jo det är fint, svarade Peter. Ska du med och ta en öl?
Jag är ju inte den som är den, men jag råkade faktiskt bara hamna på krogen i ren självklarhet igår. Så jag kände mig lite gammal när Peter frågade. Sen tänkte jag att jag kan ju alltid dricka en Cola medan Peter dricker en öl. Lite som att tänka att jag kan ju alltid ha polkagrissås på köttbiten istället efter som bearnaisesåsen är slut.
När vi hade kommit till krogen, och innan jag hann blinka stod det två jättestora öl på bordet.
Nu har vi hunnit hälla i oss fyra bärs och varsin hutt.
Och nu en stund senare har Peter dragit vidare. Jag är ensammare än din mamma…
Ska nog, om jag lovar rätt, åka hem snart och kolla på Skavlan istället. Skavlan och Jimmie Åkesson. Två idioter i en smäll. Dumskallarnas sammansvärjning.
Skjut mig i pungen.

Hej baberibba! Öl till midda!

Nordstan, kontinuitet och all mat på samma tallrik.

Tar en bärs på biskopens arm efter att ha promenerat runt i Nordstan och kollat runt efter julklappar. Det var bara halvvidrigt där inne idag.
Precis i nordstadens mitt, i krysset, i Nordstans anus stod en jätteskäggig gubbe i toppluva och basunerade ut sin livshistoria. Han ropade ut saker som att han hade varit alkoholist hela sitt liv. Jag väntade lite på att de kristna budskapen skulle dyka upp som fallande knivar och att han äntligen hade hittat den smala leriga stigen till herren. Det uteblev. Istället berättade han var han hade supit i sina dagar.
”Den där jävla långgatan förstörde mitt liv!”
”Och alla de där jävla krogarna!”
Jag väntade på att han skulle börja rada upp ställena. Det gjorde han tyvärr inte. Jag gick förbi och vände mig om. Efter ett svep med blicken insåg jag ganska fort att inte en enda människa stod och lyssnade på hans livshistoria och att han sket lika mycket i vilket. Lite som en alkoholiserad Forrest Gump.

Tappade bort lite av kontinuiteten att skriva här på bloggen tror jag. Om jag ska vara ärlig blir jag faktiskt lite småblyg vissa korta perioder, för att skriva här. Händer rätt sällan. Tänker att jag kanske horar ut min själ ibland och att jag drunknar bland alla andra som horar ut sin själ överallt. Ett släng av plötslig kass självkänsla infinner sig och passerar lite som en snabb förkylning. Sen är jag redo att själshora igen.
Nu lät jag ju nästan som om jag var med i SVT:s program sommarpratarna. Alltså det där programmet där det sitter fyra sommarpratare vid ett runt bord mitt i den vackra sommaren och bara vältrar sig i ångest.
” Gud vad starkt att du pratade så öppet om din svårartade ångest”
”Ja, det var svåååårt!”
” Men så himla starkt av dig när det är så svååååååårt!”
”Oooooh, nej det var inte så farligt. Men det var svååååååårt!!!”
Helt vidrigt program om jag får säga det själv.

Igår var jag och käkade på 7:ans gatukök. Jag var ganska bakfull. Klockan var bara halvett på eftermiddagen. Ibland när jag är bakfull är jag lite rädd för att jag ska se konstiga saker hända. Igår hände det redan på 7:ans. Genom redan menar jag var ganska nyvaken när jag satte mig där och åt vad jag tyckte var ett otroligt stort meal. En 150 grams cheeseburgare med pommes och dryck.
In kom en snubbe som verkade lite lite uppstirrad och manisk. När han fick frågan om han ville ha allt på hamburgaren, formligen skrek han ut att han ville ALLTING!
Sen gick han och valde ut ett bord. Han hade med sig en påse som han lade på stolen. Sen la han hela sin kroppsvikt på påsen så ALL luft pös ut. Han tog av sig sin ganska väl tilltagna jacka och gjorde likadant. Tog död på jackans luft med sin kroppsvikt. Sen började han gå och hämta ketchup som man pressar ut i de här små formarna. Han ställde ner en form med ketchup på sitt bord. Sen gick han och hämtade nästa. Christ, tänkte jag. Han kommer aldrig sluta. Och jag är bakfull. Och kommer snart börja se rosa elefanter flyga runt i åttor. När han hade hämtat fyra formar som han radade upp enormt symmetriskt var han nöjd. Sen var maten färdig. De ropade från luckan. Han sprang dit. De frågade honom (lite okänsligt kanske) om han skulle äta allt själv och han svarade JAAAAA!!! När han satte sig bredvid mig med sin bricka med mat förstod jag personalens fråga. På brickan låg det två stycken 200 grams hamburgare med bröd. Med allt på så klart. Till detta hade han beställt dubbla portioner pommes frites. Läsken var såklart den största. Han började med att sticka ner pommes efter pommes ilsket i form ett som stod längst till vänster. När form ett var slut gick han över till form två, men det har ni väl såklart fattat redan.
Jag kände på något vis att jag var klar. Jag reste mig och gick.

Och nu måste jag göra samma sak igen. Resa mig och gå alltså. Och åka hem. Annars blir det ju cirkus av alltihop, men det har ni ju också fattat såklart.

God jul, osv